Får ofta höra höra att jag är en stark person. Och samtidigt som jag tar åt mig så börja jag alltid fundera på...
Men vad är stark?
Många vet att jag gått igenom många svåra tider, fått uppleva perioder i livet då jag mot min vilja varit tvungen att acceptera vissa öden här i livet. Och här står jag fortfarande på benen, och ibland förundras jag över mig själv att jag faktiskt gör det.
Jag har haft många stunder i livet då jag helt tappat all ork, gråtit, bara velat gömma mig och komma fram när allt är bra igen.
Är det där jag är stark kanske....att jag tvingat mig fram för att jag måste. Att jag har ett liv att leva och har en familj jag älskar över allt annat....
Jag vill nog ändå inte kalla det för ordet stark....kanske mer för vilja. Vilja att orka fortsätta......
Och viljan smyger sig sakta på när jag börja tänka...tänka på att jag faktiskt inte är ensam. Vet att det finns så många i min närhet som gått igenom vissa stunder likt mina....Och där finner jag orken.
Man är aldrig ensam...och det är kraften till allt.
Jag vill nog mer kalla mig svag, inte i alla skeden, men där man är som mest sårbar.
men jag känner och vet ändå att Svagheten Är Min Styrka!
Det finns säkert ett fåtal som lägger sig ner, och vägra ställa sig upp igen., och grejen är att jag förstår dem, absolut! För mig har det alltid funnits en trappa upp, och den har byggts upp av människor runt omkring mig. Människor som stöttat och funnits där, min underbara familj mina hjältar!!
Jag har lätt för nära till skratt, men jag har lika lätt för nära till gråt. Så kommer det alltid att vara...
Och alla stunder jag sitter och funderar på framtiden, så vet jag att där väntar mera...Vägen är inte rak, det kommer att komma hinder, rejäla svängar där Mamma hjärtat kommer bli svagt...
Men det är inte nu, imorgon, nästa vecka....men inom en framtid.
Mammas lilla hjärtegull....Du är en kämpe!!
Ordet Stark?....mmm...svårt att definiera....
Nu ska jag se höstens blad ändra färg, glädjas åt mina barn som snart fyller år....Ge kärlek till alla jag beundrar och som får mig att le...
Gå upp för trappan och pussa mina sovande små juveler...Säga "jag älskar dig" till min underbara sambo. Tänka en stund på mina nära.
Glädjas över att jag har allt jag behöver....KÄRLEK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar