Ihjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.
I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.
Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.
...Fyra år har gått sen du lämnade mig nu...4 år av oändlig saknad. Saknade kommer vara lika stor samma tid år efter år som jag passera i livet. Tomrummet i mitt hjärta kommer alltid vara lika stort, om än inte större...Jag känner mig liten här på jorden, har ingen att söka mina innersta tankar och funderingar hos. Tankar och funderingar som bara en mamma kan besvara, sin största trygghet här i livet. Avundas så alla som har den tryggheten, finns inte ord som beskriver den ledsamhet att inte någonsin mer få känna den...inga ord....
Älskar dig min fina...min fina fina ängel....Du är mitt allt, och du finns i mina tankar dag som natt....Det sista jag tänker på när jag lägger huvudet på kudden....alltid varje kväll....
Nu brinner ditt ljus framför mig...en stillsam klar låga som lyser upp en värld runt mig som bevisar att du finns hos mig, hjälper mig...och stöttar mig när jag känner mig låg. Tänk om jag bara än en gång fick hålla din hand, krama din famn....men det blir aldrig mer så....
Älskar dig!!
En ängel flög förbi, mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende.......
fint! kram kram kram Fina Sofi
SvaraRaderaHjärtat! Jag avundas oxå alla som har en mamma som kan hjälpa och ta hand om när man e lost och förvirrad, som kan glädjas med mig när...äh kan inte skriva mer...går inte. Ser liksom inte texten längre. Men tro mig när jag säger att jag förstår så mycket mer än du någonsin kommer förstå...Skillnaden är att jag fortfarande kan ta och känna på min mamma...Shit va det gör ont...love you
SvaraRadera