Idag var jag bjuden på middag hem till mammas bästa kompis M-L. Vi hade pratat om det så länge, i stort sett sen mamma gick bort. Dom har alltid hållt ihop, och en av hennes söner och jag är jämn gamla och också vuxit upp tillsamman. Dom ha alltid funnits i mitt och mammas liv redan från början. Så idag fick vi äntligen tid att träffas. Hon hade hämtat sitt barnbarn på dagis, så Clara och han hade fullt upp med att leka. Och dom hade så roligt från det vi kom tills vi åkte hem.
Hon hade gjort jättegod asiatisk mat.....smarrigt, smarrigt..... Sen tog hon fram gamla fotoalbum sen mamma och hon var i dom yngre åren, åhh, vad jag skrattade. Det var ju inte helt "rent" om man säger så, lite bira där och lite Irish coffee där, så roligt att se. Min mamma och hennes bästa kompis på resa till Tyskland, själva dessutom. Karlarna var på annat ställe. Och jag kan lova dessa damer klarade sig galant på egna ben...haha...Jag Diggar er!!! Det var verkligen kul att se alla kort, alla verkade så lyckliga, och så härligt att se att mamma haft så roligt, och verkligen haft kvar sin trogna vän M-L i alla år. Och jag vet att mamma älskade henne, och hon har betytt mycket för henne. Tack M-L för allt roligt mamma fått göra och för att du alltid funnits där för henne. En trogen vän som aldrig svikit henne!
Och på nått sätt så känns det som om mamma fanns med oss hela tiden. Det kändes verkligen som om hon satt där i soffan och skrattade med oss. Så verkligt! Jag tror att vi har visat henne att hon alltid kommer finnas kvar som den hon var, den humoristiske och glada mamman hon var. Vi såg så mycket i Clara som mamma hade mycket av. Just det som Clara sa till TorBjörn, M-L's man. Vi hade ätit äppelpaj och han skulle också ta lite. Då säger hon:
-gubbar får också äta äppelpaj, det får du.
Vi skrattade och skrattade, hon har träffat honom några enstaka gånger, knappt att hon kommer ihåg honom, men hon säger det till honom, och M-L säger att det var precis sådan mamma var. Spontan och rolig. Det är så skön att kunna minnas mamma att hon var sån och att andra gör det också!
Så tack än en gång M-L för allt gott du bjudit på och att vi kunnat se mamma som den lyckliga och friska männinskan hon en gång var. Det gör att man orka gå vidare, och slippa tänka på allt annat som gjorde att hon tyvärr fick lämna oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar