Varje morgon, och då menar jag VARJE morgon är hon där på samma ställe. Hon tittar på mig och försöker härma mig, och jag blir lite rädd. Hon ser verkligen ut som ett monster, så konstig och med en halv "crazy" blick. Bara jag ägnar en tanke åt henne nu, så går det en ilning genom min kropp. Kan hända att jag skrattar åt henne, och försöker få henne att inse att hon behöver inte vara ledsen, det finns säkert fler som hon som tänker likadant varje morgon. Och med lite uppfräschning och klotter i ansiktet så blir nog allt bra. Men om hon bara kunde försvinna, sluta förfölja mig liksom. Låt mig vara på morgon, titta inte på mig...ahhh..... Hon kan väl åtminstone se lite glad ut, men jag förstår henne lite, ibland. Vem orkar! Och jag vet att imorgon är hon där igen, på samma plats, vid samma tid, mitt emot mig.......
...MIN SPEGELBILD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar