Igår var jag och min syster och givetvis mina prinsessor hos min mormor och hälsade på. Vi åt som vanligt typ 3 rätters, alltid mycket mat...men gottgott var det. Alltid något speciellt med mormors mat! Fick träffa vår kusin som vi inte gör allför ofta. Hon var där med sin lille kille Noah. Jättetrevligt!
När besöket hos mormor var slut så åkte vi till minneslunden. Jag hade tagit med ett ljus, kände att det skulle lysa upp lite när det är så grått och trist ute nu. Som vanligt är det alltid jobbigt men på något sätt så känns det alltid bättre när man väl står där och begrundar allt fint som är runt omkring. Känns så bra att ha med Clara och Wilma också, jag vet att mamma ser dom och föröker röra vid dom med sina känslor. Detsamma försöker ju vi. Clara tittade upp mot himlen och sa "Hej hej Mormor, änglarna tar hand om dig". Då är det svårt att hålla tillbaka tårarna. Lilla gumman, om mormor bara kunde fått vara kvar här med oss, fått leva sitt liv med mig, Sandra och sina små töser, fan vad det är orättvist....Mot oss alla, men inte minst mot Mamma! Fick ett mess från mammas bästa kompis M-L någongång där vid jul, där hon berättade att hon varit och hälsat på sin kompis som man gör vid juletider och känske lämnar en blomma eller något. Men M-L hade varit och tänt ett ljus. Hon förklarade att hennes vänner åkte och hälsade på andra vänner, medans hon då åkte till sin bästa vän, rättare sagt till minneslunden. Det var så fint skrivet, man ser hur olika ens liv kan vara liksom. Och det värmer lika gott varje gång jag vet att hon varit där, så trogen mamma liksom. Det är Bästa kompis det. Tack M-L du vet vad du betyder för mig! Väntar tills jag ska få visa upp min nya lilla tjeja för dig. Kommer ihåg att du var med mamma hos mig när jag fått Clara, var alltid så härligt att se er två tillsammans, ni höll ihop och kunde prata om allt, kan fortfarande höra er skratta om era roliga skämt och historier, det är härliga minnen. Minnen som hjälper mig att gå vidare! Och till Sandra:
Vad hade jag gjort utan dig!
Och Mammsen...Jag kommer alltid leva med hoppet att jag få se dig igen, att jag får tillbaka den mamma som jag kan luta mig mot när så än jag behöver. Få den där riktiga kärleken och tryggheten som bara du kan ge mig mamma. Den relationen en mor och dotter behöver till varandra, den jag aldrig kommer få så länge jag är här. Den jag alltid kommer sakna....och som är omöjlig att klara sig utan...men jag har inget val....Alla tunga tider jag gått igenom, och kommer gå igenom, måste jag klara utan dig, utan min mamma....det är tungt....riktigt sorgligt och ledsamt. Alla har ett behov av att kunna luta sig tillbaka till sin mamma för att finna ork och kraft. Få höra dom där små orden bara en mamma kan ge. Slippa känna ensamhet. Men inte jag... Och vad jag än gör eller försöker komma på så finns det inget som kan ändra det jag önskar mest av allt. Att få dig tillbaka...Du är där, och jag är här....Det är dom tårarna som aldrig slutar rinna.
Älskar dig mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar