Hjälp, kokkaburra i hela huvudet....

Imorse väckte vår underbara tre åriga tjej oss. Eftersom varken mamma eller pappa var så sugna på att vakna så gick hon och hämtade sin bästa "nuskamammaochpappavakna" sådeså bok. Och hon lyckades.

När hon var liten fick hon den här boken

Det är fem olika sånger, och en sång motsvara en sida. Men då den hon fick hade gett med sig, var väldigt flitigt använd...och ja, mamma kan alla utantill!!!!!! så har jag köpt en ny. Enbart för att den är så söt, inget annat. För jag lovar man blir tokig av den. Man trycker på en knapp som motsvara samma symbol i boken och sen sjunger man texten till melodin. Och nu var det så här, att den  NYA boken spelade väldigt HÖGT, SKITHÖGT....aj mitt öra liksom.

Så tack lilla gumman, lilla ÄLSKADE gumman, lilla ÄLSKADE morgonpigga solstråle...Du vet vad som krävs för att få upp oss, du hade oss runt lillfingret kan man säga, inget lördagsgodis idag inte

Fia, du vet vad jag menar va?  Alla älskar vi sången KOKKABURRA!

Clara och Wille på Öppna Förskolan

Clara och jag började fredagen med att gå upp, äta frukost och sedan sätta oss i bilen och åka en stund till Öppna förskolan. Vi skulle åka runt och hämta bästa kompisen Wille. Han skulle få mamma och lillebror fritt en stund, och bara leka järnet med sin polare Clara. Dom har inte sett varandra på ett tag, så lite blyga i bilen, men efter en stund så kom dom igång. Och då som sagt blev det fullt ös. Steg in på Öppna och dom tog av sig ytterkläderna. Sen tog dom varandra i händerna och gick runt och studerade alla andra barn och kollade liksom in läget, för att sedan KÖRA järnet, så härliga!! 

-Mamma har sånna klänning hemma, sa Wille och skrattade

OCH JAG MED!

Men visst är dom söta!

Jadu Fia, satsa på Klackskor nästa gång det ska inhandlas skor. Det gick så bra så att trippa omkring med dom..hihi

Så underbart härligt att se, man kan liksom inte sluta dra på smilbanden. Alla tyckte dom var så fina, och blev dom nöjda då eller, jajamensan!

Nyfikenheten är stor i ett litet barn

-Du får välja vilken du vill Wille, det får du, säger Clara

Ja, riktig roligt hade dom. Själv fick jag dricka kaffe och prata med Anna och det var trevligt det med. Så slutsatsen denna förmiddag blir nog.

Jag hade trevligt, men busungarna hade tio gånger så trevligt!

Fotografen Clara har fotat!

Vi har en ny fotograf i familjen, nämligen Fotograf Clara, tar på det mesta och faktiskt väldigt duktig!

Namnlös? :))

Det ska börja en ny tjej på Claras dagis. Jättebra känner jag, för dom är bara tre tjejer i Claras ålder så det passar bra! Och idag när vi står och lagar lite mat ihop jag, micke och Clara (fick bara titta på, inga elaka bassilusker i maten inte) så säger jag:

-Har du berättat för pappa att det ska börja en ny tjej på dagis?

-Nää, pappa det ska börja en ny tjej på mitt dagis, säger hon då

-Jaha, vad roligt, vad heter hon då? säger Micke

-Men pappa, det har dom ju inte bestämt än jö! ryter hon i.

Nu var det så att dom på dagis visste inte än vad hon HETTE, så vår lilla älskling tog förgivet att hon inte hade nått namn då....söt eller!

Hallå pappa, fattade du inte de' eller....haha...

Kräksjuka ala spya...in his Face!

Så var det då daxs igen, fast denna gången tyckte Clara att hon kunde ta lite magsjuka istället. Nä, stackars tjeja! En dag på dagis så är det bara till att vänta...kommer alltid någon envis förkylning eller något annat.

Hon kom in till oss inatt och somnade mellan oss, framåt morgonkvisten började hon böka i sängen och sa att hon hade ont i magen. "Jaha, nu är det maginfluensan, snart spyr hon", sa Micke och somnade om igen. Och sen vaknar han av VECKANS SPYA! rakt i ansiktet. Man kan ju vakna lite fräschare om man säger så....Jag kan säga så här att hade jag fått det uppvaknandet så hade jag för det första fått panik, och sen hade jag nog spytt själv. Men han säger bara "kan du ta Clara, jag har spya i hela ansiktet, jag ska gå in i duschen" precis som om det var något han drabbades av dagligen, dessa karlar ska alltid spela så lugna, fast å andra sidan så behövs det ju en sån i den här familjen. Tack Darling, för ditt lugna temperament...pussssss!

Sen sprang hon fram å tillbaka till toaletten hela förmiddagen, men så duktig. Hon höll sig varje gång tills hon kom in till toa. Så fort hon fick något i magen så var det igång igen. Åh, tyckte så synd om henne, lilla älskling! Till slut somnade hon nästan på badrumsgolvet, då led jag verkligen med henne.

Nu hoppas vi bara att lilltjejan klarar sig, men hon har vart på sitt bästa humör idag, så glad och så med hela tiden. Så peppa, peppa.... Fast hon har varit lite ledsen för att Syrran inte fått gosa och pussa på henne idag, det har hon faktiskt:))..hihi.

Molnen har ramlat!

Idag sitter vi och åker över Ölandsbron, det är rätt disigt ute, men man ser vattnet lite här och där iallafall. Mitt i havet ligger ett stort berg med snö, antagligen ligger det en liten ö under all snö, för det var "bauta" högt. Då säger min sköna lilla älskling:

-Mamma, nu har molnen ramlat ner i vattnet, det är nog kallt va?

Vad svarar man? Det fick bli ett JA, för jag blev så imponerad av hennes tanke kring vad hon trodde att det var. Här ligger det snö i drivor överallt, men det fanns liksom inte då, det var MOLN!

Underbart

Varma Koppen...

Ikväll dricker jag Varma Koppen Jordgubb och Vanilj, och ser På Spaning Med Bridget Jones....NICE

Wilma visar sin trygghet

Så underbart att se sitt barn visa att hon känner sig trygg och att vi är en del av den. Man kan inte känna sig mer lugn och nöjd som förälder. Ett älskat barn är ett tryggt barn.

Nappen är för dom barn som använder, en stor del av ett barns trygghet.

Ett starkt band pappa och Wilma. Ett sätt att finna sig trygg.

Och bara kunna slappna av och sov en stund.

Snögubben och hans vän (eller monster)

Det är jättefint när det snöar, men idag töarde det. Blött, blött och åter blött. Inget bra väder att vara ute i, men som vi alla vet så finns det ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Och i mitt fall var det skorna, tjena liksom, halva kalmarsund i dom. Bara fisken som fattades, men det luktade ju som om det hade dött några i dom, så ingen större skillnad...hehe.. Clara däremot var heltorr när vi kom in så det var ju bra. Men däremot är det ju perfekt väder att bygga snögubbar och andra "monster" i.

Medans Micke skottade och högg ved till brasan som vi sedan skulle med säkerhet sätta oss ner framför när vi kommit in igen, så byggde jag och Clara en ny snögubbe, "mamma du kan jö det, inte pappa jö" sa hon. Och så byggde vi en stor, stor snögubbe. Och sen kunde vi inte låta bli att fortsätta rulla stora snöklot så det fick bli en snö "larv" också...eller vad det nu föreställer. Kroppen är väl så gott som lik, men ansiktet ser ju ut som ett argt konstigt monster av nått slag. Hade lite problem där, men ett ansikte blev det iallafall....*asg*. Sen tog vi oss upp i pulkabacken bakom huset, ja mamma var på riktigt lekhumör. Wilma sov i vagnen och jag kände att nu hade jag verkligen tid för bara Clara, göra det hon ville, bara finnas där hela tiden. Inte en massa annat i vägen. det blir så lite av det nu eller inte lite kanske men mindre av det, och jag känner att hon behöver fortfarande få sin tid att bara ha mamma för sig själv, det är superviktigt att hon kan känna att nu är det bara hon, ingen annan som sliter i mamma. Så vi hade väldigt roligt. Jag puttade ner henne i backen och hon åkte, och åkte. Sen fixade vi ett gupp också och då flög hon över där. Och hon skrattade, tyckte det var så skojigt. Sen mörknade det fort, och vi gick in. Gjorde varm choklad och som jag sa innan, tände brasan och åt dom nybakade bullarna. Jättemysigt! Och Clara var så nöjd. Underbart att se! Wilma var också nöjd, och utvilad

Ingen risk att det blir inbrott hos oss iallafall, vettskrämda....hahah

En toalett kissande kisse!

Vart på kalas ikväll. Och där fanns en katt. En väldigt speciell katt...haha... En katt som inte alltid använder kattlådan eller går ut för sina behov.

Denna katt sätter sig på toasitsen och kissar ner i toaletten. Precis på samma sätt som vi männsikor!

Trodde först det var ett skämt....MEN DET VAR SANT!

Sånt skrattar man glatt åt! Ja, herrejösses....vad händer härnäst...haha!

Till DIG från mig

Är det sant att jag håller ett barn på min arm , Och ser mej själv i dess blick . Att fjärdarna gnistrar och jorden är varm , och himmelen utan en prick .Vad är det för tid ? Vad är det för år ? Vad bär jag för namn ? Du skrattande knyte med solblekt hår , hur fick jag dej i min famn ? Jag lever , jag lever på jorden jag står . Var har jag varit förrut ? Jag väntade visst millijoner år , på denna enda minut .

Det är ju precis så här det är, så sant. Det är så här det är när man sitter och håller sitt barn. Denna dikten skrev en person som en kommenter i ett blogginlägg jag har. En person som jag inte känt så länge, men som jag har fått en vänskaplig relation till. Som ändå på något sätt trots att hon är vuxen känns så nära denna dikten. Vi har inte vetat om varandra, vi har aldrig träffats. Men en dag stod hon där och vi sa "Hej" till varandra och sen var vi vänner. En underbar människa som man blir glad av när man ser. Som lyser upp med sitt leende och får en att bli glad. Tack för att du finns, du vet vem du är. Vill  att du ska veta att jag tänkt mycket och tänker på dig. Vet vad du går igenom och hoppas att allt kommer bli bra. Och det gör det, det finns inget annat. Jag kämpar med dig, hoppas du vet det. Jag gör det genom mina tankar till dig, kom ihåg det!

DU är en underbar människa, och jag hoppas snart jag får träffa dig igen!

Till dig, från mig:

EN STOR VÄRMANDE KRAM!

Så söta när dom sover

Igår kväll när barnen hade somnat och vi tog en tittpå dom när dom sov så kunde man inte låta bli att bara bli så härligt varm. 

Wilma hade lyckats dra till sig sin tummen mjukis och lagt sitt  huvud lite på den....så sött, så mysigt. 

Sen gick vi in till Clara och pussade henne godnatt. Då hade hon somnat med sin gose hund. Man smälter........så fin....

Sov gott mina änglar!

"Skärp" dig lilla busfrö...haha

Vårt lilla busfrö hittade alla skärp hon hade!

Mysig stund på morgonen!

Torsdagar är jobbiga, då måste jag upp med båda barnen för Micke börjar 8.30 och Clara ska vara på dagis 8.30 så därför måste jag lämna henne...det som är så skönt att sova...Men då är det mycke, Wilma ska väckas och tröstas för hon blir heltokig när man väcker henne, så in med mjölktutta i munnen och sen är allt bra igen, sen är det allt annat. Det skall kläs på båda barnen, tvinga i Clara frukost som hon "not" älskar. Älskade lilla barn kommer tro att all mat består av yoggi när hon blir stor...haha. Hon är nämligen uppväxt på det, och det enda som funkar när man måste få henne att äta. Sen är det borstning av tandsebissingarna och sen på med ytterklädder och ut i bilen!

Men idag blev det så annorlunda, Wilma var givförsig väldigt arg när jag väckte henne, kan ju vart för att ena ögat var fastlimmat så hon inte fick upp det, glömde det...men det fixade mamma med en blöt handduk, och då blev hon inte gladare hon blev RASANDE... Men då snabbt in med tutthulda i munnen och så var det bra igen.

Så låg vi där i sängen och hon åt och samtidigt tittade mig djupt i ögonen, hon smålog lite då och då, och bara njöt av stunden. Sen släpper hon och börja jollra som aldrig förr och med riktiga ansiktuttryck. Kändes som hon verkligen försökte berätta något, och det var nästan så man blev tårögd, det var den mysigaste "frukosten" vi någonsin haft ihop. Så härlig och så underbart mysig...

Stora "muffler"

Vi sitter och äter middag idag, lyxiga falukorvsskivor med "gudomliga" snabbmakaroner, vem vill missa?? hm.... Småbarnslivet är hårt och stressigt, och man tappar fantasi, för allt ska ske NU...kan inte vänta....NU!

Men Clara stoppar in mat i munnen sen säger hon:

-Vilka stora muffler jag har mamma

-Va, säger jag

-Här, känn på mina muffler sa jag, säger hon

Sen knep hon armen, och jajamensan stora "muffler" (muskler) var det!

Älskade lilla busfrö!

Jag gör snart slut med metro!

Skrev ju samma inlägg om att jag vann igår kväll, och det publicerades på bloggen, samt har fått kommentarer....NU finns inte det med längre, så jag har fått skriva ett nytt! Hallå, metrobloggen....Jag gör snart slut!

JAG VANN!!

Igår blev jag uppringd av en väldigt trevlig människa från familjeliv.se. Hon berättade att jag vunnit första pris i en tävling som  dom haft på sin sida. Dock kommer jag inte ihåg att jag varit med i någon tävling så jag svarar med ett: Jaha...har jag? Hon skrattade och frågade om jag hade glömt det, och det hade jag! Så snopet va?

Men när jag tänkte efter och hon förklarade att det var ett tag sen så kommer minnesbilden fram. Man skulle svara på en fråga, och skriva en motivering om något, glömt vad...haha.... Och sen fick man kryssa i ett pris, det fanns lite olika att välja på om man skulle råka vinna för hur stor är den chansen!

Men jag VANN tydligen....hehe ...kors i taket liksom!

1000 kr barnkläder på ÅHLENS

Så då var den dagen räddad....Helt oväntat...Bara sådär....

Jo, man tackar!

JAG VANN!

Idag blev jag uppringd av en människa från familjeliv.se. Jag hade tydligen varit med på en tävling där och vunnit första pris...kommer dock knappt ihåg det, så det första jag sa var: Jaha...vilken då?

Det visar sig att det var för några månader sen, och nu i efterhand så kommer jag ihåg att jag svarade på en fråga, och skrev en motivering till något. Sen fick man välja ett pris på några utvalda saker om man skulle råka vinna, för chansen brukar ju vara rätt liten!

Men som sagt! FÖRSTA PRIS!

1000 kr barnkläder på ÅHLENS

Och så var den dagen räddad! Jo, man tackar!!!

Här ser ni en som tränar!

Oj, oj det är rätt jobbigt det här, men jag tänker inte ge mig. Mamma, se och lär :-)

åh, äntligen på väg ner igen....snart färdig! Känns som jag börja få kramp....

phuu....äntligen nere igen. Jobbigt att ligga i hårdträning..haha... Och mamma, imorrn är det din tur!

Så tuffa kläder till dom små!

Kolla in denna bloggen, så tuffa kläder till dom små liven!

http://alskadehjartegryn.blogspot.com/search/label/T%C3%84VLING

Tack Fia!

Men jag hade gjort dom mindre, men tydligen glömt spara!

Tack ändå

Ville göra någon glad på ALLA HJÄRTANS DAG

Jag och svärfar har nu börjat tippa stryktips på lördagar, för som ni vet så brukar jag ju vinna över honom. Varje lördag rättare sagt. Så nu gör vi varsitt tips och sen ser vi vem som har flest rätt. Men nu var det ju ändå Alla hjärtans dag i lördags så då tänkte jag att jag låter honom vinna denna gången, som en liten present denna dag. Det var väl snällt!

Så nu står det lika i antal rätta rader.

Så älskade svärfar, nästa vecka är det allvar igen!

Haha...Kram på dig!

Mina Hjärtan!

Alla hjärtans dag, eller inte...

Vi firade Alla hjärtans dag riktig lyckat i år....eller inte! Herregud, vad hände liksom.  Morgonen började givförsig rätt bra med att Clara vaknade bredvid mig i sängen, alltid lika mysigt och underbart...Hon tyckte det var så härligt med solen som lyste ute, sa hon. Och det var det, en underbar morgon. Sen vaknade Wilma, jättesnorig, hosta och allmänt på dåligt humör, förkyld igen innan den andra ens slutat, så vi förstår att livet känns pest just nu för henne, lilla gummsan.... Micke jobbade så han hade vi inte ens sett på denna kärleksfulla morgonstund. Upp ur sängen och dra en nässug på Wilma och så tappade man lust för frukost. Ja, det är ju inte så mysigt att "suga" snor ur någons näsa, men det hjälper och är välbehövligt. sen var det frukost, den gick bra. Sen ut i det fina vädret med Clara som jag skrev om innan. Det gick också bra ju, så hittills hade det ju vart en rätt schysst dag faktiskt. MEN, (som Tony säger i Let’s dance) blev det efter förmiddagen lite sämre...eller ja, sämre, det blev inte mycke till LOVE iallafall...haha. Vi köpte bakelser i affären, med hjärtan på. Micke och jag hade inte köpt något till varandra för vi firar inte så där jättehårt om man säger så, vi är som sagt glada om vi hinner med lite LOVE...Förresten, kan man äta det?...så känns det ibland. Herregud vi har ju två barn, kära får vi vara om 15 år kanske. Då kan vi kanske ha tid att slänga en blick åt varandra, eller hinna med en PUSS innan jobbet...förstår inte dom som hinner det nu...har dom alltid semester eller? Mycke konstigt...Jaja snart kanske vi vaknar...haha. Men som sagt, bakelser med hjärtan på blev vårt firande till kvällen.

Micke kom hem från jobbet vid 17.40, vi skulle laga lite god mat bestämde vi. Det fick bli rotfruktsgratäng med kotletter och en härlig sallad till. När maten står framdukad på bordet och ljusen är tända börjar det! Wilma vaknar är jättearg och vägrar ligga någon annastans än i någons knä. Micke säger att jag kan äta först så kan han äta sen, och det kändes ju lite knäppt. "jasså ni åt tillsammans på alla hjärtans dag, vi åt i skift" nä, känns inte så bra, och inte speciellt romantiskt. Så jag bestämde att jag struntade i att äta köttet så kunde jag ha Wilma i enaarmen och äta med gaffeln i den andra. Funkade bra, men köttet såg gott ut, så älsklingen skar upp några småbitar till mig. Sen hällde Clara ut sin dricka på bordet och var allmänt väldigt trotsig, så vi skällde om vartannat hela tiden, sen rann snoret på lilltjejan så då var det bara för Micke att hämta papper, mer dricka, skära kött till mig, samt HÅLLA EN GOD MIN. Vi tittar på varandra över bordet, och jag tror att båda tänker:

TA MIG HÄRIFRÅN!

Sen skrattar vi, för det var inte så här det skulle bli. Men det bästa är att när vi ätit färdigt så säger jag:

-Ska vi inte ta dom där bakelserna nu innan Clara ska sova.

Jo, det kunde vi tyckte han, så om jag tog fram dom, så kunde kan suga näsa på lilltjejan....Varför sitta ner liksom, vem har tid! Men, han kom ut i köket igen, Clara jättesur, Wilma vansinnig och jag bara sitter ner och försöker finna ro och harmoni, tjohoo ni, hemma...hos oss....grattis på ALLA hjärtans dag Sofi, men vem är ALLA? Till slut sitter alla ner igen runt bordet. MEN! Clara tyckte inte om dom hon åt bara upp våra chokladbitar, micke tog en tugga sen var det snorsug igen och så sa han att han inte heller tyckte om dom. Så det slutade med att jag satt själv vid bordet, tittade på min bakelse och drog den åt sidan. Vem bryr sig...

När barnen somnat och vi satte oss i soffan, började vi skratta igen. Vilket kaos, allt blev bara så fel, helt fel dag liksom att tro att det kunde bli bättre. Men det roligaste är att ALLT blev så fel, inte bara någonting, utan allt vi gjorde och rörde vid, mystiskt Och så bestämde vi att nästa år skulle vi gå ut och äta istället. Men det som denna dagen ändå står för kunde vi ju uppfylla:

VI ÄLSKAR VARANDRA!

Puss på dig älskling och mina underbara små tjejer

NI ÄR DET FINASTE JAG HAR

Snön ligger kvar, hurra!

Snö snö och åter snö, visst är det härligt. Hoppas nu verkligen att den får ligga ett tag. Synd bara att det är så kallt...men även att solen inte kan ge någon värmande värme så är det ändå vackert att se den.

Så igår när Wilma sov sin förmiddagslur, klädde jag och Claran på oss och begav oss ut i det vita...LOVELY! Så med babyvakten på så sov hn så "gottans" inne, riktigt lyxigt hade hon det, det var ju hur tyst som helst, inte såååå van vid det annas..hihi.

Först stod det skottning på schemat, båda två med varsinn skyffel försökte vi fina till uppfarten lite. Eller, mm....mamma iallafall, vissa tyckte det var mer passande att kasta snöbollar...men kasta du lilla bus, det kommer igen..ha...ha

Sen fick mamma en ny uppgift. En SNÖGUBBE! Och bäst som jag är på snögubbar så fick vi ihop det också, han fick till och med en liten lykta.

-Bra mamma, nu ser han ju i mörkret, sa Clara.

Sen frös Claran om händerna så vi gick in. Och mammas tår var förfrusna...Ajaj....  Men mysigt hade vi!

Och Wilma hade haft sitt lilla mys i vagnen. Alla Nöjda!

Clara super nöjd...En alldeles egen snögubbe! Bara min, säger hon!

Clara sjunger om sin mamma på dagis...OM MAMMAS BRÖST!

När jag hämtade lilla älsklingen på dagis igår så kommer hon springandes mot mig och jag ser hur glad hon blir när jag kommer. Jag hör att hon sjunger på något och när hon kramar om mig så börjar hon sjung samma visa igen. Och denna gången hör jag vad hon sjunger, men hon har gjort om texten lite till den riktiga melodin. Så istället för:

"Tomten kommer, tomten kommer med sin stora säck. Den är fylld med klappar, många fina klappar. Tomten kommer tomten kommer med sin stora säck!"

MEN Clara har som vi alla vet FANTASI så hon sjunger:

"Mamma kommer, mamma kommer med sina stora bröst. Dom e' fylld me' bröstmjölk, Wilmas goda bröstmjölk. Mamma kommer, mamma kommer med sina stora BRÖST!"

-Jag sjunger om dig mamma, och så skrattar hon

Och så säger fröken:

-Om du vill veta så har hon sjungt på denna hela dan, så ingen har missat den, och så skrattar hon med!

Tack älskling, vad roligt att du delar med dig till dina vänner. Mamma jätteglad! Puss puss!!!!!

Och så skrattade jag med.

 Fast är lite nervös, om några månader kommer hon säkert sjunga:

"Mamma kommer, mamma kommer med sina LÅNGA bröst......."

NEEEEEEEEJ!!!!!

Idag var det besök på BARN igen!

Idag var Wilma och mamma på besök på barnkliniken igen. Det skulle vägas och mätas och kollas syremättnad, samt tas blodprov och vaccination. Det är mycket men hon är så duktig, lilltjejan börjar bli van. Fullt ös var det på undersökningssängen och hon visade allt syster att mig är det liv i luckan på, inte still en minut. Till och med så att syster idag sa att det syns ju inte på henne att hon är sjuk, och det är sant, hon visar inte det minsta tecken på att det faktiskt tyvärr är så. Och det är samtidigt väldigt skönt. Vid blodprovet visade hon inte en min ens, "vaddå morsan, jag är väl en tuff liten tjej", så det gjorde snarare ondare på mig än på henne. För jag har kommit på mig själv med att när dom sticker henne så håller jag henne hårdare, precis som om det är mig dom tar på, lite knas men det bjuder vi på! Sen var det vägning, BRA Wilma!, 4460 gram, och mamma som tror att du inte får i dig något när du bara ligger och myser. Men det är ju bevisat att du får, bra jobbat! Längden, kanon den med, 56 cm. Tyckte väl du börjat växa ur dina kläder, så ännu en gång, bra jobbat! Och så var det då vaccinationen, den är lite jobbigare, hon blir allt lite arg när dom vill hålla i hennes ben, och visar allt vem det är som bestämmer. Men med nappen i munnen så samarbetar vi bra lilla älskling! Mamma mycket stolt! Efter allt bestyr och jobbiga men viktiga kontroller så är vi färdiga, och jag hinner knappt klä på henne förräns hon sover. Det är allt jobbigt att gå till Doktorn, men hon är så duktig och vet nog att det är bra och viktigt för henne att vi hela tiden vet att allt är bra och att hon mår bra!

Vår underbara lilla kämpe!!

Mina söta tjejer!

Mammas Clara tar en sväng om....

Wilma rockar loss på filten....

Morgonmys i soffan....våra hjärtan!

Vad funderar du på lilla hjärtat?

Älskar dig busfrö!

Wilmas nya kompis hälsade på!

Idag kom Eva, Sigge och lille Elton hit. Clara och Sigge lekte jättebra och hade väldigt roligt ihop. Jag och Eva satt och pratade, drack kaffe och underhåll dom minsta små liven.

Dom har inte börjat leka än, men dom sover gott när dom ses :-)

Elton 2 1/2 vecka

'

Wilma 3 månader

Alla umgås vi på lite olika vis...så söta!

Hon kör över mig!

Just nu eller vaddå "just nu", alltid låter bättre, är Clara inne i en period då hon utmanar mycket, väldigt mycket...hmm...Hon försöker köra över mig, jämt. Jag ligger verkligen i underläge ibland, lilla bus!

Eftersom det är roligast att prata och klänga på mamma och pappa när dom pratar i telefon, så har jag bestämt att när vi pratar i telefon så får hon inte hålla på att klänga och skrika, utan helt enkelt vänta tills vi pratat klart. Funkar ju sädär bra kan jag säga, typ aldrig...Och så ikväll när jag pratade med Min bästaste Lotta i telefonen, vem föröker då på alla fyra brotta omkull mig, och spränga min enda hela trumhinna jag har. Jo, "huligan" Clara Och samma visa varje gång, så säger jag till henne när jag prata färdigt att "vad har vi sagt när mamma pratar i telefon", och så, ja, typ rinner det av henne innan jag ens sagt det...mmm...bättre lycka annan gång står det i min panna!

Sen hängde jag tvätten, och så kommer hon ut från sitt rum och pratar i sin mobil (dummy som Micke tagit hem från jobbet), jag frågar henne om hon vill hjälpa mig. Och gissa vad hon säger:

-Ursäkta, men kan du vara tyst, du ser väl att jag pratar i mobilen med pappa, jag har ju sagt till dig mamma!

Jaha...överkörd....igen!

Man får inte svära, det finns dom som hör mer än man tror

I Söndags skulle vi åka och hälsa på våra kära vänner, nämligen Fam.Olin. Vi bestämde oss lite kvickt och skulle gå ut i hallen och klä på oss. Då ställer sig Clara i ett hörn i hallen och muttrar lite tyst och säger:

-Satan tråkigt åka bilen!

3 år, hallå, stora öron på en liten kropp. Konstigt att säga att det lät roligt, men med den attityden hon sa det liksom. Jag och Micke kollade på varandra och JAG fick den blicken som från honom som betyder ungefär "undra vem hon fått det ifrån" det kändes så, och jag får nog erkänna att jag vart boven i dramat. Vi sa inget till henne för hon tror nog inte vi hörde, så lika bra att inte dra upp det. Allt är ju mitt fel, men det kom så spontant!

-

Något roligt.....

Nu Marielle har jag äntligen kommit till skott!

Detta har jag skrivit av från hennes blogg, fast det var mer en utmaning, roligt!

1...gå in i mappen där man har alla sina bilder

2...öppna den sjätte mappen

3...öppna det sjätte fotot i den aktuella mappen och...

4...slänga upp det fotot på bloggen tillsammans med en liten förklaring   

Åh, så här blev det!                                

Clara somnat framför "bompa" på tv efter en lång dag på jobbet (dagis)

"Underbar" morgon! INTE!

Jag hade varit duktig och ställt klockan på 06.45 idag, Clara ska vara på dagis vid 8.30 för att hinna med att dels vakna och sedan kunna sitta i lugn och ro vid frukostbordet med Clara och äta frukost. Kändes därför så bra igår när vi la oss för jag kände att det skulle bli så lyckat liksom. Micke skulle upp vid 04.45 för han skulle med flyget till Sthlm. Skulle på Säljledarchefs möte och kommer hem imorgon. Så det var en mindre att behöva klä på på morgonen...haha. Nä, men det är alltid lite bökigare att hinna med allt när man har 2 småttingar. MEN VAD HÄNDE!

VAKNADE 07.55!! Åh, varför kan inget bli bra någongång...grr.. In med bröstet i munnen på lilltjejan, samtidigt väcka Clara och få henne att ta på sig kläderna. Ut med bröstet och in med tutten...så jättebra lilltjejan kanske lugn tills vi kommer hem! Ut till frukost bordet och sleva i Clara Yoggi, "snälla älskling, vi tar mackan i bilen idag" FUNKADE KANON! Inser efter ett tag att "shit" vad dovt ljus vi har i lamporna. Vågar inte kolla varningslampan på frysen, snälla inte röd...snällaaaa....NEJ!!!!. Jaha, nu gör jag? Ringer Micael, varför kan man ju undra när han står vilsen på Arlanda liksom,  han kunde ju göra mycket. Mitt PUCKO! Men vem hinner bry sig, på med ytterkläderna, ahh, vi måste ju borsta tänderna, så in med borsten i munnen och borsta alla dagisbarnen, ja tänderna heter så, föratt göra det lite roligare! Och det behövdes ju verkligen idag...lite roligare! Kanon, jättebra mamma, förstår vad dom menar när dom säger att dagens barn är så stressede...HÄR ÄR JAG...DEN SKYLDIGE!!Kasta allt på mig bara, jajamensan. När vi sen sitter i bilen frågar Clara om det är utedag idag på dagis. Nä, säger jag det är imorgon. Bra tyckte hon för hon hatar att vara ute av någon anledning. Vad bra tänkte jag, något positivt som jag kunde ge mitt barn denna morgon. Gissa vad som händer på dagis då?

Fröken kommer fram när vi går in och säger:

- Du behöver inte klä av dig Clara, vi ska ha utedag idag istället!

Tack, tack, och så fick mamma ta allt det, hon som inte hade rö... full, Hon grät bara en liten stund. Sen frågade hon mig:

-När kommer pappa hem.

Godaste Kladd Hallonkakan

Och så var det daxs för lite bak igen! Vi lyxade till det med en supergod lite kladdig Hallonkaka. Mums för allas mun 

Och givetvis var förste bagarn på plats. För att slicka skålen!

Och sen var det läge för "skjuts in i ugnen" Med tanke på allt smör som är ringlat på smeten, så är den inte helt "light" om man säger så....därav MUMSFILLIBABBA!!

Tackar min duktiga lilla bagarinna för alla hjälp, mammas lilla kaksmetsälskare