Idag var det premiär för Danslektion Nr1. Spänd av förväntan gick vi upp idag och åt en stadig frukost....eller inte. Ett bett på mackan och 2 skedar yoggi, sen tyckte Clara att hon hade fått i sig tillräckligt med energi. Och givför sig så har hon så mycket av den delen ändå så vi tog inga disskusioner om frukosten idag....det blir gladast så!
Sen bar det iväg in till stan. Väl inne i lokalen satte vi oss och Clara satt stel som en pinne. Och hon var inte ensam, det satt typ 20 barn till som var lika spända och nervösa som hon. VAD SKULLE HÄNDA LIKSOM! "Mamma dont leave me".... Och det fanns ingen risk att jag skulle göra, jag skulle tydligen också dansa, tack för den. Jag kan säga att ni missade något, eller ska ni vara glada att ni slapp se eländet:)). Jag ståendes på ett ben samtidigt som jag skriker KUCKELIKUU. Var det BARNdans? Det skulle vara det, men det var Clara som stod och tittade på mig. Och jag förstår henne. Stackars barn, hon ville nog helst bara rymt därifrån och hoppats att hon skulle slippa se detta spektakel en gång till. Men dansläraren sa att vi vuxna var tvungna att vara med för annars skulle barnen bara stå stilla och inte röra en fena. Och visst hade hon rätt, bara det att om jag hade vart stilla så kanske hon hade rört lite mer på sig. Men stackars älsklingen var ju Chockad!
Men sen hände något, precis som om en bomb släpptes. Hon började dansa och gjorde allt som dom andra gjorde. Och vi hade skittroligt båda två. Ibland är mamma bra att ha, när hon inte gör bort sig...haha.
Så nu blir det till att köpa dansdräkt och ballerinaskor. Jag hoppar dansdräkten, vore ju synd att ta all uppmärksamhet ifrån henne en gång till. Och bara jag tänker tanken på hur det skulle se ut, så känns det inte bra, inte med tanke på att jag ska stå på ett ben och skrika kuckellikuu också. Den äran får någon annan
Tjingeling...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar