Clara stötte på ett stort problem:)

När vi var i huset idag så skulle Clara gå på toaletten. Hon springer iväg och sen hör jag henne komma tillbaka mot köket igen. Hon är helt upprörd och säger till mig.

-Mamma, det går inte!

-Men vad är det som inte går, skynda dig på toa nu, säger jag

-Men Mamma, det finns bara en pojktoa, bara för pojkar!

-Va, vad menar du?

Där började mitt knäppa tänkade att ta fart, herregud det är väl inte en pissoar dom har satt in....nä, helt omöjligt. Tänk mig sittandes på en pissoar, oh my god, de vore en syn för livet...*asg*

- Men kom med så får du se

Haha, nu kommer det bästa. Toasitsen hade fortfarande plasten kvar och var uppfälld. Och när hon fällde ner sitsen så föll ju hela locket med. Och så tog hon upp det igen och då var det ju så som pappa har det liksom...haha vad jag skrattade....POJK TOA!

Idag satte vi nycklarna i låset:)

Idag åkte jag och tjejerna ut till NYA HUSET för första gången sen vi fick nycklarna i vära händer. Vi mötte Göran där som fixade med vår utebelysning och vi hade tagit kaffe och bullar med oss....han hade det allt lite kallt där ute, fy sjutton för minusgrader. Men så tacksamma för att han hjälper oss.

Tjejerna sprang runt på alla ytor som fanns och en å annan godisbit slank ner under tiden. Jag städade ur några lådor och skåp för att snart kunna börja fylla dom:) Och ett är säkert, jag ÄLSKAR mitt nya kök....vi har verkligen lyckats med att få ihop allt, det är så snyggt! Dock har vi inga lampor inne mer än den vid diskbänken och ute i tvättrummet, så när skymmningen började komma så packade vi ihop oss och åkte hem och mötte älsklng som kom hem från jobbet.

Så nu sitter jag är hemma och är så fruktansvärt lycklig över att vi snart ska flytta in. Vi har fått en hel del gjort här hemma ikväll vad det gäller att packa ner alla saker vi har. Oj oj oj så duktiga vi är....för det är sååå segt att komma till skott med det där:)

Hallen

lite a köket

Vardagsrummet

tjejerna har hittat bästa platsen...hmm...ja, behöver nog inte ens fundera på hur många gånger dessa fönster behöver putsas i veckorna....det här blir det schema på...haha

"kom här...du får plats här bredvid mig":)

Ja....alla är vi lika glada:)

Det blev en liten promenad med hunden...fast hunden ser lite trött ut:) Men upp på benen här ska inspekteras...haha

Vi tänker på er...

Ikväll fick vi ett ledsamt besked....Våra vänner nere i Lund som i mars -09 födde sin lilla flicka som kom ut till världen lite för tidigt och som bott nere i Lund sen dess då hon vårdats därunder hela tiden fick i Måndags ta farväl då hennes kropp inte orkade mer och början på en tung sorg och saknad för våra vänner fick sin start.

Vi beklagar, och vi känner så med er. Vi har sett hur ni kämpat och funnits där för henne hela tiden. Man blir så ledsen och tårarna går inte att hålla tillbaka. Önskar så vi bara kunde få krama om er och stötta er. Vi stöttar er här hemma och ni vet att vi alltid finns om ni behöver...alltid....

Ni bär på en tung sorg nu, en orättvis sorg som ingen förälder och syskon ska behöva få gå igenom....men som tyvärr ibland när orättvisan sätter in inte går att undvika, sorgligt....Ni är Martinas hjältar, glöm aldrig det Peter, Vanja och Martin.

Ni finns i våra hjärtan!

Va rädda om er!

Varma kramar Sofi Micke Clara och Wilma

NYA HUSET, och nu är det vårt!

Äntligen kom dagen vi längtat så länge efter. Vi mötte upp säljaren, byggledaren, kvalitetsansvarig och så besiktningsmannen vid huset och så började den sista delen av hela bygget. Besiktningen! Den gick superbra, endast ett litet fel på en golvskiva som behöver bytas. Men ska fixas till så fort som möjligt. Wilma sprang runt på dom stora ytorna och var mer än lovligt nöjd. Och vi också, när vi fick NYCLARNA i handen.....ÄNTLIGEN! Äntligen är det vårt och bara vi som har tillgång till det. En obeskrivlig känsla:) Känns fortfarande så konstigt. Konstigt att man liksom har ett hus till. Vi sitter här hemma nu, men vi har ett annat hus som bara är nån mil bort....konstigt, men ändå så fantastiskt spännande.

Efteråt h'mtade vi Clara på dagis, åkte hem och fikade lite. Meningen var att vi alla skulle åkt dit sen och skålat i lite saft, hela familjen...haha. men då vi bestämde oss för att åka in till stan och fixa lite grejer som vi tänkt inhandla så drog det ut påtiden och vi åkte hem direkt efteråt. Så vi får ta det imorgon....Eller vilken dag vi villl.....tjihoo:)

Vi fixade rullgardiner till barnens rum och vårt sovrum, beställde ett nytt köksbord som höll på att ta knäcken på mig. Insåg verkligen idag att jag har riktigt kämpig beslutångerst. Vi skulle välja mellan svart och vitt, och helt plötsligt får jag typ panikångerst av att jag inte kan välja. Så Micke valde och jag bara höll med....eller nästan iallafall. Vi var överrens om att vi gjort rätt val, och det är det viktiga. Utebelysning fixade vi också, kommer bli finfint, och huset komma glänsa i mörkret:)

Nu väntar vi bara på att flyttlasset ska gå. Under veckan nu kommer det att sättas fondtapeter och förhoppningsvis kommer utebelysningen upp under helgen. Och sen ska vi ta farväl av vårt lilla "gröna"...lite nsyft snyft är det. Men vi kommer få det så bra, så bra i vårt fina NYA HUS!

Säljaren överlämnade en Champagnflaska och önskade oss lycka till. Och jajamensan, vi är mer än lyckliga nu!!!!

Dagens bollplank!

Ibland har man mer än tur, eller ja, kalla det tur eller vad man vill. Men idag var jag utvald till bollplank tydligen. Vaknade i morse och kände att det här blir en bra dag, en bra dag på jobbet....Själva jobbet gick bra, men herregud vad skit man får ta ibland. Det vartydligen en sån dag när ingenting var bra, "vissa" kunder har bara öst klagomål på mig idag, och då handlade det inte bara om min avd, men jag hade turen att stå närmst tillgänglig tydligen. Där står jag och det känns som jag ska ramla bakåt när alla meningar bara hoppar på mig. "varför står det bordet där?, ska det vara så här trångt,? det var bättre förr" Nämen vänta, jag ska ta hela bordet på typ 6 meter och bara ut det så du kommer fram lilla damen, inga probem jag tar det på en arm, allt för dig...whaaaaaa.....och hallå vänta ett tag, jag kan lägga mig ner på golvet också så kan ni sparka lite på mig. Herregud,  Känner mig något irriterad, men det går väl över. men det var bara så mycket PÅ EN GÅNG. Kände att jag höll på att koka över, men med glad min tog jag artigt emot allt...men en dold baksida som höll på att få utbrott. Ibland skulle man bara vilja säga precis vad man tycker och tänker. Ingen människa skulle hoppa på mig så här som privatperson, men när man går in på sitt pass så helt bara pang boom kan vem som helst bara säga precis vad som helst. För jag ska ta det, eller vi rättare sagt. Så är det på alla arbetsplatser, iallafall inom handels och sälj jobben, man måste ta hugg på hugg ibland och bara se allt till kundens behov. Men det finns en gräns liksom, en gräns för hur mycket man egentligen ska behöva ta. ja, jag är bitter, men det går över. Vill bara kunnna få fram att även om man är på sitt jobb och har sin position så är jag fortfarande samma person som jag är utanför jobbet. jag blir ingen annan när jag tar på mig arbetsrollen, skillnade är att jag har uppgifter att sköta, och ett ansvar, men fortfarande är även jag sårbar. Det är som om någon skulle hoppa på mig och säga att jag gör fel med mina barn, men det är det ingen som gör för där kommer den mänskliga respekten in. Den som ALLA borde kunna visa var man än befinner sig. Sen har alla rätt att säga vad dom tycker, absolut det säger jag inget om. Men jag är fortfarande bara lilla jag, var jag än befinner mig. Och nu är postiva reaktioner mer vanligt än dom negativa. Det är kanske därför man tar åt sig. Men nu ska jag inte funderar över det här längre, utan njuta av alla positiva ord jag får höra. Det gillar jag!!

Pussåkram!!

Och så har jag gjort det igen:)

Var med hela min underbara familj idag på Severins för att kolla in lite nya köksmöbler. Vi gick runt och kikade och så stannade jag till vid ett bord för att kolla priset. Alla står och tittar på mig och jag böjer ner huvudet för att se vad det står. Och när jag ska ta upp huvudet igen, så gör jag det med ett sånt jäkla ryck och får upp huvudet i en hylla som sitter i lagom höjd för att slå i den tomma boll jag redan har liksom. Kanten rakt in i bollen, och det gjorde såååå ont, ni anar inte. Då fäller min lilla "underbara " sambo kommentaren

-Så j-vla dum!

Men hallå såg det ut som jag gjorde det med mening eller, den satt bara där och herregud vilket dumt ställe. Så lovat för en årets bula med bultande smärta. Och när jag gör såna här grejer så blir jag så arg när det görså ont, så jag gick bort och försökte gömma mig, innan jag fick utbrott allan, och den kommentaren gjorde inte min ilska bättre, ohh vad jag surade till, herrejösses...tur vi inte var hemma för din skull MICAEL, haha.....det bästa är nog att han tänkte likadant! Attans män, dom vet när dom kan tuffa till sig:)

Tjena vilken bula jag har nu, och så öm....stackars mig!

"han är nog inte lycklig nu mamma"

Idag sattes köttklubban i handen på prinsessan och 2009 års pepparkakshus fick sig ett ras.

-han är nog inte lycklig nu mamma, morfar alltså

-nä, han blir nog lite ledsen men han får göra ett nytt nästa jul, sa jag

-ja, för han tycker det är så roligt så han behöver inte vara ledsen då jö

Ja, kära pappa, det var tid nu, dammet låg som en tjock hinna och jag var så sugen på karamellerna...fast utan damm:) Och du var inte ensam om att vara ledsen, mitt "lyxdass" hmm...fick sitt ras det med...snyft...haha. Nu blickar vi framåt mot 2010 års pepparkakshus, eller hur! Ingen jul utan pepparkakshus:)

Nu tar mamma den där sötnos...det har bankats färdigt:...bara pepparkashusen, inte hela huset:)

Älskade mamma....

Saknar dig....Det första när jag vaknar är att tänka på dig, det sista jag gör innan ögonen faller ihop för natten är att skingra alla mina tankar från dagen och titta upp mot himlen för att dela dom med dig. Varje dag är sig alltid lik, varje dag som går där ensamheten består. För jag är här och du är där...Det såret mitt hjärta bär kommer aldrig läka, det kommer alltid vara öppet för det finns inget botemedel, finns inget som kan läka det.......aldrig. Längtar till den dagen då jag åter få träffa dig, för du finns där, och väntar på mig. Tänker ofta på att bara krypa upp i din famn, vara det där lilla barnet som får kärlek, ömhet och styrka från sin mamma. Fast jag vill också vara det stora barn jag är nu idag, fast med samma känsla. Vill inget mer än att du bara ska stå här och alltid finnas för mig, stötta mig i jobbiga situationer, trösta mig när jag är ledsen, skratta med mig när jag är glad....Men nä, jag kan bara tänka så, det blir aldrig verklighet....Kommer få leva varje dag med sorgen och smärtan över att jag förlorat det värdefullaste som gjort mig till den jag är....Men som inte får uppleva min vardag idag och se vad hon skapat. Mamma, älskar dig och ser dig framför mig varje minut, vareviga sekund....

Saknar

Hela familjen gick till pulkabacken

Och så kom vi äntligen iväg och fick prova på pulkaåkningen, efter all sjuka och ont om tid så hade vi förra helgen en enbart myshelghela familjen samlad. Vi besökte två lekland och en tur till pulkabacken. Men Clara åkte typ 5 minuter, sen var det inget kul mer....nä, vår lilla prinsessa har inte så mycket tålamod, hon är mer för lek där det hela tiden händer nya grejer. Men men vi tog oss till backen, för med vintern som är så måste man nästan iallafall åka en gång:) Backen var inte rolig sa hon, för lång, ett dumt gupp och bara allmänt tråkig tydligen:) Men leendet fanns där iallafall så lite roligt var det nog:)

Se upp i backen, nu kommer jag....

...okej, men då sover jag en stund:)

Och jag frös mest, men höll glad min och njöt mest av att vi för en gång skull hade en hel helg ihop som inte var uppbokad till max.

Fria händer för lilla gottegrisen:)

Wilma gottegris fick när mamma och pappa inte orkade höra mer gnäll och skrik sitta ner i sin stol och HELT själv äta en pinnglass....jajamensan, mer än lovligt stolt...och kladdig. Det gick lite åt fel håll, glassen var god men lika rolig att kladda med:)

Och vem kan låta bli att le, när man möter en sån här överlycklig min.....Kladd, kladdigare, KLADDIGAST.....badet nästa:)

NYA HUSET:)

....har verkligen växt fram. Köket är färdigt har dock inte sett det. Men Micke har vart där och informerat mig starkt om att KAKLET var så bra. Ja, det e ju det jag säger...man måste ha lite besluts ångerst....haha..det lönar sig..tjihii:) Ska försökahinna ta en bild någon dag.. Tapetseringen är också färdig, bara fondväggarna som fattas men det är sånt vi får göra när slutbesiktningen är gjortd. Detta har vi valt att ordna själva då det blev så mycket dyrare att låta husleverantören fixa detta. Smålänning som man är....Funderar på att ha en säng i köket, jag kommer bo där.....wahoo:)

Idag har vi varit runt och kollat lite på sånt som skall införskaffas. Vi tog en runda till Mairo butiken och bestämde vilka rullgardiner som vi skulle ha. Wilma rum blir med Busungarna av Karin Mannerstål och även prinsessan ville ha den i sitt rum. Vi valde en svart till vårt rum, men lite sugna på en vit mörkläggande....och jag hinner ändra mig många många gånger innan beslutet står fast...ni vet hur jag är:) Micke tokig...på mig...haha...puss på dig, glöm inte det här med kaklet...moahaha:) Sen tog vi en sväng till Bauhaus för att välja ut en duschkabin...mmm..kanske överrens, vi får se;) Clara fick kolla på lampor, och gissa med vad....prinsessorna, vad annars. Men som sagt, hon ska ju ha ett rum som går i den stilen, så okej tjejan, vi tar det, du får det!

Sen åkte vi till Hagbloms och hämtade ut ALLA tapeter....och tänka sig att jag faktiskt inte ändrat något på beställningen, och tänka sig ännu en gång, jag är fortfarande supernöjd med valen. Och Marimekko tapeten i köket sitter som pricken över i:et, bäst!

Sen var barnen lite trötta på alla affärsrundor att vi åkte hem, men vart så duktiga! Det ska nog bli shoppaholics av dom med, om mamma får bestämma. Fast tjejer, med pappas kort, mammas tar slut så snabbt..hihi

Så nu känns allt så bra. Vi har fått en slutbesiktning den 26 januari, och sen är det bara att börja packa in. Vi har planerat in städning. Städarproffset Lotta är inbokad. Så lika bra att hålla tänder och öron rena när du dyker upp med dina städarverktyg...tandborsten och toppsen, annars får man sig väl en rengöring som heter duga mitt i allt:) Du är så go!  

Även avskedet av nuvarande huset inplanerat...lite sorgligt, men tyvärr var det lite svårt att flytta med dig kära gröna stugan:) ja, det är vi rätt överrens om här hemma, vi kommer sakna huset, planlösningen är toppen....dock kommer jag inte sakna läget på kartan, jag vill tillbaka till mitt förra. Det är bara en sån känsla, och det här är det enda rätta för hade jag stannat kvar så hade jag burit runt på något inom mig som sagt något annat, så tack älskling för att du förstod och tog min situation på allvar. Du har verkligen lagt ner åtskilliga timmar på att ordna med allt. Det är kärlek, jag älskar dig!

Så nu är det packa, packa packa som gäller, och banankartong högen bara väntar på mig...asch så jobbigt! Men det måste göras:) Med glada miner:)

Uppdateringar följer som sagt!

Tjingeling

Inskolning på dagis för prinsessorna:)

Idag var första dagen på prinsessornas nya dagis. Clara på ett ställe och Wilma på ett annat. Jag fick äran att följa med Clara, hon fick välja vem hon ville ha med sig. Och det blev mamsen! Med spänning inför första dagen och med många nya intryck så gick det sååå bra. Clara älskar som sagt dagis och det gör det lite lättare att slappna av och känna att det ska funka bra. Vi steg in och blev välkomnade av hennes inskolningsfröken. Och goa Clara hinner knappt säga "hej" förräns hon berättar att "jag har nya strumpor idag som min mamma köpt, ser du att det är hästar på dom, superfina jö" Min söta tjeja.... Vi fick titta runt på avdelningen och hon var mycket nyfiken och man såg hur hon försökte ta in alla nya intryck och höll en liten reseverad blick i början. Såg på henne under ett tag att det blev lite mycket och tårarna var nära, men det ordnade upp sig. Tre andra tjejer stod i ett hörn och var så nyfikna. Det hade pratats mycket om att Clara skulle börja hos dom och alla barnen hade längtat så efter att få se henne berättade fröken. Dom följde efter oss genom hela rundturen:)

Sen fick jag välja ut en plats där jag skulle sitta under hela inskolningen, just för att Clara själv ska kunna dra sig ifrån och samtidigt veta att jag sitter på samma plats hela tiden när hon känner att hon behöver min närhet. Ett mycket bra sätt tycker jag, instället för att gå efter som en svans när det egentligen kanske inte behövs. Gillar ide'n starkt!

Vi var där en timme och jag kan säga att hon kom nog till mig 1 gång under en 40 minuters period. Dom började rita och Clara ritade hela sin familj som var indianer. Och när det var dax att åka hem så vard et inte lättast att få med tjejan hem. Hon ville vara kvar och tyckte att jag kunde ju hämta henne sen. Claran har saknat dagis nu under ledigheten och hon älkar verkligen att få vara på dagis. Men lilla gumman, några dagar till få nog mamma följa med. Men en inskolning på två veckor blir det inte. Högst en vecka tyckte fröken. För hon såg att det här kommer funka så bra så lika bra att köra igång så fort det går. Det var med postitiva och glada miner prinsessan och jag lämnade första dagen på NYA dagis:)

Wilma och pappa hade också haft det bra. pappa hade valt ut en plats han också och han som jag hade känt sig lite ensam:) Wilma blev helt crazy när hon insåg att "men hallå, får jag röra denna, ska ni inte säga ajabaja, och denna med å denna å denna..." Ja, på dagis är sakerna allas. Inte mammas, pappas eller syrrans....ALLA får ha....jippie! inget ajabaja här inte. Och tydligen så hade hon försökt rymma redan första dagen....hmm...till den andra avdelning...haha... Och av alla leksakerna hade hon hittat sex träpinnar som hon gått runt med hela tiden....supernöjd! Så det känns som att det kommer gå så bra med lilla hjärtat också...sen kommer det väl alltid en motgång med tiden, men vi ska nog vara glada, för vi har två små tjejer som älskar dagis. Allt blir så mycket lättare och vi som föräldrar kan med lugna och positiva tankar lämna våra barn och veta att dom trivs och känner att dagis är något positivt. Slippa känna den där ångersten och klumpen i magen.....Den klarar man sig faktiskt mycket bättre utan:) 

Vi älskar er våra underbara fina små tjejer

Bättre sent än aldrig....:)

Som ni läst så gav jag migpå att "arkitekt" rita ett pepparkaksslott. Helt på egen hand. mitt i all sjuka....Men men vill man så ska man! La in en bild på bloggen där dekorationen ej var färdig för struten till glasyren bråkade med mig. Men till slut efter många dagars tålamod, så blev det klart lagom till jul....Skam den som ger sig:) Nu är det här ett slott, och min snälla söta Lotta tyckte det såg ut som ett dass. Och när jag mms:ade en bild när dekorationen var färdig så skrev jag att "det är visst ett slott":) Då svarade hon "Vi kan kalla det ett lyxdass då" :)

Baksida

Inte illa va......:) mitt SLOTT!

I år har vi en gran som faktiskt ser ut som en GRAN:)

Då jul förberedelserna inte blev så stora i år så lyckades vi ändå få in en gran i huset...som dock redan är utslängd då den tydligen redan från början bestämt sig för att barra...grr...dumma granar, alltid! Men den blev fin iallafall då vi pyntat den:)

Och i år hade faktiskt älskling lyckats med att hitta en gran som såg ut som en GRAN....dom andra åren behöver vi inte prata om.....haha

Och prinsessan själv fick äran att sätta dit stjärnan:)

Årets Julafton!

Nämen...Det är någon som har varit och besökt oss under natten. En förvånad Clara som upptäcker att tomten har varit hos oss och luvan har fastnat när han skulle ge sig av igen efter att ett paket till båda tjejerna har lagt under granen:)

"God jul Clara önskar tomten, det är till mig mamma"

Tomten visste vad en prinsessa önskar sig. Askungen med hennes fina vagn och häst. "nu blir jag lyckligast"

Hemma hos mormor var det också lite klappöppning och Wilma tog bästa platsen hos Victor:)

Clara och Sandra tittar på dom fina klapparna.....

Hemma hos Linda och Martin på kvällen....

Farfar och Claran sitter och samtalar, om vad vet jag inte...men det ser iallafall mysigt ut:)

Om man inte får äta julgodis så får man väl ta det man kommer åt:) Men vad ska jag välja?...haha

Hela familjen sitter och väntar på tomten och frågan är VEM HAR VARIT SNÄLLAST I ÅR?:)

Och till slut kom han....och spänningen steg för prinsessan:)

Clara var inte rädd för tomten, utan visade mer hur glad hon var att han kommit och det var inte många sekunder som tomten fick lugn  och ro.....hon pratade och pratade med honom hela tiden....så söt! Och påminnde honom om att han faktiskt glömt sin luva i spisen hemma:)

Wilma var litemer skeptisk, men på avstånd från han med luva och skägg så gick det bra. Men en klapp gick vi ändå fram för att hämta:)

Alla är vi barn...haha. Det blev en julklapp över...TILL DIG ÄLSKLING!

Paketet som prinsessan hela kvällen funderat på vem det var till...det största. Och när tomten läser att det är till Clara så lyser hon upp som en sol och ser nästan lite förvånad ut:) Men det var tungt så tomten behövde lite hjälp:)

Sen var det dax för tomten att gå vidare. Wilma hoppade kramen men vinkade av honom iallafall...TJA tomten syns nästa år!:)

ROSA och PRINSESSOR...Claras julafton blev lik en prinsessas!

Wilma med sina fina julklappar:)

En egen fåtölj....jippie....Kommer bli fin fin i nya rummet:)

Och en egen soffa....Jippie!:)

Tack alla för dom fina julklappar vi fått!

KRAMAR CLARA OCH WILMA

Det kunde säkert varit värre, men.....

...årets sista månad har varit en ren pärs..Det började med att Wilma fick ögoninflammation i mitten av November som höll i sig i två veckor. Vi rörde oss knappt utanför huset med tanke på smittorisken. När väl det var över så får jag det och så även årets värsta förkylning med feber och en hosta som inte går att beskriva med ord så elak. Höll i sig hela december och jag har mått så piss, därav lusten och orken för allt bara försvann och julen har i år bara flygit förbi oss och vi minns knappt att den varit. Var på VC dagen innan julafton men blev bara totalt ignorerad...typ "lilla vän du är ju förkyld det är bara att hålla ut" Så nästa gång det är dax för att besöka läkaren så gör vi det på ett annat ställe! Behöver inte nämna mer än att läkaren hade nog inte tid för patienter den dagen, han skulle väl hem och fixa klapparna...grr...

Julafton tog vi oss iallafall hem till mormor och träffade underbara SIs och Victor...Sen åkte vi till Mickes syster Linda och firade med hans familj. Mycket trevligt, och barnen blev så glada över alla julklapparna. jag gjorde inte många knop den dagen heller, för jag lyckadestydligen hosta sönder ett muskelfäste i bilen till Linda så jag hade bara ont ont ont....Men njöt ändå av att få vara med min familj och alla näraoch kära.

Juldagen åkte vi hem till pappa och hans familj och firade julen med god mat, trevligt sällskap och klapputdelning. Men när kvällen närmade sig så blir Wilma sjuk och vi får åka hem. Väl hemma kräks hon och vad annat liksom, hela huset var ju redan en sjukstuga. Visar sig vara vinterkräksjukan....Dagen efter visar sig lugn och vi tänkte att det var nog ingen fara. Då börjar Clara spy och jag ringer Micke som är på jobbet och säger att nu får du komma hem för jag pallar inte mer. Och då spydde han också. Och sen låg dom här hemma allihopa och kräktes, sov, kräktes, sov....Kan inte räkna omgångarna dom sprang fram och tillbaka....min älsklingar..... Höll i sig tre dagar för Clara och sen började det på Wilma igen. Så hon och Micke fick uppsöka barnakuten för hon var så svag....Tappade i vikt nästan ett kilo tror vi. Nu mår dom bra allihopa, fast Wilma är fortfarande väldigt tagen och sover flera gånger varje dag. Så liten och så tunn....Nu vill vi ha pigga, friska Wilmis tillbaka. Man kan klaga på mycket och vara irriterad över alla busigheter som görs, men just nu längtar jag tills hon står här vid soffbordet och klättrar upp och stller sig på bordet och flina....Det är ju vår Wilma....inte något annat....:)

Så jag kan väl summera årets sista månad med att "det här vill jag aldrig vara med om igen" Jag mår väl hyfsat bra nu, men jag är inte helt mitt egnajag än. Kroppen har tagit mycket stryk och krafterna är svaga...Men jag försöker blicka framåt och hoppas att jag snart är tillbaka med full energi och med en hyfsad syn på en positiv känsla av att 2010 skabli något bättre....

På måndag börjar jag jobba igen, och det ska bli kul och spännande, men samtidigt så är jag så ledsen över att jag inte fått njuta av den sista tiden som mammaledig. Kunnat gjort så mycket med barnen, men istället blev det 4 veckor med en kämpade ork att bara ta sig ur sängen. Men men, Nytt år Nya Tag...... Vill bara avsluta med att skriva att min underbara familj och vissa speciella personer i vår omgivning har vart så snälla och funnits där när det varit som jobbigast. Jag älskar er!