Äntligen kom dagen som vi längtat till..... Winnebäcks konsert i slottruinen.....
Men tyvärr sitter jag här nu lite smått besviken...
Ikväll blev det inte så magiskt, vilket HAN är själv väldigt mycket. Jag gillar Lasse som den person han är, sitt sätt, sin överlägsenhet ut till folket, å sin musik...men...
Det var inte guld det han leverade denna turne, tyvärr.
Lasse är den som skriver sina låtar, som får folket att sjunga med och leva sig in i texterna som han gör. Han är väldigt bra på det...men denna konsert var något av det annorlunda mot vad han presterat innan.
För mycket nytt material som liksom tog över hela stunden. Alla "gamla" låtar försvann i det nya och gjorde denna kväll lite "bortom allt annat" om man kan säga så.
Det man ändå inte kommer undan med är att han när han väl sätter igång med sitt genuina sätt att leverera, så smälter man, absolut...så är det.
Men ikväll var det för mycket "annat" tyvärr och man hörde det tisslades å tasslades överallt om att alla väntade på att det verkligen skulle sätta igån och händer skulle lyftas till skyarna...
Lasse är en musiker som blivit något genom ett ex antal låtar han skrivit...dom får inte försvinna, då försvinner tyvärr hela han....dom är så formade för honom och har blivit en del av han själv, något vi alla förknippar denna stora musiker med.
Och på väg ut från ruinen hör man människor beklaga sig över ett väldigt dåligt avslut.
Men jag ger inte upp, Lasse är något magiskt...fortfarande.. Och jag hoppas att jag nästa gång får uppleva den där fantastiska, obeskrivliga stunden jag alltid upplevt när han stått på scenen och spridit guld omkring sig.
Och att åtminstone får höra "solen i ögonen" som final.......
Den fattades ikväll....
Jag avslutar ändå med HEJA LASSE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar