Gert Fylking, min oftast stora Idol!

Satt och småtittade på tv'n idag, och så kom det en repris av det extremt larviga och helt innehållslösa programmet MORGONSOFFAN. Dom måste varit desperata dom som bestämmer tv programmen, det måste varit brist på program! Men men, iallafall. Gert Fylking var inbjuden och drog en av sina historier, vi vet ju att han kan en hel del. Nu är denna historien givförsig riktad till oss kvinnor, lite förnedrande beroende på vilken ålder man har. Men den var så här:

Vad har äldre kvinnor mellan brösten som inte yngre kvinnor har?

NAVELN!

Så helt plötsligt frågar jag mig själv:

-Är man gammal när man är 26?

BF igår och jag e fortfarande hemma....

Vi har haft strul med internet några dagar, Eon klantade till sig...behöver inte säga mer!

Men som ni förstår så är jag fortfarande hemma....MED MAGE!  Lilla filuren vill inte titta ut, fast å andra sidan kan jag förstå det, med tanke på det kalla och ruskiga vädret. Vem skulle inte vilja ligga inne i ett varmt bad....haha....Fast jag hade nog valt ett badkar istället.....

Vi har sagt till på Claras dagis att det lika väl kan komma en farfar och hämta henne. Om vi fått åka in till BB. Men nu har jag ju kunnat hämta henne varje dag, för vi har ju inte behövt åka till BB! Och barnen har blivit lika besvikna varje gång jag kommit. Det skulle ju komma en farfar och hämta Clara, inte hennes Mamma! Gud, så tråkigt! Barn är underbara!! Läste en intervju som gjorts med Clara på dagis. En fröken hade frågat henne "När blir man stor?" Och Clara hade svarat:

-När man blir större!

Jo, jag vet att hon är smart.....Det är ju jag med...hihi...

Men nu väntar vi bara på vattenpölen, Ica besöken har inte funkat, IKEA huset runt, inte funkat. Dammsugaren i 120 knyck, FUNKAR INTE! Städa toan på alla fyra, funkade inte heller!  Så vad gör jag???

Eva nämnde något om någon Ricinolja man skulle dricka.Hon visste inte riktigt hur det funkade. Så jag "Googlade" lite om det. Och visst det skulle kunna sätta igång det, men det satte igång andra saker också! Nämligen "tarmtömning"...det hade en laxerande effekt! Inte nog med att man ska hålla reda på att det ena kommer ut, man måste hålla koll på andra änden med. Läste även om en som provat detta och förlossningen hade startat efter några timmar, men gått alldeles för fort. Så nu har vi fått svar på den frågan....! Vi hoppar oljan!

Och låter tiden har sin gång...

Tjing!

"För vi har pärlor, pärlor, pärlor överallt..."

Vi satt och pärlade halsband igår kväll jag och min lilla tjeja. Som vi gör ungefär sammanlagt 2 timmar varje dag.....om, om, om igen.....! Börjar bli en mästare på att sätta ihop färgnyanser. Och taktiken jag fått in ska vi inte tala om.......så många pärlor i handen som möjligt och sen i med snöret....whoom......

Men nu till det bästa. Clara hämtar en ny burk med pärlor på sitt rum och kommer ut i köket. Slår emot burken mot stolskanten och på 3 röda så ligger alla 100 tals pärlor på hela köksgolvet. Först tittar hon på mig och väntar sig nog lite skäll, men jag tog ett djupt andetag och blev den snälla mamman som sa, "Oj, vad hände, nu får vi städa upp alltihopa". Imponerande va? Och så lägger vi oss båda två på golvet och börja plocka. Och HELA golvet, jag lovar. Då kommer Micke hem efter en slitsam arbetsdag, och det enda han vill är nog bara att hoppa upp i soffan och få maten serverad och fötterna masserade. Det första Clara säger när han tittar ut i köket och ser oss ligga på alla fyra och jaga pärlorna är:

-Vilken tur att du kom hem nu Pappa, så du kan jobba lite!

Ärliga barn är härliga barn!

Det händer ingenting.....orättvist!

FIA, inte inatt heller!

Nu längtar jag snart ihjäl mig. Försöker känna efter om det börjar göra ont, eller om värkar är på gång... Men ingenting!! Stackars mig!! Springer på toa 13000 ggr varje natt, för att i mina förhoppningar får se en slempropp ligga och guppa i vattnet -Men inte! Så tillbaka igen och sova några kvartar, åh sen upp igen -Men inte denna gången heller! Allt har sin tid det vet vi alla, men jag vill också få några dagar för tidigt, alla andra får ju det....men inte stackars jag....snyft....... Synd om mig? Ja, lite faktiskt, om jag får säga det själv. Och nu har Micke sagt att det får inte bli före tisdag, för han får en PRAKTIKANT på jobbet på Måndag. Men tack för den älskling, går en praktikant före mig, då ska vi allt snacka om praktikant! STÖRST GÅR FÖRST.....! Och i detta läget vinner jag....(fniss)

Men nu är det lika bra att sluta deppa och börja se allt FRÅN DEN LJUSA SIDAN! Som vi pratat om tidigare....Hur lätt e' de' då......hallå......ser jag ut som någon med tålamod eller?

Men nu lever jag på att njuta av det liv som finns inuti mig...för längtan efter att få se och träffa detta liv, som snart funnits inom mig i 9 månader. Som man endast kunnat ha tankar och funderingar om. Och vips när jag minst anar det eller står i kön på Ica så kanske den där stora vattenpölen infinner sig..........Bara man har tålamod

Magen i v.39+3

Är man inte rik innan, så behöver man inte fundera på att bli det!

Jaha, nu har dom ringt från "bildoktorn". Och givetvis var det ju inget billigt fel, vi pratar några tusen, en bensinpump!.... så tårar som rinner, och ett bankkonto som skriker efter hjälp...Nä, så illa är det väl inte, jag gråter inte iallafall. Jag försöker se allt från den ljusa sidan, det ska man alltid säger min käre sambo. JAG BLIR IRRITERAD PÅ FOLK SOM ALLTID SER ALLT FRÅN DEN LJUSA SIDAN! Det har ju hittills aldrig funkat...Nu är de' snart jul, jag ska leva på f-penning samt allt annat som kostar massa pengar. Och jag ska se allt från den ljusa sidan??

IN MY DREAMS, HONEY!!

Men nu tänker jag leva på kärlek, vem behöver massa pengar när man har en familj man älskar, och alla nära och kära runt omkring! Det lever jag för!!

Allt annat är bara massa ting...som man kan gömma bakom sig! 

Tjingeling....

Motorhaveri på E22....Varför ska allt hända mig?

Hämtade min tjeja på dagis, och skulle åka in och handla i stan. Helt plötsligt på E22 börjar bilen Hoppa, Sporta och Fräsa....hastighetsmätaren går längsamt neråt, och indikatorn för motorn börjar lysa! Mitt i allt kaos fattar jag iallafall att jag måste in till kanten, och det hinner jag innan den dör! Jaha, och nu då?

Jag ringer Micael, och jag är väldigt lugn och fin, och berättar vad som hänt. Han tar sin lilla röda golf som går som en stjärna och möter upp oss vid den hårt trafikerade vägen. Varje gång någon "raceade" förbi så gungade hela bilen....snacka om åksjuk på stilla plan! Bilen går inte ens att starta.... Bara till att ringa försäkringsbolaget. Och då får vi veta att har bilen gått mer än 10 000 mil, (vår har gått 13 000) så täcker inte helförsäkringen motorfel! Men tack gubbe, du är inte omtyck för tillfället hos familjen bilmotorhaveri! Varför ska man betala ett xxxxx antal tusen om året för en bil i försäkring om den inte täcker vissa ting. Jag menar om motorn på något sätt går sönder så innebär det rätt stora kostnader. Och varför har man försäkringar? Jo, för att kunna få hjälp när hjälpen behövs. Men tydligen inte!!!!!!!!!!! Åhh, blir så arg.......!

Bilen blev iallafall bärgad till saab, sen trodde gubben, eller nu ska jag inte vara elak, mannen i 35 årsåldern trodde att det kunde finnas 3 orsaker, med allt från 1500-6000 kr om det nu var det. Tack igen....PUSS!

Men VARFÖR? ska allt med bilar hända mig.....Jag måste helt enkelt bara ha den oturen att bilar och jag ska inte gå ihop. Fast det känns ju lustigt med tanke på hur bra jag kör Men Micke kan köra med oljeläcka på bilen i 2 månader utan att något händer, men med mig slutar det alltid med Bärgningsbilen!

Och det värsta som kan hända nu är att jag får värkar och få åka golf till BB, men vem skulle bli förvånad, för den delen ska vagnen hämtas imorgon, så då får väl jag ligga i en takbox, men vem blir förvånad!

Försvunna Carolin...

Alla har vi ju hört på nyheterna och läst om Carolin som nu varit borta sen September. Nu har dom ju hittat mördaren, en trebarnfar.....Och idag när vi satt i köket Micke och jag så har vi radion på. Det blir nyheter och dom börjar prata om denna händelse. Nu har motivet kommit fram varför han mördat henne. Så här har han sagt:

"Vi kom i en disskution och jag puttar till henne så hon ramlar mot min släpvagn och dör""

Men snälla, låter detta trovärdigt, med tanke på att han inte ens kommer ihåg var han har grävt ner hennes kropp!

Så fruktansvärt hemskt.....Jag lider så med kvinnans familj!

Så dålig humor...pinsamt!

På tal om dålig humor......

Vi kollade på sportnytt igår kväll....Och så pratade dom om någon som gjortt något snyggt simhopp, och min älskade sambo säger:

-Vaddå snyggt hopp, jag kan göra en skitsnygg bomb!

Så blåst.....Men jag skrattade så jag låg dubbelvikt....så dålig humor.....

Nu är det Tuttregler som gäller...

Vår lilla dotter har som många vet ett väldigt stort nappbehov! Hon använder i stort sett ordet napp i alla sammanhang. "jag vill ha min tutte, jag vill ha min tutte....." Men i Lördags fick mamma Sofi nog. Här ska sättas regler!

Tutten skall endast användas när man sover, och man får ha den när man åker bil, det är helt okej. För att från att ha haft den dygnet runt, "everywhere" så är de små tillfällena ok. Det har faktiskt peppar, peppar gått bra hittills, Några enstaka utbrott, som mamma har VUNNIT! Men för varje dag som går, så är allt bättre än ingenting....

Och nu till det bästa.... I Söndags kväll innan jag och Micke skulle gå och sova, så skulle vi dra fram soptunnan till vägen. Jag hoppar i hans gamla arbetsskor i stl 43. Upptäcker att det är något lustigt längst fram vid tårna. Gissa vad jag hittar??

EN NAPP!......Vårt lilla smarta barn har tydligen någonstans hittat en tutte liggande och tänk att "haha, här gömmer jag den, för pappa har ju nya skor till jobbet, så då vet jag att det finns en här när jag blir sugen" ! Men elaka mamman hittade den!!! Taskigt värre......!

Hon har dock inte nämnt något, så hon har kanske glömt det själv. Och för den delen, jag skulle inte vilja suga på den med tanke på var den har legat

Tjingeling!!

Här var vi på Skansen i Sthlm i somras, Där fanns en nappbrunn, där barnen kastar sina nappar. Häftigt tänkte vår lilla tjeja och kastade nappen.....Sen var det inte lika roligt längre när hon inte fick upp den... Gråt och hysteri! Det var försök Nr1.

Nu är Eddie döpt...

I Söndags var det Vattenpåhuvudet för lille Eddie, Han klarade det galant, trots att han blev väckt och egentligen inte föstod någonting, men han fixade det super! Så nu heter han EDDIE!  Tack även för ett fint och trevligt kalas efter. Och FIA, tårtan var så fin, och att den skulle varit giftig var bara skitsnack, JAG ÖVERLEVDE JU! HAHA.....

Clara klarade också kyrkan bra, hon satt och sjöng "Jesus kärlek bubblar över...." pappa mindre lycklig, men det var ju på rätt plats iallafall. Lilltjejan, du är för go'. Sen helt plötsligt började hon sjunga på "jag är en groda så käck, kväck, kväck". Men ja ja det funkade det med. Så länge hon höll glada miner så var allt OKEJ...

Nu heter jag EDDIE!

Lite go's med fia......

Väldigt bra skrivet!

Riktigt bra skrivet Marcus Birro!

Gå in på länken här nedan, och läs!

http://www.expressen.se/debatt/1.1338746/ror-inte-familjen-egoister

Med henne får man vara beredd på ALLT!

Nu är Claras rum färdig tapetserat. Tack Martin för all hjälp!

Så idag skulle vi åka och kolla på en matta och lampa som hon kunde ha där inne. Vi gick in i mattaffären och började kolla. Plötsligt säger Clara:

-Jag är bajsig!

Ok tänker vi lika bra att fråga om en toalett. Han i kassan visar var vi kan få låna en. Så Clara och pappsen går på toa medan jag kikar vidare.

Sen kommer dom ut och vi bestämmer oss för att vi inte hittat något bra. Så vi ska precis gå när en annan äldre expedit frågar om vi behöver hjälp.

-Nej, vi tittar bara, säger jag

Då skriker Clara:

-JAG SKA FÅ EN NY MATTA TILL MITT NYA RUM! (överlycklig)

-Jaha, säger expediten, ska du få ett nytt rum, vad roligt va?

 Då säger hon, ändå fullt medveten om vad han frågade:

-Jag har bajsat på den toaletten där bakom..och skrattar lite glatt.

 Han skrattade rätt gott han med, med tanke på att det var  nog inte riktigt det svaret han var beredd på!

Älskar frispråkiga barn, men ibland blir det lite pinsamt

 

Bland kaniner och hönor.....

Vi tog med oss Claras polare Sigge och hans mamma Eva och åkte till Skällby för att titta på alla djuren och mata de närgångna ankorna. Clara tittade på getterna och så säger hon:

-Titta mamma vilken liten.

Det var inte en liten get, det var en duva hon såg. Men det är ju inte alltid lätt att se rätt. Så söt!

Sen skulle vi mata ankorna. Clara hällde ut allt brödet vi hade med oss och matade dessa väldigt närgångna fåglar...grr...lite äckliga faktiskt. Men hon var överlycklig. Eva gav Sigge en en macka som inte  var skuren i bitar utan hel. Sen sa hon till Sigge att han skulle ge Ankorna små bitar. Synd bara att Sigge missade det och slängde till ankan den största biten och behöll den minsta i handen....så cool......Älskar barn med tålamod 

Sen  begav vi oss till dom sötaste djuren, nämligen kaninerna. Satte barnen i varsin hage med kaninerna och sen fikade vi mammor. Så trevligt! Nä, givetvis inte, ni som nu trodde det..haha...

Lekparken nästa, och där var det "high life"...Vi missade inte en enda grej, Bäst var Sigge när han gick upp i den största rutschkanan och åkte ner i galonisar...wroom......"HERE I COME"! Vi skrattade gott!

Här bjuds vi mammor på sandkaka..mm..jättegott!

Tack gullungar

Har slut på svar.......VARFÖR DÅ?

I tisdagskväll var jag och Clara ute och gick en promenad. Mörkret hade precis lagt sig och månen visade sig hel och full med ljus. Jag säger till Clara:

-Titta Clara på månen

Hon svarar

-Varför är det en måne?

-?, för att månen bor på himlen, visst är den fin?, säger jag

-Varför e den fin mamma, säger hon då

-Men ser du inte vad gul och fin den är, säger jag

-Varför är den gul då?

Ok, tänker jag för mig själv, var duktig nu och svara lugnt och fint på alla frågor. DU är mamma och DOM har svar på allting!

-Hmm, för att det ska vara så, den ska ju lysa nu när det är mörkt så vi ser vart vi ska gå?

-Varför ska vi se vart vi går då? säger hon då helt cool lugn.

Och där sprack det, världens dåligaste svar men jag kom verkligen inte på något bättre:

-FÖR ANNARS KROCKAR VI!

Säkert liksom med tanke på att vi var dom enda i hela samhället som var ute....men jag hade inget bättre svar förtillfället. Men så fick jag det här tillbaka:

-Varför krockar vi då mamma?

Kan man mer än älska sitt barn, hon tror verkligen att jag har svar på allting, och hon var så inne i vårt samtal. Och just nu är allting här hemma: VARFÖR DÅ?

Tjingeling

-

Vår lilla gräddbulle.....

Häromkvällen var vi sugna på något riktigt kladdigt och gott. VI KÖPTE GRÄDDBULLAR!!

Clara älskar nog när mamma är gravid, man får äta så mycket gott då, och mamma har tydligen ingen särskild godisdag heller......hmm..... Lätt att skylla på mamma, alla äter ju ändå mer än mig, så var glada ni, för SNART ÄR DET ÖVER! Och då blir det fullkorn för hela slanten mina älskade

så passa på att njut...

Söting!!!

Stöd Rosa Bandet!

Hon var med oss, det kändes så...

Idag var jag bjuden på middag hem till mammas bästa kompis M-L. Vi hade pratat om det så länge, i stort sett sen mamma gick bort. Dom har alltid hållt ihop, och en av hennes söner och jag är jämn gamla och också vuxit upp tillsamman. Dom ha alltid funnits i mitt och mammas liv redan från början. Så idag fick vi äntligen tid att träffas. Hon hade hämtat sitt barnbarn på dagis, så Clara och han hade fullt upp med att leka. Och dom hade så roligt från det vi kom tills vi åkte hem.

Hon hade gjort jättegod asiatisk mat.....smarrigt, smarrigt..... Sen tog hon fram gamla fotoalbum sen mamma och hon var i dom yngre åren, åhh, vad jag skrattade. Det var ju inte helt "rent" om man säger så, lite bira där och lite Irish coffee där, så roligt att se. Min mamma och hennes bästa kompis på resa till Tyskland, själva dessutom. Karlarna var på annat ställe. Och jag kan lova dessa damer klarade sig galant på egna ben...haha...Jag Diggar er!!! Det var verkligen kul att se alla kort, alla verkade så lyckliga, och så härligt att se att mamma haft så roligt, och verkligen haft kvar sin trogna vän M-L i alla år. Och jag vet att mamma älskade henne, och hon har betytt mycket för henne. Tack M-L för allt roligt mamma fått göra och för att du alltid funnits där för henne. En trogen vän som aldrig svikit henne!

Och på nått sätt så känns det som om mamma fanns med oss hela tiden. Det kändes verkligen som om hon satt där i soffan och skrattade med oss. Så verkligt! Jag tror att vi har visat henne att hon alltid kommer finnas kvar som den hon var, den humoristiske och glada mamman hon var. Vi såg så mycket i Clara som mamma hade  mycket av. Just det som Clara sa till TorBjörn, M-L's man. Vi hade ätit äppelpaj och han skulle också ta lite. Då säger hon:

-gubbar får också äta äppelpaj, det får du.

Vi skrattade och skrattade, hon har träffat honom några enstaka gånger, knappt att hon kommer ihåg honom, men hon säger det till honom, och M-L säger att det var precis sådan mamma var. Spontan och rolig. Det är så skön att kunna minnas mamma att hon var sån och att andra gör det också!

Så tack än en gång M-L för allt gott du bjudit på och att vi kunnat se mamma som den lyckliga och friska männinskan hon en gång var. Det gör att man orka gå vidare, och slippa tänka på allt annat som gjorde att hon tyvärr fick lämna oss!

En liten goding...

Här är Eddie, Claras polare Willes lillebror.

Nää, tant Sofi, Tänker INTE skratta! Du ser farlig ut!

"okej lite då...för DIN skull, blir det bra så här"

"Kanske så här också, knasigt va. Nä nu får det vara nog, mamma säg till henne nu!"

Höstpyssel med Mamma!

När pappa nu jobbar hela helgen så passade vi på att göra lite höst pyssel för att fördriva tiden lite. Men vi hade jättekul...gjorde fina höstträd som vi limmade löv på. Så vi började med att gå ut och plocka löven

"blir denna bra mamma"

Sen skulle vi limma bladen, mamma hade ritat stammen, så jag satte dit löven. Fint va!

Många löv ska vi ha.....

NU ÄR DOM FÄRDIGA!! Visst blev dom fina?

Denna ständiga beslutsångerst...

Vi sålde ju Claras vagn som vi hade när hon var mindre. En brio kombi. Som tyvärr var alldeles för tung, så vi hade behövt ha en lift när den skulle in och ut ur bilen. Så det blev bye bye med den.... Den var jättefin, men hur klumpig som helst. Blir ingen mer brio vagn i det här huset. Så vi åkte ner till babyproffsen. Gick in i butiken och fram till en liten nätt och lättstyrd vagn med tre hjul, eller jag rättare sagt. Herrn i huset som är lite mer "här ska de va rediga grejer, stora och rymliga" gick till den största han hittade med minst svängradie... "No no mister nice guy" Vi snackar den här vagnen!

Denna liggdel valde vi i svart när vi var där och beställde. Och när vi kom hem så ville jag ha den som gick i rött istället...ja, jag e sån kan aldrig bestämma mig. Men allt måste ju passa med färgeroch så. Typ filtar och kläder...typ, jättelöjligt...... Så nästa gång vi var därnere ändrade vi till röd.

När jag nu skulle ringa och säga att vi ville hämta hem vagnen, så mitt i samtalet, kom jag på att jag sett den i chokladbrunt också, och nu ville jag nog faktiskt ha den istället. Så med lite svag röst frågade jag än en gång om jag kunde få den i brunt istället. Vet ni vad expediten säger med skratt i rösten?

- Du ska inte ha alla 3 färgerna istället!

Sittdelen blir i svart, Och det är faktiskt sant. Den har jag inte ändrat nångång.

Snopet va!

Vi är nog inte riktigt överens om 3 hjul på en vagn fortfarande. Och färgerna pratar vi inte om mer här hemma. Men jag älskar honom när han säger.

"Gör som du vill, det blir så bra så bra"

Undrar om det är för husfridens skull?

Tänkte bara lite fel.....lite bara...

Sitter i bilen och svänger upp mot Bauhaus parkering. Då säger min käre sambo:

-inga blad här idag

-Va, säger jag och fattar ingenting vad han snackar om.

-Elgiganten skulle sätta flygblad på alla bilar idag, säger han.

- Okej, men vem är INGA då? säger jag.

- DET SITTER  INGA! FLYGBLAD PÅ BILARNA, trög eller och sen skrattar han.

-oj ,jaha nu förstår jag....sa jag lite i tyst i baksätet.....

Kanske inte alltid tänker innan jag pratar, men jag är åndå inte dum, snarare ett exempel på dem som vågar prata utan att tänka först! Det är "strongt".... CIAO CIAO

Hade tydligen inte fått nog med 1 bulle i ugnen!

Ska det göras så ska det göras ordentligt! Hämta tjejan på dagis halv två, sen bar det till affären för att inhandlas till bullbaket. Och jag är ju inte den liksom, HÄR SKA BAKAS PÅ 1 LITER! Inte bara baka för att ha några i frysen, nä som vanligt ska jag alltid slå på stort. Inte nog för att jag har en bulle i ugnen innan...haha. NU skulle jag ha in minst 80 st till. Så hej å hå där gick den eftermiddagen. Men roligt hade vi, och sammandragningar till max. Men "tjena lena" vi måste ju ha bulllarna färdiga till det lilla knytet kommer ut. Åh sen fyller Clara år å' sen e' de dop.Och så massa fikastunder.....mums. Bullmamman!! Clara gjorde sötast bullar, jag gjorde fetast....Men ska det smaka så får det kosta, eller!!

Nu är alla packade och klara för frysen, övertalade Clara att pappa kunde få smaka hennes, för mina ska jag stoppa undan fortare än fortast. Och äta i min ensamhet, många många....

Självklart svarar hon med en liten "trevlig" kommentar:

-Ja, för mina är mycke godare, pappa vill inte ha dina

Självklart är det så!! Jag gör allt för dig...hmm...

 Älskar dig min prinsessa

Tjingeling 

Shoppat järnet....och allt gratis!

Idag fick jag och Micke rycket...När Clara lämnats på dagis och han kommit hem från ett möte....ja, han var ledig men ni vet ju...mmm..precis, jobbar lite fast han e' ledig. Men iallafall vi tog mitt presentkort som jag fick förra året på min födelsedag och åkte in till stan. Sen gick vi glada upp på RUM INTERIÖR och började frossa...åhhh så roligt! Vi hade rätt mycket att handla för så det blev 2 nya taklampor till hallen, en stor hög vit vas som vi ska ha på golvet med några fräcka grenar i. En stor värmeljushållare för 6 ljus som är typ päronformad som man hänger i taket...så fin. En jättefin svart konstgjord siden "pfelenopsis" ja Micke tycker att dom heter så, men i själva verket heter dom...asch...kan inte stava det just nu, ni får kolla på bilden...Men det blev lite handlat, och vi var nöjda när vi gick därifrån...Alltid roligt att handla när man slipper dra kortet, eller använda "cashen"...

Allt såg bra ut!

Var på Mvc igår, och för en gång skull så var ALLT bra. Allt!! Det bästa var att jag inte ökat så mycket i vikt, har ju mina fettdepåer på sidorna. Där ligger både kanelbullar och en massa annat göttgött. Så snälla "body" ta av dom resuserna istället för att bygga nytt!

Järnvärdet var också ok, kunde väl varit lite högre, men barnmorskan var nöjd ändå. SF måttet hade faktiskt dragit iväg lite nu, så bebis växer på och det är vi glada för. Nu vill vi bara ha dig här!! Blodtryck helt okej! Men tyvärr fick jag inte min TENS apparat. Så nu är det bara att ställa in sig på enbart LUSTGAS, men det känns lugnt ändå. Vet att jag hade fixa det utan TENS förra gången med, men den var ändå ett komplement. Hn skulle höra av sig så fort det fanns någon ledig. Sen frågade hon om jag funderade på något ang. förlossningen. Och jag kom inte på någonting alls. Jag har verkligen försökt komma på något som kan ske oroar mig eller nått annat men ingenting. Jag känner att jag är så förberedd, sen kan man ju aldrig vara det nog så mycket, men läget känns underkontroll iallfall. Jag är inget nervös, jag längtar faktiskt. Vill känna den där första värken här hemma, eller att vattnet går, det är sånt jag längtar till nu, Kanske är lite knäpp, men å andra sidan så är ju det bättre än att gå och vara nervös och känns oro inför förlossningen. Lider med er som har det ändå, det ska ni veta!

Det enda som känns jobbigt, om nu något ska vara det. Så är det att jag är tvungen att lämna Clara när vi åker in. Därför hoppas jag ändå att situationen blir lugn och sansad. Så att vi kan lämna henne själv utan att behöva slänga in henne någonstans eller lämna henne mitt i natten, när man inte vill väcka henne. Fast å andra sidan så är det bäst om jag får föda på natten, för då om allt går bra och man känner sig någorlunda pigg så hoppas jag att jag kan åka hem kommande eftermiddag, Som ni alla vet, sjukhus är inte min grej...brrrr.....!!

Men jag kommer sakna hennes sååååååå..........

21 dagar kvar till BF...

Eld i baken och hysterisk panik.....

Som ni läste igår så skulle jag och min kära syster Sandra gå på ALLT ELLER INGET i kalmarsalen. Det hela skulle börja vid 19.30 så 18.45 var rätt lagom att lämna huset för att åka. Hon kom hit vid 15.30 och vi tog det lugnt och Clara var glad att moster kom på besök. Allt kändes så bra och vi hade allt tid i världen på att "snygga te" oss...hmm...trodde vi ja. Vi skulle göra lite god mat här hemma och tänkte äta den när Micke kom hem från jobbet ungefär 17.30.  Han kom hem och det var bara köttet som skulle tillagas. Det fick han göra, och under tiden hade jag tänkt förbereda mig genom att fixa håret, komma i mina underbara strumpbyxor modell "SLIMFIT" igen, skam den som ger sig. Ni vet ju hur det gick sist... Men istället för detta så hjälpt jag honom med maten, så i godan ro satte vi oss sedan och åt lugnt och fridfullt, ingen stress här. Vi tog varsin kanelbulle till efterrätt och sen säger Sandra:

-Om jag skulle gå och sminka mig

-jaha, hur mycke är klockan då, frågar jag helt oberoende av vad klockan är.

-tjugo i, säger hon

-i sex?, frågar jag med hela truten full av god kanelbulle

-nä, sju, säger hon då

-Nä sex, säger jag och börjar ana viss panik om att jag har verkligen ingen koll på tiden.

-NÄ, SJU SÄGER JAG JU, HÖR DU ILLA ELLER, skriker hon till mig.

-H-vete, ÄR HON DET, ELLER JA DET MÅSTE HON JU VARA, gapar jag samtidigt som det blir eld i rövva på mig. Och Clara börjar fundera på om hennes mamma har ballat ur totalt......

Sandra får samma panikspurt som jag och flyger in i badrummet, jag själv in till sovrummet, för ni vet ju vad som väntar. MINA STRUMPBYXOR. Som i vanliga fall kräver en timmes vila innan och en enorm kraft och vilja för att få på...haha. Nu hade jag ungefär..hmm..säg 2 minuter på mig. Men precis som om detta var meningen så glider dom på som aldrig förr, och vips så är jag smärt som en...ja tro vad ni vill, men dom satt.....Sen var det de här med håret, det skulle absolut plattas, om jag så skulle tamed mig platttången, så skulle det göras. Men platt, platt så fint det blev. Sandra som skulle vidare senare på kvällen för en utekväll hade nog lite mer panik än jag, för där skulle ju sminket va perfekt och håret skulle inte röra på sig, för då kunde det bli fel. Så hej och hå där gick den sprayflaskan. Ska även tilläggas att Micke som i vanliga fall tjatar om att "måste du sitta vid datorn och blogga hela tiden" gick runt och skrattade åt hela grejen samtidigt som han säger:

-Lova att du skriver detta i din blogg!

Då duger det minsann att blogga, så fort det är mig och mina tokigheter det handlar om. Så nu hoppas jag att detta gör dig riktig glad!

Om vi säger så här, tack vare dessa glidbara strumpbyxor så är vi klara för avfärd 18.55. Det betyder att vi fixade detta på 15 minuter. 15 minuter!!!! Rekord!

Så ni som säger att vi kvinnor alltid behöver så mycket tid på oss för att fixa oss. NI HAR HELT FEL!!

Vi har bevisat motsatsen!

Kvällen blev sååå lyckad, och pga tekniska problem så var allt framflyttat 20 minuter!!!!!

Och själva showen vad kanon, bäst var finalnumret, då stod "allt" och alla upp.....Tack å godnatt

Hon skriver sååå bra...

Jag bara älskar att läsa Malin Wollins bloggar och krönikor. Tjejen har ju så rätt i allt. Hon är inte alltid rättvis, men hon vågar verkligen stå för det hon tycker och är inte rädd för att skriva om det. I love it! Hennes sätt att skriva blir så intressant och man sitter och småflinar hela tiden. För det är precis så som hon beskriver det. Allt! Vissa försöker alltid göra om allt för att det ska se bra ut, men det är alltid det man tänker först som man ska skriva ner.

Satt precis och läste hennes krönika på amelia.se. Om när hon fick värkar hemma och fick ge sig av till BB. Som sagt inte rädd för att verkligen säga precis vad hon vill. Och jag kan tänka mig att de barnmoskor som var med under hennes förlossning skrattade gott efteråt. "Go, girl" säger jag bara. Man kan bara njuta och läsa, och helt plötsligt inser jag själv att, "Shit", snart är det min tur. Men jag är också tuff och så cool. (Här hemma iallafall...än så länge...) Cool inför vad som väntas ska ske. Förhoppningsvis blir det bara en krystvärk och sen är du ute mitt andra lilla liv. Och när hon beskriver hur Joacim säger att "när hon hade en värk förut så låg det på 25 på ctg-skärmen och nu ligger det på 100, du måste ha jätteont Malin". Och just precis sååååå ont hade hon nog, jäkla karlar, Kan aldrig vara tysta... Fast dom vill så väl, och det är väl därför vi älskar dom och låter dom följa med på såna här uppdrag, det har jag nog rätt rätt i, eller hur!

Glömmer nämligen aldrig själv den där irriterande ctg-skärmen. Min näsa kunde nästan nudda vid den. Och jag hade stenkoll på när det var en elak värk på gång, jag skrek innan den ens han börja, för jag skulle allt vara först, försök inte lura mig, och sen var det lustgas för hela slanten. Och när dom riktiga värkarna började så bad barnmorskan mig till slut att stänga munnen istället för att använda hela min opera liknande stämma så porslinet i restaurangen skakade. Det sa dom inte men dom tänkte säkert....  Och Micael skötte sig bra, han sa inte så mycket. Han känner mig, och var nog mest livrädd för att få den där käftsmällen vi pratat om innan hemma. Men jag förvånade honom. Jag var en snäll flicka!

Tjineling...

Allt eller Inget...here we come...

Ikväll skall syster yster och jag roa oss som aldrig förr. Vi ska på ALLT ELLER INGET, THE FULL MONTY! Åhh...så kul det ska bli. Vi tänkte äta en god middag här hemma innan vi drar in till kalmarsalen och är laddade med full energi, för att få se ALLT och INGET...haha. Naked guys in a stripp show......jihooo..... Lugnt älskling, du behöver inte vara orolig. Jag kommer hem när det är slut, jag lovar.......

Tjingeling....

Här kan man tydligen köpa nappar-:)

Clara är hos Farmor och Farfar. Vi pratar om hennes nappar, hennes bästa vänner nu för tiden. Ständigt denna napp i munnen känns det som. Men iallafall jag säger till henne att jag ska ge alla hennes nappar till älgarna i skogen. Då säger hennes farmor till henne:

-Använder älgarna nappar Clara

-ja, säger hon.

-jaha och var kan dom köpa dom då? frågar farmor.

-På elgiganten, svarar hon.

Nu får det vara slutpratat om elgiganten för ett tag annars går mamma i ide.......whaaaa......Elgiganten har tagit över vårt liv och mitt barn.......Hjälp mig

Kommunikationen ur funktion, iallafall för hälften av oss!

Igår fyllde Mickes mamma år och vi skulle hem dit och äta middag klockan 18. Micke skulle jobba 12-16. Jättebra tid tyckte jag, då hinner vi kanske umgås lite innan vi ska dra vidare. Vi syns ju så mycket nu för tiden....inte! Klockan 12.30 får jag ett mess från honom om att han måste jobba över för det finns ingen som kan stänga bygget, vilket betyder att han jobbar typ till 19,30. Sen står det "jag ringer dig sen". Ja ja tänkte jag, inte alls förvånad över att han jobbar liksom, har funderat på om han inte ska ta med sig en madrass så kan han ju sova där också...hmm.....! Väntar hela dan på att han ska ringa. Men jag utgår ju självklart från att vi syns hos hans föräldrar sen. Eller hade inte ni gjort det? Jo, just precis, för det stod ju inget om middagen i messet!

Clara och jag gör oss iordning och åker. Vi knackar på och stiger in, och dom bara tittar på oss. Ungefär som "jaha och vad vill ni då". Det kändes verkligen som om dom tänkte så. Och jag ville bara fly för det var så pinsamt. Och jag ser att det finns ingen mat färdig, hans pappa står i jobbarkläder och allt känns bara så fruktansvärt hemskt pinsamt. Clara undrar givetvis varför hon inte får någon mat. Barn är ju barn. Och då säger Mickes pappa:

-Ja hade vi vetat att ni skulle komma så hade vi ju haft maten klar, men Micke sa ju att ni skulle komma en annan dag nu när han fick jobba över.

Och där ville jag sjunka genom jorden..........

Då visar det sig att min såkallade "älskade" gubbe har ringt, läs noga nu, han har ringt BÅDE sin mamma och pappa under dagen för att försäkra dom om att vi inte kommer. Men MIG har han glömt att ringa! Är det då man ska känna sig bortglömd, eller skulle jag tagit detta för givet. För jag kan ju inte åka själv till hans föräldrar....lilla gubben.....lite mycke för dig nu kanske! Jag ska höra med försäkringskassan om det finns möjlighet att ta ut sambopenning:-) eller vård av förvirrad sambo kanske.

Och nu till det värsta, vill ni veta när han ringde? 19.30!!!! till min mobil. Och så säger han:

-Är inte ni hemma?

-nä, svarar jag, Vi är hos fia och äter flygande jakob.

Tänker att jag driver lite med honom.

Han nämner fortfarande inget om middagen, utan samtalet fortsätter:

-Okej, säger han, men då kommer jag förbi, jag åker från jobbet nu.

-Du kan åka till dina föräldrar istället, för vi skulle ju äta här, säger jag och små hånar honom lite.

Då börjar han skratta och inser nog att han faktiskt glömt ringa MIG under dagen. Men vi bor ju bara ihop, har ett barn och ett till på väg, pengarna har vi tillsammans och huset äger vi båda två, men men.......Grrrr på dig din lilla gris. Detta kommer igen.....

Hans föräldrar hade rätt roligt åt det här kan jag ju tillägga.

Tack för att ni finns!

Jag vill säga till alla som känner mig att jag är oerhört tacksam över allt stöd och uppmuntran jag fått. Ni vet vilka ni är, och jag älskar er!! Det är då man vet att man orkar gå vidare, trots att hälften av mig alltid kommer vara borta. Men ni är super och utan ert stöd vet jag inte vad jag hade gjort.

Vill också ge min älskade sambo en stor varm kram för att han hela tiden finns när det är som svårast. Även om jag inte alltid visar när jag känner mig nere så räcker det med att du finns här in min närhet. Det är trygghet för mig! Älskar dig!

Till minne av min älskade Mamma. 30/9-2006

Denna vackra människa ni ser på detta foto är min Mamma, men det vet ni alla som känner mig och har följt min blogg. Idag är det 2 år sen hon fick lämna denna värld jag fortfarande lever i. Så orättvist. Och det är lika tungt idag som det var för exakt 2 år sen när jag satt och vakade vid hennes sida. Denna dagen för 2 år sen fanns inte mamma alls, hon hade redan lämnat oss tidigt på morgonen, men hennes andetag höll ut till jag lämnat henne en stund på rummet, för att få samla tankar och orka gå vidare. Mormor tog över och höll hennes hand. Och i samma stund som jag lämnat rummet, lämnar också mamma det. Fast till en helt annan plats. En plats som vi inte känner till, vi vet att det finns en himmel, en himmel som tar emot alla våra nära och kära som så oskyldigt varit tvungna att lämna oss. Jag vet eller tror iallafall att hon finns där. Att hon samma stund som hon lämnade mig, blev av med alla hemska  krämpor och fick finna lugn och ro. Fick komma till den himlen där hon fick vara sig själv, och helt befriad från allt ont som drabbat henne. Jag hoppas verkligen att det är så, jag kommer aldrig få veta. Men huvudsaken är att mina tankar tror det. Annars hade jag nog inte orkat sitta här och skriva eller överhuvudtaget velat leva. Men jag vet att mamma vill att jag ska orka vara stark, och jag gör allt för henne. Att jag ska ta hand om min familj, och älska dom för dem dom är. Och det gör jag älskade mamma, alltid!! Allt för dig, det vet du.

Snart fyller Clara år, och det kommer kännas lika tomt detta året som det gjort de 2 senaste åren vi haft kalas för henne. Man tar allting för givet att vissa personer alltid ska finnas där och så är det bara. Och du skulle ju alltid har funnits där om inte den där canc.....vill inte ens skriva ordet, blir bara arg och ledsen när jag ens tänker tanken på det. Varför? Varför av alla människor du Mamma! Den finaste, vackraste och mest omtänksammaste mamman man kan få. Och så bara lämnar de mig här utan dig. Dom tar dig ifrån mig. Men jag är ju fortfarande bara ett barn, ditt barn mamma. Som du skulle följa i många, många år till.....Men det tog slut allt för tidigt...allt för tidigt ....

Dom sista dagarna mamma levde skrev jag ner hur hennes dagar såg ut. Hur hon var, och vilka försämringar som visade sig. Här är ett stycke från den 27/9-06

Idag satt mamma och fikade med oss i rullstolen. Hon kämpade för att hålla ögonen vakna, ibland bar det emot men efter en stund slog hon upp sina vackra blå igen. Hon drack lite kaffe och tog ett bett på bullen, men inte mer. Vi frågade henne några gånger om hon ville lägga sig i sängen igen. Men inte, kämparglöd har hon min älskade mamma. En av dom bättre dagarna den senaste veckan. Allt som ser bättre ut är värt att kämpa för. Det sista hon får fram varje gång vi ska lämna henne och åka hem är.

"PUSSA CLARA"

Redan dagen efter är tillståndet kraftigt försämrat. Så ledsamt, tårar faller ner från hennes kinder i stort sett hela tiden. Hon vet att det blir aldrig bättre, men det skulle hon aldrig erkänt för oss.

Den 29/9-06

"Inget svar när jag ger henne puss på kinden och säger Hej då för att åka hem, Inte ens ett, Pussa Clara.......Bara ett par ögon som sakta rör sig, och en hand som har ett kraftig tag om min.

Jag saknar dig min älskade mamma.Jag gråter ständigt inom mig, och vill bara att allt ska bli som det var förut. Men det blir aldrig mer så, tårar rinner, rinner nerför mina kinder. Det går inte att hejda dom. Dom finns alltid där, och kommer alltid göra. Du var och är fortfarande allt för mig. Och du har en speciell plats, en plats som ingen kan ta ifrån dig, någonsin!!! In my heart

Min älskade ängel