Snöflinga mot marken faller
de skiner som klaraste kristaller.
Från himlen de bildats för världen
dit mamma min fick den sista färden...
Hon finns där bland stjärnor som lyser henne upp
som skyddar henne mot allt som vår värld gjorde
som till slut tvingade henne att ge upp.
Ett monster som hennes kropp tog över
och som föralltid gör att vi sörjer
Vi saknar och längtar, och hoppas och tror
att himlen tar hand om vår älskade mor
Julen blir aldrig mer som förr, det fattas EN och jag
önskar så att hon knackat på min dörr...
Kommit med glädje och kramat mig hårt...
stannat för evigt och inget skulle längre vara svårt....
När snöflingan nu faller jag tänker på dig
och minns alla dagar då du var med mig....Älskar dig!
God Jul Mamma...Du är det finaste stjärnan....
onsdag 22 december 2010
tisdag 21 december 2010
Tomten kollade läget:)
I söndags var tomten på fönsterkik för att se om det fanns några snälla barn och en å annan mamma:)
han var så fin sååå...dock lite mager..men det ska vi nog råda bot på. Clara var helt övertygad om att det var Tina granne, och tyckte mer att jag var superlöjlig som påstod att det var den riktiga tomten.....Töntmamma liksom:)
Så medans jag och den gråtaande rädda "bebisen" följde honom genom varje fönster så sprang clara runt och småpratade " Du är fegis mamma, fattar du väl att det är Tina....sluta nuuuuu"
Sen gick"tomten" vidare till Saga&Isak som faktiskt nästan blev övertygade om att det var den RIKTIGA tomten, och stackars Isak ramlade i trappen, hoppas det gick bra killen, du får nog en extra julklapp i år....det ska jag se till:)
Även Tuva&Nima OCH Tina fick besök utanför fönstret...Och dom hade varit jättesnälla sa dom:)
När vi sedan såg tomten gå mot skogen i den skyhöga snön...haha, du såg så rolig ut....*asg* så upptäckte Clara att hans fotspår faktiskt ledde ut till skogen på vår baksida så blev hon övertygad om att
DET VAR FAKTISKT DEN RIKTIGA TOMTEN!
Kalla han tomten, de gör vi och gröt ska han äta vare sig han vill eller inte....de ska jag också se till!
Så Tack snälla tomten, Hoppas jag också får en julklapp!
måndag 13 december 2010
Från Lusselinne till NYA nattlinnen:)
Idag kom paketet med MeandI kläderna...Och jag hade beställt två tröjor som blir varsin julklapp till mina finaste.
Sen fick dom varsitt nattlinne. Som dom tog på sig nu ikväll och stylade upp sig framför mammas kamera. En på sitt sätt och En, ja på sitt sätt, haha
Sen fick dom varsitt nattlinne. Som dom tog på sig nu ikväll och stylade upp sig framför mammas kamera. En på sitt sätt och En, ja på sitt sätt, haha
Snuttepluttisar....love love love.....
Luciafirande!
Idag var det dax för Clara att gå luciatåg på dagis. Då det vart livliga diskussioner här hemma på morgonen om att hon var tvungen att ha lucialinnet över ytterkläderna då dom ska lussa ute så var hon inte glad på sin pappa när hon kom till dagis. men han lämnade kassan med lusselinnet och kronan och allt vad hon nu skulle ha och så var det med det, haha. Halv fem började lussandet och Wilma och jag och farmor å Malin var på plats för att se på vår lilla lucia. Många många var där för att lyssna och kolla in årets firande. Vi såg dock inte så mycket men jag trängde mig fram och fick några kort iallafall.
För övrigt höll jag på att frysa ihjäl. Tacka vet ja när man själv var liten...då var man inomhus och det var BRA! Men visst det är rätt mysigt att vara ute med, men jag tror att barnen skulle uppskatta att vara inomhus också. Men det var ett jättefint lussetåg med nästan upp till 100 barn. de kallar jag LUCIATÅG:)
Och Clara var glad och hade lusselinne på sig..."de va inte så jobbigt mamma" :)
OCh enda barnet som inte hade mössa på huvudet i 7 minus, de var CLARA.
"fatta du väl att en lucia har ju inte mössa, men det fattar inte dom andra liksom"
Eller söta darling så FATTAR dom andra att det är superkallt ute, och då har man mössa. Men okej, slutdiskuterat. Jag vinner ändå inte:)
Finast var du iallafall, puss:)
För övrigt höll jag på att frysa ihjäl. Tacka vet ja när man själv var liten...då var man inomhus och det var BRA! Men visst det är rätt mysigt att vara ute med, men jag tror att barnen skulle uppskatta att vara inomhus också. Men det var ett jättefint lussetåg med nästan upp till 100 barn. de kallar jag LUCIATÅG:)
Och Clara var glad och hade lusselinne på sig..."de va inte så jobbigt mamma" :)
OCh enda barnet som inte hade mössa på huvudet i 7 minus, de var CLARA.
"fatta du väl att en lucia har ju inte mössa, men det fattar inte dom andra liksom"
Eller söta darling så FATTAR dom andra att det är superkallt ute, och då har man mössa. Men okej, slutdiskuterat. Jag vinner ändå inte:)
Finast var du iallafall, puss:)
söndag 12 december 2010
Ibland bara blir det såå:)
Vad jag svurit över Mickes "Gayphone", den liksom tog över vårt liv när den landade i hans hand. Jag var överkörd! Av en MOBILTELEFON! Och jag var så tjurig för att att han bara satt med den hela tiden. Och jag skulle aldrig, aldrig någonsin ha en sån, så jag beställde en annan. Nokian. Men nu är det så att den var inte bra, den var tråkig och lite ännu mer tråkig. Och vips igår så bara beställde vi en Iphone 3Gs, TILL MIG...Han tvingade mig, jag lovar. Jag har inte sagt någonting, inte alls;) Jag är lycklig...hihi
Så numera kommer Mr gayphone inleda ett förhållande med Mrs Bitchphone.
"Hej du speleman....
...för man tar hunden med sig in i himlen, han är snäll och han har vart en riktig vän. han är fin och rara och skatten är betald...."
Undra varför storasyster ignorerar sin lillasyster....haha. KnasWilma!
Julmys
vi var lediga hela familjen igår och vi hade en så mysig dag här hemma. Inga måsten, vi kunde bara vara liksom. Barnen var glada och tyckte nog att det var rätt skönt att bara vara hemma. Finns ju inte allt för många såna dagar i den här familjen då vi är hemma allihopa. Och desto viktigare att vi tar vara på den tiden när den ges. Vi är i stort behov av det. Vår barn trivs väldigt bra när vi inte hetsar och hastar med dom, och det har alltid varit en prioritering här hemma. Så Vi började dagen med att Clara var bjuden på kalas hos en dagis kompis på förmiddagen. Sen hämtade vi henne och åkte hem och bara mös. Vi gjorde julgodis, bakade pepparkakor och plockade fram tomtarna. Inte likt mig, alltid varit dagen innan julafton, men i år gjorde vi så...sen ska det bort fort när jula är över. Under tiden satte vi in en oxfile i ugnen och den blev sååå god. med rätt temperatur inne i köttet, blev den perfect! Saftig och mör....yammimums:) Älskar er min underbara familj, ni är glädjen i mitt liv!
Baka pepparkakor är ju bara sååå roligt, eller hur Clara:)
Hmm...undra vart all degen tog vägen? wilma?....
Clara pussade tomtarna som hade stått och frusit på övervåningen. Dom behövde nog mycket kärlek:)
en kram kan också en tomte behöva!
Alltså, VI blir alltid så bra på bild..hmm...Det här var det bästa, då skulle ni sett vad jag valde mellan. Uchs, men undra varför folk alltid säger att jag är så kort, haha jag har ju skiiiiiiiiit långa ben "asg"
Kan det bli en bättre avslutning på en sån myspys dag hemma! Ni är finast!
lördag 11 december 2010
måndag 6 december 2010
But Burger King is the shit!
Clara hade ännu en dansuppvisning i lördags på Nordic Clubs 10 el 15 års gala...komme inte ihåg hur många år det var...men jag vet att det satt minst 150 personer vid borden som var publik och såg sin kväll inledas med att se våra små duktiga dansare göra entre...Så duktiga och modiga...ja det kom ännu en tår, för dom visar verkligen att dom älskar dansen och tycker det är så roligt. Stolt mamma IGEN!
Men när uppträdandet var slut fick vi lämna festen. Och eftersom pappsen kom direkt från jobbet så bestämde vi oss för att testa Burger King. det gör vi aldrig mer......fy hun...så äckligt det var där inne. det var typ inget ffolk där men varenda bors var fullt med brickor fulla med skräp och mat. Golvet liknade mer en matavfallskompost.....bläää, jag ryser bara jag tänker på det. Alltså man kan ta att det blir skitigt på golvet med tanke på vädret liksom, det är helt okej. Men att det ligger matrester på golvet, de e inte okej! Men hungriga som vi var så beställde vi varsin meny och satte oss längst ner vid lekhörnan. Då säger Clara "mamma, jag vill inte sitta på denna salladen, kan du ta bort den!" Ni förstår ju....detta är inte något man åker tillbaka till....tacka vet ja Mc donalds....där är det rent, oftast väldigt fräscht och inga gamla brickor med mat som upptar alla bord. Där ser man iallafall folk på golvet, som JOBBAR! På BK var dom bakom disken, och ingen visade sig i matsalen. När vi skulle åka hem kom det ut två killar och började tömma borden....då hade vi suttit där i 20 minuter....vill inte veta hur länge det sett ut som svinstian!
Mcdonalds Vs Burger King Forever 1-0!!
Och förresten så gillar inte de flesta barn sallad och hamburgerdressing på barnburgarna.....DE VET IALLAFALL Mc Donalds!
Men när uppträdandet var slut fick vi lämna festen. Och eftersom pappsen kom direkt från jobbet så bestämde vi oss för att testa Burger King. det gör vi aldrig mer......fy hun...så äckligt det var där inne. det var typ inget ffolk där men varenda bors var fullt med brickor fulla med skräp och mat. Golvet liknade mer en matavfallskompost.....bläää, jag ryser bara jag tänker på det. Alltså man kan ta att det blir skitigt på golvet med tanke på vädret liksom, det är helt okej. Men att det ligger matrester på golvet, de e inte okej! Men hungriga som vi var så beställde vi varsin meny och satte oss längst ner vid lekhörnan. Då säger Clara "mamma, jag vill inte sitta på denna salladen, kan du ta bort den!" Ni förstår ju....detta är inte något man åker tillbaka till....tacka vet ja Mc donalds....där är det rent, oftast väldigt fräscht och inga gamla brickor med mat som upptar alla bord. Där ser man iallafall folk på golvet, som JOBBAR! På BK var dom bakom disken, och ingen visade sig i matsalen. När vi skulle åka hem kom det ut två killar och började tömma borden....då hade vi suttit där i 20 minuter....vill inte veta hur länge det sett ut som svinstian!
Mcdonalds Vs Burger King Forever 1-0!!
Och förresten så gillar inte de flesta barn sallad och hamburgerdressing på barnburgarna.....DE VET IALLAFALL Mc Donalds!
måndag 29 november 2010
Och så kom...
...snön, och vi med den. Efter en veckan med sjuka här hemma så njöt vi av att kunna ta med våra finaste ut i snön och åka pulka. Bästa backen hittade vi me, på andra sidan gatan...en stor jordhög som nu förvandlats till pulkabacke...
Första advent, första ljuset hade tänts vid fikastunden, alla stjärnor på plats i fönstrena....mysfaktorn var hög...Sen var det bara att klä på sig varmt och ut och njuta av det vita, friska, om nått lite blåsigt. Pulkor var inhandlade och vi intog backen.... Alla var kanske inte lika "happy" över väderleken....nämner inga namn, men hon är mer vild än tam och har ett himla humör....hahha. Clara var näjd som fisken i vattnet iallafall:)
Tjihooooo.....
"fatta att de e kallt då....jag tycker inte detta är roligt längre....Jag vill gå in nuuuuuuuu"
Jaja, alla som sagt tyckte inte det var lika roligt....:)
Min lilla dansdrottning!
Clara har haft avslutning på dansen hon gått under hösten. Och därmed dansuppvisning för nära och kära. Och hon var så duktig. Hon följde med i allt och hade ett leende på läpparna hela tiden....det hade hennes lilla mamms också. det är vid såna här stunder i livet man inser hur fort tiden går och vad stora ens "små" guldklimpar blir. Man lever det vardagliga livet och det rullar på utan att man ibland märker att dom förändras...man blir blind. Sen märker man mycket ändå, men små små tecken som liksom bara rullar på...
Det är inte mer än 1,5 år sen vi gick på en annan dans....då det var jag som istället fick stå i fokus medans Clara tittade på mig. Så 1,5 år i ett barn liv förändras så mycket.....
Nu stod hon där på scen, utan mamma, med fullt fokus på bara henne och dom andra små dansarna....HELT självständig....Liten tår i mammaögat, men den värmde...
Och det var då som mamma man insåg att hon faktiskt kan klara sig själv vissa stunder. Sen finns mammas hand alltid nära, det är hennes trygghet och den kommer hon alltid få ha....Mammas duktiga dansdrottning
Bästa kompisen och grannen Tuva visade också sin enorma dansglädje och ni var som gjorda för uppvisningens tema "Halloween"...ni är så duktiga och ni har båda två mycket stolta föräldrar:)
Det är inte mer än 1,5 år sen vi gick på en annan dans....då det var jag som istället fick stå i fokus medans Clara tittade på mig. Så 1,5 år i ett barn liv förändras så mycket.....
Nu stod hon där på scen, utan mamma, med fullt fokus på bara henne och dom andra små dansarna....HELT självständig....Liten tår i mammaögat, men den värmde...
Och det var då som mamma man insåg att hon faktiskt kan klara sig själv vissa stunder. Sen finns mammas hand alltid nära, det är hennes trygghet och den kommer hon alltid få ha....Mammas duktiga dansdrottning
tisdag 23 november 2010
Det känns helt okej i år!
jag har alltid tyckt att julen vart någonting jobbigt, och inte alls vart mycke för tomtar och allt stök som hör julen till. Du SKA baka lussekatter, pepparkakor, godis. Du SKA pynta hela lyan full med massa konstiga gubbar med skägg som tycker att man ska vara snäll hela året...Du SKA göra så jäkla mycke helt enkelt. för så har det alltid varit, i alla tider tydligen...det är då jag kommit in i bilden och brytit allt.
men på nått lustigt sätt så känns det för första gången annorlunda i år. En märklig känsla, jag KÄNNER verkligen för det i år. Vet inte om det är för att man har barn nu, eller för att vi faktiskt ska fira julafton här hemma hos hos. jag har alltid alltid åkt land och rike runt på julafton...många att hälsa på och man vill ändå träffa alla. Jag har aldrig haft några problem med det här...tyckt det vart mysigt på nått sätt. Kanske därför jag inte gillat att pyssla hemma och "jula" till det då jag ändå inte vart hemma...kan va så.
Sen tror jag det finns något annat som ligger bakom mitt intresse för julen i år...Mamma älskade julen...Pyntet, och allt som hör till...Mamma och Julstöket var nått speciellt...precis som allt annat med henne...Hon är speciell....Även om hon inte är med mig nu, så finns hon där...
Men som sagt i år blir det annorlunda...I år ska jag göra fint här hemma, jag och tjejerna:) Vi har alltid pyntat och klätt granen dagen innan julafton....varje år. Kan hända att tomtarna åker fram lite tidigare i år...men granen får allt vänta till dagen innan...eftersom den ändå alltid barra av sig på juldagen så kan det varar kul om barren sitter där dom ska på julafton:) sen ska Clara få hänga upp sin glasängel som mamma köpte till henne när hon föddes...En ängel som hon alltid ska ha i granen, varje år...Wilma hann ju tyvärr inte få något...men jag köpte en till henne som ska vara ett minne eller tecken för att mormor är med henne också. Hon hann verkligen aldrig få träffa Wilmis...tungt....
Nu är det ju inte juletider än...kan ju faktiskt hinna ändra mig ang min syn på detta i år....vem vet. Jag ska iallafall göra så gott jag kan för att mina små fina underverk ska få känna känslan av att julen närmar sig...För dom är det något stort med julen, precis som det var när jag var liten!
men på nått lustigt sätt så känns det för första gången annorlunda i år. En märklig känsla, jag KÄNNER verkligen för det i år. Vet inte om det är för att man har barn nu, eller för att vi faktiskt ska fira julafton här hemma hos hos. jag har alltid alltid åkt land och rike runt på julafton...många att hälsa på och man vill ändå träffa alla. Jag har aldrig haft några problem med det här...tyckt det vart mysigt på nått sätt. Kanske därför jag inte gillat att pyssla hemma och "jula" till det då jag ändå inte vart hemma...kan va så.
Sen tror jag det finns något annat som ligger bakom mitt intresse för julen i år...Mamma älskade julen...Pyntet, och allt som hör till...Mamma och Julstöket var nått speciellt...precis som allt annat med henne...Hon är speciell....Även om hon inte är med mig nu, så finns hon där...
Men som sagt i år blir det annorlunda...I år ska jag göra fint här hemma, jag och tjejerna:) Vi har alltid pyntat och klätt granen dagen innan julafton....varje år. Kan hända att tomtarna åker fram lite tidigare i år...men granen får allt vänta till dagen innan...eftersom den ändå alltid barra av sig på juldagen så kan det varar kul om barren sitter där dom ska på julafton:) sen ska Clara få hänga upp sin glasängel som mamma köpte till henne när hon föddes...En ängel som hon alltid ska ha i granen, varje år...Wilma hann ju tyvärr inte få något...men jag köpte en till henne som ska vara ett minne eller tecken för att mormor är med henne också. Hon hann verkligen aldrig få träffa Wilmis...tungt....
Nu är det ju inte juletider än...kan ju faktiskt hinna ändra mig ang min syn på detta i år....vem vet. Jag ska iallafall göra så gott jag kan för att mina små fina underverk ska få känna känslan av att julen närmar sig...För dom är det något stort med julen, precis som det var när jag var liten!
torsdag 18 november 2010
Busschaufför?...nja kanske inte:)
Blivande yrke kanske?
eller nää, vi får försöka ta henne in på något annat tror jag. Känns lite riskfyllt...haha
måndag 15 november 2010
Grattis mina prinsessor!
Hela helgen har bestått av firande av våra fina älskade prinsessor. Wilma fyllde ju 2 år den 4 November och imorgon får vi hurra för vår stora tjeja som fyller 5 år. Vart tog tiden vägen? Lilla knytet som landade i våra liv den 15 November 2005 fyller FEM år....
Och lilla Wilmis...Tjejan som fick en väldigt tuff start här i livet då vi verkligen inte just då i det skedet visste om vi skulle få upplev den här dagen. Men som kämpade så enormt mycket och gav oss hoppet att hon minsann skulle vinna och leva sitt liv här hos oss....kämparWilma!
Man känner sån enorm glädje och lycka av att se sina barn så förväntansfulla och nyfikna...Sen rullar paket efter paket in....och ögonen tindra som de klaraste Stjärnor....underbart... Själv känner jag glädje över alla som är här, men som alltid fattas det en speciell person som alltid kommer fattas oss....FINA MAMMA...finaste MORMOR'N.
Men GRATTIS GRATTIS mina prinsessor....Mitt allt, mitt liv...puss till dig också älskling:)
Igår hade Clara sitt tjejkalas...alla kompisar från dagis och kompisar utanför dagis kom hit och firade prinsessan. Fullt ös och pappa Micke fick hoppa in och leka "hunden och benet"...mycket uppskattat vill jag lova....du är så duktig så min "lekfabror"...haha...Glass i stora lass blev det också och många många presenter.
Kompisarna sjöng också "ja må hon leva" helt utan några vuxna som behövde fylla i mellan raderna...snarare tur för dom kanske...vi är ju inga skönsångare precis...Men så duktiga dom var
Tack alla som firat tillsammans med oss:)
Och lilla Wilmis...Tjejan som fick en väldigt tuff start här i livet då vi verkligen inte just då i det skedet visste om vi skulle få upplev den här dagen. Men som kämpade så enormt mycket och gav oss hoppet att hon minsann skulle vinna och leva sitt liv här hos oss....kämparWilma!
Man känner sån enorm glädje och lycka av att se sina barn så förväntansfulla och nyfikna...Sen rullar paket efter paket in....och ögonen tindra som de klaraste Stjärnor....underbart... Själv känner jag glädje över alla som är här, men som alltid fattas det en speciell person som alltid kommer fattas oss....FINA MAMMA...finaste MORMOR'N.
Men GRATTIS GRATTIS mina prinsessor....Mitt allt, mitt liv...puss till dig också älskling:)
Wilma 2 år
Clara 5 år
Igår hade Clara sitt tjejkalas...alla kompisar från dagis och kompisar utanför dagis kom hit och firade prinsessan. Fullt ös och pappa Micke fick hoppa in och leka "hunden och benet"...mycket uppskattat vill jag lova....du är så duktig så min "lekfabror"...haha...Glass i stora lass blev det också och många många presenter.
Kompisarna sjöng också "ja må hon leva" helt utan några vuxna som behövde fylla i mellan raderna...snarare tur för dom kanske...vi är ju inga skönsångare precis...Men så duktiga dom var
Tack alla som firat tillsammans med oss:)
tisdag 19 oktober 2010
Hjärtkontroll för lilla hjärtat!
Idag var det då åter daxs för Lilla Hjärtat att gå på hjärtundersökning. Även röntgen av hjärta och lungor var inbokat denna gången. Senast var vi i Maj och då var vår läkare lite konfundersam över hennes tryck i hjärtat. Men tack och lov så hade inte trycket ökat...härlig känsla...underbar känsla...
Wilma har ju haft väldigt jobbigt för att gå till Bvc och alla andra kontroller vi varit på med tanke på att hon vet vad som händer...och dom senaste gångerna på bvc har hon ju brutit ihop totalt vid enbart viktkontrollerna...vart så rädd. Och just den otryggheten man vet att hon känt har gjort att jag iallafall gått och tänkt mycket på just den här kontrollen idag...Kontrollen innefattar Mätning av syretillförseln, EKG, Vikt, Längd, Blodtryck samt undersökningen med ultraljud. Ultraljudet har varit det värsta dom senaste gångerna, inge roligt alls och det tar trots allt 15-20 minuter då hon ska ligga helt still...kan ju tänka er!
Men idag går denna lilla tuffa busungen in först på röntgen och röjer väntrummet totalt, och sen bara stegrar hon för rötgen och fixar det galant...EN tår kom vid andra bilden, annars hur cool som helst!
Mellan rötgen och läkarbesöket hade vi lite tid över och gick och hälsa på på lektarapin...där röjde vi me...
Sen var det daxs för dagens viktigaste som sagt...Och jag vet inte hur jag ska förklara det...Men hon bara skiner som en sol genom alla undersökningar...inga tårar, inget gnäll...Min duktiga duktiga Wilma...
Hon hjälpte till och med sjuksyster att sätta på alla elektroder och vi klappar händerna varje gång systern satte dit en ny, Sen klappade vi åt allt...hela tiden...haha. Enda gången och skrek var när hon skulle ligga på "bebis" vågen och bli mätt....men jag förstår henne...en håller i huvet och en annan försöker förlänga benet...inte konstigt man blir arg...jag förstår dig!!:)
Ultraljudet lika sååå...låg på mig och Doktor C kunde lungt och försiktigt kolla på allt han behövde...lite muta kom fram då det började bli ite långtråkigt...men hon låg så stilla och vi trodde knappt det var sant...vilken vändning liksom. Hon låg till och med så still att även en annan läkare kunde få sig en titt och studera hennes hjärtfel också....Vi är så stolta lilla hjärtat...Du är envis, och du har " mammas" humör, hmm... många gånger....men du visade idag att du är stark och tålamodig...en rikigt Kämpe!!! Och du glädjs över livet och alla som finns omkring dig....underbart att se!
Micke och jag har pratat om det mycket hemma nu, och vi tror faktiskt att hennes tuffa start i livet har gjort att hon älskar och uppskattar livet något enormt...Vi la märke till en stor grej som inträffade när min pappa kom hit för några veckor sedan. Vi träffas inte så ofta tyvärr, men alla har fullt upp och tiden rinner bara iväg..Men iallafall det kanske hade gått ja mer än två månader sen sist vi sågs. Och så kom han hit och kliver in i köket och wilma ser morfar och blir så glad att hon börjar gråta och sträcker sig efter honom...Det ögonblicket är obeskrivligt....Men så härligt att se. Hon är ändå rätt liten än, och många, kanske dom flesta barn drar sig ibland lite bakåt när dom träffar människor dom inte sett på länge...helt naturligt...Clara var sån...Men efter en stund trippade hon fram när hon fått känna sig för.
Men det här med Wilma var så fantastiskt att se...
Så det känns som om hon på något sätt verkligen uppskattar de människor som finns runtomkring henne, människor som kämpat med och för henne....Njuter av att leva och bara få vara ....Kärleken hon ger till Clara är också härlig...Clara är wilmas stora trygghet, är inte Clara nära, letar hon oftast alltid upp henne och kramar henne...Kärlek! Våra älskade prinsessor!
Vi älskar er "alliboppa"(allihopa)!
Wilma har ju haft väldigt jobbigt för att gå till Bvc och alla andra kontroller vi varit på med tanke på att hon vet vad som händer...och dom senaste gångerna på bvc har hon ju brutit ihop totalt vid enbart viktkontrollerna...vart så rädd. Och just den otryggheten man vet att hon känt har gjort att jag iallafall gått och tänkt mycket på just den här kontrollen idag...Kontrollen innefattar Mätning av syretillförseln, EKG, Vikt, Längd, Blodtryck samt undersökningen med ultraljud. Ultraljudet har varit det värsta dom senaste gångerna, inge roligt alls och det tar trots allt 15-20 minuter då hon ska ligga helt still...kan ju tänka er!
Men idag går denna lilla tuffa busungen in först på röntgen och röjer väntrummet totalt, och sen bara stegrar hon för rötgen och fixar det galant...EN tår kom vid andra bilden, annars hur cool som helst!
Mellan rötgen och läkarbesöket hade vi lite tid över och gick och hälsa på på lektarapin...där röjde vi me...
Sen var det daxs för dagens viktigaste som sagt...Och jag vet inte hur jag ska förklara det...Men hon bara skiner som en sol genom alla undersökningar...inga tårar, inget gnäll...Min duktiga duktiga Wilma...
Hon hjälpte till och med sjuksyster att sätta på alla elektroder och vi klappar händerna varje gång systern satte dit en ny, Sen klappade vi åt allt...hela tiden...haha. Enda gången och skrek var när hon skulle ligga på "bebis" vågen och bli mätt....men jag förstår henne...en håller i huvet och en annan försöker förlänga benet...inte konstigt man blir arg...jag förstår dig!!:)
Ultraljudet lika sååå...låg på mig och Doktor C kunde lungt och försiktigt kolla på allt han behövde...lite muta kom fram då det började bli ite långtråkigt...men hon låg så stilla och vi trodde knappt det var sant...vilken vändning liksom. Hon låg till och med så still att även en annan läkare kunde få sig en titt och studera hennes hjärtfel också....Vi är så stolta lilla hjärtat...Du är envis, och du har " mammas" humör, hmm... många gånger....men du visade idag att du är stark och tålamodig...en rikigt Kämpe!!! Och du glädjs över livet och alla som finns omkring dig....underbart att se!
Micke och jag har pratat om det mycket hemma nu, och vi tror faktiskt att hennes tuffa start i livet har gjort att hon älskar och uppskattar livet något enormt...Vi la märke till en stor grej som inträffade när min pappa kom hit för några veckor sedan. Vi träffas inte så ofta tyvärr, men alla har fullt upp och tiden rinner bara iväg..Men iallafall det kanske hade gått ja mer än två månader sen sist vi sågs. Och så kom han hit och kliver in i köket och wilma ser morfar och blir så glad att hon börjar gråta och sträcker sig efter honom...Det ögonblicket är obeskrivligt....Men så härligt att se. Hon är ändå rätt liten än, och många, kanske dom flesta barn drar sig ibland lite bakåt när dom träffar människor dom inte sett på länge...helt naturligt...Clara var sån...Men efter en stund trippade hon fram när hon fått känna sig för.
Men det här med Wilma var så fantastiskt att se...
Så det känns som om hon på något sätt verkligen uppskattar de människor som finns runtomkring henne, människor som kämpat med och för henne....Njuter av att leva och bara få vara ....Kärleken hon ger till Clara är också härlig...Clara är wilmas stora trygghet, är inte Clara nära, letar hon oftast alltid upp henne och kramar henne...Kärlek! Våra älskade prinsessor!
Vi älskar er "alliboppa"(allihopa)!
Jättestor Sten, sax och påse...
I Söndags när vi satt i bilen allihopa efter att Clara lekt med en gammal dagiskompis från R-by så tyckte hon vi skulle köra Sten, Sax, Påse leken...
Vi började och jag vann nog lite fler gånger än henne, men vid en omgång och hon räknat till 1,2,3..
så skriker hon först
-STEEEEEEEEN
och jag är snabb efter och säger givetvis
-PÅSE!
Och kaxig som jag är så säger jag
-Haha, jag vann
Snacka om vilken mamma va, spela spel med ett barn och kan inte låta henne vinna någon gång...haha gud vad löjligt. Men spel är allvar, och jag är så dålig på många spel och när vi spelar med andra vuxna så förlorar jag jämt, och jag hatar det...det är skittrist. Som Fia sa till Micke typ "hur sjutton vill du vara med henne"....ja jag är kass på spel, men väldigt bra på att allt annat:)Aha....
Men iallafall, Clara blir tyst en stund och efter ett litet tag säger hon..
-Näheee, jag vann för jag hade en jättestor sten och när jag la den i din påse så gick påsen sönder...så jag vann faktiskt.
då tittade jag och Micke på varandra, lät henne vinna och så la vi ner det här med Sten, Sax Påse!
Mamma är en looooooser, och mitt barn är alldeles för smart för att mamma ska se sig någonsin som en segrare...trist....:)
Vi började och jag vann nog lite fler gånger än henne, men vid en omgång och hon räknat till 1,2,3..
så skriker hon först
-STEEEEEEEEN
och jag är snabb efter och säger givetvis
-PÅSE!
Och kaxig som jag är så säger jag
-Haha, jag vann
Snacka om vilken mamma va, spela spel med ett barn och kan inte låta henne vinna någon gång...haha gud vad löjligt. Men spel är allvar, och jag är så dålig på många spel och när vi spelar med andra vuxna så förlorar jag jämt, och jag hatar det...det är skittrist. Som Fia sa till Micke typ "hur sjutton vill du vara med henne"....ja jag är kass på spel, men väldigt bra på att allt annat:)Aha....
Men iallafall, Clara blir tyst en stund och efter ett litet tag säger hon..
-Näheee, jag vann för jag hade en jättestor sten och när jag la den i din påse så gick påsen sönder...så jag vann faktiskt.
då tittade jag och Micke på varandra, lät henne vinna och så la vi ner det här med Sten, Sax Påse!
Mamma är en looooooser, och mitt barn är alldeles för smart för att mamma ska se sig någonsin som en segrare...trist....:)
Det var super nice att äntligen, äntligen få pröva på allt...och jag längtar redan tills nästa gång jag är där.
Micke har också träffat instruktören idag, så nu kommer det väl bli en kamp om vem som ska åka först...Claran kommer få följa med dom gånger hon vill och det behövs, hon gillar barnrummet starkt:) Men den minsta busen få tyvärr vara hemma, annars kan det bli lite kaotiskt...ja, jag tror det..haha.
Are you ready? I'M READY!!!!!
Jag är bara så bra...äntligen ska det bli av...slut på massa dåliga bortförklaringar, SKITMAT och den överaktiva rastlösheten....:)
Tjingeling!!
fredag 15 oktober 2010
Fredag är alltid Fredag...
...och man är sååå trött när man väl åker från jobbet och ska försöka få med sig busungarna hem från alla dagis...
Och just idag var jag så sleten, och klockan är 18,25 när jag kommer och ska hämta Wilmis. Tänker innan jag går in att ojojoj så skönt det ska bli att bara få sätta sig ner och slappa i soffan heeeela kvällen. barnen bukar vara lagom trötta efter en dag med sen hemgång.
Men iallafall jag kliver in och möts av världens gladaste och busigaste lilla trollunge...Härligt!!
Sen säger dagis fröken!
-Ja, så härligt att se Wilma så glad och hon är verkligen full av energi. Och förresten hon somnade till en stund mellan 17,00-17,45
Wihooo, jajjamensan, då blir det till att sätta på tio kannor kaffe hemma tänkte jag. Oh my good:)
Och ja, glad har hon vart heeeeeeeeeeela kvällen, iinte busig bara snäll när mamma och pappa försökt slappa...ABSOLUT!!;)
Och just idag var jag så sleten, och klockan är 18,25 när jag kommer och ska hämta Wilmis. Tänker innan jag går in att ojojoj så skönt det ska bli att bara få sätta sig ner och slappa i soffan heeeela kvällen. barnen bukar vara lagom trötta efter en dag med sen hemgång.
Men iallafall jag kliver in och möts av världens gladaste och busigaste lilla trollunge...Härligt!!
Sen säger dagis fröken!
-Ja, så härligt att se Wilma så glad och hon är verkligen full av energi. Och förresten hon somnade till en stund mellan 17,00-17,45
Wihooo, jajjamensan, då blir det till att sätta på tio kannor kaffe hemma tänkte jag. Oh my good:)
Och ja, glad har hon vart heeeeeeeeeeela kvällen, iinte busig bara snäll när mamma och pappa försökt slappa...ABSOLUT!!;)
söndag 10 oktober 2010
Lilla busungen!
Det bor en liten liten busunge här hemma...WILMA heter hon. Just nu inne i sitt esse med att bara göra massa bus, bus, bus hela tiden. Det är frågan om det snart inte är dax att sätta upp övervakningskamera i HELA huset:)
Gick från köketd är wilma var med mig till hallen, det handlar om att jag lämnade henne utan synhåll i ca 20 sekunder...mmm..
När jag kommer tillbaka till köket, har hon öppnt kylskåpet och sitter nedanför på ett 4-pack kolapudding och öppnat magarinpaketet och drar fingret och käkar...
Tittar på henne och hon bara flinar...och säger "sitta mamma, ätta maaaaaaa" (äta mat)
Mm...tack men jag står gärna över, haha
Gick från köketd är wilma var med mig till hallen, det handlar om att jag lämnade henne utan synhåll i ca 20 sekunder...mmm..
När jag kommer tillbaka till köket, har hon öppnt kylskåpet och sitter nedanför på ett 4-pack kolapudding och öppnat magarinpaketet och drar fingret och käkar...
Tittar på henne och hon bara flinar...och säger "sitta mamma, ätta maaaaaaa" (äta mat)
Mm...tack men jag står gärna över, haha
lördag 9 oktober 2010
Ja, vem vet:)
Idag frågade Clara mig hur håret börjar växa på huvudet?
-Ja, jag vet faktiskt inte, det bara gör det på nått lustigt vis...vad ska jag svara liksom
-Men mamma, det borde ju du veta!!
-Borde jag?, Nä, clara jag har inte en aning, men kanske för att man äter massa nyttig mat som är bra för kroppen och så gör det så att håret också växer...
Ja, det var det bästa jag kom på!
-Haha, men jag vet mamma, Det är säkert FRÖN som bor i huvudet och varje gång man duschar håret växer det jättemycke!
Smart, att jag aldrig aldrig tänkt på det, haha
-Ja, jag vet faktiskt inte, det bara gör det på nått lustigt vis...vad ska jag svara liksom
-Men mamma, det borde ju du veta!!
-Borde jag?, Nä, clara jag har inte en aning, men kanske för att man äter massa nyttig mat som är bra för kroppen och så gör det så att håret också växer...
Ja, det var det bästa jag kom på!
-Haha, men jag vet mamma, Det är säkert FRÖN som bor i huvudet och varje gång man duschar håret växer det jättemycke!
Smart, att jag aldrig aldrig tänkt på det, haha
tisdag 5 oktober 2010
Mina fina fina prinsessor!
Ni får mig att stråla, ni får mig att le
Ni ger mig kraften att finnas till
natt som dag, jag alltid er har
Och varje morgon jag längtar efter er kram
Att finnas för er är allt för mig
En mer stolt mamma kan ingen se
och jag älskar er mer för var dag som går
för det vackraste jag har är er två.
Mina fina fina prinsessor!
söndag 3 oktober 2010
Saknat dig kompiiis:)
Underbara Barn:) Skönt att se dig på benen igen EltonBus:) Tror minsann två små ögonstenar saknat varandra!
torsdag 30 september 2010
Fyra år av sorg och saknad...Älskade Mamma
ÄLSKADE MAMMA....
Ihjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.
I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.
Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.
...Fyra år har gått sen du lämnade mig nu...4 år av oändlig saknad. Saknade kommer vara lika stor samma tid år efter år som jag passera i livet. Tomrummet i mitt hjärta kommer alltid vara lika stort, om än inte större...Jag känner mig liten här på jorden, har ingen att söka mina innersta tankar och funderingar hos. Tankar och funderingar som bara en mamma kan besvara, sin största trygghet här i livet. Avundas så alla som har den tryggheten, finns inte ord som beskriver den ledsamhet att inte någonsin mer få känna den...inga ord....
Älskar dig min fina...min fina fina ängel....Du är mitt allt, och du finns i mina tankar dag som natt....Det sista jag tänker på när jag lägger huvudet på kudden....alltid varje kväll....
Nu brinner ditt ljus framför mig...en stillsam klar låga som lyser upp en värld runt mig som bevisar att du finns hos mig, hjälper mig...och stöttar mig när jag känner mig låg. Tänk om jag bara än en gång fick hålla din hand, krama din famn....men det blir aldrig mer så....
Älskar dig!!
Ihjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.
I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.
Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.
...Fyra år har gått sen du lämnade mig nu...4 år av oändlig saknad. Saknade kommer vara lika stor samma tid år efter år som jag passera i livet. Tomrummet i mitt hjärta kommer alltid vara lika stort, om än inte större...Jag känner mig liten här på jorden, har ingen att söka mina innersta tankar och funderingar hos. Tankar och funderingar som bara en mamma kan besvara, sin största trygghet här i livet. Avundas så alla som har den tryggheten, finns inte ord som beskriver den ledsamhet att inte någonsin mer få känna den...inga ord....
Älskar dig min fina...min fina fina ängel....Du är mitt allt, och du finns i mina tankar dag som natt....Det sista jag tänker på när jag lägger huvudet på kudden....alltid varje kväll....
Nu brinner ditt ljus framför mig...en stillsam klar låga som lyser upp en värld runt mig som bevisar att du finns hos mig, hjälper mig...och stöttar mig när jag känner mig låg. Tänk om jag bara än en gång fick hålla din hand, krama din famn....men det blir aldrig mer så....
Älskar dig!!
En ängel flög förbi, mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende.......
måndag 27 september 2010
Lite Greklands minnen...
Sitter här och fryser rumpan av mig snart...De e ju så kallt. Och utanför är det stormvindar med inslag av regn....uschaaaa:( Det är då man önskar man satt någonstans där det var varmt....typ 40 grader igen:)
Ja, man kan inget annat säga än att man saknar denna underbara semester...Det var varmt, mellan 35-40 grader varje dag och många stunder ville man ha lite svalka...men vi låg konstanst i poolerna och spenderade nästan all vår tid där. Hotellet var helt fantastiskt...ett ställe vi gärna åker tillbaka till. Hotellområdet var som en liten by, eget supermarket, restaurang, stor lekplats och två barnpooler samt två lite djupare. Till stranden tog det ca 5-10 minuter att gå. Nära till många restauranger, affärer....Ja, ett ställe varmt att rekommendera...särskilt för barnfamiljer. Hela familjen njöt av att få lämna hemmamiljön lite för att hämta nya friska tag. Mycket god mat och en å annan mythos (grekisk öl) intogs. Clara och Wilma var på toppenhumör hela veckan, och det var till och med så att dom var lite trötta på att bada när hemresan närmade sig. Men nog längtar vi allt tillbaka...Och en dag är vi nog där igen:)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)