Jag bara älskar att läsa Malin Wollins bloggar och krönikor. Tjejen har ju så rätt i allt. Hon är inte alltid rättvis, men hon vågar verkligen stå för det hon tycker och är inte rädd för att skriva om det. I love it! Hennes sätt att skriva blir så intressant och man sitter och småflinar hela tiden. För det är precis så som hon beskriver det. Allt! Vissa försöker alltid göra om allt för att det ska se bra ut, men det är alltid det man tänker först som man ska skriva ner.
Satt precis och läste hennes krönika på amelia.se. Om när hon fick värkar hemma och fick ge sig av till BB. Som sagt inte rädd för att verkligen säga precis vad hon vill. Och jag kan tänka mig att de barnmoskor som var med under hennes förlossning skrattade gott efteråt. "Go, girl" säger jag bara. Man kan bara njuta och läsa, och helt plötsligt inser jag själv att, "Shit", snart är det min tur. Men jag är också tuff och så cool. (Här hemma iallafall...än så länge...) Cool inför vad som väntas ska ske. Förhoppningsvis blir det bara en krystvärk och sen är du ute mitt andra lilla liv. Och när hon beskriver hur Joacim säger att "när hon hade en värk förut så låg det på 25 på ctg-skärmen och nu ligger det på 100, du måste ha jätteont Malin". Och just precis sååååå ont hade hon nog, jäkla karlar, Kan aldrig vara tysta... Fast dom vill så väl, och det är väl därför vi älskar dom och låter dom följa med på såna här uppdrag, det har jag nog rätt rätt i, eller hur!
Glömmer nämligen aldrig själv den där irriterande ctg-skärmen. Min näsa kunde nästan nudda vid den. Och jag hade stenkoll på när det var en elak värk på gång, jag skrek innan den ens han börja, för jag skulle allt vara först, försök inte lura mig, och sen var det lustgas för hela slanten. Och när dom riktiga värkarna började så bad barnmorskan mig till slut att stänga munnen istället för att använda hela min opera liknande stämma så porslinet i restaurangen skakade. Det sa dom inte men dom tänkte säkert.... Och Micael skötte sig bra, han sa inte så mycket. Han känner mig, och var nog mest livrädd för att få den där käftsmällen vi pratat om innan hemma. Men jag förvånade honom. Jag var en snäll flicka!
Tjineling...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar