Så var det då dax att göra oss av med 2008 års pepparkakshus. Sorgligt och med tunga steg bar vi ut huset till köket. Och det liksom värkte i hela kroppen för denna ångerst, ångerst av att säga farväl, när man vet att det ligger proffesionellt jobb bakom detta. Så kära pappa, vi gör inte detta för att vi tycker det är roligt, men nu kände vi att pepparkakslukten liksom satt sig fast i hjärnan Men jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Clarabellan, hon har vart så försiktig med detta hus och jag kan garantera att hon inte rört EN istapp! Samt varenda karamell är kvar, (förutom den jag åt upp....opps.....) Det tillhör traditionen, spelar ingen roll om det fått gå vidare i arv nu, jag är med all rätt delägare, och får ta en karamell...så de så....
VI hjälptes åt att mumsa i oss dom sista godisarna på taket...mmm....gottgottigottgott!
Några minnesbilder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar