12 år?, känns som det var igår vi träffades. Jag satt här nu ikväll och läste igenom ett gammalt blogginlägg sen när vi firade 10 år. Och för att göra det hela enkelt så kopierade jag in det här. Och jag satt och småskrattade själv när jag läste det, herregud vilket förarbete jag la ner innan jag äntligen fick dig.....men en sak är säker.....JAG LYCKADES JU VÄLDIGT BRA IALLAFALL! haha....
Så till min finaste Älskade Micael....Du är allt för mig.. Älskar dig!!!
Här kommer mitt gamla inlägg...
Firat 10 år....
Den 18 mars firade vi 10 år tillsammans.
Allt började den där kvällen för 10 år sen när Jag och Emma begav oss till Blomstermåla folkets hus, värsta partystället på den tiden:) Och jajamensan jag hade haft honom i sikte innan, en liten fuling som spanat mellan skåpen...haha. och hela tiden trodde jag att hans syster var hans flickvän...hur knäpp får man va liksom...haha. Men där i Blomstermåla inser jag att han är där...han var killen som blivit utslängd för att för många öl hade gjort honom lite vinglig i benen och yr i bollen. Jag går ut och ser honom stå där...regnet öser ner och han är dyngsur om kläderna...han huttrar och fryser och jag tror inte jag fick någon vidare kontakt...men men jag gick helt sonika fram och höll om honom, bara sådär...kunde ju vart vilken tok som helst...jag kände ju honom inte men tydligen så brydde jag mig inte heller:) jag höll iallafall om honom och sen drog jag med honom till ingången och "snackade" lite vett med vakterna...tror jag, jag fick iallafall in honom igen, tjihii:) Det ska till en brud för att allt ska ordna upp sig, så måste det vara:) Och med tanke på att han hade noll koll, jädra om nån kille hade försökt den stilen på mig...de hade nog blitt en tjokablänger och en bakutspark....haha
Men väl inne med han så satte jag honom på en stol, och sen som alla killar började han hångla...ja, så var det faktiskt. Han hade inte ens tittat på mig, men jag var glad! Tur det var mörkt, fast å andra sidan så såg han nog inte så mycket ändå...ögonen var rätt så små ska tilläggas..haha.
Vi satt nog där i två timmar sen stängde stället och emma och jag skulle hem. Vet ni vad han säger då...eller det kan man väl lista ut, vad säger många killar som fått ragg och lite för mycket i rocken....jojo.."SKA RU ME HEM TILL MIG" Och där var det stopp, det skulle jag inte...jag var kär...men inte någon han fick med sig hem för en kväll...nonono. Stopp där!
-Nä, jag ska hem, emma sover hos mig och du är full, säger jag
Vet ni vad han säger då!
-AH HO KAN FÖLA MED HON OCKSÅ!
Näheddu, så roligt skulle vi inte ha, kanske i din dröm men inte i min...haha
Dagen efter var jag hemma hos mamma och skulle låta henne gissa i skolkatalogen på hans klass vem det var jag "umgåts" med under kvällen. Hpon pekar och pekar och till slut är det bara han kvar. hon pekar på honom och säger :
- Jaha, och han kan det ju defenitivt inte vara, det är ju inte din stil, så vem är det!
Det var rätt roligt...
Veckan efter åkte jag på en privat fest med hans syster, nervös som sjutton...Förfest var det och han skulle vara där. Mamma och dom släppte av mig och Linda kom och mötte upp mig. Med ben som knappt ville gå och med en puls på 120 så gick vi in genom dörren....där sitter han vid ett bord med några kompisar. Han tittar på mig och sen går dom vidare till den riktiga festen.... Jaha, och där var jag, men va var det för stolle jag fallit för...haha..Han bara gick...bye bye liksom.
Snacka om att jag blev lite lite bitter, så bitter så jag hade kunnat flörta upp hans kompis och vara supertönten som skulle göra honom avundsjuk...Jäkla karl., göra på det viset.....
Vi gick också vidare till festen sen...och där satt han med famnen tom och jag kan nog minnas att det stod "SOFI" på en namnlapp som låg i knät...haha eller inte. Men där fick jag napp...han såg mig och jag var den lyckligaste...
...och så är jag än idag....10 år har gått. och mamma ja hon älskade honom också...behövde bara lite tid...hmm han var ju inte min stil så det var okej...hihi
Vi har blivit vuxna tillsammans...gått igenom många svåra stunder då vårt förhållande varit på väg att krossas...m¨ånga tuffa stunder och tjafs och gråt blandat med lycka och kärlek. en bana som vi nog alla gått igenom ochsäkert kommer uppleva många gånger under våra liv.
Men jag älskar honom lika mycket idag som för 10 år sen. Men man har lärt sig mycket mellan stunderna...Att ALDRIG ta varann för givet. Något som många kanske inte tänker på men som är så otroligt viktigt om man ska få det att funka. Du är samma människa innan ett förhållande som du är i ett förhållande, skillnaden är bara att du delar dit liv med en annan person men man får inte glömma att man fortfarande har sitt egna kvar. Något alla måste lära sig att leva med, något som vi kämpat oss igenom många många gånger. tårar som runnit, ilska, hat och slutligen långa långa samtal för att reda ut allt. Vi har lärt oss en stor viktig sak....PRATA! Vi lägger ingenting på hög längre, ingen mår bra av det...istället försöker vi ta konflikterna närdom dyker upp. superviktigt!
Vi har stöttat varandra i mycket sorg som kommit med oss på vägen, en sorg finns alltid kvar, sorgen över mamma. Men du fanns hela tiden där och lät mig vara ledsen, inte orka träffa vänner. En tuff period, men som också har ölärt oss så mycket...att acceptera varandra och låta allting ha sin tid, min prins!
Så här sitter jag idag och är kär som aldrig förr...Vi har Skapat två små underverk tillsammans som är det finaste vi har. Ett nybyggt hus! Lycka.....
Nu ska här bara frias också...men du kanske laddar eller tränar för att gå ner på knä...haha, nä som sagt vi är lika lyckliga ändå, med eller utan ett JA:)
Och vad gjorde vi då på vår 10 års dag. Jo vi bokade barnvakt tre dagar innan, skulle gå ut och äta....bara fira med en god middag på en mysig restaurang.
Hur blev det då?
Jo, vi var hemma, tog hand om ett magsjukt barn och ett med öroninflammatio. Jag somnade i soffan, du kollade säkert på "two and a half men" Kortet till rosorna ligger fortfarande i plånboken:) Nä ,men vem bryr sig egentligen, huvudsaken är att vi får vara tillsammans, att jag somnade i soffan var ju bättre än att jag gick och la mig i sängen....eller hur...haha
Älskar dig Mickey Boy!
Allt började den där kvällen för 10 år sen när Jag och Emma begav oss till Blomstermåla folkets hus, värsta partystället på den tiden:) Och jajamensan jag hade haft honom i sikte innan, en liten fuling som spanat mellan skåpen...haha. och hela tiden trodde jag att hans syster var hans flickvän...hur knäpp får man va liksom...haha. Men där i Blomstermåla inser jag att han är där...han var killen som blivit utslängd för att för många öl hade gjort honom lite vinglig i benen och yr i bollen. Jag går ut och ser honom stå där...regnet öser ner och han är dyngsur om kläderna...han huttrar och fryser och jag tror inte jag fick någon vidare kontakt...men men jag gick helt sonika fram och höll om honom, bara sådär...kunde ju vart vilken tok som helst...jag kände ju honom inte men tydligen så brydde jag mig inte heller:) jag höll iallafall om honom och sen drog jag med honom till ingången och "snackade" lite vett med vakterna...tror jag, jag fick iallafall in honom igen, tjihii:) Det ska till en brud för att allt ska ordna upp sig, så måste det vara:) Och med tanke på att han hade noll koll, jädra om nån kille hade försökt den stilen på mig...de hade nog blitt en tjokablänger och en bakutspark....haha
Men väl inne med han så satte jag honom på en stol, och sen som alla killar började han hångla...ja, så var det faktiskt. Han hade inte ens tittat på mig, men jag var glad! Tur det var mörkt, fast å andra sidan så såg han nog inte så mycket ändå...ögonen var rätt så små ska tilläggas..haha.
Vi satt nog där i två timmar sen stängde stället och emma och jag skulle hem. Vet ni vad han säger då...eller det kan man väl lista ut, vad säger många killar som fått ragg och lite för mycket i rocken....jojo.."SKA RU ME HEM TILL MIG" Och där var det stopp, det skulle jag inte...jag var kär...men inte någon han fick med sig hem för en kväll...nonono. Stopp där!
-Nä, jag ska hem, emma sover hos mig och du är full, säger jag
Vet ni vad han säger då!
-AH HO KAN FÖLA MED HON OCKSÅ!
Näheddu, så roligt skulle vi inte ha, kanske i din dröm men inte i min...haha
Dagen efter var jag hemma hos mamma och skulle låta henne gissa i skolkatalogen på hans klass vem det var jag "umgåts" med under kvällen. Hpon pekar och pekar och till slut är det bara han kvar. hon pekar på honom och säger :
- Jaha, och han kan det ju defenitivt inte vara, det är ju inte din stil, så vem är det!
Det var rätt roligt...
Veckan efter åkte jag på en privat fest med hans syster, nervös som sjutton...Förfest var det och han skulle vara där. Mamma och dom släppte av mig och Linda kom och mötte upp mig. Med ben som knappt ville gå och med en puls på 120 så gick vi in genom dörren....där sitter han vid ett bord med några kompisar. Han tittar på mig och sen går dom vidare till den riktiga festen.... Jaha, och där var jag, men va var det för stolle jag fallit för...haha..Han bara gick...bye bye liksom.
Snacka om att jag blev lite lite bitter, så bitter så jag hade kunnat flörta upp hans kompis och vara supertönten som skulle göra honom avundsjuk...Jäkla karl., göra på det viset.....
Vi gick också vidare till festen sen...och där satt han med famnen tom och jag kan nog minnas att det stod "SOFI" på en namnlapp som låg i knät...haha eller inte. Men där fick jag napp...han såg mig och jag var den lyckligaste...
...och så är jag än idag....10 år har gått. och mamma ja hon älskade honom också...behövde bara lite tid...hmm han var ju inte min stil så det var okej...hihi
Vi har blivit vuxna tillsammans...gått igenom många svåra stunder då vårt förhållande varit på väg att krossas...m¨ånga tuffa stunder och tjafs och gråt blandat med lycka och kärlek. en bana som vi nog alla gått igenom ochsäkert kommer uppleva många gånger under våra liv.
Men jag älskar honom lika mycket idag som för 10 år sen. Men man har lärt sig mycket mellan stunderna...Att ALDRIG ta varann för givet. Något som många kanske inte tänker på men som är så otroligt viktigt om man ska få det att funka. Du är samma människa innan ett förhållande som du är i ett förhållande, skillnaden är bara att du delar dit liv med en annan person men man får inte glömma att man fortfarande har sitt egna kvar. Något alla måste lära sig att leva med, något som vi kämpat oss igenom många många gånger. tårar som runnit, ilska, hat och slutligen långa långa samtal för att reda ut allt. Vi har lärt oss en stor viktig sak....PRATA! Vi lägger ingenting på hög längre, ingen mår bra av det...istället försöker vi ta konflikterna närdom dyker upp. superviktigt!
Vi har stöttat varandra i mycket sorg som kommit med oss på vägen, en sorg finns alltid kvar, sorgen över mamma. Men du fanns hela tiden där och lät mig vara ledsen, inte orka träffa vänner. En tuff period, men som också har ölärt oss så mycket...att acceptera varandra och låta allting ha sin tid, min prins!
Så här sitter jag idag och är kär som aldrig förr...Vi har Skapat två små underverk tillsammans som är det finaste vi har. Ett nybyggt hus! Lycka.....
Nu ska här bara frias också...men du kanske laddar eller tränar för att gå ner på knä...haha, nä som sagt vi är lika lyckliga ändå, med eller utan ett JA:)
Och vad gjorde vi då på vår 10 års dag. Jo vi bokade barnvakt tre dagar innan, skulle gå ut och äta....bara fira med en god middag på en mysig restaurang.
Hur blev det då?
Jo, vi var hemma, tog hand om ett magsjukt barn och ett med öroninflammatio. Jag somnade i soffan, du kollade säkert på "two and a half men" Kortet till rosorna ligger fortfarande i plånboken:) Nä ,men vem bryr sig egentligen, huvudsaken är att vi får vara tillsammans, att jag somnade i soffan var ju bättre än att jag gick och la mig i sängen....eller hur...haha
Älskar dig Mickey Boy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar