söndag 30 september 2007

Ett år av saknad!

Kommer att börja min blogg med att skriva om min älskade mamma. Idag är ett år sen hon gick bort från mig, ett år! Började dagen med att tända ett ljus för henne när vi åt frukost, jag och min lilla familj. Åkte sedan till minneslunden och träffade min kära syster och hennes pappa (min styvfar) och givetvis var Clara och Micael med. Det var så fint...och fridfullt....Runt den lilla vattenfyllda dammen stod blommorna i rad från alla mammas nära och kära...Alla var så färgrika och lugnet låg verkligen som en idyll i det vackra. Vi stod där och bara tittade och alla tänkte nog på samma sak....varför? Varför du vårt älskade allt. När allr var som tystast avbryter min lilla älskade Clara med "mommo e` i vatten" Och hon har så rätt, i hennes lilla värld så är Mormor i vattnet. Finns ju inte en möjlighet för henne att förstå varför vi annars står och tittar i vattnet om inte Mormor är där, för hon ser henne ju inte och förstår nog inte egentligen vad vi talar om när vi säger att vi ska åka och ge mormor blommor idag! Samtidigt som man blir glad, så blir man så ledsen för tiden som dom två aldrig får tillsammans. Clara var bara 10 månader när mamma gick bort. När vi sagt hej då och kände att vi var redo att ge oss av, åkte vi till min Mormor och fick i oss lite mat....eller så lite var det inte. En rejäl söndagsmiddag, och mer därtill! Stämmningen var lite nere och vissa stunder var det helt tyst i rummet...Alla saknade vi någon vid bordet.... Någon som alltid hållt stämningen på topp och fått alla att skratta och må bra. Men nu låg det bara ett tungt moln över middagen. Men Clara var rätt bra på att hålla alla vid liv, barn är barn och tur är väl det....Vad hade vi gjort utan vår lilla tjej. Hon har verkligen hjälpt mig under detta år som gått, hon har vart det största stödet till att jag orkat se framåt någolunda iallafall. Hon har inte en aning om vad hon har gjort bara för att hon funnits i min närhet. Men det ska jag berätta för henne när hon blir äldre. Utan henne hade jag inte vart den jag är idag! Älskar henne över allt annat. Hon är mamma upp i dagen, och så underbart att se.

Men nu är vi hemma  och Clara sover i soffan. Micke har dammsugat källaren och jag sitter här och skriver. Vi la klart golvet igår där nere, så nu är det bara lite lister och dörrmålningar som ska bli klart sen är det operation inredning som gäller...åhh så roligt!

Vi hörs imorrn....Nu väntar soffan!