Började med att jag fick feber igårkväll. Clara somnade tidigt, UTAN hosta, så skönt för henne. Wilma var väldigt orolig och kunde inte slappna av, dunderförkyld och hemsk hosta. Så hon somnade till slut i min famn dansandes till Lasses "Faller"...Jättemysigt! Sen när vi skulle gå och lägga oss så börjar Claran att hosta, konstant och obehagligt. Försökte få i henne hostmedicin i saftsoppa som alltid funkar. Men hon var riktig arg på oss, skrek att vi skulle lämna henne i fred och hon ville ha sin hosta samt att hon var trött. Lite jobbig situation, man tog lite illa vid sig, men vill ju bara hjälpa. Nu tror jag inte att hon var riktigt vaken, men ändå...Så hon fick ligga i våran säng. Vi kröp ner, och då satte jag igång, att HOSTA jag med, så vi hostade i karavan, tills vi äntligen fick i Clara sin hostis. Nu skulle vi kunna sova, MEN jag fortsatte hosta, lyckades somna till då vaknar väl lilltjejan och skulle ha mat. Hon äter ju aldrig på nätterna, men då var hon hungrig. Så Micke upp och fixa välling. Frid och ro vi lade oss ner igen...Jag börja HOSTA igen, sen vaknar Wilma en halvtimme senare och är jättearg, då brast våra tålamod, ja, kan ni förstå Mickes också! Lite småirriterade lyckades vi få henne att somna igen. Skönt, alla sover, Clara hostar inte och jag lyckades slippa också. Då börjar väl Claran att gnissla tänder, herregud vad är det här liksom! Och sen fortsatte hon med det. Vi har ju tåget på andra sidan gatan, och det kommer typ 3-4 ggr per natt tror jag...Men jag förökte intala mig att det gnisslade från spåret, gick inte så bra, tåget kom hela tiden kan man säga...hmm.... Mannen bredvid somnade, och efter någon timme somnade jag med. Sen vakande lilltjejan igen och skulle ha mat, IGEN! Vid halv sju gick jag upp. Insåg att jag hade 38,7 i feber. Så då fick jag mig en rejäl utskällning av "lillbossan" här hemma, vi skulle ju till en kompis idag och leka.
-Varför har du feber nu, måste du ha det, röt hon till mig!
Ja, thats life! Mamma inte populär under några minuter, sen vände det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar