Året börjar lida mot sitt slut och ett nytt tar över.
2012......vart tog detta år vägen, massa prat om jordens undergång och det blev väl som dom flesta trodde...VI är KVAR!! Tjihoo!
Barnen är ett år äldre, ett år kaxigare...med ett leende på läpparna=)
Det känns som vi ändå är klara med detta år, nu vill vi fira in 2013 och ströva vidare tillsammans mot nya mål. I år kommer jag inte ha några större förhoppningar om framtiden, jag vill bara leva och ta den där "en dag i taget" som man enbart använder som ett ordspråk annars. Vi förstora upp så mycket och dom där förväntningarna man vill uppleva precis som man ser dom i tankarna blir aldrig riktigt så bra. Därför ska jag mer "vila" mitt lilla huvud och njuta av det som händer Nu... Det jag möjligtvis kan tänka mig att planera är om vi får för oss att ta en tripp ut i världen, miljöombyte för en paus i vardagen. Ja, det kan jag lägga tankar på....Annars ska jag minnas varje dag och inte låta det försvinna i en evig röra där du inte vet om det var igår eller förra veckan eller veckan innan som du vattnade blommorna..jag vill minnas alla mina dagar i fortsättningen. Lämna allt vad stress å tidsbrist är! Det lämnar vi kvar tillsammans med året 2012!
Än några dagar smäller det och det ska firas med underbara människor! Äta gott, umgås och som sagt...Utan några som helst förväntningar! Längtar....
Vill ni veta mitt nyårslöften?
Jag ska bli superbra på att blogga!!! Igen...haha
Vet ni med vad?
En nyinköpt IPAD!!
I'm in heaven!
Tjingeling!
lördag 29 december 2012
söndag 21 oktober 2012
Hösten visar sin bästa sida!
Idag bjöd hösten äntligen på en mycket varm och vacker dag. Äntligen, efter allt regn och framförallt som den kyla det varit så fanns det inget val. Höstlunch ute i det fria!!
Vi tog fram grillen och åt korv med bröd...Mysfaktorn var höööög=)
Ledsen pappa, grillplatsen hade växt igen, haha.
Nu hoppas vi på fler sådana här dagar....det gör en människa som mig mycket glad och jag släpper alla måsten!
söndag 7 oktober 2012
Bildträsk och matteträsket....hjälp mig!
Igår satt jag och Micael och skulle hjälpa Clara med matteläxan.
Probelmlösning handlade det om....ja, det säger ju allt om att jag inte skulle vart närvarande, haha.
och så här gick det.....
"För att göra äppelmos till 2 personer behövs 1 äpple"
"Hur många äpplen behövs till 3 personer?"
Mmm, precis. Först funderade både jag och M på hur vi skulle förklara LÄTTAST hur hon skulle gå till väga...Vi började rita, förklara i ord....osv..
Sen kommer vi på oss själva när vi trasslat in oss och babblar i en enda röra att "vem överhuvudtaget fattar nånting av all ordröra vi sprutar ut våra munnar"
Nu börjar vi om.
Clara blir allt mer irriterad och tålamodet börjar ta väldigt slut. Då utbrister hon!
- Det kanske är ni som skulle gå i skolan!!!!
Jaoo, det kanske man kan tycka, Oh my god, bara hon inte berättar det här för fröken tänkte jag.
Efter en stund när vi goda förebilder och som gått i skolan, och som borde kunna det här, och som faktiskt hade nästan lite bra betyg i Matte. Ja, just det, så heter det ja...sansat oss och bestämt att pappan får rita, förklara så funkade det alldesles utmärkt.
"Det blir ju 2 och ett halvt pappa", skriker hon
Yaa, skam den som ger sig!
Kanske ändå skulle gå en mattekurs...I Lätt Matte...haha
Idag fortsatte det, och som alltid så var jag den utsatta...stackars denna mamma, jag bär ju på kunskaper, ja, jo jag vet det....
Jag hade skrivit en lapp till Clara om en överraskning vi skulle göra idag.
"Klockan fyra idag ska vi göra något roligt"'
Och målat en mycket föreställande bild av en bowlingbana med käglor och en PINNGUBBE med ett klot
När hon läst vad det står så säger hon
-Jaha, vad ska vi göra då?
-Men hallå jag har ju ritat en bild, det ska vi göra, säger jag
-Men jag ser inte vad det är, säger hon och hånler lite åt mig.
-Du ser väl vad det är, tänk dig en bana och så är det något längst ner som man ska slå ner, kom igen nu, säger jag
-Men, alltså jag ser inte vad det är, det ser ju bara ut som massa små BAJSKORVAR!!!
Och där tack mitt älskade lilla barn, sänkte du ner din mamma i det svarta bildhålet också!=)
Men jag vet en sak!
Jag fick i ämnet Bild i skolan iallafall MVG i KORVGUBBAR...Bajskorvar som Korvgubbar....
Haha, Same shit!!!
onsdag 3 oktober 2012
Hur är man stark?
Får ofta höra höra att jag är en stark person. Och samtidigt som jag tar åt mig så börja jag alltid fundera på...
Men vad är stark?
Många vet att jag gått igenom många svåra tider, fått uppleva perioder i livet då jag mot min vilja varit tvungen att acceptera vissa öden här i livet. Och här står jag fortfarande på benen, och ibland förundras jag över mig själv att jag faktiskt gör det.
Jag har haft många stunder i livet då jag helt tappat all ork, gråtit, bara velat gömma mig och komma fram när allt är bra igen.
Är det där jag är stark kanske....att jag tvingat mig fram för att jag måste. Att jag har ett liv att leva och har en familj jag älskar över allt annat....
Jag vill nog ändå inte kalla det för ordet stark....kanske mer för vilja. Vilja att orka fortsätta......
Och viljan smyger sig sakta på när jag börja tänka...tänka på att jag faktiskt inte är ensam. Vet att det finns så många i min närhet som gått igenom vissa stunder likt mina....Och där finner jag orken.
Man är aldrig ensam...och det är kraften till allt.
Jag vill nog mer kalla mig svag, inte i alla skeden, men där man är som mest sårbar.
men jag känner och vet ändå att Svagheten Är Min Styrka!
Det finns säkert ett fåtal som lägger sig ner, och vägra ställa sig upp igen., och grejen är att jag förstår dem, absolut! För mig har det alltid funnits en trappa upp, och den har byggts upp av människor runt omkring mig. Människor som stöttat och funnits där, min underbara familj mina hjältar!!
Jag har lätt för nära till skratt, men jag har lika lätt för nära till gråt. Så kommer det alltid att vara...
Och alla stunder jag sitter och funderar på framtiden, så vet jag att där väntar mera...Vägen är inte rak, det kommer att komma hinder, rejäla svängar där Mamma hjärtat kommer bli svagt...
Men det är inte nu, imorgon, nästa vecka....men inom en framtid.
Mammas lilla hjärtegull....Du är en kämpe!!
Ordet Stark?....mmm...svårt att definiera....
Nu ska jag se höstens blad ändra färg, glädjas åt mina barn som snart fyller år....Ge kärlek till alla jag beundrar och som får mig att le...
Gå upp för trappan och pussa mina sovande små juveler...Säga "jag älskar dig" till min underbara sambo. Tänka en stund på mina nära.
Glädjas över att jag har allt jag behöver....KÄRLEK!
söndag 30 september 2012
Ännu en dag fylld av saknad...
Idag är det 6 år sen jag höll min älskade mamma i handen en sista gång...Sista gången jag fick röra vid henne, tala till henne, höra dem sista andetagen.........
Sista gången vi såg varandra i ögonen och fortfarande levde på hoppet...som vi visste var omöjligt...men vi önskade av allt vi kunde.
Så ledsen....Vill bara få tillbaka, krama om och aldrig behöva släppa taget igen...
Älskade Mamma, om du bara fick vara här hos oss och att allt bara var en elak dröm som var borta när vi vaknade...
Då hade jag fortfarande haft dig kvar hos mig...
Vill även sända mina tankar till Markus idag som jag för 1 år sen tog ett sista farväl av..
En vän som även han var alldeles alldeles för ung för att lämna denna värld.
En dag då mina tankar går till himlen, och alltid kommer vara så den 30 september år efter år efter....
Livet är så grymt orättvist....
Varför?.......
Denna låt sjöng Markus tvillingbror Mattias vid begravningen.
En låt som föralltid kommer vara förknippad med denna dag.
Saknaden är obeskrivlig Mamma...Mitt allt<3 p="p">Älskar dig......
måndag 17 september 2012
Haha, hittade ett gammalt väldigt roligt inlägg!
Han bröt ihop...för tröja!
Från 2009
Micke ville in till Modehuset idag för han hade ett
presentkort på MQ som han ville
använda till en ny tröja. Vi gick där inne hela familjen, alla supernöjda. Wilma
i vagnen och Clara strosade omkring i affären och tittade när pappa provade. Han
hittade en tröja och det visar sig att den är precis lagom.
Jag hämtar en tjej som jobbar där och ber henne följa med och tittta och frågar om hon tror att den krymper när vi tvättat den. Hon kunde ju givetvis inte säga så mycket, mer än att visst den dra säkert ihop sig lite på längden, men att det går ju attdra lite i den när den är blöt. Men eftersom en större storlek blev för stor runt om, så fanns inte det alternativet. Så då frågar min underbara sambo om det finns några garantier om den nu skulle krympa. och det säger sig ju självt att man kan inte gå tillbaka med en tröja för att den krympt när man tvättat den. Kläder drar ju alltid ihop sig lite. Du säljer TV apparater älskling...de e lite skillnad. Ni har prisgaranti. Men det handlar ju om saker! åhh...ville krypa under jorden, men jag bet ihop....å stackars tjej...haha.
Det slutade med att min 28 åriga sambo gav upp. Gick tillbaka med tröjan och tog vagnen och med stora kliv banade han väg ut ur affären. Han höll god min ända tills han kom ut. Då bröt han ihop...TOTALT
-Nu åker vi hem!, sa han med arg röst
-Men ge dig, är du 13 år eller....haha en tröja, sa jag
-Men det måste ju för sjutton finnas garantier om den krymper
Snacka om att jobbet sitter i huvudet, men älskling det här är inte TEKNISKA PRYLAR, det är KLÄÄÄÄDER....KLÄÄÄÄDER....Tänk om någon skulle komma in till dig och säga så här "du jag köpte en 46' men nu har den krymt till en 42' så tokigt va. Då får jag väl en ny?" haha.....dream om honye!
-Nä, ge dig nu, sluta tjura.
Det gick knappt att prata med honom....så arg och irriterad.
Nu hade man nöjda och glada barn med sig, och då ska väl gubben bryta ihop....Men jag lovar älskling. Nästa gång ska jag ta med tutten och snutte:)
Vill ni veta hur det slutade...Han gick tillbaka och köpte en annan tröja, för dom hade ju faktiskt fler, nämen oj:) Puss på dig!
Jag hämtar en tjej som jobbar där och ber henne följa med och tittta och frågar om hon tror att den krymper när vi tvättat den. Hon kunde ju givetvis inte säga så mycket, mer än att visst den dra säkert ihop sig lite på längden, men att det går ju attdra lite i den när den är blöt. Men eftersom en större storlek blev för stor runt om, så fanns inte det alternativet. Så då frågar min underbara sambo om det finns några garantier om den nu skulle krympa. och det säger sig ju självt att man kan inte gå tillbaka med en tröja för att den krympt när man tvättat den. Kläder drar ju alltid ihop sig lite. Du säljer TV apparater älskling...de e lite skillnad. Ni har prisgaranti. Men det handlar ju om saker! åhh...ville krypa under jorden, men jag bet ihop....å stackars tjej...haha.
Det slutade med att min 28 åriga sambo gav upp. Gick tillbaka med tröjan och tog vagnen och med stora kliv banade han väg ut ur affären. Han höll god min ända tills han kom ut. Då bröt han ihop...TOTALT
-Nu åker vi hem!, sa han med arg röst
-Men ge dig, är du 13 år eller....haha en tröja, sa jag
-Men det måste ju för sjutton finnas garantier om den krymper
Snacka om att jobbet sitter i huvudet, men älskling det här är inte TEKNISKA PRYLAR, det är KLÄÄÄÄDER....KLÄÄÄÄDER....Tänk om någon skulle komma in till dig och säga så här "du jag köpte en 46' men nu har den krymt till en 42' så tokigt va. Då får jag väl en ny?" haha.....dream om honye!
-Nä, ge dig nu, sluta tjura.
Det gick knappt att prata med honom....så arg och irriterad.
Nu hade man nöjda och glada barn med sig, och då ska väl gubben bryta ihop....Men jag lovar älskling. Nästa gång ska jag ta med tutten och snutte:)
Vill ni veta hur det slutade...Han gick tillbaka och köpte en annan tröja, för dom hade ju faktiskt fler, nämen oj:) Puss på dig!
En "pooos" också bara...
Lilla hjärtat var bjuden på kalas till sin bästa Lucas i helgen. Och hon skulle vara fin, snögg (snygg) i håret och ha "snögga" skor på sig.
Ingen ide att försöka komma här och bestämma, hon visste precis.
OCH hon skulle vara där själv, hon är stor tjej. Hon tyckte mamma kunde vara hemma och göra tårta elr nått. Det var hennes Lucas, hennes bäääästa Kompiiiis.
Ja vad säger man...Ohh min lilla bebis, hur blev du så stor så snabbt, hihi.
Ingen ide att försöka komma här och bestämma, hon visste precis.
OCH hon skulle vara där själv, hon är stor tjej. Hon tyckte mamma kunde vara hemma och göra tårta elr nått. Det var hennes Lucas, hennes bäääästa Kompiiiis.
Ja vad säger man...Ohh min lilla bebis, hur blev du så stor så snabbt, hihi.
"mamma, ta ett kort till. Jag ska göra en pooos (pose) också!!!
Herregud.....haha
Så maktlösa....
Hittade denna artikel via en länk på Fb....
Tårarna gick inte att hålla tillbaka...Ibland kan man fråga sig vad meningen med livet egentligen är. När människor, i detta fallet ett litet oskyldigt barn drabbas. Vilken mardröm för denna familj som redan en gång förlorat ett barn.
Bara tanken när du hör ditt barn prata om "andra sidan", planera sin begravning....Och du står där som förälder och ska stötta, ge styrka men du vet att närsom, dag, minut...sekund, kan det vara över....för alltid...jag känner sånt otroligt medlidande till denna familj. Att bara försöka orka gå vidare, kämpa igenom dagarna för att förstå att det aldrig blir som det varit.
Att som förälder förlora det finaste och värdefullaste man har...Det är ju dem vi lever för, som vi skapat själva till våra egna. Våra hjältar!
Sorgligt...Ledsamt...
Jag skänker ikväll en extra tanke till att föräldrar och syskon som förlorat en familjemedlem. En tanke syns inte, men den berör och värmer hjärtat i svåra stunder....
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.115826-sebbe-visste-att-han-snart-skulle-do?ref=fb
fredag 14 september 2012
Ett fång med rosor.....
Idag är det tungt....Min älskade mamma skulle fyllt 57 år idag.....
Har svårt att beskriva mina känslor, känner en enorm frustation och saknad...Frustation över att inte kunna dela denna dagen med mamma, och den oändliga saknad som hela tiden finns inom mig.
Känslorna svajar fram och tillbaka, men hur jag än vrider och vänder på det så går det inte....Du kommer aldrig tillbaka.....och det gör så ont!
Din sista födelsedagen vi firade tillsammans med dig....orkar jag inte skriva om...
Men jag väljer att skriva om den näst sista.
Du bjöd med familjen på en kryssning till Finland, du var så glad att vi kunde göra detta tillsammans. Och vi hade så roligt. Har tittat på bilderna från resan..... Du lyste av lycka, njöt av stunden....Gav kärlek till oss alla.
Idag är jag så otroligt tacksam att vi gjorde detta.
Idag hade jag velat ge dig ett stort fång rosor, och velat säga hur mycket jag älskar dig och uppskattade dig....men det går inte...
Älskar dig...saknar dig min finaste Ängel i himlen<3 p="p">
Till alla er som läser.
Ge dina nära och kära extra mycket kärlek idag till fredagsmyset....ta vara på tiden och uppskatta det du har, lova mig det.
måndag 16 juli 2012
Lars Winnerbäck i slottsruinen
Äntligen kom dagen som vi längtat till..... Winnebäcks konsert i slottruinen.....
Men tyvärr sitter jag här nu lite smått besviken...
Ikväll blev det inte så magiskt, vilket HAN är själv väldigt mycket. Jag gillar Lasse som den person han är, sitt sätt, sin överlägsenhet ut till folket, å sin musik...men...
Det var inte guld det han leverade denna turne, tyvärr.
Lasse är den som skriver sina låtar, som får folket att sjunga med och leva sig in i texterna som han gör. Han är väldigt bra på det...men denna konsert var något av det annorlunda mot vad han presterat innan.
För mycket nytt material som liksom tog över hela stunden. Alla "gamla" låtar försvann i det nya och gjorde denna kväll lite "bortom allt annat" om man kan säga så.
Det man ändå inte kommer undan med är att han när han väl sätter igång med sitt genuina sätt att leverera, så smälter man, absolut...så är det.
Men ikväll var det för mycket "annat" tyvärr och man hörde det tisslades å tasslades överallt om att alla väntade på att det verkligen skulle sätta igån och händer skulle lyftas till skyarna...
Lasse är en musiker som blivit något genom ett ex antal låtar han skrivit...dom får inte försvinna, då försvinner tyvärr hela han....dom är så formade för honom och har blivit en del av han själv, något vi alla förknippar denna stora musiker med.
Och på väg ut från ruinen hör man människor beklaga sig över ett väldigt dåligt avslut.
Men jag ger inte upp, Lasse är något magiskt...fortfarande.. Och jag hoppas att jag nästa gång får uppleva den där fantastiska, obeskrivliga stunden jag alltid upplevt när han stått på scenen och spridit guld omkring sig.
Och att åtminstone får höra "solen i ögonen" som final.......
Den fattades ikväll....
Jag avslutar ändå med HEJA LASSE!
Men tyvärr sitter jag här nu lite smått besviken...
Ikväll blev det inte så magiskt, vilket HAN är själv väldigt mycket. Jag gillar Lasse som den person han är, sitt sätt, sin överlägsenhet ut till folket, å sin musik...men...
Det var inte guld det han leverade denna turne, tyvärr.
Lasse är den som skriver sina låtar, som får folket att sjunga med och leva sig in i texterna som han gör. Han är väldigt bra på det...men denna konsert var något av det annorlunda mot vad han presterat innan.
För mycket nytt material som liksom tog över hela stunden. Alla "gamla" låtar försvann i det nya och gjorde denna kväll lite "bortom allt annat" om man kan säga så.
Det man ändå inte kommer undan med är att han när han väl sätter igång med sitt genuina sätt att leverera, så smälter man, absolut...så är det.
Men ikväll var det för mycket "annat" tyvärr och man hörde det tisslades å tasslades överallt om att alla väntade på att det verkligen skulle sätta igån och händer skulle lyftas till skyarna...
Lasse är en musiker som blivit något genom ett ex antal låtar han skrivit...dom får inte försvinna, då försvinner tyvärr hela han....dom är så formade för honom och har blivit en del av han själv, något vi alla förknippar denna stora musiker med.
Och på väg ut från ruinen hör man människor beklaga sig över ett väldigt dåligt avslut.
Men jag ger inte upp, Lasse är något magiskt...fortfarande.. Och jag hoppas att jag nästa gång får uppleva den där fantastiska, obeskrivliga stunden jag alltid upplevt när han stått på scenen och spridit guld omkring sig.
Och att åtminstone får höra "solen i ögonen" som final.......
Den fattades ikväll....
Jag avslutar ändå med HEJA LASSE!
onsdag 27 juni 2012
Underbara Midsommar
I år samlades vi hemma hos Fia & Tomas. Vi var runt 26 stycken och hälften var barn.
Vädret var helt okej och vi var ute hela dagen, vi kom dit vid halv ett och sedan kom alla en efter en. Sill och potatis och sedan Dans runt midsommarstången och Jimmy spelade gitarr och barnen ville bara ha mormors 'Mormors lilla kråka' om och om igen.
Wilma skrattade så hon höll på att kissa på sig. Sen hade Fia som är väldigt pedagogisk gjort massa uppdrag som barnen skulle klara av, så vi begav oss till grusplanen. en grupp med stora barn, och en med dem lite mindre. Barnen kämade och slet för att klara allt. Priset blev skattjakt! Väskor med olika innehåll som godis, bullar, kex och festisar hade gömts på olika ställen och när dem hittat alla så samlades vi i gräset och mumsade på allt. Tack Fia!
Efter detta skulle ledaren Tomas ta hand om femkampen....kan fortfarande bara räkna till att det blev en trekamp...hmm Tomas, har du någon förklaring till detta, hihi. Kan ju kanske vart att du inte visste vad du skulle hitta på, planering låg långt bort tror jag. Men vi gillar dig ändå=)
Sen flöt det på med Tårta, och sedan framåt kvällen blev det grillning ååååååå sen kom REGNET!
Alla samlades inne och folk började så smått dra sig hemåt.
Tack än en gång för en fantastiskt trevlig midsommar alla som var med, och ett stort TACK till Fia & Tomas<3
Nu ser vi fram emot nästa år=)
Vädret var helt okej och vi var ute hela dagen, vi kom dit vid halv ett och sedan kom alla en efter en. Sill och potatis och sedan Dans runt midsommarstången och Jimmy spelade gitarr och barnen ville bara ha mormors 'Mormors lilla kråka' om och om igen.
Wilma skrattade så hon höll på att kissa på sig. Sen hade Fia som är väldigt pedagogisk gjort massa uppdrag som barnen skulle klara av, så vi begav oss till grusplanen. en grupp med stora barn, och en med dem lite mindre. Barnen kämade och slet för att klara allt. Priset blev skattjakt! Väskor med olika innehåll som godis, bullar, kex och festisar hade gömts på olika ställen och när dem hittat alla så samlades vi i gräset och mumsade på allt. Tack Fia!
Efter detta skulle ledaren Tomas ta hand om femkampen....kan fortfarande bara räkna till att det blev en trekamp...hmm Tomas, har du någon förklaring till detta, hihi. Kan ju kanske vart att du inte visste vad du skulle hitta på, planering låg långt bort tror jag. Men vi gillar dig ändå=)
Sen flöt det på med Tårta, och sedan framåt kvällen blev det grillning ååååååå sen kom REGNET!
Alla samlades inne och folk började så smått dra sig hemåt.
Tack än en gång för en fantastiskt trevlig midsommar alla som var med, och ett stort TACK till Fia & Tomas<3
Nu ser vi fram emot nästa år=)
måndag 18 juni 2012
Skolavslutning för min Stora tjej!
Tänk vad tiden susar förbi med vindens fart...Clara har nu gått ett år i skolan, sitt första år i
6års klassen.
Ett år som man idag kan sitta och fundera på hur fort det gått. Hon är stor min "lilla" tjej nu.
Hon ska snart springa in i skolan och sitta vid sin bänk i Ettan!
Detta år som nu har gått har verkligen gett så mycket. Hon har utvecklats och blivit en ännu mer "vuxen" individ. Hon lärde sig redan efter en månad att skriva. Minns att hon skrev massa lappar till oss här hemma om precis allt. Hon var så lycklig. hon satt å ljudade och läste rad efter rad i olika sammanhang. Idag skriver hon flytande, dock med vissa stavfel, men hon kan=)
Och alla andra saker hon tagit vid sig i skolan har varit rent lärande och kom för att stanna. Att ta ansvar och komma ihåg är också en stor grej.
Vart tog min lilla bebis vägen?=)
Och i Fredags var den stora dagen då vi begav oss till Kyrkan. Och jag är så glad att vi fick åka dit. Det är så många runt omkring som inte får fira sin skolavslutning i en kyrka. Jag är inte på nått sätt religös, men det är något speciellt att få vara där. Alla mina nio år jag gick i skolan så var det alltid Skolavslutning i kyrkan. Man längtade och såg fram emot det. Trots att det kliade i benen och det var svårt att sitta still när Prästen talade eller psalmerna sjöngs så var det ändå så det skulle vara=)
Clara och hennes förskoleklasser sjöng så fint. De lyfte hela kyrktaket tror jag nästan...Och när det var dax att gå ut, var det en underbar känsla att se dem alla gå ut med ett sånt leende på läpparna. Och då minns man själv hur det var, fantastiskt!!
måndag 7 maj 2012
Lycklig Tjej....
Det har tjatats mycket här hemma från stora prinsessan om att få en hamster elr kanin...Många kompisar har fått hamstrar och avundsjukan stiger. Jag hade själv hamstrar när jag var yngre i olika omgångar. En var hur go och kelig som helst och en riktigt fin guldhamster. Den andra skaffade jag när Micke och jag bodde i stan...Han var raka motsatsen...helt galen, tror kanske nu i efterhand att allt inte stod rätt till.
Men när jag bodde hemma hos mamma så var längtan efter en kanin väldigt stor, dock fick jag aldrig någon, men grannen hade en så jag fick låna den ibland=)
Men nu har vi velat rätt mycket här hemma fram och tillbaka...det vi känner är att Clara är en väldigt trogen djurvän, hon älskar djur ingen tvekan...Hon är lugnet själv i djurs närhet och det lyser i hennes ögon. Vår katt Mollan här hemma och Clara har en speciell relation...det är inte mycket vi får göra med henne, men Clara får göra precis vad som helst...och katten njuter av allt.
Så min Käre sambo och jag har diskuterat detta och han är väl inte jätteförjust i att Clara vill ha en kanin...fast jag vet hur det slutar om det kommer in en liten söting i vårt hus...då kan han inte hålla tassarna borta, haha
Nä, men han har förklarat för henne att det krävs rätt mycket av henne, givetvis med hjälp av oss att ha en kanin. Hon förstår, och jag tror faktiskt innerst inne att hon gör det. Och hon vet att det är någon som kommer finnas ett bra tag i hennes liv.
Och jag själv har som sagt sen jag var liten velat ha en kanin. Jag är iallafall mer för kanin än hamster nu i detta läget.
Så nu har vi kommit så långt att vi ska åka och titta på en liten 7 veckors kaninunge imorgon. Och om allt känns rätt och bra så kommer nog denna lille gosiga att flytta in hos oss om ett tag.
Men när jag bodde hemma hos mamma så var längtan efter en kanin väldigt stor, dock fick jag aldrig någon, men grannen hade en så jag fick låna den ibland=)
Men nu har vi velat rätt mycket här hemma fram och tillbaka...det vi känner är att Clara är en väldigt trogen djurvän, hon älskar djur ingen tvekan...Hon är lugnet själv i djurs närhet och det lyser i hennes ögon. Vår katt Mollan här hemma och Clara har en speciell relation...det är inte mycket vi får göra med henne, men Clara får göra precis vad som helst...och katten njuter av allt.
Så min Käre sambo och jag har diskuterat detta och han är väl inte jätteförjust i att Clara vill ha en kanin...fast jag vet hur det slutar om det kommer in en liten söting i vårt hus...då kan han inte hålla tassarna borta, haha
Nä, men han har förklarat för henne att det krävs rätt mycket av henne, givetvis med hjälp av oss att ha en kanin. Hon förstår, och jag tror faktiskt innerst inne att hon gör det. Och hon vet att det är någon som kommer finnas ett bra tag i hennes liv.
Och jag själv har som sagt sen jag var liten velat ha en kanin. Jag är iallafall mer för kanin än hamster nu i detta läget.
Så nu har vi kommit så långt att vi ska åka och titta på en liten 7 veckors kaninunge imorgon. Och om allt känns rätt och bra så kommer nog denna lille gosiga att flytta in hos oss om ett tag.
Tandfen!
Förra veckan tappade Clara sin andra tand när hon var på fritids. Lycka när hon kom hem och skulle få lägga tanden i glaset för att sedan få besök av Tandfen på natten.
Jag hällde upp vatten i glaset och bad henne lägga i tanden innan vi skulle läsa godnattsagan.
Vet ni vad min lilla fis unge säger?=)
-Men mamma, det ska inte vara något vatten i glaset!!
-Ehh jo, det ska det annars händer ju ingenting, säger jag
-Fattar du inte, om man lägger i tanden UTAN vatten så får man ju en papperspeng istället!
Så var det iallafall inte när jag var liten, elr vi var kanske inte så SMARTA på den tiden! =)
Och tänka sig, dagen efter låg det en papperspeng i glaset, hmm förstår ingenting;) haha
Smart Tjej, Knäpp Mamma....=)
Jag hällde upp vatten i glaset och bad henne lägga i tanden innan vi skulle läsa godnattsagan.
Vet ni vad min lilla fis unge säger?=)
-Men mamma, det ska inte vara något vatten i glaset!!
-Ehh jo, det ska det annars händer ju ingenting, säger jag
-Fattar du inte, om man lägger i tanden UTAN vatten så får man ju en papperspeng istället!
Så var det iallafall inte när jag var liten, elr vi var kanske inte så SMARTA på den tiden! =)
Och tänka sig, dagen efter låg det en papperspeng i glaset, hmm förstår ingenting;) haha
Smart Tjej, Knäpp Mamma....=)
söndag 15 april 2012
Vi håller tummarna...
....på att vi denna vecka slipper allt vad sjukdomar och besvärligheter innebär här hemma.
Nu vill tjejerna vara på förskolan/dagis och släppa loss all energi och träffa sina kompisar.
Jag vill jobba=) japp sådeså!
Clara avslutar sin penicillin, (asch vet inte hur det stavas) kur imorgon, och vi håller stenhårda tummar på att hon får vara frisk fram till operationen om 2 1/2 vecka. Just nu känns det som räddningen, trumhinnorna var mycket infekterade och jag är så tacksam över att Skolsyster uppmärksammade Claras hörsel och skickade remissen till sjukhuset.
Vi har kollat på en film på nätet där man kan följa vad som kommer att ske när man kommer till sjukhuset. På 1177.se, vidare in på Barn och familj och sedan Barnavdelningen. Där finns det filmer som handlar om olika djur som ska göra olika saker på sjukhuset. Verkligen att rekommendera!!
Och vi kollade på en hund som fått ont i örat och skulle sätta in rör.
Först var jag lite skeptisk till detta då det kan ge negativ effekt. Men filmen är så bra utförd och beskriver exakt hur det går till. Clara har kollat många gånger nu, och det känns verkligen som om hon är beredd och har någorlunda kontroll över den kommande händelsen.
Och jag vill att hon ska vara beredd, vill inte att hon inte vet vad som väntar...
Och som sagt....Man får ju GLASS efter=)
Wilma har varit på lugnröntgen denna veckan, ett underlag inför den kommande hjärtundersökning i maj. Då vi ska till en kardiolog. Den känns i mamma hjärtat vill jag säga...Uscha....man vet verkligen ingenting.
Så vi glädjer oss över att vi har ett energiknippe här hemma, då känns det lite lättare......
Nu vill tjejerna vara på förskolan/dagis och släppa loss all energi och träffa sina kompisar.
Jag vill jobba=) japp sådeså!
Clara avslutar sin penicillin, (asch vet inte hur det stavas) kur imorgon, och vi håller stenhårda tummar på att hon får vara frisk fram till operationen om 2 1/2 vecka. Just nu känns det som räddningen, trumhinnorna var mycket infekterade och jag är så tacksam över att Skolsyster uppmärksammade Claras hörsel och skickade remissen till sjukhuset.
Vi har kollat på en film på nätet där man kan följa vad som kommer att ske när man kommer till sjukhuset. På 1177.se, vidare in på Barn och familj och sedan Barnavdelningen. Där finns det filmer som handlar om olika djur som ska göra olika saker på sjukhuset. Verkligen att rekommendera!!
Och vi kollade på en hund som fått ont i örat och skulle sätta in rör.
Först var jag lite skeptisk till detta då det kan ge negativ effekt. Men filmen är så bra utförd och beskriver exakt hur det går till. Clara har kollat många gånger nu, och det känns verkligen som om hon är beredd och har någorlunda kontroll över den kommande händelsen.
Och jag vill att hon ska vara beredd, vill inte att hon inte vet vad som väntar...
Och som sagt....Man får ju GLASS efter=)
Wilma har varit på lugnröntgen denna veckan, ett underlag inför den kommande hjärtundersökning i maj. Då vi ska till en kardiolog. Den känns i mamma hjärtat vill jag säga...Uscha....man vet verkligen ingenting.
Så vi glädjer oss över att vi har ett energiknippe här hemma, då känns det lite lättare......
tisdag 10 april 2012
Dubbelsidig Öroninflammation=(
Nu har vi vart hos doktorn med Stora prinsessan.
Dubbelsidig Öroninflammation!
Och det öran hon inte har ont i var det som var mest illa.....
Nu blir det soffmys, kåvepenin och vila!
Min älskade lilla Claran<3
Dubbelsidig Öroninflammation!
Och det öran hon inte har ont i var det som var mest illa.....
Nu blir det soffmys, kåvepenin och vila!
Min älskade lilla Claran<3
VAB...igen=(
Förra veckan satt jag hemma med en tjej som hade gips runt armen och min andra tjeja hade feber, magont och ont i halsen...
Idag går vi upp på morgonen och inser att Clara har feber igen och väldigt ont i sitt öra, ledsen tjej som är så trött på att inte kunna leka med sina kompisar eller få vara riktig frisk.
Själv vill jag bara kunna åka till mitt jobb och få arbeta....Jag älskar ju att jobba!
Det blir oftast jag som får ta VAB dagarna då Micael har ett mer ansvarsfullt uppdrag på sitt jobb och det krävs av honom att allt ska funka och affärerna flyta på. Men ibland blir man bara så frusterad, det tar att varje gång lyfta telefonluren och ringa...Fast man innerst inne vet att det är inget fel, mina små underbara änglar behöver mig och då finns inga hinder.
Det är bara det att har det väl börjat med att dom blivit sjuka, så känns det som dem måste gå igenom allt innan bubblan spricker och vardagen åter kan flyta på.
Men ALLT för mina små änglar! Min värme och närhet håller dom trygga och inget annat i världen är viktigare än att dom känner så.
Nu ska vi åka till Doktorn....Å jag gissar att denna gången är det Öroninflammation=(
Bara tre veckor kvar tills rören sätts in....
Idag går vi upp på morgonen och inser att Clara har feber igen och väldigt ont i sitt öra, ledsen tjej som är så trött på att inte kunna leka med sina kompisar eller få vara riktig frisk.
Själv vill jag bara kunna åka till mitt jobb och få arbeta....Jag älskar ju att jobba!
Det blir oftast jag som får ta VAB dagarna då Micael har ett mer ansvarsfullt uppdrag på sitt jobb och det krävs av honom att allt ska funka och affärerna flyta på. Men ibland blir man bara så frusterad, det tar att varje gång lyfta telefonluren och ringa...Fast man innerst inne vet att det är inget fel, mina små underbara änglar behöver mig och då finns inga hinder.
Det är bara det att har det väl börjat med att dom blivit sjuka, så känns det som dem måste gå igenom allt innan bubblan spricker och vardagen åter kan flyta på.
Men ALLT för mina små änglar! Min värme och närhet håller dom trygga och inget annat i världen är viktigare än att dom känner så.
Nu ska vi åka till Doktorn....Å jag gissar att denna gången är det Öroninflammation=(
Bara tre veckor kvar tills rören sätts in....
lördag 7 april 2012
Nu finns snart blogg Nr 2 färdig...
Nu har jag äntligen satt mig ner och börjat bygga upp en blogg som kommer handla om min stora passion här i livet....Tårtor och annat gottigotti!!
Ska bli kul att kunna ha en blogg där jag visar upp mina verk och hoppas att ni läsare tycker det både är intressant och roligt att följa...
Jag älskar att få upp en ide' i huvudet, utveckla den och till slut få göra och visa ett färdigt resultat!!
Ska bli kul att kunna ha en blogg där jag visar upp mina verk och hoppas att ni läsare tycker det både är intressant och roligt att följa...
Jag älskar att få upp en ide' i huvudet, utveckla den och till slut få göra och visa ett färdigt resultat!!
Ohh i love it
= )
tisdag 3 april 2012
Då var man närmre 40 än 20...Läskigt!
Började med en fest för alla vänner på Lördagen, då vi bjöd på middag och Tårta som jag dagen till ära gjort själv. Och dom blev bra, bara en av dom som sög åt sig lite väl av fyllningarna.
Men jag måste säga. Vilken fest....Alla var så glada, alla hade så roligt och vi satt vid långbordet hela kvällen och jag ville bara stanna tiden!! Fick så fina presenter och blommor...så rörd!
Alla som var här, ni ska veta att jag njuter fortfarande....många härliga minnen som följer mig livet ut.
Kan nästan fälla en tår, ni är Underbara!!
God I'm so lucky!!
På måndagen då jag faktiskt fyllde 30 år...nä usch..det ser så konstigt ut när jag skriver, trea och en nolla, ohh scary! Det blir terapi på att vänja sig... =)
Men iallafall jag blev väckt av min underbara familj som hade ett fång rosor till mig...nämre 50 st i en bukett, så fin. Fick också ett jättefint Halsband och ett par skor jag velat ha. Älskar ER!!
Förmiddagen tog vi det bara lugnt. Ida med familj och Fam Olin skulle dyka upp lite senare, samt Marie-lousie och Torbjörn och Rickard å Rebecka. Och jag jag sa till Micke att "Hade velat ha mormor här idag, att vi inte tänkt på det. Och så gick han iväg och jag kan lova att om det pep många gånger i min mobil, då skulle ni hört hans. sen började gästerna fylla på...
Och runt fyra tiden plingar det på dörren....Och vilka står inte där=) Pappa, Lotta, Syrran ååååå MORMOR!!
Då hade Min älskade sambo messat med Lotta, för han visste att dom skulle komma, alla visste utom jag=) Och efter mitt uttalande om Mormor hade han pratat med Lotta, som i sin tur ringt Mormor....Och sen hade dom hämtat upp henne på vägen....Jag älskar er så mycket. Det betyder enormt mycke att hon kom hit...Det värmer mitt hjärta<3
Tack Alla för Presenter & Blommor!
Så jag kan numera dra slutsatsen att:
1 Det var inte så farligt att fylla 30, bara att se siffrona...
2 Jag ser ju faktiskt inte äldre ut än 20...bara det är ju fantastiskt=)
Och det bästa av allt
JAG ÄR OMGIVEN AV FANTASTISKA VÄNNER OCH EN FAMILJ RUNT OMKRING MIG SOM BETYDER SÅ OERHÖRT MYCKET OCH BARA DET GÖR ATT LIVET ÄR UNDERBART!!
ETT STORT TACK TILL ALLA SOM GRATTAT MIG PÅ ALLA DE MÖJLIGA VÄGAR SOM FINNS.... ÄLSKAR ER!!
Till Mamma...En fin stjärna lyste extra klart denna kvällen...
alltid med mig...Älskar dig!<3
Gipsad arm!
I söndags när jag var på jobbet ringer min käre sambo och jag hör i bakgrunden att någon är väldigt ledsen...tusen tankar strömmade i huvudet.. det visar sig att Wilma har ramlat och tydligen lyckats få armen under ryggen på nått konstigt sätt. Helt hysterisk och hon höll sig med den andra armen på den armen hon skadat och vägrade släppa taget.
Vid detta tillfället var även Clara dålig så jag fick sätta mig i bilen hem och skjutsa in Micke och Wilma till akuten och sen fick Clara och jag åka hem.
Tiden gick och efter några timmar får jag veta att det blir röntgen, samtidigt kräks Clara här hemma och jag kände sån frustation av att inte kunna vara på båda ställen samtidigt. Ett svidande mammahjärta....
Men det hela slutar iallafall med att Wilmas arm blir gipsad, men ingenting var brutet som tur var. Dock hade hon riktigt riktigt ont och därav gipset för att slippa belasta armen.
Hon hankar sig fram lilla tjejan, lite irritation är det allt. Men hon kämpar tappert min lilla prinsessa.
Idag skulle hon till och med Klä av sig själv...Och efter många om och men så hade hon fått av sig tröjan, envis så in i norden=)
På Torsdag ska gipset bort, sen får vi se hur det blir.
Och imorgon blir det dagis, hon har tjatat hela dan....Måste ju visa sin arm för alla kompisar, och hon har sagt att dom får faktiskt känna liiite bara, hihi
Clara mår också bättre här nu ikväll och längtar till sina kompis, och jag vill åka och jobba
Så vi är nog alla lite trötta på att lunka runt i detta huset. Nu vill vi har vardag igen!!
Vid detta tillfället var även Clara dålig så jag fick sätta mig i bilen hem och skjutsa in Micke och Wilma till akuten och sen fick Clara och jag åka hem.
Tiden gick och efter några timmar får jag veta att det blir röntgen, samtidigt kräks Clara här hemma och jag kände sån frustation av att inte kunna vara på båda ställen samtidigt. Ett svidande mammahjärta....
Men det hela slutar iallafall med att Wilmas arm blir gipsad, men ingenting var brutet som tur var. Dock hade hon riktigt riktigt ont och därav gipset för att slippa belasta armen.
Hon hankar sig fram lilla tjejan, lite irritation är det allt. Men hon kämpar tappert min lilla prinsessa.
Idag skulle hon till och med Klä av sig själv...Och efter många om och men så hade hon fått av sig tröjan, envis så in i norden=)
På Torsdag ska gipset bort, sen får vi se hur det blir.
Och imorgon blir det dagis, hon har tjatat hela dan....Måste ju visa sin arm för alla kompisar, och hon har sagt att dom får faktiskt känna liiite bara, hihi
Clara mår också bättre här nu ikväll och längtar till sina kompis, och jag vill åka och jobba
Så vi är nog alla lite trötta på att lunka runt i detta huset. Nu vill vi har vardag igen!!
Undra vilket som väger mest gipset? el Wilma?
=)
tisdag 20 mars 2012
Där ser man =)
Clara har varit med i Kråkes Bokklubb, böcker som är anpassade för att barnen ska lära sig om olika saker. Väldigt pedagogiskt gjorda ochböckerna är som en saga. Som då givetivs handlar om pojken Kråke och hans Familj. Kan verkligen rekommendera denna bokklubb, barnen lär sig väldigt mycket kan jag garantera. Kan även fyndas på tradera har jag sett.
Men iallafall En bok handlar om hur Kråke kom till Världen...ja ni förstår vad det handlar om, dvs resan från "guppigupp" i sängen till födseln....
Kråkes pappa berättar att det bildas jättemånga ägg och sedan är det bara ett ägg som kommer att bli en bebis. Och han brukar säga till Kråke att Kråke var den som VANN=)
Så här hemma hör vi ofta att Clara är Vinnaren, hon var det snabbaste ägget...=) Vi är mycket informerade om detta, Hon VANN!
Häromdagen säger Clara än en gång att
-Mamma, jag är bäst, för jag vann ju, och så jublar hon...
-Ja, fast älskling jag är ju också en vinnare då, jag var ju också snabbast eller hur?, säger jag
Vet ni vad hon säger?
-Ja Mamma jaaaag vet, MEN jag har mer komplicerade celler än du!
Vad svarar man på detta, jag orkade inte ens med en följdfråga...istället skrattade jag och var hyfsat imponerad av detta svar.....från en 6 åring. Jag var överkörd!
Men iallafall En bok handlar om hur Kråke kom till Världen...ja ni förstår vad det handlar om, dvs resan från "guppigupp" i sängen till födseln....
Kråkes pappa berättar att det bildas jättemånga ägg och sedan är det bara ett ägg som kommer att bli en bebis. Och han brukar säga till Kråke att Kråke var den som VANN=)
Så här hemma hör vi ofta att Clara är Vinnaren, hon var det snabbaste ägget...=) Vi är mycket informerade om detta, Hon VANN!
Häromdagen säger Clara än en gång att
-Mamma, jag är bäst, för jag vann ju, och så jublar hon...
-Ja, fast älskling jag är ju också en vinnare då, jag var ju också snabbast eller hur?, säger jag
Vet ni vad hon säger?
-Ja Mamma jaaaag vet, MEN jag har mer komplicerade celler än du!
Vad svarar man på detta, jag orkade inte ens med en följdfråga...istället skrattade jag och var hyfsat imponerad av detta svar.....från en 6 åring. Jag var överkörd!
måndag 19 mars 2012
Nu blir det rör...
Som sagt idag var jag på sjukhuset med Clara. Denna tjej som alltid blivit lite tillbakadragen vid nya miljöer och människor trevade in och spelade så cool...
Vi blev inkallade till hörseltestrummet av en jättegullig tjej som utbildade sig till audionom. Hon presenterade sig och Clara säger glatt och tydligt
-Jag heter Clara Söderlund, hej på dig, och kastade med håret åt sidan=)
Jag kunde knappt hålla mig för skratt och när jag såg att tjejen småflinade så började jag med.
- Här har vi minsann en glad och sprallig tjej, säger hon till Clara.
Grejen är den att oftast måste jag säga till Clara att säga HEJ, när någon annan hälsar. Hon tänker liksom inte på det ibland och då måste man påminna henne. Men i detta fallet fixade hon det galant, haha.
Sen fick vi sitta i ett väldigt ljudlös bur, väldigt konstig känsla tyckte jag att det var iallafall.Trots att jag suttit där inne själv många många gånger. Clara får hörlurar och en "pip" att trycka på varje gång hon hörde ett pip i lurarna. Hon koncentrerade sig väldigt mycket på att höra pipen....men ju längre tiden gick desto mer såg jag att tålamodet sänktes...dinglande med benen, pustande....Men hon höll fast vid "pipen" hela tiden. När jag kollar till henne igen så hänger hon typ med huvudet mellan benen, men "pipen" i stadig hand=) tålamodet var i sitt yttersta att brista och jag tänkte för mig själv "att måtte detta var färdigt snart" Och så öppnades dörren och Clara sken upp som en sol!
Sen vidare till Läkarbesöket. Och med pappren från hörseltestet och en titt i öronen, så var enda utvägen att sätta in rör i öronen, hon hade mycket vätska bakom trumhinnorna, och det fanns ingen annan utväg... Inte lustigt att hon hört så illa, men så illa trodde vi nog inte att det varit. Men nu förstår vi varför hon velat ha så hög volym på tv'n osv....
Men då jag själv vart öronbarn och opererat in rör minst 10 ggr samt ny trumhinna så finns det ju tyvärr chans att föra det vidare. Jag hoppas bara att det ska räcka med rören...inget annat...
Läkaren ville göra det så fort som möjlig, för Claras skull med tanke på att det var rätt illa. Så inom 8 veckor kommer det ske.
Vi fick information om operationen, samt emla kräm med oss hem, så vi var förberedda för nästa besök som sagt.
När vi lämnar avdelningen så frågar Clara mig vad det är för kräm, för hon hade rätt mycket myror i brallan efter att suttit still så länge, så hon visste inte vad vi pratat om doktorn och jag.
Men jag förklarade att hon skulle operera sina öron och krämen skulle sitta på händerna så dom kan sätt en nål där för att det inte ska kännas nått när dom sticker. Hon hajade det..
Berättade att vi skulle sätta på den hemma typ 2 timmar innan vi åkte till sjukhuset igen. Vet ni vad hon säger:
- Nä mamma, man ska sätta på den en till en och en halv timme innan, det hörde jag!
ja, det var ju sant, tji fick jag och det man inte tror dom lyssnar på har man helt fel med.
Sen fortsatte jag berätta att man fick "sova gott medicin" i den och när man vaknar igen så får man glass! Där sken Clara Söderlund upp....GLASS!!
När pappa kom hem springer Clara och möter honom och säger
-Pappa jag ska opereras och vet du? Man får GLASS efter!!!
Måste ändå säga att hon verkar rätt lugn till det här, inga "jag vill inte" eller nått sånt. Som sagt hon känns rätt Cool, iallafall berör det henne inte just nu. Och innerst inne så tror jag att alla gånger hon vart med när Wilma opererats kanske gjort henne lite insatt och hon vet att allt blir bra. Som lite terapi kan man väl säga. Och Hon är så medveten om att efter detta kommer hon höra mycket bättre. Kan tänka mig att hon tycker det är jobbigt, hon får koncentrera sig mer och det märks här hemma när vi började prata om det Micael och jag ikväll att hon är mycket tröttare på em/kvällarna nu. Tror faktiskt att det tar lite på henne. Min Stora fina Sessa<3
Vi blev inkallade till hörseltestrummet av en jättegullig tjej som utbildade sig till audionom. Hon presenterade sig och Clara säger glatt och tydligt
-Jag heter Clara Söderlund, hej på dig, och kastade med håret åt sidan=)
Jag kunde knappt hålla mig för skratt och när jag såg att tjejen småflinade så började jag med.
- Här har vi minsann en glad och sprallig tjej, säger hon till Clara.
Grejen är den att oftast måste jag säga till Clara att säga HEJ, när någon annan hälsar. Hon tänker liksom inte på det ibland och då måste man påminna henne. Men i detta fallet fixade hon det galant, haha.
Sen fick vi sitta i ett väldigt ljudlös bur, väldigt konstig känsla tyckte jag att det var iallafall.Trots att jag suttit där inne själv många många gånger. Clara får hörlurar och en "pip" att trycka på varje gång hon hörde ett pip i lurarna. Hon koncentrerade sig väldigt mycket på att höra pipen....men ju längre tiden gick desto mer såg jag att tålamodet sänktes...dinglande med benen, pustande....Men hon höll fast vid "pipen" hela tiden. När jag kollar till henne igen så hänger hon typ med huvudet mellan benen, men "pipen" i stadig hand=) tålamodet var i sitt yttersta att brista och jag tänkte för mig själv "att måtte detta var färdigt snart" Och så öppnades dörren och Clara sken upp som en sol!
Sen vidare till Läkarbesöket. Och med pappren från hörseltestet och en titt i öronen, så var enda utvägen att sätta in rör i öronen, hon hade mycket vätska bakom trumhinnorna, och det fanns ingen annan utväg... Inte lustigt att hon hört så illa, men så illa trodde vi nog inte att det varit. Men nu förstår vi varför hon velat ha så hög volym på tv'n osv....
Men då jag själv vart öronbarn och opererat in rör minst 10 ggr samt ny trumhinna så finns det ju tyvärr chans att föra det vidare. Jag hoppas bara att det ska räcka med rören...inget annat...
Läkaren ville göra det så fort som möjlig, för Claras skull med tanke på att det var rätt illa. Så inom 8 veckor kommer det ske.
Vi fick information om operationen, samt emla kräm med oss hem, så vi var förberedda för nästa besök som sagt.
När vi lämnar avdelningen så frågar Clara mig vad det är för kräm, för hon hade rätt mycket myror i brallan efter att suttit still så länge, så hon visste inte vad vi pratat om doktorn och jag.
Men jag förklarade att hon skulle operera sina öron och krämen skulle sitta på händerna så dom kan sätt en nål där för att det inte ska kännas nått när dom sticker. Hon hajade det..
Berättade att vi skulle sätta på den hemma typ 2 timmar innan vi åkte till sjukhuset igen. Vet ni vad hon säger:
- Nä mamma, man ska sätta på den en till en och en halv timme innan, det hörde jag!
ja, det var ju sant, tji fick jag och det man inte tror dom lyssnar på har man helt fel med.
Sen fortsatte jag berätta att man fick "sova gott medicin" i den och när man vaknar igen så får man glass! Där sken Clara Söderlund upp....GLASS!!
När pappa kom hem springer Clara och möter honom och säger
-Pappa jag ska opereras och vet du? Man får GLASS efter!!!
Måste ändå säga att hon verkar rätt lugn till det här, inga "jag vill inte" eller nått sånt. Som sagt hon känns rätt Cool, iallafall berör det henne inte just nu. Och innerst inne så tror jag att alla gånger hon vart med när Wilma opererats kanske gjort henne lite insatt och hon vet att allt blir bra. Som lite terapi kan man väl säga. Och Hon är så medveten om att efter detta kommer hon höra mycket bättre. Kan tänka mig att hon tycker det är jobbigt, hon får koncentrera sig mer och det märks här hemma när vi började prata om det Micael och jag ikväll att hon är mycket tröttare på em/kvällarna nu. Tror faktiskt att det tar lite på henne. Min Stora fina Sessa<3
Det här grejer vi galant....Och med GLASS på det kan det ju inte bli nått annat=)
söndag 18 mars 2012
Läste igenom några äldre inlägg, hahahoho
Satt och tittade igenom mina blogginlägg och fastnade vid detta, haha..."What a life"
http://mammasfinaste.blogspot.se/2008/12/varfor-bara-2-hander.html
Detta var min vardag...men nu sitter jag här...Haha, jag ÖVERLEVDE ju...hihi
Idag är det en annan situation, barnen är äldre och man har en helt annan vardag...Och jag njöt faktiskt lite när jag läste också...så härligt på nått sätt....Men ibland undrar man hur knasig man får bli liksom...fantastiskt...
Idag släpar jag dock inte runt på en babysitter, idag röjer jag bara undan tusenmiljoner saker hela tiden, och hittar en strumpa i det ena hörnet och ett halvätet äpple i det andra....herrejösses...
http://mammasfinaste.blogspot.se/2008/12/varfor-bara-2-hander.html
Detta var min vardag...men nu sitter jag här...Haha, jag ÖVERLEVDE ju...hihi
Idag är det en annan situation, barnen är äldre och man har en helt annan vardag...Och jag njöt faktiskt lite när jag läste också...så härligt på nått sätt....Men ibland undrar man hur knasig man får bli liksom...fantastiskt...
Idag släpar jag dock inte runt på en babysitter, idag röjer jag bara undan tusenmiljoner saker hela tiden, och hittar en strumpa i det ena hörnet och ett halvätet äpple i det andra....herrejösses...
Och det jag fortfarande söker är?.....
Fler än TVÅ händer! Haha...
Jag minns tillbaka....
Imorgon ska Clara på Besök på Öron Näsa hals på sjukhuset. Skolsköterskan har gjort hörseltest i skolan och hon tyckte att Clara hade lite svagare hörsel på sitt ena öra. Känns skönt att dom reagerar och försöker göra något åt det direkt.
Jag var ju själv ett kraftigt öronbarn när jag var yngre och har nog besökt den där avdelningen minst 200 ggr, och har även fått en ny trumhinna i mitt högra öra.
Men det är med lite blandade känslor jag åker dit imorgon.....När jag var liten var det jag som hade med min mamma...Kan minnas exakt hur hela besöket från det vi parkerade bilen till det vi var inne i undersökningsrummet. Mamma står vid receptionen och letar igenom alla familjens patientkort, begär reseersättning och slutligen kommer hon och sätter sig bredvid mig och tar tag i en veckotidning och säger "Det här går bra Sofi"
Själv sitter jag på samma plats varje gång, dinglar med benen och har en lite pirrig känsla i magen varje gång....Ja så här var det....
Imorgon är det JAG som Mamma till mitt Barn som på nått sätt kommer att göra en repris av detta....Men som sagt, till mitt barn.....
Kanske svårt för er att förstå, men känslorna är blandade och minnena kommer tillbaka...
Ska ändå bli så skönt att få veta om hon har lite nedsatt hörsel på ena örat. Vi kan märka även här hemma att hon inte riktigt hör vad vi säger ibland, samt att ljudet på tvn ska vara väldigt hög för att hon ska höra något.
Det återstår att se, vi har pushat henne mycket här hemma för detta besöket, och hon verkar rätt cool faktiskt....Så det blir nog inga problem=)
Jag var ju själv ett kraftigt öronbarn när jag var yngre och har nog besökt den där avdelningen minst 200 ggr, och har även fått en ny trumhinna i mitt högra öra.
Men det är med lite blandade känslor jag åker dit imorgon.....När jag var liten var det jag som hade med min mamma...Kan minnas exakt hur hela besöket från det vi parkerade bilen till det vi var inne i undersökningsrummet. Mamma står vid receptionen och letar igenom alla familjens patientkort, begär reseersättning och slutligen kommer hon och sätter sig bredvid mig och tar tag i en veckotidning och säger "Det här går bra Sofi"
Själv sitter jag på samma plats varje gång, dinglar med benen och har en lite pirrig känsla i magen varje gång....Ja så här var det....
Imorgon är det JAG som Mamma till mitt Barn som på nått sätt kommer att göra en repris av detta....Men som sagt, till mitt barn.....
Kanske svårt för er att förstå, men känslorna är blandade och minnena kommer tillbaka...
Ska ändå bli så skönt att få veta om hon har lite nedsatt hörsel på ena örat. Vi kan märka även här hemma att hon inte riktigt hör vad vi säger ibland, samt att ljudet på tvn ska vara väldigt hög för att hon ska höra något.
Det återstår att se, vi har pushat henne mycket här hemma för detta besöket, och hon verkar rätt cool faktiskt....Så det blir nog inga problem=)
Och jag ska försöka se allt positivt, göra det bästa av situationen...
Allt för min Dotter<3
Evig Kärlek....
Chris Medina, mannen som för mig har bevisat vad Evig Kärlek står för....Och jag blir lika tårögd varje gång jag hör denna låt. Jag kan inte låta bli att sända mina tankar till han och hans flickvän....Vilken tragedi dom tillsammans varit med om....Och Hon, som för några år sen var den där flickvännen som följe hans fotspår, gick på promenader i parken hand i hand....upptäckte världen tillsammans....ja allt som man gör som par.
Idag sitter hon i rullstol, i en värld som hela tiden sätter gränser för henne. Hon finns där, men inte som den hon en gång var. Och där står Han och stöttar henne i allt...Han finns kvar !Den dagen olyckan var framme fick dessa två människor utan sin vilja börja om från start.
Usch, blir så rörd...
På några få sekunder förändrades en värld där livet varit så enkelt, till en mardröm man alltid har som man önskar aldrig ska behöva bli sann... Men han hade ett val, stanna eller gå vidare.
Han kunde lika gärna bara lämnat henne för att ta sig vidare fram i livet, men han valde att stanna, hans kärlek till henne var lika stark trots att hon nu inte är den kvinna han höll sin hand med första gången.
Chris Medina är svaret på Evig Kärlek....
Han är mannen som bevisat att det spelar ingen roll, för vad som än händer så finns det inget som kan bryta banden för kärleken till den man älskar! Texten han skrivit är obeskrivlig....
Jag önskar verkligen dessa två människor all lycka i världen, för mig är dom fantastiska!!
Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone
And I know an angel was sent just for me
And I know I'm meant to be where I am
And I'm gonna be
Standing right beside her tonight
And I'm gonna be by your side
I would never leave when she needs me most
What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone
Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more
Every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
I'm forever keeping my angel close
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone
And I know an angel was sent just for me
And I know I'm meant to be where I am
And I'm gonna be
Standing right beside her tonight
And I'm gonna be by your side
I would never leave when she needs me most
What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone
Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more
Every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
I'm forever keeping my angel close
lördag 17 mars 2012
Imorgon firar vi 12 år tillsammans
Tiden rullar på och Imorgon firar vi 12 år tillsammans...
12 år?, känns som det var igår vi träffades. Jag satt här nu ikväll och läste igenom ett gammalt blogginlägg sen när vi firade 10 år. Och för att göra det hela enkelt så kopierade jag in det här. Och jag satt och småskrattade själv när jag läste det, herregud vilket förarbete jag la ner innan jag äntligen fick dig.....men en sak är säker.....JAG LYCKADES JU VÄLDIGT BRA IALLAFALL! haha....
Så till min finaste Älskade Micael....Du är allt för mig.. Älskar dig!!!
Här kommer mitt gamla inlägg...
12 år?, känns som det var igår vi träffades. Jag satt här nu ikväll och läste igenom ett gammalt blogginlägg sen när vi firade 10 år. Och för att göra det hela enkelt så kopierade jag in det här. Och jag satt och småskrattade själv när jag läste det, herregud vilket förarbete jag la ner innan jag äntligen fick dig.....men en sak är säker.....JAG LYCKADES JU VÄLDIGT BRA IALLAFALL! haha....
Så till min finaste Älskade Micael....Du är allt för mig.. Älskar dig!!!
Här kommer mitt gamla inlägg...
Firat 10 år....
Den 18 mars firade vi 10 år tillsammans.
Allt började den där kvällen för 10 år sen när Jag och Emma begav oss till Blomstermåla folkets hus, värsta partystället på den tiden:) Och jajamensan jag hade haft honom i sikte innan, en liten fuling som spanat mellan skåpen...haha. och hela tiden trodde jag att hans syster var hans flickvän...hur knäpp får man va liksom...haha. Men där i Blomstermåla inser jag att han är där...han var killen som blivit utslängd för att för många öl hade gjort honom lite vinglig i benen och yr i bollen. Jag går ut och ser honom stå där...regnet öser ner och han är dyngsur om kläderna...han huttrar och fryser och jag tror inte jag fick någon vidare kontakt...men men jag gick helt sonika fram och höll om honom, bara sådär...kunde ju vart vilken tok som helst...jag kände ju honom inte men tydligen så brydde jag mig inte heller:) jag höll iallafall om honom och sen drog jag med honom till ingången och "snackade" lite vett med vakterna...tror jag, jag fick iallafall in honom igen, tjihii:) Det ska till en brud för att allt ska ordna upp sig, så måste det vara:) Och med tanke på att han hade noll koll, jädra om nån kille hade försökt den stilen på mig...de hade nog blitt en tjokablänger och en bakutspark....haha
Men väl inne med han så satte jag honom på en stol, och sen som alla killar började han hångla...ja, så var det faktiskt. Han hade inte ens tittat på mig, men jag var glad! Tur det var mörkt, fast å andra sidan så såg han nog inte så mycket ändå...ögonen var rätt så små ska tilläggas..haha.
Vi satt nog där i två timmar sen stängde stället och emma och jag skulle hem. Vet ni vad han säger då...eller det kan man väl lista ut, vad säger många killar som fått ragg och lite för mycket i rocken....jojo.."SKA RU ME HEM TILL MIG" Och där var det stopp, det skulle jag inte...jag var kär...men inte någon han fick med sig hem för en kväll...nonono. Stopp där!
-Nä, jag ska hem, emma sover hos mig och du är full, säger jag
Vet ni vad han säger då!
-AH HO KAN FÖLA MED HON OCKSÅ!
Näheddu, så roligt skulle vi inte ha, kanske i din dröm men inte i min...haha
Dagen efter var jag hemma hos mamma och skulle låta henne gissa i skolkatalogen på hans klass vem det var jag "umgåts" med under kvällen. Hpon pekar och pekar och till slut är det bara han kvar. hon pekar på honom och säger :
- Jaha, och han kan det ju defenitivt inte vara, det är ju inte din stil, så vem är det!
Det var rätt roligt...
Veckan efter åkte jag på en privat fest med hans syster, nervös som sjutton...Förfest var det och han skulle vara där. Mamma och dom släppte av mig och Linda kom och mötte upp mig. Med ben som knappt ville gå och med en puls på 120 så gick vi in genom dörren....där sitter han vid ett bord med några kompisar. Han tittar på mig och sen går dom vidare till den riktiga festen.... Jaha, och där var jag, men va var det för stolle jag fallit för...haha..Han bara gick...bye bye liksom.
Snacka om att jag blev lite lite bitter, så bitter så jag hade kunnat flörta upp hans kompis och vara supertönten som skulle göra honom avundsjuk...Jäkla karl., göra på det viset.....
Vi gick också vidare till festen sen...och där satt han med famnen tom och jag kan nog minnas att det stod "SOFI" på en namnlapp som låg i knät...haha eller inte. Men där fick jag napp...han såg mig och jag var den lyckligaste...
...och så är jag än idag....10 år har gått. och mamma ja hon älskade honom också...behövde bara lite tid...hmm han var ju inte min stil så det var okej...hihi
Vi har blivit vuxna tillsammans...gått igenom många svåra stunder då vårt förhållande varit på väg att krossas...m¨ånga tuffa stunder och tjafs och gråt blandat med lycka och kärlek. en bana som vi nog alla gått igenom ochsäkert kommer uppleva många gånger under våra liv.
Men jag älskar honom lika mycket idag som för 10 år sen. Men man har lärt sig mycket mellan stunderna...Att ALDRIG ta varann för givet. Något som många kanske inte tänker på men som är så otroligt viktigt om man ska få det att funka. Du är samma människa innan ett förhållande som du är i ett förhållande, skillnaden är bara att du delar dit liv med en annan person men man får inte glömma att man fortfarande har sitt egna kvar. Något alla måste lära sig att leva med, något som vi kämpat oss igenom många många gånger. tårar som runnit, ilska, hat och slutligen långa långa samtal för att reda ut allt. Vi har lärt oss en stor viktig sak....PRATA! Vi lägger ingenting på hög längre, ingen mår bra av det...istället försöker vi ta konflikterna närdom dyker upp. superviktigt!
Vi har stöttat varandra i mycket sorg som kommit med oss på vägen, en sorg finns alltid kvar, sorgen över mamma. Men du fanns hela tiden där och lät mig vara ledsen, inte orka träffa vänner. En tuff period, men som också har ölärt oss så mycket...att acceptera varandra och låta allting ha sin tid, min prins!
Så här sitter jag idag och är kär som aldrig förr...Vi har Skapat två små underverk tillsammans som är det finaste vi har. Ett nybyggt hus! Lycka.....
Nu ska här bara frias också...men du kanske laddar eller tränar för att gå ner på knä...haha, nä som sagt vi är lika lyckliga ändå, med eller utan ett JA:)
Och vad gjorde vi då på vår 10 års dag. Jo vi bokade barnvakt tre dagar innan, skulle gå ut och äta....bara fira med en god middag på en mysig restaurang.
Hur blev det då?
Jo, vi var hemma, tog hand om ett magsjukt barn och ett med öroninflammatio. Jag somnade i soffan, du kollade säkert på "two and a half men" Kortet till rosorna ligger fortfarande i plånboken:) Nä ,men vem bryr sig egentligen, huvudsaken är att vi får vara tillsammans, att jag somnade i soffan var ju bättre än att jag gick och la mig i sängen....eller hur...haha
Älskar dig Mickey Boy!
Allt började den där kvällen för 10 år sen när Jag och Emma begav oss till Blomstermåla folkets hus, värsta partystället på den tiden:) Och jajamensan jag hade haft honom i sikte innan, en liten fuling som spanat mellan skåpen...haha. och hela tiden trodde jag att hans syster var hans flickvän...hur knäpp får man va liksom...haha. Men där i Blomstermåla inser jag att han är där...han var killen som blivit utslängd för att för många öl hade gjort honom lite vinglig i benen och yr i bollen. Jag går ut och ser honom stå där...regnet öser ner och han är dyngsur om kläderna...han huttrar och fryser och jag tror inte jag fick någon vidare kontakt...men men jag gick helt sonika fram och höll om honom, bara sådär...kunde ju vart vilken tok som helst...jag kände ju honom inte men tydligen så brydde jag mig inte heller:) jag höll iallafall om honom och sen drog jag med honom till ingången och "snackade" lite vett med vakterna...tror jag, jag fick iallafall in honom igen, tjihii:) Det ska till en brud för att allt ska ordna upp sig, så måste det vara:) Och med tanke på att han hade noll koll, jädra om nån kille hade försökt den stilen på mig...de hade nog blitt en tjokablänger och en bakutspark....haha
Men väl inne med han så satte jag honom på en stol, och sen som alla killar började han hångla...ja, så var det faktiskt. Han hade inte ens tittat på mig, men jag var glad! Tur det var mörkt, fast å andra sidan så såg han nog inte så mycket ändå...ögonen var rätt så små ska tilläggas..haha.
Vi satt nog där i två timmar sen stängde stället och emma och jag skulle hem. Vet ni vad han säger då...eller det kan man väl lista ut, vad säger många killar som fått ragg och lite för mycket i rocken....jojo.."SKA RU ME HEM TILL MIG" Och där var det stopp, det skulle jag inte...jag var kär...men inte någon han fick med sig hem för en kväll...nonono. Stopp där!
-Nä, jag ska hem, emma sover hos mig och du är full, säger jag
Vet ni vad han säger då!
-AH HO KAN FÖLA MED HON OCKSÅ!
Näheddu, så roligt skulle vi inte ha, kanske i din dröm men inte i min...haha
Dagen efter var jag hemma hos mamma och skulle låta henne gissa i skolkatalogen på hans klass vem det var jag "umgåts" med under kvällen. Hpon pekar och pekar och till slut är det bara han kvar. hon pekar på honom och säger :
- Jaha, och han kan det ju defenitivt inte vara, det är ju inte din stil, så vem är det!
Det var rätt roligt...
Veckan efter åkte jag på en privat fest med hans syster, nervös som sjutton...Förfest var det och han skulle vara där. Mamma och dom släppte av mig och Linda kom och mötte upp mig. Med ben som knappt ville gå och med en puls på 120 så gick vi in genom dörren....där sitter han vid ett bord med några kompisar. Han tittar på mig och sen går dom vidare till den riktiga festen.... Jaha, och där var jag, men va var det för stolle jag fallit för...haha..Han bara gick...bye bye liksom.
Snacka om att jag blev lite lite bitter, så bitter så jag hade kunnat flörta upp hans kompis och vara supertönten som skulle göra honom avundsjuk...Jäkla karl., göra på det viset.....
Vi gick också vidare till festen sen...och där satt han med famnen tom och jag kan nog minnas att det stod "SOFI" på en namnlapp som låg i knät...haha eller inte. Men där fick jag napp...han såg mig och jag var den lyckligaste...
...och så är jag än idag....10 år har gått. och mamma ja hon älskade honom också...behövde bara lite tid...hmm han var ju inte min stil så det var okej...hihi
Vi har blivit vuxna tillsammans...gått igenom många svåra stunder då vårt förhållande varit på väg att krossas...m¨ånga tuffa stunder och tjafs och gråt blandat med lycka och kärlek. en bana som vi nog alla gått igenom ochsäkert kommer uppleva många gånger under våra liv.
Men jag älskar honom lika mycket idag som för 10 år sen. Men man har lärt sig mycket mellan stunderna...Att ALDRIG ta varann för givet. Något som många kanske inte tänker på men som är så otroligt viktigt om man ska få det att funka. Du är samma människa innan ett förhållande som du är i ett förhållande, skillnaden är bara att du delar dit liv med en annan person men man får inte glömma att man fortfarande har sitt egna kvar. Något alla måste lära sig att leva med, något som vi kämpat oss igenom många många gånger. tårar som runnit, ilska, hat och slutligen långa långa samtal för att reda ut allt. Vi har lärt oss en stor viktig sak....PRATA! Vi lägger ingenting på hög längre, ingen mår bra av det...istället försöker vi ta konflikterna närdom dyker upp. superviktigt!
Vi har stöttat varandra i mycket sorg som kommit med oss på vägen, en sorg finns alltid kvar, sorgen över mamma. Men du fanns hela tiden där och lät mig vara ledsen, inte orka träffa vänner. En tuff period, men som också har ölärt oss så mycket...att acceptera varandra och låta allting ha sin tid, min prins!
Så här sitter jag idag och är kär som aldrig förr...Vi har Skapat två små underverk tillsammans som är det finaste vi har. Ett nybyggt hus! Lycka.....
Nu ska här bara frias också...men du kanske laddar eller tränar för att gå ner på knä...haha, nä som sagt vi är lika lyckliga ändå, med eller utan ett JA:)
Och vad gjorde vi då på vår 10 års dag. Jo vi bokade barnvakt tre dagar innan, skulle gå ut och äta....bara fira med en god middag på en mysig restaurang.
Hur blev det då?
Jo, vi var hemma, tog hand om ett magsjukt barn och ett med öroninflammatio. Jag somnade i soffan, du kollade säkert på "two and a half men" Kortet till rosorna ligger fortfarande i plånboken:) Nä ,men vem bryr sig egentligen, huvudsaken är att vi får vara tillsammans, att jag somnade i soffan var ju bättre än att jag gick och la mig i sängen....eller hur...haha
Älskar dig Mickey Boy!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)