Jag var ju själv ett kraftigt öronbarn när jag var yngre och har nog besökt den där avdelningen minst 200 ggr, och har även fått en ny trumhinna i mitt högra öra.
Men det är med lite blandade känslor jag åker dit imorgon.....När jag var liten var det jag som hade med min mamma...Kan minnas exakt hur hela besöket från det vi parkerade bilen till det vi var inne i undersökningsrummet. Mamma står vid receptionen och letar igenom alla familjens patientkort, begär reseersättning och slutligen kommer hon och sätter sig bredvid mig och tar tag i en veckotidning och säger "Det här går bra Sofi"
Själv sitter jag på samma plats varje gång, dinglar med benen och har en lite pirrig känsla i magen varje gång....Ja så här var det....
Imorgon är det JAG som Mamma till mitt Barn som på nått sätt kommer att göra en repris av detta....Men som sagt, till mitt barn.....
Kanske svårt för er att förstå, men känslorna är blandade och minnena kommer tillbaka...
Ska ändå bli så skönt att få veta om hon har lite nedsatt hörsel på ena örat. Vi kan märka även här hemma att hon inte riktigt hör vad vi säger ibland, samt att ljudet på tvn ska vara väldigt hög för att hon ska höra något.
Det återstår att se, vi har pushat henne mycket här hemma för detta besöket, och hon verkar rätt cool faktiskt....Så det blir nog inga problem=)
Och jag ska försöka se allt positivt, göra det bästa av situationen...
Allt för min Dotter<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar