...årets sista månad har varit en ren pärs..Det började med att Wilma fick ögoninflammation i mitten av November som höll i sig i två veckor. Vi rörde oss knappt utanför huset med tanke på smittorisken. När väl det var över så får jag det och så även årets värsta förkylning med feber och en hosta som inte går att beskriva med ord så elak. Höll i sig hela december och jag har mått så piss, därav lusten och orken för allt bara försvann och julen har i år bara flygit förbi oss och vi minns knappt att den varit. Var på VC dagen innan julafton men blev bara totalt ignorerad...typ "lilla vän du är ju förkyld det är bara att hålla ut" Så nästa gång det är dax för att besöka läkaren så gör vi det på ett annat ställe! Behöver inte nämna mer än att läkaren hade nog inte tid för patienter den dagen, han skulle väl hem och fixa klapparna...grr...
Julafton tog vi oss iallafall hem till mormor och träffade underbara SIs och Victor...Sen åkte vi till Mickes syster Linda och firade med hans familj. Mycket trevligt, och barnen blev så glada över alla julklapparna. jag gjorde inte många knop den dagen heller, för jag lyckadestydligen hosta sönder ett muskelfäste i bilen till Linda så jag hade bara ont ont ont....Men njöt ändå av att få vara med min familj och alla näraoch kära.
Juldagen åkte vi hem till pappa och hans familj och firade julen med god mat, trevligt sällskap och klapputdelning. Men när kvällen närmade sig så blir Wilma sjuk och vi får åka hem. Väl hemma kräks hon och vad annat liksom, hela huset var ju redan en sjukstuga. Visar sig vara vinterkräksjukan....Dagen efter visar sig lugn och vi tänkte att det var nog ingen fara. Då börjar Clara spy och jag ringer Micke som är på jobbet och säger att nu får du komma hem för jag pallar inte mer. Och då spydde han också. Och sen låg dom här hemma allihopa och kräktes, sov, kräktes, sov....Kan inte räkna omgångarna dom sprang fram och tillbaka....min älsklingar..... Höll i sig tre dagar för Clara och sen började det på Wilma igen. Så hon och Micke fick uppsöka barnakuten för hon var så svag....Tappade i vikt nästan ett kilo tror vi. Nu mår dom bra allihopa, fast Wilma är fortfarande väldigt tagen och sover flera gånger varje dag. Så liten och så tunn....Nu vill vi ha pigga, friska Wilmis tillbaka. Man kan klaga på mycket och vara irriterad över alla busigheter som görs, men just nu längtar jag tills hon står här vid soffbordet och klättrar upp och stller sig på bordet och flina....Det är ju vår Wilma....inte något annat....:)
Så jag kan väl summera årets sista månad med att "det här vill jag aldrig vara med om igen" Jag mår väl hyfsat bra nu, men jag är inte helt mitt egnajag än. Kroppen har tagit mycket stryk och krafterna är svaga...Men jag försöker blicka framåt och hoppas att jag snart är tillbaka med full energi och med en hyfsad syn på en positiv känsla av att 2010 skabli något bättre....
På måndag börjar jag jobba igen, och det ska bli kul och spännande, men samtidigt så är jag så ledsen över att jag inte fått njuta av den sista tiden som mammaledig. Kunnat gjort så mycket med barnen, men istället blev det 4 veckor med en kämpade ork att bara ta sig ur sängen. Men men, Nytt år Nya Tag...... Vill bara avsluta med att skriva att min underbara familj och vissa speciella personer i vår omgivning har vart så snälla och funnits där när det varit som jobbigast. Jag älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar