I tisdagskväll var jag och Clara ute och gick en promenad. Mörkret hade precis lagt sig och månen visade sig hel och full med ljus. Jag säger till Clara:
-Titta Clara på månen
Hon svarar
-Varför är det en måne?
-?, för att månen bor på himlen, visst är den fin?, säger jag
-Varför e den fin mamma, säger hon då
-Men ser du inte vad gul och fin den är, säger jag
-Varför är den gul då?
Ok, tänker jag för mig själv, var duktig nu och svara lugnt och fint på alla frågor. DU är mamma och DOM har svar på allting!
-Hmm, för att det ska vara så, den ska ju lysa nu när det är mörkt så vi ser vart vi ska gå?
-Varför ska vi se vart vi går då? säger hon då helt cool lugn.
Och där sprack det, världens dåligaste svar men jag kom verkligen inte på något bättre:
-FÖR ANNARS KROCKAR VI!
Säkert liksom med tanke på att vi var dom enda i hela samhället som var ute....men jag hade inget bättre svar förtillfället. Men så fick jag det här tillbaka:
-Varför krockar vi då mamma?
Kan man mer än älska sitt barn, hon tror verkligen att jag har svar på allting, och hon var så inne i vårt samtal. Och just nu är allting här hemma: VARFÖR DÅ?
Tjingeling
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar