Torsdagar är jobbiga, då måste jag upp med båda barnen för Micke börjar 8.30 och Clara ska vara på dagis 8.30 så därför måste jag lämna henne...det som är så skönt att sova...Men då är det mycke, Wilma ska väckas och tröstas för hon blir heltokig när man väcker henne, så in med mjölktutta i munnen och sen är allt bra igen, sen är det allt annat. Det skall kläs på båda barnen, tvinga i Clara frukost som hon "not" älskar. Älskade lilla barn kommer tro att all mat består av yoggi när hon blir stor...haha. Hon är nämligen uppväxt på det, och det enda som funkar när man måste få henne att äta. Sen är det borstning av tandsebissingarna och sen på med ytterklädder och ut i bilen!
Men idag blev det så annorlunda, Wilma var givförsig väldigt arg när jag väckte henne, kan ju vart för att ena ögat var fastlimmat så hon inte fick upp det, glömde det...men det fixade mamma med en blöt handduk, och då blev hon inte gladare hon blev RASANDE... Men då snabbt in med tutthulda i munnen och så var det bra igen.
Så låg vi där i sängen och hon åt och samtidigt tittade mig djupt i ögonen, hon smålog lite då och då, och bara njöt av stunden. Sen släpper hon och börja jollra som aldrig förr och med riktiga ansiktuttryck. Kändes som hon verkligen försökte berätta något, och det var nästan så man blev tårögd, det var den mysigaste "frukosten" vi någonsin haft ihop. Så härlig och så underbart mysig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar