Ikväll har Wilmis gått sitt första alldesles egna steg...Jublande "hurra" rop gjorde att hon tappade balansen. "Attans mamma att du alltid ska brusa upp sådär när jag gör något"...hihi. Man såg på henne att hon blev så glad fast lite förvånad. Framstegen går fort nu, väldigt fort....Känns som om hon tar igen all tid då hon inte orkade så mycket...Men vi njuter och är så glada över allt hon visar och vill göra....Vår älskade lilla kämpe! Du är mamma, pappas och storasysters mirakel och solstråle.... Och snart är du elva månader, tiden går alldeles för fort....fast så härligt att se dig växa och utvecklas....trots allt du varit med om Sessan! Vi älskar dig
Nu vinkar hon, skaka på huvudet är Nej...det har vi minsann lärt oss alla här hemma...haha. Säger PaPa och buu...Leker tittut då hon sätter händerna för ögonen och kikar fram emellanåt....och skrattar och ler som världens gladaste barn. Och äta macka själv, de' är grejer det. Smöret används sedan till frisyren, som bjuder på en härlig tuppkam....busunge!
Här ser vi den insmetade tuppkammen...Lätta funkar tydligen utmärkt!:)
Här går vi lite...fast det tar ju stopp överallt:)
Gladast i stan:)
Lite tokig är jag också....vill ju ha hoppafoppadoppa skor också:)
Det blir inte bättre kvalite på dessa bilder...Hon och kompis Elton röjer gärnet och är sällan stilla...då blir det så här knasigt...haha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar