Clara har haft avslutning på dansen hon gått under hösten. Och därmed dansuppvisning för nära och kära. Och hon var så duktig. Hon följde med i allt och hade ett leende på läpparna hela tiden....det hade hennes lilla mamms också. det är vid såna här stunder i livet man inser hur fort tiden går och vad stora ens "små" guldklimpar blir. Man lever det vardagliga livet och det rullar på utan att man ibland märker att dom förändras...man blir blind. Sen märker man mycket ändå, men små små tecken som liksom bara rullar på...
Det är inte mer än 1,5 år sen vi gick på en annan dans....då det var jag som istället fick stå i fokus medans Clara tittade på mig. Så 1,5 år i ett barn liv förändras så mycket.....
Nu stod hon där på scen, utan mamma, med fullt fokus på bara henne och dom andra små dansarna....HELT självständig....Liten tår i mammaögat, men den värmde...
Och det var då som mamma man insåg att hon faktiskt kan klara sig själv vissa stunder. Sen finns mammas hand alltid nära, det är hennes trygghet och den kommer hon alltid få ha....Mammas duktiga dansdrottning
Bästa kompisen och grannen Tuva visade också sin enorma dansglädje och ni var som gjorda för uppvisningens tema "Halloween"...ni är så duktiga och ni har båda två mycket stolta föräldrar:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar