Igår fyllde Mickes mamma år och vi skulle hem dit och äta middag klockan 18. Micke skulle jobba 12-16. Jättebra tid tyckte jag, då hinner vi kanske umgås lite innan vi ska dra vidare. Vi syns ju så mycket nu för tiden....inte! Klockan 12.30 får jag ett mess från honom om att han måste jobba över för det finns ingen som kan stänga bygget, vilket betyder att han jobbar typ till 19,30. Sen står det "jag ringer dig sen". Ja ja tänkte jag, inte alls förvånad över att han jobbar liksom, har funderat på om han inte ska ta med sig en madrass så kan han ju sova där också...hmm.....! Väntar hela dan på att han ska ringa. Men jag utgår ju självklart från att vi syns hos hans föräldrar sen. Eller hade inte ni gjort det? Jo, just precis, för det stod ju inget om middagen i messet!
Clara och jag gör oss iordning och åker. Vi knackar på och stiger in, och dom bara tittar på oss. Ungefär som "jaha och vad vill ni då". Det kändes verkligen som om dom tänkte så. Och jag ville bara fly för det var så pinsamt. Och jag ser att det finns ingen mat färdig, hans pappa står i jobbarkläder och allt känns bara så fruktansvärt hemskt pinsamt. Clara undrar givetvis varför hon inte får någon mat. Barn är ju barn. Och då säger Mickes pappa:
-Ja hade vi vetat att ni skulle komma så hade vi ju haft maten klar, men Micke sa ju att ni skulle komma en annan dag nu när han fick jobba över.
Och där ville jag sjunka genom jorden..........
Då visar det sig att min såkallade "älskade" gubbe har ringt, läs noga nu, han har ringt BÅDE sin mamma och pappa under dagen för att försäkra dom om att vi inte kommer. Men MIG har han glömt att ringa! Är det då man ska känna sig bortglömd, eller skulle jag tagit detta för givet. För jag kan ju inte åka själv till hans föräldrar....lilla gubben.....lite mycke för dig nu kanske! Jag ska höra med försäkringskassan om det finns möjlighet att ta ut sambopenning:-) eller vård av förvirrad sambo kanske. 
Och nu till det värsta, vill ni veta när han ringde? 19.30!!!! till min mobil. Och så säger han:
-Är inte ni hemma?
-nä, svarar jag, Vi är hos fia och äter flygande jakob.
Tänker att jag driver lite med honom.
Han nämner fortfarande inget om middagen, utan samtalet fortsätter:
-Okej, säger han, men då kommer jag förbi, jag åker från jobbet nu.
-Du kan åka till dina föräldrar istället, för vi skulle ju äta här, säger jag och små hånar honom lite.
Då börjar han skratta och inser nog att han faktiskt glömt ringa MIG under dagen. Men vi bor ju bara ihop, har ett barn och ett till på väg, pengarna har vi tillsammans och huset äger vi båda två, men men.......Grrrr på dig din lilla gris. Detta kommer igen.....
Hans föräldrar hade rätt roligt åt det här kan jag ju tillägga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar