Idag var det Bvc besök för Wilmis. Efter att ha röjt hela väntrummet på fem minuter så kom äntligen Christine och vi fick komma in. Hon tyckte nog minsann att hon kunde se samma energi och fulla ös som storasyster ständigt hade när vi var där när hon var liten. Kul att höra! Och ja, jag är lika slut nu som då...haha. Nu är hon ju lite drygt elva månader, och idag kunde vi fira att hon passerat 7 kilos strecket. 7168 gr och 70 lång....bra kämpat sessan, du är inte stor men du följer din kurva och det är huvudsaken:)
Jag upptäckte häromdagen att där hennes dränage satt så såg det ut som om det var ett stygn kvar. Så jag visade det idag, och hej å hå alla tre sköterskorna blev inblandade och en av dom tog en pincett och slet bort det. Wilma sa ingenting, så duktig tjeja. Egentligen heter det sutur, och det är sådana trådar som kroppen själv ska ta hand om, inget man egentligen ska behöva dra bort. Men tydligen så kan kroppen stöta bort vissa och det var just det som hänt här. Men 1,2,3 borta:) så bra!
Sen åkte vi på babyrytmiken, och som båda mina barn så är det mamma som sjunger och dom som röjer....alla andra barn sitter hos sina mammor och lyssnar och tittar. Men Wilma, hon attackerar bongotrummorna det första hon gör....Precis som sin storasyster gjorde....) Men det är så mysigt, och har jag tur så tittar hon åt mitt håll nångång och skrattar lite....och sen är det fullt ös igen....fast det gör ingenting, hon tycker det är kul, och visar stora leendet hela 45 minuter...Sen fikarde vi lite och sen blevdet en lång sovstund. Det är hårt att gå på Babyrytmik....tar på krafterna kan man säga:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar