Ja, så var nu denna morgonens stora uppgift klar. FOTOGRAFERINGEN!
Om alla hade varit lika positiva som jag, så hade alla också varit lika glada på MORGONEN!! Wilma vaknar kvart i sex, vansinnig....alla andra dagar vaknar hon med glada miner, men idag, idag passade det inte lilla fröken. Ja, redan där kändes det som att "kanske lika bra att skita i de' här idag". Men positiva jag vägrar ge upp, nu ska vi var glada ochdet här blir superbra, jag lovar......åhhh....låt de var en dröm tänkte jag i mina innersta tankar. Tjohoo ja, vem vågar tro...Men men hoppas att dom andra två är glada när dom vaknar iallafall. Väcker Micael och ler med mitt finaste...hmm.. väldigt tillgjorda leende. Kanske funkar tänkte jag, eller? Nja, tänk om ändå HAN kunde vara lite POSITIV, hade ju inte skadat liksom. Men han säger det första han gör när han slår upp sina svarta...eller förlåt sina bruna, "Det här är inte sant" och så lägger han sig ner igen. Här står jag, med en ilsken bebis som gör allt för att mamma ska bryta ihop, en GUBBE som gör allt för att mitt morgonhumör ska bryta ut. Ja, för mitt morgon humör är med tre bokstäver ARG. Så idag passade jag på att inte ha något morgonhumör, dvs, jag spelade glad och "dethärblirsuperjätteroligt". Det var jag absolut ensam om vill jg bara poängtera....grr...
Men han manade sig upp och låste in sig i duschen, här står jag ensam kvar med en platttång som går i 120 och en ilsken liten krabat som fick dyka ner i sängen tjugominuter till.
Men sen från ingenstans kommer det, det som jag trodde aldrig skulle infinna sig denna morgonen. CLARA!! På stålande humör och överlycklig för att vi ska till "futugrafen". Och så var hela morgonen räddad. Surputtarna kan va tjuriga och grininga, var ni det. Men mamma och Clara vi är ett TEAM, du å jag. Hade jag kunnat brotta ner gubben i sängen tjugo minuter till så hade jag gjort a'tt, de ska han minsannn veta! När väl alla bestyr var klara och lill tjejan vaknat, så bar det iväg. Möter fotografen i dörren och hon säger "ja, här var alla morgonpigga". Oh herregud, du skulle bara veta. Men det lät ju bra! Vi kör på det, glömmer morgonens hajkon tajkon. "Le nu, Micael, eller ska jag kalla dig Shrek hela livet....
Väl inne på ateljen, flöt det på....Ja, kanske inte just när Wilma blev tok vansinnig när hon skulle ligga på magen. Hallå, jag hatar det försökte hon säkert få fram när hon låg där och var arg som ett bi. Clara som vart solstrålen själv hela morgonen skulle promt ha MARGARINA, hennes docka med på vartenda kort. Det var ju också nice liksom. Verkligen INTE vad som var meningen, VERKLIGEN INTE!! "Nämen, jag sa visst två barn till dig i telefonen, men vi har visst tre"...åhh...rädda mig... Klädd i mina snygga bäbiskläder från början av 80 talet...grrr....Men hon hade iallafall ett fast leende, glad på alla kort!
Ja, låter ju som om det här urartade, men i det stora hela så blev det nog hyfsat bra. Det återstår ju som sagt att se. En sak är iallafall säkert, Kanske inte klockan åtta nästa gång...."asg"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar