Mammas hjärtan!

MINA FINASTE JUVELER!

Vi håller tummarna...

....på att vi denna vecka slipper allt vad sjukdomar och besvärligheter innebär här hemma.
Nu vill tjejerna vara på förskolan/dagis och släppa loss all energi och träffa sina kompisar.
Jag vill jobba=) japp sådeså!
Clara avslutar sin penicillin, (asch vet inte hur det stavas) kur imorgon, och vi håller stenhårda tummar på att hon får vara frisk fram till operationen om 2 1/2 vecka. Just nu känns det som räddningen, trumhinnorna var mycket infekterade och jag är så tacksam över att Skolsyster uppmärksammade Claras hörsel och skickade remissen till sjukhuset.

Vi har kollat på en film på nätet där man kan följa vad som kommer att ske när man kommer till sjukhuset. På 1177.se, vidare in på Barn och familj och sedan Barnavdelningen. Där finns det filmer som handlar om olika djur som ska göra olika saker på sjukhuset. Verkligen att rekommendera!!
Och vi kollade på en hund som fått ont i örat och skulle sätta in rör.
Först var jag lite skeptisk till detta då det kan ge negativ effekt. Men filmen är så bra utförd och beskriver exakt hur det går till. Clara har kollat många gånger nu, och det känns verkligen som om hon är beredd och har någorlunda kontroll över den kommande händelsen.
Och jag vill att hon ska vara beredd, vill inte att hon inte vet vad som väntar...
Och som sagt....Man får ju GLASS efter=)

Wilma har varit på lugnröntgen denna veckan, ett underlag inför den kommande hjärtundersökning i maj. Då vi ska till en kardiolog. Den känns i mamma hjärtat vill jag säga...Uscha....man vet verkligen ingenting.
Så vi glädjer oss över att vi har ett energiknippe här hemma, då känns det lite lättare......

Dubbelsidig Öroninflammation=(

Nu har vi vart hos doktorn med Stora prinsessan.
Dubbelsidig Öroninflammation!
Och det öran hon inte har ont i var det som var mest illa.....
Nu blir det soffmys, kåvepenin och vila!
Min älskade lilla Claran<3

VAB...igen=(

Förra veckan satt jag hemma med en tjej som hade gips runt armen och min andra tjeja hade feber, magont och ont i halsen...
Idag går vi upp på morgonen och inser att Clara har feber igen och väldigt ont i sitt öra, ledsen tjej som är så trött på att inte kunna leka med sina kompisar eller få vara riktig frisk.
Själv vill jag bara kunna åka till mitt jobb och få arbeta....Jag älskar ju att jobba!
Det blir oftast jag som får ta VAB dagarna då Micael har ett mer ansvarsfullt uppdrag på sitt jobb och det krävs av honom att allt ska funka och affärerna flyta på. Men ibland blir man bara så frusterad, det tar att varje gång lyfta telefonluren och ringa...Fast man innerst inne vet att det är inget fel, mina små underbara änglar behöver mig och då finns inga hinder.
Det är bara det att har det väl börjat med att dom blivit sjuka, så känns det som dem måste gå igenom allt innan bubblan spricker och vardagen åter kan flyta på.
Men ALLT för mina små änglar! Min värme och närhet håller dom trygga och inget annat i världen är viktigare än att dom känner så.

Nu ska vi åka till Doktorn....Å jag gissar att denna gången är det Öroninflammation=(
Bara tre veckor kvar tills rören sätts in....

Nu finns snart blogg Nr 2 färdig...

Nu har jag äntligen satt mig ner och börjat bygga upp en blogg som kommer handla om min stora passion här i livet....Tårtor och annat gottigotti!!
Ska bli kul att kunna ha en blogg där jag visar upp mina verk och hoppas att ni läsare tycker det både är intressant och roligt att följa...

Jag älskar att få upp en ide' i huvudet, utveckla den och till slut få göra och visa ett färdigt resultat!!

Ohh i love it

= )

Då var man närmre 40 än 20...Läskigt!

Nu var det en vecka sen jag fyllde, men inte hunnit blogga om detta hmm...kalla det mirakel, eller tragedi..Men steget är nått. Nu står det 30 i pannan på mig!

Började med en fest för alla vänner på Lördagen, då vi bjöd på middag och Tårta som jag dagen till ära gjort själv. Och dom blev bra, bara en av dom som sög åt sig lite väl av fyllningarna.
Men jag måste säga. Vilken fest....Alla var så glada, alla hade så roligt och vi satt vid långbordet hela kvällen och jag ville bara stanna tiden!! Fick så fina presenter och blommor...så rörd!
Alla som var här, ni ska veta att jag njuter fortfarande....många härliga minnen som följer mig livet ut.
Kan nästan fälla en tår, ni är Underbara!!

God I'm so lucky!!

På måndagen då jag faktiskt fyllde 30 år...nä usch..det ser så konstigt ut när jag skriver, trea och en nolla, ohh scary! Det blir terapi på att vänja sig... =)

Men iallafall jag blev väckt av min underbara familj som hade ett fång rosor till mig...nämre 50 st i en bukett, så fin. Fick också ett jättefint Halsband och ett par skor jag velat ha. Älskar ER!!

Förmiddagen tog vi det bara lugnt. Ida med familj och Fam Olin skulle dyka upp lite senare, samt Marie-lousie och Torbjörn och Rickard å Rebecka.  Och jag jag sa till Micke att "Hade velat ha mormor här idag, att vi inte tänkt på det. Och så gick han iväg och jag kan lova att om det pep många gånger i min mobil, då skulle ni hört hans. sen började gästerna fylla på...

Och runt fyra tiden plingar det på dörren....Och vilka står inte där=) Pappa, Lotta, Syrran ååååå MORMOR!!

Då hade Min älskade sambo messat med Lotta, för han visste att dom skulle komma, alla visste utom jag=) Och efter mitt uttalande om Mormor hade han pratat med Lotta, som i sin tur ringt Mormor....Och sen hade dom hämtat upp henne på vägen....Jag älskar er så mycket. Det betyder enormt mycke att hon kom hit...Det värmer mitt hjärta<3

Tack Alla för Presenter & Blommor!

Så jag kan numera dra slutsatsen att:

1 Det var inte så farligt att fylla 30, bara att se siffrona...

2 Jag ser ju faktiskt inte äldre ut än 20...bara det är ju fantastiskt=)

Och det bästa av allt

JAG ÄR OMGIVEN AV FANTASTISKA VÄNNER OCH EN FAMILJ RUNT OMKRING MIG SOM BETYDER SÅ OERHÖRT MYCKET OCH BARA DET GÖR ATT LIVET ÄR UNDERBART!!

ETT STORT TACK TILL ALLA SOM GRATTAT MIG PÅ ALLA DE MÖJLIGA VÄGAR SOM FINNS.... ÄLSKAR ER!!

Till Mamma...En fin stjärna lyste extra klart denna kvällen...

 alltid med mig...Älskar dig!<3

Gipsad arm!

I söndags när jag var på jobbet ringer min käre sambo och jag hör i bakgrunden att någon är väldigt ledsen...tusen tankar strömmade i huvudet.. det visar sig att Wilma har ramlat och tydligen lyckats få armen under ryggen på nått konstigt sätt. Helt hysterisk och hon höll sig med den andra armen på den armen hon skadat och vägrade släppa taget.
Vid detta tillfället var även Clara dålig så jag fick sätta mig i bilen hem och skjutsa in Micke och Wilma till akuten och sen fick Clara och jag åka hem.
Tiden gick och efter några timmar får jag veta att det blir röntgen, samtidigt kräks Clara här hemma och jag kände sån frustation av att inte kunna vara på båda ställen samtidigt. Ett svidande mammahjärta....

Men det hela slutar iallafall med att Wilmas arm blir gipsad, men ingenting var brutet som tur var. Dock hade hon riktigt riktigt ont och därav gipset för att slippa belasta armen.
Hon hankar sig fram lilla tjejan, lite irritation är det allt. Men hon kämpar tappert min lilla prinsessa.
Idag skulle hon till och med Klä av sig själv...Och efter många om och men så hade hon fått av sig tröjan, envis så in i norden=)

På Torsdag ska gipset bort, sen får vi se hur det blir.
Och imorgon blir det dagis, hon har tjatat hela dan....Måste ju visa sin arm för alla kompisar, och hon har sagt att dom får faktiskt känna liiite bara, hihi

Clara mår också bättre här nu ikväll och längtar till sina kompis, och jag vill åka och jobba
Så vi är nog alla lite trötta på att lunka runt i detta huset. Nu vill vi har vardag igen!!

Undra vilket som väger mest gipset? el Wilma?

=)