Till dig mamma...3 år idag...saknar!

Tänd ett ljus, till minne av Mamma

Tre år sen idag då du var tvungen att lämna oss älskade Mamma Saknad...älskad....föralltid!

Sorgen är stor, och kommer aldrig bli mindre, min finaste lilla Mamma

Saknar ord...

...för att förtillfället orka skriva här egentligen, men jag behöver lätta lite på mina tankar. Imorgon är det tre år sen mamma gick bort. jag vet inte, men dom senaste dagarna har liksom allt bara varit tomt, hela jag har känts tom....Går i mina tankar fast jag egentligen inte vet vad jag funderar på. Någonstans ligger fortfarande dom sista dagarna med mamma kvar i mig, och det gör så ont. Känns som om kroppen vet att det är den tiden nu, väldigt konstigt, men jag tror det är så. Så många svåra minnen, jobbiga och enormt tunga att bära. Jag känner mig just nu för svag för att bära dom. jag var hos mamma varje dag från den dagen hon blev inskriven i Kalmar, dvs juni månad 2006....ända fram till den 30/9 2006....varje dag, både en, två eller tre gånger om dagen...jag såg förändringarna från dag till dag. Men det är dom sista tre dagarna som verkligen har satt bilder i huvudet på mig....min mamma, fast inte den mamman jag levt med alla dagar innan. Hon var så sjuk....så liten, så svag...ledsen....Jag skrev i mina "egna" journaler hur mamma för fort, alldeles för fort förändrades dom sista dagarna. Så här skrev jag den dagen mamma gick bort efter att jag varit uppe hos henne på morgonen och stöttat henne i det som jag då inte visste skulle bli dom sista timmarna

"Mycket försämrad idag. Blicken pekar uppåt och inga svar får jag på någonting jag frågar henne, hon är där, fast ändå inte. Mycket slem i halsen men hon orkar inte hosta. Men hon vägra ge upp, jag vet det. Hon får inte....men jag vet ingenting just nu, vad är det som händer? var är min mamma....."

Efter detta åkte jag sedan upp igen till henne. Men allt var oförändrat, det enda som fick mig att veta att hon var där, var det krampaktiga tag i min hand, det som fick mig att orka kämpa med henne...Personalen gav mig lite mat och var så snälla och fanns där hela tiden. hade jag vetat att dom säkert visste att det var så nära, så hade jag säkert betett mig annorlunda...men jag tror att när man är i en sådan här situation så finns inte dom tankarna som säger att "det är slut snart". Man lever bara i att det ska gå vidare, iallafall timmarna...Ett slut finns inte, vi är nog inte menade att tänka så. Sen kom mormor och hon tyckte jag skulle åka hem och vila lite. Jag åker från sjukhuset på väg hem, allt handlar om högst tjugo minuter....sen får jag telefonsamtalet från sjukhuset...Min mamma har lämnat mig...och min älskade syster...och alla dom hon älskade....för alltid....

Livet är inte detsamma längre, jag är inte hel, men har många runt omkring som får mig att orka orka....Tänker på min älskade lilla syster med, det är bara vi nu gumman, du och jag som tillsammans ska leva vidare...Vi hade behövt vår lilla mamms som alltid fanns där och som skulle göra vad som helst för att vi skulle vara lyckliga...Vårt ALLT försvann...Men tillsammans är vi starka, vi måste fixa det här, vi har inget val....Men jag hatar ändå det där valet, det vi inte hade behövt om vår mamma fått stanna kvar hos oss.

Love you Sis, älskar er mina små prinsessor, Älskar dig Micke...och min underbara familj runt omkring mig...och till sist...Mamma, förevigt i mitt hjärta, föralltid älskad och saknad

Dumma GPS!

Ja, nu har jag bytt vagn här hemma....ingen kommentar, gubben blir tokig på mig snart. Men man måste ju förnya sig...så e' de' bara:)

Men iallafall, skulle hämta den i mönsterås och hade fått adressen och så. Knappar in den på gps och kör. Gps visar flagga och jag stannar. var lite tidig och ser att hon som bor där precis kommer hem och packar ut matkassar ur bilen. jag går fram till henne och ursäktar mig att jag är lite tidig och så. Då säger hon:

-det är lugnt, har du pratat med Anders eller?

-Anders? nä men det gick fortare hit än vad jag trott men jag kan vänta,, säger jag

vet ni vad hon säger....haha

-Ja, men det är ingen fara, han kommer snart så kan vi hjälpas åt att plocka ut luckorna!

-Luckorna?, jag skulle hämta en barnvagn? säger jag då...halvt förvirrad

-Barnvagn, då är du nog lite fel, det är nog huset bredvid, vi väntar på luckor till köket som skulle komma nu, och så skrattade hon

Ahhh...nä, varför ska allt hända mig!

Det var huset bredvid!...dumma gps allt är ditt fel!:)

Där fick man....:)

Kom hem efter att hämtat prinsessan på dagis. Hon går in genom dörren klär av sig ytterkläderna och går in. Jag som vanligt fullpackad med wilma på armen och 3000 nya teckningar och massa kläder. Då säger prinsessan:

-Oj, vilken röra här hemma då, det måste jag ta kort på och visa pappa!

Jaha...så fick man den underbara kommentaren, bara för att jag för en gång skull haft en lugn och avslappnad dag. Och inte orkat städa.....upp alla leksaker i hela huset!... Så det är nog lika bra att passa sig i fortsättningen, annars skulle det nog bli ett kort varje dag....:)

Prinsessan utser sin mamma till.......

Just nu här hemma är det bara prinsessor, prinsessor och åter prinsessor som gäller. Clara lever sitt stora prinsessliv och allt kretsar bara kring Askungen, törnrosa, Belle, Ariel och snövit. Askungen på dvd går om och om igen, och hon kan varenda replik som sägs. Och jag med snart:) varje dag när jag hämtar henne på dagis så hinner vi inte mer än sätta oss i bilen, och jag lovar jag kan den repliken också

-Mamma, jag är askungen så är du törnrosa, säger hon.

Och så börjar det....och det då jag önskar att jag åker hem till vårt slott ( fast det i verkligheten egentligen är en lya med tvätt, disk massa bröte på golvet, äcklig toa samt lukten av blöjbajs)...Vi äter en underbar middag..mm..(som i verkligheten består som vanligt utav torrt bröd, uttjatad vaniljyoughurt samt en kopp kaffe som hinner kallna innan man ta första klunken)...Vi sätte oss ner och har en härlig eftermiddag utan en massa måsten, det finns andra som kan göra det ( och återigen i verkligheten hinner jag inte sätta mig ner förräns det är daxs för blöjbyte eller varför inte plocka ur diskmaskinen eller re upp allt som sätter stopp för mig att ta sig fram i huset)...DENNA VERKLIGHET...hua...ja säger då de FANTASIN där jag får vara törnrosa känns långt bort...Nä, en tålamodslös mamma som använder sina ben mer än vad hon använder sin mun till att tala, så är det, Men hallå vem kan sitt ner, det finns alltid något som ska hämtas eller bäras eller, ja, möe är det. Men visst är väl det också underbart, om 20 årkanske jag längtar efter att få bära mina små på armen eller göra den där konstanta mackan med en skål vaniljyoghurt till. Men då är dom vuxna, och självständiga..Men, mig blir dom inte va med dom små trollen, hahha...mamma ska också med på partyt...moahaha.

Nu blev det här långt... Men det jag skulle komma fram till var att igår när jag hämtade henne på dagis och vi satte oss i bilen, då väntade jag på att hon skulle säga det igen...för jag kände för att vara Törnrosa...OCh så kommer det.

-Mamma, idag är du Askungen och jag Törnrosa, säger hon då

-Okej, säger jag

Och i samma veva ändrar hon sig och säger:

-Nä, mamma du får vara ELAKA STYVMODERN!

Tack, tack var ju precis vad jag önskade, jag hoppas inte det är utseendet du går efter, men en sak är säker hon kan iallafall trolla, och då då ska jag minsann utnyttja det...Och så fantiserade jag om det ett tag...Tills jag insåg...hmm.. som vanligt är jag i den verklighet där jag inte styr över någonting, så jaha...elaka styvmodern det är jag det!

Och till sist säger hon:

-Och så får pappa vara prinsen, för nu är jag askungen igen. Och när han kommer hem från jobbet så ska han säga till mig "stjärnorna lyser så klart, precis som du sa"

Ja, hon kan replikerna, och jag kan inte låta bli att tycka att hon ändå är min lilla riktiga prinsessa i det verkliga livet också..:)

  

KnasClara, mamma ska väl inte lägga ut dig på blocket!

Borstade tänder på min lilla prinsessa idag när hon plötsligt säger.

-Mamma, jag ska lägga ut mig på blocket.

-VA, säger jag och ser ut som ett frågetecken.

Hur vet hon vad Blocket är!

-Jo, men ni sa ju det på dagis, att ni skulle lägga ut mig på det?

Okej, har vi?

-Nä gumman det har vi väl inte?

-Men ni tog ju med en skiva till dagis och sa att ni skulle lägga mig där.

Då slog det mig, fast jag vet inte vad hon fått Blocket ifrån, men men fantasin flödar hej vilt i det här huset nu för tiden så inget förvånar mig..haha...

Men grejen var att jag skulle ta med en skiva till dagis så skulle en av fröknarna hon hade på sitt andra dagis ta med den till det gamla och lägga över bilder som ett litet minne så Clara kunde få dom och ha dom hemma och titta på. Det var allt....Blocket?..haha min lilla knasClara...

Kanske skulle anmäla henne till en kurs:)

Idag var min tajkån vän Eva här med sina pöjkar..Hon berättade om sin knasiga ide' om att sy lite på maskin, och att det hade vart en oförglömlig resa...och ja, hon hade med sig resultaten. Ska väl kanske medge att Clowndräkten var väl helt okej, med tanke på att det ofta är "cirkus" i det Olinska hemmet..hihi:)Men lite närmare granskning på dräkten så frågade jag om det verkligen skulle vara så ihopsytt under armen på ena sidan. Hon berättade att hon bar "körde" på för tråden var tydligen knas. ja, så kan man ju också göra, eller kan man ju helt bara ge upp och gå vidare, inte med symaskinen kanske, men med nål och tråd enbart för hand...haha. Spektakel Nr 2var en mössa, med ett stort hål i....herrejösses, inte illa så,ett fint märke med ett "E" på prydde framsidan...hmm men när hon visade mig insidan där hon sytt. DÅ kan man fråga sig vilken orm som ska bo i det ormhålet...Du är för söt Eva...Men jag är stolt över dig ändå, inte många med det tålamodet, och med ett världsrekord i "vem kan använda mest tråd till en liten mössa"....hahaha. Skrattet når mig huvudet runt, fortfarande....tjohoo:)

Så nu ikväll har jag liksom inte kunnat släppa tanken på detta, det var en enorm upplevelse och jag har funderat kring hur jag kan hjälpa henne. Kanske en kurs skulle vara bra, Nu har hon ju givförsig en symaskin...som är på lagning, den mådde lite dåligt efter denna enorma påfrestning den vart med om, men vi hoppas verkligen att den är frisk snart och kan gå vidare trots alla bravader den fått vara med om...haha. Men iallafall kom att tänka på att vi hade sådana här sykort när vi hade syslöjd i skolan, FÖR NYBÖRJARE! det kanske vore något, om hon bara håller en lagom hastighet så kan hon nog klara av det. Åhh vad det är skönt att GE IGEN fru Olin....njuter...moahaha.

Mmm..min Winnerbäck på tv

Åhh, bara sådär...han bara stod där i tv rutan och man exploderar av lycka och den enorma sköna, vackra musik...Min Winnerbäck...BARA MIN!!

Nu kan man somna gott...

MMS-bloggat från mobilen

- mamma, kanske b�ttre pappa g�r det n�r han kommer hem, sa clara. Ja, kanske det, jag ger upp det �r fel p� pinnarna, whaaaa. Att det ska vara s� sv�rt, det �r ju f�r barn. Fast tydligen inte f�r t�lamodsl�sa mammor:-(

Så irriterad, dock inte på sin mamma:)

Hämtade en glad sprallig liten prinsessa på dagis idag. och när hon kommer hem blir hon ännu gladare när hon ser att snälla Farmor varit här med pärlor, så hon sätter sig genast ner och börjar pärla. Hon verkligen strålar av lycka. Så jag frågar henne hur det varit på dagis idag.

-Dom bara puttar mig hela tiden, blir så tröööööt på dom, säger hon väldigt irriterat men så stencoolt.

-Vilka puttar dig då, frågar jag

-x, x och x, jag blir så arg på dom små barnen, säger hon i samma stämma

-Men sa du inte till fröken då älskling, säger jag och blir lite orolig trots att hon visar ett upp ett så coolt beteende som att hon mest är irriterad och inte alls ledsen.

-Jo, och då sa hon att Clara får också vara med annars blir hon ledsen.

-Och vad hände då, fick du vara med?

-Nä, men jag blir så tröööööööt på dom små barnen, dom bara bråkar med mig hela tiden. Jag fattar ingenting.

(x,x och x är lika gamla som hon själv)

Hon är inte ens fyra men jag är så imponerad av hennes reaktion på allt. Hon verkligen visar mig genom sitt sätt att säga det här att hon faktiskt egentligen bara tycker att dom är barnsliga som håller på så. Jag vet vilka det är, dom är inte många tjejer på hennes avdelning och det vet man ju själv hur det var. Tjejer kan visa upp sig så elaka mot varandra medans pojkar mest struntar i allt sånt och gå sina egna vägar. Pojkar är mer coola så att säga. Men som mamma blir man orolig, och det känns som att det är lite för tidigt för att sånt här ska uppstå. Det är då man börjar undra hur personalen beter sig i sådana här situationer. Nu hoppas jag ändå inte att detta är så allvarligt för då hade jag säkert fått veta det när jag hämtade, men det känns som om jag hör detta lite för ofta. Så jag frågade henne om hon ville att jag skulle prata med fröken, då svarar hon:

-Nä mamma, jag fixar det själv, jag blir bara så tröööööt på dom hela tiden. Och när jag kommer så springer dom iväg.

-Men vad gör du då älskling?

-jag springer efter så klart, och tar dom, för alla får ju vara med så är det ju faktiskt. De e bra va mamma.

Jag kan inte låta bli att skratta lite när hon berättar för jag vet inte om allt är sant men hon berättar det på ett så vuxet sätt att man blir så förvånad. Hon har ett väldigt bra ordförråd och har alltid haft så man kan föra ett exemplariskt samtal med henne. Men lite orolig blir man ändå. Det är ju mitt barn det handlar om, och man vet ju hur vanligt det är med mobbning i dagens samhälle!

Dagis, ett träningspass:)

Det är inte en svårvaggad liten prinsessa vi har här hemma om kvällarna nuförtiden. Dagis som bjuder på full energi som utnyttjas till max gör även en liten prinsessa trött. Med pyjamas, macka och yoggi och bollibompa, blir det en myskväll i soffan varje kväll när klockan slår sex. Kallar det numera avslappning för både barn och mamma, jag måste erkänna att det är inte lätt att hänga med i den hastigheten....jag blir så trött....så fort. Tack bollibompa, även för oss mammor...haha

Gullunge:)

Blir det bra så här mamma? är jag söt nu.....Puss gullunge

Ibland undrar man hur det står till...:)

Älskling är i Sthlm på säljledarmöte....han ringde nyss och berättade att dom suttit i möte sen elva i morse och att dom nu ikväll varit på Fun city. Ett ställe med olika aktiviteter som femkamp och sånt där skojigt man kan tävla i. Så jag frågar vad dom har gjort för något, då säger han så här:

-Vi har kört en grej på två hjul

-Jaha, du menar typ moped eller, säger jag då

-Ja, det kan man säga, säger han

....kört en grej på två hjul, ja kanske var dumt att jag inte gissade på en fyrhjuling eller möjligtvis en bil på framhjulen....Du är rolig gubben, nu somnar jag gott:)

Uppdateringar om kommande husbyte:)

Ja, som sagt. Vårt fina gröna hus är nu sålt, lite tragiskt, lite overkligt. Vi kommer verkligen sakna detta fina hus, om vi hade kunnat hade vi dragit med oss det...haha. Men det går ju inte, så det får stolt stå kvar.

Och vad vi vet om vårt NYA hus, så kommer det att komma som det ser ut nu vecka 51...oj oj det är inte länge kvar, tiden rullar på snabbt på sina monsterdäck, vem var jag igår, vem är jag imorgon...precis så snabbt går det. Och jag kan fortfarande känna en enorm lättnad över att betällningen är gjord...För annars hade jag velat ihjäl mig, beslutsångerst till MAX!

I Måndags var vi ock kollade lite på kök. Det är ju redan bestämt, luckorna är vita och bänkskivan går i svart. Men där dyker BESLUTSÅNGERSTEN upp igen...vilken färg på vitvarorna...Hur svårt kan det var, men allt måste vara perfekt...jag bara är sån. Vi flyttar in i ett splitter nytt hus, allt som vi villha det...klart det måste vara perfekt. Nu när man äntligen har chansen att sätta prägel på sitt egna hem från början...vem har inte då beslutsångerst....jajamensan det tillhör. Älskling blior tokig på mig...men han ska få se vad fint de blire'. Iallafall vi ville se lite hur kakel och vitvaror skulle passa ihop med det redan bestämda. Och vi kom nog fram till att vi var RÄTT ÖVERENS, ja, tro det eller ej, men jag måste medge att vi faktiskt tänker lite likadant...Kan ju underlätta lite må så säga. Så det blir ett kök som går i svart och vitt. Och nu vet jag vad vissa tänker....så mörkt det kommer bli...jag bjuder på det kära ni, ni ska få se vad fint en negativ och en positiv tajkån kan få ihop något så bra...haha. Så nu är det bara: Den som väntar på något gott, väntar aldrig förlänge...Jippijahooooo:) Tjingeling!

Hon vet hur hon ska få sin mamma att le...

Clara kom ut till frukostbordet i morse och går fram till kortet som står där med mamma inramatoch nedanför står en ljuslykta. Och så berättar jag för henne att på kortet så var mormor, mamma, pappa, sandra och Håkan på en båt och firade att mormor fyllde 50 år och han hon var med fast hon låg i mamma mage då. Hon ler lite och sedan börjar hon sjunga:

"Där är mormor så fin och dricker lite vin"

-För det gör hon ju mamma, det står ju en flaska där, det ser du ju, och så ler hon så där underbart

Kortet på mamma är när hon sitter och har fått sin födelsedagspresent och har en liten flaska champagn bredvid sig.

Det är stunder då man tillåter sig att le, när man förstår att det enda lilla prinsessan vill är att se se min mamma le. Och hon lyckas alltid....Puss min älskade Clara

Mammas ord till mig, kanske....

När morgondagen börjar utan mig, och jag inte är där, önskar jag att du inte ska gråta, som du gör idag när du tänker på de saker vi inte hann säga, Jag vet hur mycket du älskar mig, lika mycket som jag älskar dig. Och varje gång du tänker på mig, vet jag att du saknar mig också. Men när morgondagen börjar utan mig, försök att förstå att en ängel kom och ropade mitt namn, och tog mig i hand, och sa att min plats var i himlen ovanför. Och att jag behövde lämna efter mig alla dem jag verkligen älskar. Men när jag vände mig om för att gå, en tår föll från mitt öga. I hela mitt liv, hade jag alltid tänkt att jag inte ville dö. Jag hade så mycket att leva för och så mycket kvar att göra. Det verkade helt omöjligt att jag skulle lämna dig. Jag tänkte på alla dagar som varit, de bra och de dåliga. Jag tänkte på all den kärlek vi delat och alla glada stunder vi haft. Om jag kunde återuppleva gårdagen, tänkte jag, bara för en stund, skulle jag säga farväl och pussa dig och kanske skulle du le. Men sedan insåg jag att detta aldrig skulle ske, för tomhet och minnen skulle ta min plats. Och när jag tänkte på vad jag skulle komma att förlora, som jag skulle komma att sakna imorgon, tänkte jag på dig, och när jag gjorde det fylldes mitt hjärta av sorg. Men när jag gick genom himlens portar, kände jag mig så hemma. När Gud kollade ner och log åt mig, från sin stora guldtron, sa han "Detta är evigheten och allt jag lovat dig. Idag är livet på jorden slut, men här börjar ett nytt. Jag lovar dig ingen morgondag, men idag kommer vara för evigt. Och eftersom varje dag är samma dag, finns ingen längtan efter det förflutna. Men du har varit så trogen, pålitlig och äkta. Nu är du äntligen fri, fri från smärta, orättvisa och en plågsam kamp. Så tag min hand och dela ditt liv med mig."

Så när morgondagen börjar utan mig tro inte att vi är långt ifrån varandra, utan varje gång du tänker på mig, är jag här i ditt hjärta.

Finaste Mamma

MIN FINASTE VACKRASTE MAMMA

Älskar dig, Saknar dig..

Mamma skulle fyllt 54 idag:(

Och så har året gått och idag var det Mammas födelsedag. 54 år skulle hon blivit, så ledsamt....det är ju ingen ålder. Varför? hon hade ju hela livet framför sig...Leka i parken med sina små prinsessor, få vara nära mig och Sandra och bara få leva sitt liv med sina nära och kära...orättvist....Blir aldrig någonsin förstådd med varför just du min älskade fina mamma. Borta för alltid, och det enda vi kan leva med är att vi vet att du har det mycket, mycket bättre nu...eller vi hoppas på det iallafall...vi får ju aldrig veta...men vi tror på det, det är ju det enda sättet för oss att orka gå vidare. Vi måste tänka så...även om det ibland bär emot. Tårarna finns alltid, och det behövs inte mycket för att dom ska visa sig, men det är väl ändå ett tecken på att det är så enormt fruktansvärt tomt här utan dig. Jag kan verkligen inte hitta ord för min saknad, kan sitta och tänka på hur jag ska skriva ner vad jag känner, men det finns inte ord...det är en sån obeskrivlig smärta som inte går att förklara...det finns nog inte ord nog för hur man känner, det enda man vill är att du ska komma tillbaka, men det blir ju aldrig så...vill bara inte inse det. Och nu är snart denna dag över, och man vet att om ett år sitter man här igen. Men det är ännu ett stopp innan det. Man hinner knappt bearbeta denna dagen förräns om två veckor ska man uppleva dagen då mamma lämnade oss...Den dagen bär på många minnesbilder...den sista stunden man fick ha sin mamma nära, när hon var där, fast ändå inte...Tårar rinner nerför min kind, älskade, saknade mamma...

Han är så känslig den där mannen:)

Satt och skrev ett mess vid bordet igår kväll, och då kommer Micke fram med sin sko och håller den framför mig med hälen mot mig och frågar mig:

-Älskling, vad står det här?

-Adidas, svarar jag och funderar på om han fått fnatt eller något, han kan väl läsa.

-Mm, just det. inte DÖRRSTOPP!, säger han då!

Haha, ibland är du allt rolig gubben min...jag bara lånar den ibland...tjihii!

"jag ska drilla"

Vet inte men jag tror det slagit över för prinsessan idag, hon springer runt och jagar mig med sin prinsess stav och säger att hon ska drilla. Känns som om hon drillar till mig snart, men sina överväldiga svängningar. Kanske skulle be att få låna Eltons hjälm så jag inte får mig ett sving i bollen:) Problemet bara säger hon är att det regnar ute, "var är den där solen någonstans, jag måste ju drilla" säger hon i var och varannan mening. Snälla snälla sol, titta fram, vi skulle liksom behöva dig just nu! För allas säkerhet...haha

Så söt så man smälter!

Clara står och hjälper mig och paketerar köttfärs som vi ksa frysa in. Hon lägger in påsarna i frysen och stänger och gör sig beredd att springa iväg, då säger jag:

-Vad duktig du var som hjälpte mig älskling, vad skulle jag göra utan dig?

-Kanske vara ledsen mamma, säger hon då och springer sedan glatt iväg igen

Så söt...man smälter...

"Jag har också slingor mamma"

Clara fick igår sin lugg klippt hos frisören. Med små steg hoppade hon upp i stolen och satt blixt stilla. Funderade på om man skulle bli frisör, dom har en lugn inverkan på barn känns det som..haha. Så duktig, oh jag lovar, hon rörde inte en fena...och när luggen var kvar, hade jag lovat henne att fråga om hon kunde få lite färg i håret. Så jah bad frisören att ta i lite om hon hade något. Hon frågade Clara vilken färg hon ville ha. Gissa vad hon svarar....mmm...Rosa. Och det fick hon. Hon la två slingor, en på varje sida. och prinsessan var så nöjd. Hoppade glatt ner från stolen och gick med glada steg ut från lokalen. När hon kommer ut säger hon:

-Mamma, nu har jag ju likadant som dig, såna slingor du har ju. Fast du har ju inte rosa som jag, det får bara barn ha.

Så fin min lilla tjej....och så duktig!

Älsklingarna som ger mamma ett leende!

Ni är mitt allt, ni får mig att skratta när jag vill gråta, ni förstår och ni får mitt leende att komma när ni tittar på mig! Älskar er så mycket min underbara familj

September månad bär på sorg föralltid!

September månad är för mig den månaden som föralltid kommer kännas så tung och alltid bära med sig sorgen efter Mamma. Räcker liksom inte med att hon lämnade mig i slutet av den, hon har födelsedag den fjortonde. Nu är det bara några dagar kvar och jag har alltid samma klump i magen dagarna före. Jag ska jobba på Måndag och det gör det väl lite lättare att tänka på något annat en stund. Men efter jobbet tar jag med min älskade familj och åker till minneslunden, och sätter den vackraste bukett tillsammans med en liten hälsning, som alltid, till min älskade saknade Mamma.....Som inte kan blåsa ut några ljus, som inte kan ta emot presenter och ett hipp hipp hurra....aldrig, aldrig mer. Men som kan förvänta sig iallafall att dom som älskar och saknar henne har henne i tankarna och det är det sättet för oss att fira hennes dag. Vi kan ju inget annat, inte ens få krama....Livet blir aldrig rättvist, aldrig mer...Inte sen orättvisan tog min mamma ifrån mig! Vi ses på Måndag mamma, i tankarna, vid din plats där blommorna kommer stå på rad och dina små älskade tjejer Clara och Wilma sitter och förgyller sin närvaro för dig. På din födelsedag.....

Saknad Älskad vareviga dag, timme, minut....sekund....ALLTID

Två Vagnar,.. En Mamma:)

Jag lovar så mycket jämt, och nuförtiden säger alltid Clara "det får vi väl se" varje gång jag lovar henne något...Var det hon som tog all smarthet ifrån mig?:)...För den vill jag ju inte skryta om precis...den är liten, men väldigt sällsynt...haha. Så idag hade jag LOVAT att om det var fint väder skullejag ta med hennes dockvagn när jag hämtade henne på dagis så hon fick köra den hem. Lovade det igår men då blev allt bara kaos när jag skulle hämta så det fick bli bilen då, och ajajaj vilket liv i luckan det blev. Hon totalt bröt ihop när jag hämtade henne...och så säger en snäll fröken till henne när hon är som mest ledsen, "nu blev du besviken va clara?".... Tack för den...åh där fick jag mig en känga...kanske hade vart bättre om du hade varit på min sida, bara underlättat lite lite grann...Så där var det dåliga samvetet klart. men idag var vädret bra så jag satte Wilma i vagnen och började fundera på hur sjutton jag skulle få med mig dockvagnen. Testade att lägga den på Wilmas vagn men tjo hej hajkon tajkån sä ja bara....försökte sedan med att bära den uder armen, men lite svårt att köra den andra vagnen när jag hade ett stort jäkla schabrak över hela mig. Ahhh, vad jag ångrade mig...varför ska jag alltid ställa te’ att, gubben hade lämnat mig om han sett eländet. Räckte liksom med att Wilma tittade på mig och undrade vad den där flummiga morsan höll på med liksom:) Så efter m¨ånga svettsamma minuter tog mig tålamod slut. Jag bestämde mig för att dra den efter mig, bära eller brista. Men det gick faktiskt otroligt bra....TILLS jag inser att "men vad f-n jag har glömt dockan" halvvägs....jamen rädda mig någon, jag får dunderfnatt snart. Hon stryper mig om jag kommer med en vagn UTAN docka.! Men om jag lägger i massa kläder som låg under Wilmas vagn så kanske hon tror att det är dockan, kan ju säga att dockan var sjuk och måste ha mycket kläder på sig så hon inte fryser, och du får inte titta på henne för hon har precis somnat...Mmm smart Sofi, du är inte lite puckad du...barn är smartare än så, lär dig det! Att jag ens tänkte...dhöö... Så bara att vända om med hela spektaklet och hämta MARGARINA. Förjag äääälskar ju verkligen Margarina...Och hon ställer ju aldrig till det för mig....aldrig...grr.. Väl på väg igen så kör jag in den ena vagnen i den andra, men hur lyckas man liksom...Och sååå uttittad av WILMA...Såg på henne att hon hellre hade gått HEM IGEN, utan mamma...haha. Efter att jag trasslat ut båda vagnarna så var jag så nära dagis. Vad händer då! Jo, ett nyfiket pensionärspar kommer med sin bil, och kör sakta förbi mig och skrattar åt mig, och sedan kör dom vidare. Jag bjuder på det!!!! Jag är mamman som lovat min dotter att få köra dockvagn hem, och då ska hon minsann få det...kör ni er bil i 30 km i timmen för att få dagarna att gå och för er skull har ni något att prata om vid elva, ett, tre och sex fikat...varsågoda, allt serverat och klart....puss...Så snäll är jag, MOT ALLA! Och när sedan denna tokfärd till dagis var till ända, så möter jag min lilla solstråle på trappen och hon blir så glad....Går stolt från dagis med sin vagn och jag min.....I 300 meter! sen orkade hon inte köra mer...Så med två barn i vagnen och en släpandes åter igen efter mig, ville jag bara ha en redbull "den ger dig vingar"! Men leendet hade jag kvar, för Clara la den härliga kommentaren "Mamma, om du vill kan jag hålla Margarina så blir det inte så jobbigt för dig att köra, och så kan du höja handtaget så behöver du inte böja dig så mycket bakåt" Det är då man orkar 

Happy Kids!

Idag var det provgympa av Happy Kids på Malkars. Och glada barn var det allt. Clara sken som en sol idag på morgonen när jag sa att vi skulle på gympa idag, hade jag sagt DANS hade hon med all säkerhet sprungit och gömt sig..haha...Hemska mamma...... Hela familjen följde med och vi mötte upp Wille och Fia utanför. Och ännu ett stort leende från en glad pojk som var sugen på att göra av med lite energi. Vi vuxna fick sitta utanför gymparummet, så dom två glada barnen fick klara sig utan oss. Och det gick så bra...Superbra! Dom höll varandra så fint i handen när dom traskade in med små fötter. Nästan så en glädjetår föll, så härligt! Och när fyrtiofem minuter gått så kom dom ut från rummet lika glada som när dom gick in. Det hade varit jätteskoj, och Clara ville gå fler gånger. Så vi får väl se hur vi ska göra, men att det är gympa som gäller är det ingen tvivel om...Hon älskar det!

Glass i stora Lass!

Clara bara älskar glass...hon skulle kunna leva på det, dygnet runt. Bäst är när man är hos Farmor och Farfar, dom har liksom inga stopp, så den ständiga repliken när vi kommer ut är "Farmor, får jag en glass? Hela frysen full och så mycket att välja på att man måste äta många ju! Och det bästa är när inte mamma är med, för hon säger liksom alltid stopp någonstans, Glass är prinsessans liv.....Just nu är det Mormor strutar som gäller. Annars funkar en vanlig pinne utmärkt. Sandwich var måttligt populär i somras.Men när jag tänker efter så är det nog en tradition som gått vidare. Minns själv att Sandra och jag åt alltid en glass varje dag efter middagen, jag älskade det då, men nu finns det begränsningar. Räcker ju med en glassoman i familjen, och det finns säkerligen en liten syster som kommer följa med den trenden inom en snar framtid,

Wow...vilken hoj!

Wow...om jag bara kunde få ta ett åk...kan någon fixa en hjälm?:)

Sigges hoj imponerade på Wilma, hon hon var så sugen på att sitta upp!

Tack kära tajkånvänner för igår...det blir liksom inte annorlunda:))

Vi var bjudna till "tajkån" Olins igår, och det är vad jag kallar tajkån, finns inga undantag som säger något annat, och vi kände oss så hemma! En helt vanlig fredag kväll liksom, där allt bara blir som det blir, och vi gör inget för att det ska bli så, vi bara är vi...haha. Tillsammans är vi oslagbara vänner, vi skulle kunna göra en komedi av alltihopa. Men risken är väl stor att filmbolaget skulle tappa tålamodet, om inte vi gjorde det först...haha. Vi fick iallafall jättegod mat, och Gotländsk saffranskaka. Tack så mycket, det var jättegott! Clara och Sigge lekte jättebra, och gjorde nästan bara som vi sa...Nästan bara...Elton och Wilma åt majsbågar, riktigt "fredagsmys" och så länge dom åt var dom nöjda och tysta, gick åt ett antal kan man säga. Men nöjda barn, GLADA barn...Thats we like:) Halv tio började vår färd hemåt, då var barnen trötta och Clara frågade Lenny "när ska vi åka hem" precis som om "är du inte riktig trött nu Lenny på oss så vi kan åka hem"...Söta barn.... Och när vi trodde att det skulle bli tyst och lugnt i bilen hem, och barnen skulle somna. å börjar kaoset IGEN! 200 meter upp på gatan säger Micke "jag tror Wilma bajsat" och sen fyller Clara på med "Jag är också bajsig pappa". Jaha, fanns det något val...nää vi fick ringa familjen igen och säga att "ehh, vi kommer tillbaka, vi ska bara bajsa lite" Det sköna är ju att dom blir ju liksom inte förvånade...haha. Så in med barnen smygandes i huset så vi inte stör barnen. Och det slutar med att Clara bajsar inte! Wilma har inte heller bajsat! vad är det här! Vem är det som driver med oss, Som jag sagt innan, trött på allt Skitsnack...Ut i bilen igen, börjar köra....DÅ märker jag hur kissnödig jag är....Säger lite försynt till mannen, och vet ni vad han svarar?

-JAG MED!

Nää, inte en chans vi vänder inte....INTE! Så kul ska dom inte få det! Det kommer vi liksom alltid få höra, det bjuder vi INTE på! Så det blev att köra hela vägen hem, med konstant blick mot Rockneby...utan att andas och utan att släppa knipet...de' ni, där har knipövningarna efter att fött barn fått sitt bevisande Jag har övat tillräckligt!!

Undra om det funkar?

Min käre bloggvän Fru Olin tror att det här kan funka att trötta ut våra överenergirika små Jackass barn. Ja, vem vet, men roligt ser det ut

Där fick du Fru Olin:)

Som ni vet kära läsare så hade jag en väldigt "tokiga Knas Sofi" dag igår. Och alla fick väl sig ett gott skratt, på någon annans bekostnad...grr...:) Och en viss Fru Olin drev med mig om detta, och eftersom min kära lilla dotter, numera prinsessan Clara känner den elaka styvmodern i Askungen så bad jag henne att minnsan se till så att den där Fru Olin allt skulle få smaka  på kakan idag! Och för ett tag sen ringde hon, och gissa vad! Min Önskning hade gått i uppfyllelse. Hon hade haft det riktigt kämpigt idag. Så jajamensan, nu vet du hur det känns...och akta dig i fortsättningen, jag vet var du bor...haha. En tajkån har alltid en annan tajkån vän...moahaha...

...näää!

...och nu har jag inte tagit tiden på dom i ugnen....whaaa!

...och dagen försätter i samma anda...

Skulle vara duktig och göra blåbärsmuffins. Häller i alla ingredienser och ska precis börja hälla upp i formar när jag smakar på smeten, ja för så gör bagare faktiskt, dock använder jag inte samma finger andra gången:) Men men, smakar iallafall och tänker att "oj, herrejösses vad salt, lustigkurre den där som säger att dessa måste vara goda", det var inte till middag vi skulle ha dom! Nu får jag allt klaga och skriva en kommentar. Ställer mig vid datorn och kollar för säkerhet skull receptet en gång till. Och varför i hela mitt liv bli FÖRVÅNAD! Det var ju ett kryddmått salt man skulle ha och INTE en tesked, o my god take me long, long away....I think I need a break!...nu låser jag in mig, sen får gubben låsa upp när han kommer hem, så VI kan äta SALTA MUFFINS till MIDDAG!!!!! Bara han inte blir skrämd över alla mina tokigheter idag, känns som jag behöver någon som tar hand om mig....tjingeling!!

Vilket skitsnack!

Häromnatten vakande Wilma och var hungrig, Micke gick upp och gjorde vällingen och wilma låg kvar i sängen och även jag som tydligen lyckades slumra till igen. När Micke kommer in i rummet med flaskan så säger han:

-Det luktar bajs!

Då säger smarthuvudet Sofi halv yrvaken:

-Men jag har inte bajsat, de har jag inte!

-NÄ, älskling inte du kanske men Wilma, säger en skrattande man

-Aha, ja, det är klart, säger jag nått i den stilen. Lite mer vaken och mer medveten om vad han sa. Om jag bara kunde vara tyst någong¨ång...fast nu sov jag ju typ, så jag får skylla på det:)

Jag vet inte, men varje dag frågar Micke mig om jag har bajsat...är trött på allt skitsnack nu...:)

Kanske borde börja tänka lite:)

Idag har jag och Eva vart på öppna förskolan med våra minsta små trollungar. Mysig babysång, och gott fika samt fullt upp med våra "jackass" barn....Alltså det finns inget stopp, utmana till max och den ena vildare än den andra. Elton njöt av sången och han satt verkligen som ett ljus och bara tittade på dom som sjöng, fast där emellan fullt ös och en och annan spya:) Wilma gjorde allt annat än att njuta av sången om man säger så, men hon höll sig på mattan iallafall:)

Sen skulle vi åka hem, i regn sprang vi till bilen, Eva åt sitt håll och jag åt mitt. När jag kör ut från parkeringen möter jag Eva som vinkar glatt, jag vinkar tillbaka och fortsätter köra, tittar i backspegeln och ser att hon står still intill gatan. Då slog det mig, hundra år efter som vanligt att "oj, hon ville nog något"...så jag backade tillbaka. Där satt hon och flinade. Kul, "har vi setts innan idag" frågar jag och så skrattar vi. 

Nu när jag kommer hem och har matat Wilma och hon sover så, så tänkte jag att jag skulle lägga över lite bilder från kameran i datorn. Tar fram sladden och står och trixar med den. DEN PASSAR JU INTE! Det har ju alltid funkat. Efter ungefär två minuters försök att få in sladden i datorn upptäcker jag att det är mobilladdaren.....Helt olika, annan färg...Vad har gått snett liksom, är jag verkligen så knasig som jag ser ut. Jag har ju faktiskt tagit bort mina ljusa slingor nu, så det kan jag ju inte skylla på....kanske så illa att dom döljer sig kvar därunder...haha.

Men det som gör mig mest rädd är att hur sjutton skulle jag fått in den kontakten som skulle suttit i väggen i MIN KAMERA! Kanske lika bra att gå och lägga sig, det verkar ju dock inte bättre:)