Vi satt och pärlade halsband igår kväll jag och min lilla tjeja. Som vi gör ungefär sammanlagt 2 timmar varje dag.....om, om, om igen.....! Börjar bli en mästare på att sätta ihop färgnyanser. Och taktiken jag fått in ska vi inte tala om.......så många pärlor i handen som möjligt och sen i med snöret....whoom......
Men nu till det bästa. Clara hämtar en ny burk med pärlor på sitt rum och kommer ut i köket. Slår emot burken mot stolskanten och på 3 röda så ligger alla 100 tals pärlor på hela köksgolvet. Först tittar hon på mig och väntar sig nog lite skäll, men jag tog ett djupt andetag och blev den snälla mamman som sa, "Oj, vad hände, nu får vi städa upp alltihopa". Imponerande va? Och så lägger vi oss båda två på golvet och börja plocka. Och HELA golvet, jag lovar. Då kommer Micke hem efter en slitsam arbetsdag, och det enda han vill är nog bara att hoppa upp i soffan och få maten serverad och fötterna masserade. Det första Clara säger när han tittar ut i köket och ser oss ligga på alla fyra och jaga pärlorna är:
-Vilken tur att du kom hem nu Pappa, så du kan jobba lite!
Ärliga barn är härliga barn!
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar