Moster har varit efterlängtad!

Min lillasyster Ellen, har varit hos oss några dagar på höstlovet. Och Clara har varit mer än lovligt nöjd med Mosters besök:)

Hela gänget:)

Tack Lillasyster/moster för tre roliga dagar. Puss på dig!

Höstmarknad hos Pippi!

Imorgon åker vi till Astrid Lindgrens Värld och ska strosa runt på Höstmarknaden och hälsa på Pippi och Emil. Vi och fam. Olin. känns så mysigt och Clara bara väntar på att få träffa Pippi igen, och se hennes stora hus. När vi var där sist så hade dom inte byggt färdigt det nya Villeville kulla. 

Hur dagen kommer se ut är ju som alla vet en gåta med oss tillsammans. Man vet aldrig vad som händer, vad som ska ske eller om vi ens kommer dit....Men lika spännande varje gång. jag skrev det till Eva att det spelar ju ingen roll om det är två personer där eller 200, det blir ju ändå bara kaos när vi är i farten...haha. Men det är vardag, och vi har slutat sätta gränser, dom sätter sig självt. Smidigt!

Så nu är det till att göra picknickkorgen och packa ner nödvändiga ting. Och här sitter jag. Så lika bra att lyfta häcka och komma till skott:)

Tänker bara se när Rabih lämnar IDOL, för han ska ut ikväll. Jag fixar inte en vecka till, det finns så många som är så mycket bättre än honom, och det kan jag ju inte vara ensam om att tycka...eller?

Tjingeling!

Tajkån morsor på röda mattan:)

Om en vecka har nog jag och tre fina vänner kanske precis nu avnjutit den sista rätten av tre....inte här, inte hos någon annan...Men i Karlskrona, på LADIES NIGHT...tjihoo:)

Vi ska vara med hela resan, från det röda mattan rullas ut, in i minglandet, njuta av att TRE rätter serveras rakt framför oss....åhhh ett glas rött avsmakas i lugn och ro...hmm..kanske två...tre, det får kvällen avgöra, men roligt ska vi ha...och sen blir det att styra ögonen mot scen..."Boys, boys, boys"

Ska bli så himla trevligt att få komma iväg, och få umgås med vänner som man nuförtiden har allt för lite tid för att träffa. En kväll för oss! Tajkån morsorna! 

"So Mothers, ARE YOU READY!!":)

I en prinsessas tankar...

Idag när vi åker till Öppna förskolan så kör vi förbi ett ställe med enbart massa lägenheter. Clara skriker rakt ut:

-Shit mamma, vilka långa hus

Mmm, shit mamma den är ju också snygg liksom...haha

-Det är lägenheter Clara, här har faster Linda bott, säger jag

-Okej, med Martin eller?

-Nä, med en annan kille, för hon bor ju inte här längre, du vet ju var hon bor nu

-Ja, ÄRLIGT, de vet ja ju, Men vem förtrollade den gubben till Martin då?

-Det var ju ingen som förtrollade hennes andra kille till något, Martin är ju en annan kille

-Okej då, tänkte om det var den elaka styvmodern

Hahaha, vilken underbar fantasi...NU SKA VI INTE TITTA PÅ ASKUNGEN MER!....Mamma blir knäpp....haha:)

Är allt lite avis.....

Nu har Mickes chefs hus kommit, och jag och Clara tog en runda förbi idag och kollade in läget.....Sååååå fint. Vi ska ha samma husmodell och jag blir allt lite avis på att deras har kommit....Det var liksom lite tomt på tomten bredvid;) Men den som väntar på nått gott, väntar just nu alldeles för länge. Men å andra sidan så är det ju bara sju veckor kvar till det kommer, inte ens två månader, bara nästan:) och om man tänker så, så känns det som om vi måste ta en del beslut snart om allting. Tapeter, kakel....ja det finns en del jobbiga beslut framöver....Men det är ju ändå bara roliga beslut, om man inte börja vela och härja....ja, det är jag ju rätt bra på:)

Men det var kul att se huset uppsatt, kändes lite mer verkligt....Och det var verkligen riktig fint! Åhh längtar.....

"stackars lille Elton"...

Sigges lillebror Elton hade brännt sig igår, och jag berättade det för Clara och då säger hon väldigt medlidande:

-Stackar, stackars lille Elton

-Ja, det tycker jag med, men han är nog gladare idag får vi hoppas, säger jag

-Ja hoppas det, Fast mamma, Stackars, stackars Sigge som bara gråter och gråter för Elton, ÄRLIGT så måste jag trösta honom jö'

Så omtänksam. Nu tror jag inte att Sigge var så ledsen, men i Claras lilla värld så var han faktiskt det:)

Nu hoppas vi att Elton mår bättre:)

Mysdag med min små...

Clara har höstlov och är hemma hela veckan med mammsen och lillasyster. Så idag fick hon följa med på babyrytmiken. Hon sjöng och hade jätteskoj, och lillasyster var så glad att hon var med. Vi fikade lite och sen åkte vi hem. Nu har vi ätit lunch och om en stund blir det promenad i det sååå fina höstvädret. Älskar solen på hösten, alt blir så fint och man fårlite ny glad energi...thats we like! En runda till Bibblan tar vi också, och givetvis står lekparken på första plats. Idag känns verkligen livet rätt bra, alla glada, alla nöjda....Bara så härligt! Tänk om alla dagar vore så här, tänk vad enkelt livet vore då....därför njuter vi extra mycket åt dessa fina dagar:)

Senare kommer pappa hem tidigt idag och då tror jag Lilla prinsessan och mamma ska bara bullar, för det lider ju mot födelsedagar snart:)...mina små älsklingar!

Underbart fin... Winnerbäck och Melissa Horn

Bada är roligt....eller?

Clara älskar att bada, det har hon gjort sen hon var 9 veckor. Wilma har också älskat det. Fram till igår, då hon visade med miner och röster att hon minsann inte alls tänkte bada.

Så det blev på med kläderna igen, för det var inte ens någon ide att försöka. Hon totalvägrade....så jag försökte få bort det mesta smöret i håret...sen fick det liksom vara. och hon var väldigt snabb med att ta sig ut från badrummet. Här står hon och kikar på syrran, och sen....

....var det små små fötter som traskade snabbt iväg. För tänk om elaka mamma skulle få för sig att tvätta mig....näää lika bra att gå:)

Så bästa storasyster fick ha hela badka..hmm....baljan för sig själv. Ja, lilla prinsessan, du ska få ett badkar sen...vi loooovar. "Mamma, detta är så litet, så fötterna blir ÄRLIGT kalla, dom får ju inte plats"...mm.. ÄRLIGT är det nya ordet....och jag är väl boven i dramat:)

Simma Lungt!

Fredagsmys väntar.....

Idag blev det faktiskt lite sovmorgon...ja, tänka sig, ända till halv nio. Clara var dock uppe och kollade på barnprogram, hon gick upp med pappsen. Men jag och Wilma fick sova till det lite. Tack kära 1 års vällingen, det var det som behövdes för att lilla hjärtat skulle kunna få sova någorlunda bra. Vaknar bara till och gnyr lite men somnar sedan om igen. Det är skönt för oss alla att kunna få lite sammanhängande sömn.

Efter frukost åkte vi till Öppna förskolan, och Clara fick måla, pyssla och leka. Wilma lekte också, fast i hennes värld kallar vi det att röja...men hon hade så roligt och skrattade och bara njöt av att få utnyttja all plats som finns att röra sig på. Sångstunden blev avslutning på lekandet och två små nöjda tjejer satt och lyssnade och varvade ner. Mysigt!

Sen åkte vi bort till nya köpcentret. Och där var det folkstorming vill jag lova. Hysteriska människor som virvlade runt och en å annan som tappade tålamodet vid kassakön....Själva gled vi bara runt utanför affärerna. Och jag måste säga, det var som vilket köpcenter som helst. och det tråkiga är att det är typ en butik som vi inte redan hade här i stan som har öppnat...dom andra var bara dubletter. Lite trist! Men man kommer väl åka dit och göra sin inköp ändå, alltid skönt med allt på samma ställe. Men jag gillar att gå i själva stan, det är mysigt på sitt sätt. Sen gick vi in till pappsen på jobbet, och Clara fick välja en film...i detta tråkiga höstrusk. Idag blev det Tingeling...och jag måste säga, hon är allt söt "tingeling, tingeling..."

Kvällen fredagsmys blev tacos...Sen la vi Wilma för kvällen och vi andra intog soffan och kollade på idol, med varsin skål glass och kolasås till...mums. Clara fick sen sin godnattsaga och sen myste vi båda med henne i sängen en stund. Och när vi pussade henne våda två samtidigt så sa hon "Va ni trängs, aj pappa din puss gjorde ont" Fast jag vet att hon njöt och tyckte det var super mysigt att oss där. För sen fick vi ligga på varsin arm och hon höll om oss....Lycka!

Dax att kika på Tapeter till nya huset!

Idag har Micke haft semester. Så vi bestämde oss för att åka och titta på tapeter. Det är ju till våra fondväggar som vi ska inhandla. Väggarna runt om har vi ju redan bestämt genom hustillverkaren. Jag hade sett några innan på nätet här hemma som jag vart väldigt sugen på...eller rättare sagt VILL HA! Men det är lustigt med mig, det visade sig att de var typ dom dyraste som fanns på hela hagbloms, det är ju bara att inse....snyggast är alltid dyrast! Och jag ska nog allt övertala mannen min om att vi ska ha dom ändå, för en nöjd sambo är ju en GLAD sambo, eller hur...moahaha. Nä, skämt å sidor, det finns sååå många som är så snygga. Så jag kan nog faktiskt hitta billigare alternativ, det kan nog gå om jag måste;) Barnens rum är också rätt svårt. Dom är små och under några år framöver så kommer det att vara olika  perioder i deras liv som handlar om olika intressen och favoriter. Clara ville ha orange rum för ett år sen, så hon fick det, för vi bytte rum till henne då när Wilma skulle komma. Ja, ungefär 2 månader var det roligt....Sen dök helt plötsligt alla dessa "fantastiska" prinsessor upp....och som nu tagit över hela vårt liv, ALLT ska vara rosa och helst ska vi gå runt som på rosa moln också....Så jag undrar hela tiden, var är då mitt slott..haha. Och i hennes nya rum vägra hon orange, det har hon med sträng röst meddelat oss. Men men, vi har nog till 75% bestämt barnens tapeter, men som vi vet, jag hinner alltid ändra mig. Men jag bara älskar tapeter, så det är hur eller hur väldigt roligt att kolla in alla kollektioner som finns! Sen kan man ju få drömma, kanske och om man har tur så kanske dom slår in:)

Nu har vi fått besked om att huset kommer V.51....Det är verkligen nära nu, ungefär två månader kvar....Inflytt i mitten/slutet av januari. Ett helt nytt hus...Där börjar vårt nya liv! Sen ska allt bara gå vår väg, inga jobbiga hinder, vi ska bara få vara....Det ser vi fram emot!

Tjingeling!

Och så väckte man halva Kalmar...haha

Skulle jobba idag, och pappsen skulle vara hemma med Lilla hjärtat. Clara och jag blev betrodda att köra Golfen, Rorri racerbil som den kallas:) Lämna på dagis först, och stressad som vanligt när man ska jobba! Åker sen vidare mot staden, kommer till röd ljusen strax innan jobbet, en fyrvägskorsning. Ska svänga vänster och väntar hysteriskt på att det ska bli grönt.....Yeahhh nu, dra iväg med foten hårt intryckt på gasen och ska svänga....följer liksom med i svängen med hela överkroppen.

Precis när jag ska svängen hör jag en tuta, och den slutar aldrig. Blir hyper irriterad och tänker att för sjutton gubbar, jag har lika bråttom som du din lille kördåre därbak, jag kan fa-n inte svänga snabbare, då ramlar jag liksom ur bilen eller rättare sagt, bilen kommer ur sin bana om man säger så, åhh det vore inte så bra. Hela svängen håller "tuten" i sig....Då blickar jag i backspeglen och inser att "men hallå, det finns ingen bil bakom mig" tittar framför mig och åt sidan...INGEN BIL! Inte sant, INTE SANT!, jag drömmer. Men däremot är det vääääldigt många människor som tittar åt mitt håll, och ser lite panikslagna ut. Näää, sluta, det är jag som lyckats på något kruxelikrux sätt fått halva handen på tutan....nämen, DET ÄR VERKLIGEN SANT, jag har gjort det igen, BORT MIG! HELA SVÄNGEN HAR JAG LEGAT PÅ TUTAN!

Men för dom som försovit sig denna morgon, så ska dom vara glada att det finns en sån som jag. Jag räddade deras dag kan man säga, och jobb kanske...haha. Man gör sig känd i varje litet hörn...hohoho. Fast det bästa med hela grejen är ändå att min bästa Ida på jobbet har en likadan bil...Så jag tänka dela HELA denna dramatiska upplevelse med henne, jag bjuder på den...ja, ibland är jag snäll:)

Prinsessan & Sessan

Prinsessan och Sessan! Ja, tiden går fort....Känns som det var igår som den här bilden togs. Men det är snart ett helt år sen

Jobbet hela helgen...mys med familjen nu:)

Jag har jobbat hela helgen. Åkte vid 10.30 igår och var hemma vid 21.25. Och idag åkte jag vid 8.00 och kom hem nu. Mina små prinsessor har inte sett mig sen igår morse och när jag kom hem nu så möttes jag av en väldigt glad Clara i trappen. Wilma tittade först på mig och undrade vem jag var. Mamma vart borta länge, men sen kom leendet. Så underbart att mötas av saknade leende, och mammsen lika glad att se sin lilla familj! Nu ska vi äta Claras favorit, rabarberpaj och vaniljsås och bara mysa, mysa, mysa.... Sen blir det en promenad i höstvädret....underbart! Tänk så underbart att kunna sakna, och vara saknad...puss mina älsklingar 

Det är slut diskuterat om Älgen:)

Jag kunde inte låta bli att fråga om den där älgen i trädet i morse. Jag frågade Clara om hon trodde att älgen fortfarande satt i trädet. Och då fick jag ett argt svar tillbaka....haha

-JAG VILL INTE PRATA OM DET MER!

Nähe...elak mamma som driver med dig....Men ville bara fråga ju:)

Mammas söta!

Puss på er mina underbara älsklingar

Clara dansar, och Wilma hejar på....

Clara dansar:)

Och vem skulle inte vara glad över att ha denna ENastående hejarklack:) Go syrran ,go syrran....come on, lets dance....I LIKE YOU:)

Besök på Bvc idag!

Idag var det Bvc besök för Wilmis. Efter att ha röjt hela väntrummet på fem minuter så kom äntligen Christine och vi fick komma in. Hon tyckte nog minsann att hon kunde se samma energi och fulla ös som storasyster ständigt hade när vi var där när hon var liten. Kul att höra! Och ja, jag är lika slut nu som då...haha. Nu är hon ju lite drygt elva månader, och idag kunde vi fira att hon passerat 7 kilos strecket. 7168 gr och 70 lång....bra kämpat sessan, du är inte stor men du följer din kurva och det är huvudsaken:)

Jag upptäckte häromdagen att där hennes dränage satt så såg det ut som om det var ett stygn kvar. Så jag visade det idag, och hej å hå alla tre sköterskorna blev inblandade och en av dom tog en pincett och slet bort det. Wilma sa ingenting, så duktig tjeja. Egentligen heter det sutur, och det är sådana trådar som kroppen själv ska ta hand om, inget man egentligen ska behöva dra bort. Men tydligen så kan kroppen stöta bort vissa och det var just det som hänt här. Men 1,2,3 borta:) så bra!

Sen åkte vi på babyrytmiken, och som båda mina barn så är det mamma som sjunger och dom som röjer....alla andra barn sitter hos sina mammor och lyssnar och tittar. Men Wilma, hon attackerar bongotrummorna det första hon gör....Precis som sin storasyster gjorde....) Men det är så mysigt, och har jag tur så tittar hon åt mitt håll nångång och skrattar lite....och sen är det fullt ös igen....fast det gör ingenting, hon tycker det är kul, och visar stora leendet hela 45 minuter...Sen fikarde vi lite och sen blevdet en lång sovstund. Det är hårt att gå på Babyrytmik....tar på krafterna kan man säga:)

Bilden!

Tillfälliga lösningen....Tejp funkar kaaaaanon bra!:)

Claras möte med en Älg:)

Clara och hennes dagis var på utflykt idag berättade hon, jag frågade vad dom hade gjort och om dom haft roligt.Det här fick jag till svar:)

-Mamma, vet du vad, jag såg en älg som satt i ett träd, säger hon skitglad!

-Nä, gjorde du det, varför satt den där då?, frågar jag

-Jo du, den byggde en koja, shit också han var så glad hela tiden, säger hon

-Jasså en koja, det var en konstig Älg, säger jag

-Ja, och vet du Mamma, JAG TRODDE KNAPPT MINA ÖGON!

- Nä det förstår jag det hade inte jag heller gjort, säger jag

-Och så hette den ClaraAnnaWilma, coolt namn va?

-ja, det var lite speciellt, den kanske satt där för att det är Älg jakt nu, tror du inte det?

-ja, och vet du igen Mamma? JAG TRODDE FAKTISKT KNAPPT MINA ÖGON, jag typ blinkade med ena ögat och så satt den kvar, säger hon och är överlycklig!

Ja, vad ska man säga....Måste nog erkänna att jag nästan levde mig in i hennes berättelse, hon skrattade hela tiden när hon berättade och ju mer jag frågade desto roligare tyckte hon det var att fantisera om det. Just nu är det mycket fantasier om allt....Och man tror knappt sina ögon ibland:)

Tomtetejp....funkar till allt!

Jag kan bara ta gårdagen lite kortfatta, orkar inte skriva om allt elände som ska DRABBA mig när gubben är på jobbresa! Men, men natten till igår skulle jag som då var ensam med barnen gå upp och göra välling till en väldigt arg Wilma halv tre på natten. Smyger upp och tar med henne för att inte väcka storasyster. Wilma super arg och bara skriker, jag halvt sovandes går ut i köket i mörkret och ska värma vällingen. Letar mig fram till micron och inser att det inte går att starta den. Helt död...... Tänker att vad är det nu, spöka det eller, inser snabbt att inget i köket funkar mer än uttaget vid kaffebryggan......ahhh...näää varför....Så det blir varmt vatten och sedan får hon äta det som erbjuds...jag kan ju inte göra mer. Och hade jag tänkt ett steg längre så hade jag ju kunnat ta ut micron fårn skåpet och ställt vid kaffebryggarn, men alldeles för trött och det var mat nu som gällde. Hoppades på att allt skulle funka när vi vaknade. DET GJORDE DET INTE! ringde Micke vid halv sju och var i så arg, stackarna han ligger och sover på ett hotellrum i Sthlm, Vad kunde han göra liksom! Men men byt propparna säger han. Vaddå byta propp, ser jag ut som en elektriker eller. Men jag testade och inget funkade. Det visar sig att det är huvudsäkringen. Så jag bröt ihop.....och inser sedan att den har dragit med sig både varmvattentanken och värmen till huset. 17 grader varmt.....det var skitkallt! Sen var jag skitsur halva dan och frös de gjorde jag också. Så synd om mig, ja, jättesynd...stackars mig! Vid halv tre i går eftermiddag kom snälla farfar Håkan hit och fixade det. Vårt skåp sitter ute och luckan är inte helt frisk....den går inte att stänga helt så Micke skulle fixa det när han kommer hem idag.

Men efter att varit borta en stund nu på förmiddagen och kommer hem så är det något som lever rövare på baksidan av huset. Det är den där förbaskade luckan.....Känns som hela huset ska falla ihop....i denna blåsten med! Så nu har jag tagit saken i egna händer så länge och försökt hitta en tejp för att tejpa ihop schabraket med. Jag hittade Claras tejp med tomtar på.....Och i all nöd så funkade det! Men hur snyggt det är det är en annan femma! MEN jag fixade det själv...så de så!

Hon vill byta namn!

Efter gympan idag skulle vi hämta Micke vid flyget. I bilen dit säger Clara:

-Mamma, jag vill inte heta Clara mer, lite låg i rösten

-Men varför inte då, Clara är ju jättefint, säger jag

-Nä, jag vill också heta Wilma, jag tar det så får hon heta ingenting

-Men det går ju inte, du kommer alltid att heta Clara, säger jag

-Men jag vill att jag ska heta Anna då, och du får heta Anna också och pappa får heta Christian och Wilma kan heta Clara, så gör vi.

-Nä, det går faktiskt inte, nu är du rolig ju, säger jag

-FAST JAG VILL DET!

Jag svararde inte mer, kändes liksom som om hon bestämt sig för att det skulle bli så. så vi får väl helt enkelt vara beredda på att Lilla prinsessan kommer att köra sina namn på oss här hemma. och det jobbigaste blir nog att vänja sig vid Christian...haha

-

Älgjakt...lika bra att se upp:)

Nu är det Älgjakts tider och jag sa till min käre sambo igår att "nu är det väl lika bra att fälla in hornen denna veckan, annars kanske det kommer ett skott" Och herregud vad snäll han var då...grr

-ja, gör det!

Nog för att jag inte förväntat mig att han skulle säga något positivt! Men så hemsk är jag faktiskt inte.....schiii på dig! tomten både höroch ser dig....haha

Ett stort behov av trygghet....

Idag har jag jobbat hela dagen, Micke är i Sthlm och Clara har varit på dagis. Farmor kom hit i morse och skulle ta hand om Wilmis. Senare hämtade dom Clara på dagis och Linda, Martin Malin och farfar kom. Så fullt ös och Clara var så nöjd här ikväll efter alla glada besök. Allt hade gått jättebra och barnen vart snälla. Så skönt! Jag var hemma halv sex och när Bolibompa började så satte jag mig med mina små prinsessor och hade mys i soffan. Saknat dom mycket idag, men samtidigt skönt att komma iväg lite och hämta lite nya krafter. Det behövs fyllas på ibland med lite extra energi. Läste godnatt saga för Clara och hon somnade så gott, min älskade lilla Clara! Wilma fick välling och försökte lägga henne i sängen, men hon fick total panik och var så ledsen och bara skakade. vi la oss i vår säng och hon kom inte riktigt till ro, hon är så himla orolig och det gör en som förälder väldigt ledsen. Man försöker vara så nära och trösta, men ibland hjälper det inte. Enda gången det hjälper är om man lämnar sovrummet med henne, och sätter sig i soffan. Så vi gjorde det. Men det tog nästan två timmar innan hon somnade och jag slumrade också till. Hon är så beroende av trygghet och närhet just nu. Och ikväll är bara jag hemma och det märks direkt att hon letar efter vad Micke är. Hon snurrar huvudet åt alla håll och försöker hitta honom. Just nu är det väldigt kämpigt här hemma med att få henne att somna för kvällen. Och jag hoppas hoppas att det snart rättar till sig och att hon kan få känna att sängen också är en trygghet. Just nu känns det långt borta. men vi kämpar på, och man har hela tiden i bakhuvudet att hon har trots allt fått gå igenom en väldigt tuff start i livet, och nu senast operationen i somras, som jag tror ligger till grunden för det här. Hon blev så beroende av närheten och tiden på sjukhuset gjorde henne väldigt rädd och vågade inte släppa någon mer än Micke och mig inpå sig. Nu funkar det ändå bra med att låta henne vara hos andra, men Kvällarna är tuffast. Kan säkert många tycka att låt henne skrika då, men hade det vart annorlunda och allt hade blivit annorlunda från början så hade man kanske gjort det. Men nu vet vi ju bakgrunden till det här, och är det vår närhet hon behöver så är det den hon får. Hon är bara liten en gång, och en säng kan man alltid vänja ett barn vid, om inte denna veckan så kanske nästa. Viktigast är att ge sitt barn tryggheten, att finnas där och hjälpa till att bygga upp den. Men hon har kämpat på stort innan, så förr eller senare kommer hon också övervinna rädslan. Min älskade lilla Wilma!

Leilas pizzadegs recept slår allt!

Har verkligen hittat bästa receptet på hemmagjord pizzadeg. Då jag tycker att pizzadegen oftast blir tung och kompakt, så har Leila räddat mig. En mer luftig och lätt och framförallt sååå god pizzadeg finns inte. Jag kan garanterat rekommendera denna!

Färdigt på: 35 min Ingredienser

50 g färsk jäst

2 tsk socker

1 tsk flingsalt

0.5 dl olivolja

3 dl ljummet vatten

7 dl vetemjöl special (behöver inte vara special) 

Gör så här

1. Blanda jäst, socker, salt, olja och fingervarmt vatten (37 grader) i en degbunke.

2. Rör i mjöl, lite i taget, tills du får en fast och elastisk deg. Spara resten av mjölet till utbakning.

3. Jäs degen i bunken under bakduk i cirka 25 minuter.

Gör sen din egna pizza, ett tips är: Egen god hemmagjord tomatsås, parmaskinka, soltorkade tomater och feta ost.......mmm....så gottigott!!

Sätt ugnen på 225 och låt pizzan stå inne 15-20 minuter

Samtal mellan två treåringar..så söta!

Gå i på länken här och läs om Clara och Willes samtal om livet i bilen på väg till Willes kusin Wilmas kalas...Fia måste ha njutit av att få höra hur dom diskuterar. Så söta....

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12386707

En familjs mardröm...man får tårar

Följer en blogg om en familj vars lille kille drabbats av en mycket allvarlig sorts cancer, och som nu ligger i koma och läkarna vet inte om han kommer vakna eller överhuvudtaget överleva. Man blir så berörd och ledsen av att livet är så fruktansvärt orättvist. Man vågar knappt gå in och läsa, för man vet inte vad som har hänt bara under dom senaste timmarna....Så sorgligt, så ledsamt. Tänker på familjen och hoppas hoppas verkligen att lille killen orkar kämpa sig tillbaka till livet. Och att hans storebror får tilbaka sina fina glada lillebror.

Man blir så berörd, ledsen...

http://jenni80.bloggsida.se/

Tur det finns snälla människor som rättar mig:)

"Efter att ha läst även Evas blogg så förstår jag att du har lite namnproblem... Det var Karolina som fick lämna igår, inte Katarina... =) "

Tack Marielle, jag slutar aldrig att förvåna mig själv...haha. men det bästa är att det var du som såg felet, så slapp jag bjuda Eva på det...hon brukar alltid vara så snabb med att kommentera mina FEL, Men som sagt JAG BJUDER PÅ ALLT...haha. Tack för din uppmärksamhet:)

Tjingeling!

Fel person fick lämna Idol ikväll!

Katarina borde fått stanna kvar, hon hade mycket att ge tycker jag iallafall. Men flickidolerna är många därute, och man kan säkert leva på det, men inte i längden. Stackars bagge han gick nog hem med ledsen min ikväll...och säkert många med honom. Men visst Eddie kanske kan gå långt i Idol och rösten är det väl inget fel på...Men han är så lik många andra och bär inte på den där personliga, speciella röst som Idol faktiskt går ut på att hitta. En NY stjärna, som har det där extra, som är något nytt. Som kör sin personliga stil på scen och struntar i hur alla andra gör och ser ut.  

Vi finns redan en Andre's Esteche och vi behöver bara en! Ikväll var Idol en besvikelse!

Inte undra på att man blir knasig!

Här står man i stort sett varje dag och hänger tvätt efter tvätt efter tvätt....Och när man hänger den svarta tvätten så slår det slint liksom. Men hallå vilken dag är det egentligen...är det måndag, tisdag, onsdag, tor.....Jag blir KNÄPP på dessa jäkla strumpor!!! HM, vad är det för sätt...göra strumpor till gubbarna som det står en veckodag på varje par...snacka om att förvirra mig. Jag är tokig som jag är:) Och i början var jag så noga med att Måndag med måndag och så vidare när jag stod och satte ihop dom....men sen gick det utför. Vem orkar! Jag kan väl tala om för gubben vilken dag det är, om det nu är så att det finns en del som inte vet det. Och om jag själv glömt bort vilken dag det är så frågar jag ju inte "du älskling kan du kolla på dina strumpor vilken dag det är". Och det värsta är, lyssna här....han har köpt ett packe till...Så nu finns det ju två par av varje....Men ett packe är ju urtvättade....Vad i sjutton gubbar, tror ni jag har all tid i världen! Så nu har jag gett upp, nu blandar jag hej vilt....enbart för att strejka! Jag vet vilken dag det är, så sluta förbrylla mig...Konstig prick som kom på det där, hade kanske vart en bättre ide att om den nu skulle vara så uppfinningsrik att han hade skrivit en dag DAMMSUGA, TVÄTTA, STÄDA TOA och så vidare....Fast det är ju klart, då ska det ju till  att det är en kvinnlig som kom på den "strålande" ide'n...eller vad säger ni brudar!

Idag är det iallafall FREDAG, jag har koll på läget!:)

Nog för att man blir lite tok i bollen när man går hemma, så är det lätt att man liksom hamnar utanför banan...man missar saker hej vilt. Opps...han/hon fyllde visst år igår....attans också, "var det redan nu?" Jaha, och snart är det Halloween, vilket jag ändå inte är något större fan av, men pumpor är fint. Så det ska jag inte missa, årets pumpalykta! Men helt plötsligt känns det som Jul, vaddå är det December nu, eller vad har jag missat. Clara ropar "Mamma titta jag klär granen nu".....VA klär granen, vi har väl ingen gran...eller har vi? Nä, där går gränsen, det här måste redas ut:) " Kom då mamma och titta", ropar hon igen. och jag går ut i hallen, och ser detta "fina" spektakel kallat GRANEN!

Clara har satt i sina fina halsband och armband i vår fina kruka med bruna grenar i!Kan inte låta bli att skratta, fantasin är det ju inget fel på....Att jag inte tänkt på detta innan, det var ju precis det jag köpte det för. Vem behöver ett smyckeskrin, Vi har ju vårt smyckesträd! Precis vad det var menat för när jag köpte det. Så nu vet jag iallafall att det inte är jul än. Och å andra sidan så kanske det kan bli årets "julgran", den barrar ju inte iallafall..haha.

Ja, vilken tur prinsessan;)

Claran hann inte på toaletten igår och kissade ner sina trosor och strumpbyxor. När hon står där mitt i pölen och vi ska hjälpa henne in på toan för en liten dusch så säger hon:

-Herregud vilken tur att klänningen klarade sig, och pustar ut

Ja, vilken tur lilla prinsessan...Annars kanske du hade fått ta på dig ett par byxor....och vem vill ha byxor på sig...grrr.....haha

Snart går lilla sessan:)

Allt går så fort nu och häromdagen visade lilla Sessan oss sitt första riktiga steg....Hon visar att hon vill så mycket och när vi var hos Kompis Elton idag på bebisfika så från ingenting reste hon sig själv från golvet och ställde sig upp...så duktig tjeja, mamma stolt. Och ännu mera stolta blev vi här hemma ikväll då hon utan förvarning stod mot vår liggfåtölj och vänder sig om och börja gå...dock inte mer än ett steg denna gången heller,men hon försker verkligen hitta balansen och tar det liksom i lugn takt. Men det känns som om vilken dag som helst så går hon runt på sina egna små fötter...i en mycket stor värld för en liten söt Sessa...Vi skrattar här hemma och säger att det kommer se så roligt ut med tanke på att hon är så nätt och liten liksom....Fast såååå coolt! Så nu klappar vi händerna här hemma....ALLA FYRA:)) Go Sessan, go Sessan, go Sessan.....whaooooooo:)

Och stolta måste vi ändå få vara här hemma med tanke på att ALLA hennes framsteg har visat sig sen hon fick sitt lilla hjärta lagat, Och det var i Juli! Vår älskade kämpe....Du glädjer alla oss med din enorma vilja och starkhet!!!! Vi älskar dig

MMS-bloggat från mobilen

kanske g�ra en brasa, sova kan jag g�ra en annan dag! Bababa....

MMS-bloggat från mobilen

'g� och l�gg dig', s�ger mamma och pappa. Vet du vad klockan �r busunge! Det enda vi f�r till svar �r: babababa och s� skakar hon p� huvudet. H�r �r det minsann inget lugn, vem beh�ver f� slappa framf�r tv. Inte mamma och pappa iallafall:-)

Åhh, Wilma bjöd på premiär ikväll..

Ikväll har Wilmis gått sitt första alldesles egna steg...Jublande "hurra" rop gjorde att hon tappade balansen. "Attans mamma att du alltid ska brusa upp sådär när jag gör något"...hihi. Man såg på henne att hon blev så glad fast lite förvånad. Framstegen går fort nu, väldigt fort....Känns som om hon tar igen all tid då hon inte orkade så mycket...Men vi njuter och är så glada över allt hon visar och vill göra....Vår älskade lilla kämpe! Du är mamma, pappas och storasysters mirakel och solstråle.... Och snart är du elva månader, tiden går alldeles för fort....fast så härligt att se dig växa och utvecklas....trots allt du varit med om Sessan! Vi älskar dig

Nu vinkar hon, skaka på huvudet är Nej...det har vi minsann lärt oss alla här hemma...haha. Säger PaPa och buu...Leker tittut då hon sätter händerna för ögonen och kikar fram emellanåt....och skrattar och ler som världens gladaste barn. Och äta macka själv, de' är grejer det. Smöret används sedan till frisyren, som bjuder på en härlig tuppkam....busunge!

Här ser vi den insmetade tuppkammen...Lätta funkar tydligen utmärkt!:)

Här går vi lite...fast det tar ju stopp överallt:)

Gladast i stan:)

Lite tokig är jag också....vill ju ha hoppafoppadoppa skor också:)

Det blir inte bättre kvalite på dessa bilder...Hon och kompis Elton röjer gärnet och är sällan stilla...då blir det så här knasigt...haha

Bästaste Storasyster

Här är jag, go och glad....och snart fyller jag ETT år..."Hej här är Wilma, wilma det är jag, jag bjuder alla på kalas (Pippis sång)....söt

Elton, vårt lilla fadderbarn!

Var bara tvungen att lägga upp desa fina bilder på vårt lilla fadderbarn Elton.

Vitlökssås i bilen och Skälby, dagarna fortsätter!

Idag skulle vi åka till Skälby jag och Eva och låta våra barn få klätttra, leka och titta på djuren. Och som vanligt började dagen himlans bra...eller man kan se det hur man vill. Skulle fixa sallad i affären till mig och Eva, men den var slut där så jag åkte till macken. Där hade dom inga men pizzerian ligger i samma hs så på två röda smällde dom ihop två kycklingsallad med vitlökssås. Väl ute i bilen och kör iväg kommer jag på att vi har ju inga bestick. Tillbaks till affären igen och handlar det, men innan jag kliver ur bilen ringer Eva till min mobil....och stressad som vanligt i min supermamma roll så ska jag flytta på vitlökssåsen i påsen och samtidigt svara så händer det! VITLÖKSSÅSENS lock på ena burken lossnar och rinner ner emellan sätet...Ja, jag blir inte lite trött på mig själv...varför alltid mig. Hinner bara tänka på att gubben ska bli tokig, sen orkar jag inte tänka på det mer. Det luktade vitlök i HELA bilen! Men det var bara att inse att det var så och sen körde jag igen....mot skälby. Sen kläcker Clara kommentaren "undra nu mamma vad pappa ska säga" precis när jag glömt bort det och låtsas att det aldirg hänt. Å måtte denna vecka vara över snart:) Den har liksom inte  vart på min sida om man säger så....grr...

Men väl på Skälby väntade Eva och kidsen och vi begav oss mot lekparken. Härligt väder och glada barn samt två sovandes njöt vi i fulla drag. Och när liksom allt funkar och flyter på när vi umgås så någonstans lång bak så väntar man att det ska hända något. Vi tajkåns lever så, "alltid förberedd men aldrig beredd" och det kom, och idag bjöd Eva på det stundande ögonblicket...haha...skrattar fortfarande...hoho:) Det finns en rund grej som man ska springa på som lutar lite i lekparken. Clara och Sigge satt på den och vi gick runt och tog fart och ska tilläggas I LAGOM FART...sen hände något...haha, Sigge ber Eva att ta snabbare fart och från ingenstans får eva något superryck och hittar tydligen alla krafter hon har och med ett ryck tar hon fart och nu skojar jag inte men barnen flyger av och landar på marken innan jag ens hunnit blinka....de’ e’ supermamma det. Dom blev så chockade att dom bara låg stilla och sen började dom beklaga sig med små tårar som rullade nerför kinderna. Vi skrattade i smyg när vi tröstade, för dom slog sig verkligen inte men dom blev nog väldans chockade. Men mamma Eva bad om ursäkt...ja, det gjorde hon och då blev alla glada igen. Men dom ville inte åka mer, konstigt....Sen hade vi mys och fikade och gav hästarna äpple...Sigge fällde en så cool kommentar:

-Mamma, titta den hästen har plast på sig!

Hästen hade ett täcke på sig...Sigges kommentarer till allt är så underbara!

Tack vänner för en rolig men som vanligt turbulent dag:)

Wilma lite svårflörtad på Skälby, Men Elton är inte den som ger sig!...sötisar!

"se så var inte ledsen kompis, jag tar hand om dig"

"kom igen nu Wilmis, ska vi inte röja lite...tråkigt att bara sitta still jö’"

"Nu är du ju glad, ska vi hålla handen?" Åhh, så söta...jag smälter!

Herregud, vilken dag!!

Ibland undrar man om man är särskilt utsedd till dagen "oturs människa"! Dagen började med att vi ALLA försov oss. jag vaknade vid kvart över åtta, Micke började vid åtta och Clara skulle vara på dagis halv nio...nämen det kändes ju hur coolt som helst...det var JAG mot barnen för gubben stack ju snabbare än vad ögat hann blinka. Så det var bara att förska få liv i barnen, clara lagom nöjd...eller inte...hmm "här, ät din macka älskling"...NUU...snabb tandborstning, på med kläderna...och ett snabbt konstaterande att "Wilma, du får ha din pyjamas på dig", vi tar overallen idag. Ut med alla barnen,i bilen och då börjar Clara, "mamma du måste skrapa rutorna". "Nä, det är bara vatten det går inte," säger jag. "De e de' inte alls mamma, skrapa nu då". "här ska inte skrapas, det är VATTEN inte IS, okej" och så var mitt tålamod på högsta spänning. Så jag hämtade en skrapa och skrapade då blev hon lugn igen...skönt...dyblöt...NU åker vi! Undra vad dom tänkte när jag kom, jag med veckans akuta uppsättning av håret och ett par byxor som var alldeles för stora. dom bara skrattade vill jag lova. I lugnt tempo åkte jag och Wilma hem igen. Satte på mitt väldigt välbehövliga kaffe och wilma åt gröt. Sen var det dax för förmiddag sovning för lill tjejan. la henne i sängen, och hon ilskriker och är totalt vansinning...så på med ytterkläderna och nerpackad i vagnen gick jag ut för att söva henne. Hinner gå runt häcken, då kommer veckans hällregn. kan bara säga att just då, just då önskade jag att allt var en dröm...varför just mig, ge er på någon annan, jag lägger mig frivilligt liksom:) Men hon somande till slut när jag dragit upp vagnen igen på trappan och gungat fram och tillbaka i det lilla lilla utrymmet vid dörren. In igen och städa två rum...gick som fina fisken, med en kaffekopp i varje hörn så känns det lungt. och just då kändes det som att det var tillräckligt...kunde ju inte hända så mycket mer idag, det räckte liksom.

Hade sedan bestämt med Clara att vi skulle till Öppna förskolan. Så jag gjorde iordning lite mellis till henne och tog med det eftersom vi skulle åka efter dagis. Kommer till dagis, och möts av en ljuvlig glad prinsessa...som genast, kanske ska skriva att hon hade byxor idag, jajamensan, men iallafall det första hon säger är "får jag byta kläder när vi kommer hem, till klänning" Nä det får du inte för vi ska inte hem. Och där kom sammanbrottet Allan....hon bröt ihop totalt. Så med två barn, en under armen och en på så siktade vi in oss på Öppna, dock inte alla lika nöjda och glada. Men humöret på prinsessan artade sig ju närmre stan vi kom. och väl framme vid "öppna" kånkade jag ut vagnen och la en sovande Wilmis där. Väl vid dörren genom svettig står det "stängt alla Torsdagar i Oktober pga utvecklingsmöten". NäÄ...vad är det här. Förskte spela en lugn och sansad mama som skulle förklara för sitt otåliga barn att det var stängt. Sammanbrott två! Det blev mellis i bilen....

Åkte sedan ner till stan...skulle fixa en present till Claras dagiskompis som ska ha kalas. Går inne i affären, och som vanligt måste Clara besöka toaletten. Överallt var vi än befinner oss måste hon testa toaletterna...jag blir galen, men lika bra att göra, man vet ju aldrig vad som händer annars:) Så vi går ut från affären, och bort till toan. Hon gör det hon ska och sedan ska vi ta rulltrappan ner. DÅ upptäcker jag att en grej jag skulle köpa i affären, ligger på vagnen....Shit, vad har jag gjort, jag har snott den va, eller vas gör den där annars....springer in i affären igen, för det är något jag inte kan göra, ta något utan att betala...det samvetet är tungt för resten av livet. Smyger fram till kassan...Ohh no...det står ingen där...Nähe tänker jag, dom är väl och ringer polisen...och snart är hela stan full av poliser som letar efter en snattarmorsa...Men sen kommer en expedit fram och mitt hjärta bultar i hundra tjugo minst....Jag ler lite mot henne och hon slår in varan och ser glad ut. Phuuuuuuuuu, de' e' lugnt, jag kan åka hem, slippa finkan liksom...haha. De' var panik attacken jag aldirg haft och nu har jag haft den...but never again!

Åker hem, båda barnen glada och jag känner mig hyfsat p bra humör ochser fram emot att bara sätta mig ner i soffan och mysa med barnen. DÅ ringer väl telefonen.

-Ja, hej det här är från Clara dagis, kommer ni inte idag eller?

Vaddå kommer idag, klockan är ju fem, vad pratar du om...

-Nä, vaddå skulle vi komma nu? Jag förstår inte, säger jag fundersamt

-Jo men klockan fem hade vi satt upp Claras utvecklingssamtal på.

-Va, vaddå samtal, det är inget jag fått veta

Just då, kände jag bara för att skylla allt på min sambo. Han är lite disträ, eler rätt ofta, och tydligen så hade det suttit en lapp i Claras ficka. Men jag har inte tagit hem någon lapp, och efter prat med Micke så hade inte han det heller. Så infomationen hade brustit någonstans.

-Nä men ville bara veta för isåfall väntar jag inte längre, säger hon

Jaha, så var man utpekad till morsan som struntar i det också, så kändes det. Men rätt ska vara rätt och idag hade jag RÄTT!

Nämen det var väl hela dagen...Kanske bkunde bli lite lugnare imorgon, eller?