Idag var det nytt Ultraljud...

Idag var det nytt ultraljud igen...så upp med hela familjen vid 7.00. Vissa var ju på bättre humör än andra, nämner inga namn. Men Clara och jag var glada iallafall...nämde som sagt inget namn. Clara hade 37 i temp så vi beslutade att hon fick följa med och vara hos Mickes syster Linda den stunden vi var iväg. Kom in i rummet vid halv nio, min barnmorska som jag hade när clara föddes var den som skulle utföra u.l. Det visade sig att lilla pyret hade växt, men i sin takt, bestämd redan från början Så jag ligger exakt på den fösta kurvan och inte en millmeter över. Men allt såg bra ut. Men rent viktmässigt så ska ett barn i v. 33 enligt medel ligga på 2350 gram, men lilla pyret här då ligger på runt 1600 gram nu. Men vi skulle även prata med en läkare som skulle avgöra hur vi skulle fortsätta, om vi skulle gå på fler kontroller m.m. Så ner till förlossningen, där vi fick vänta i väntrummet. Klockan gick ju som sagt, och vi ville hem med Clara. Så micke gick iväg för att ringa och kolla att allt var okej med henne och att allt gick bra. Givetvis kommer då en sköterska och vill att jag följer med till ett rum för att göra en ctg. Utan man med sig, och sjukhusrädd som jag är så smög jag sakta bakom denna vitklädda, sjukhusdoftande människa. Och hoppades att han skulle komma och rädda mig. Han ska ju faktiskt vara där och stötta mig, inte lämna mig i sticket liksom....Men jag vande mig från väntrummet till själva rummet att jag kan själv, jag är inte rädd. KOM NU!!! Sen lovade den sjukhus luktande tanten att hon skulle hålla reda på om hon såg nån förvirrad gubbe ute i förlossningskorridoren, och visa honom var jag var. TACK!

Efter att jag legat där ett tag så kom han, tack gode gud... Då kom han ju på att han var tvungen att lägga i mer pengar till bilen, ja men tjena, inte utan mig....lämna mig inte här...Sen gick han...Ja ja, jag klarade mig, och jag överlevde, (fast jag inte trodde det). Riktigt duktig tjej, kan själv liksom.... Sen kom han igen iallafall. Och då kom dom in och sa att snart skulle doktorn komma efter att hon kollat ctg samt u.l. Och hon kom...40 min senare! Och gissa var min kära sambo var då! Och hämtade min jacka som vi glömde ta med från u.l avdelning! Man kan ju börja undra vem som är sjukhusrädd eller som har satt sig i en myrstack..haha. Men det bästa han sa var

 "jaha, nu missade jag det med"

Men det behövdes inga fler u.l, utan bara dom vanliga besöken på Mvc. Det blev vi glada för. Nu väntar vi bara på att få träffa detta lilla pyret, så spännande.

Snacka om familjen som verkligen inte har båda fötterna på jorden....Fast vi har rätt roligt åt allt efteråt

Nu var klockan 11.00, där gick den förmiddagen. Hämtade Clara och åkte hem. Micke tog sin kära röda golf och flydde till jobbet. Så under dagen har clara och jag myst, ätit lite gott, samt bakat tårta till mina jobbarkompisar eftersom imorgon är min sista dag innan jag går på min mammaledighet. Så då ska det bli smaskens till fikat. Clara har fortfarande lite feber, vill liksom inte ge med sig. Men hon har hållt sig vaken hela dagen, så nu ikväll vid halv åtta somnade hon i soffan. Min älskade lilla tjej, med gosefilten och bästa pyjamasen