Ibland har man mer än tur, eller ja, kalla det tur eller vad man vill. Men idag var jag utvald till bollplank tydligen. Vaknade i morse och kände att det här blir en bra dag, en bra dag på jobbet....Själva jobbet gick bra, men herregud vad skit man får ta ibland. Det vartydligen en sån dag när ingenting var bra, "vissa" kunder har bara öst klagomål på mig idag, och då handlade det inte bara om min avd, men jag hade turen att stå närmst tillgänglig tydligen. Där står jag och det känns som jag ska ramla bakåt när alla meningar bara hoppar på mig. "varför står det bordet där?, ska det vara så här trångt,? det var bättre förr" Nämen vänta, jag ska ta hela bordet på typ 6 meter och bara ut det så du kommer fram lilla damen, inga probem jag tar det på en arm, allt för dig...whaaaaaa.....och hallå vänta ett tag, jag kan lägga mig ner på golvet också så kan ni sparka lite på mig. Herregud, Känner mig något irriterad, men det går väl över. men det var bara så mycket PÅ EN GÅNG. Kände att jag höll på att koka över, men med glad min tog jag artigt emot allt...men en dold baksida som höll på att få utbrott. Ibland skulle man bara vilja säga precis vad man tycker och tänker. Ingen människa skulle hoppa på mig så här som privatperson, men när man går in på sitt pass så helt bara pang boom kan vem som helst bara säga precis vad som helst. För jag ska ta det, eller vi rättare sagt. Så är det på alla arbetsplatser, iallafall inom handels och sälj jobben, man måste ta hugg på hugg ibland och bara se allt till kundens behov. Men det finns en gräns liksom, en gräns för hur mycket man egentligen ska behöva ta. ja, jag är bitter, men det går över. Vill bara kunnna få fram att även om man är på sitt jobb och har sin position så är jag fortfarande samma person som jag är utanför jobbet. jag blir ingen annan när jag tar på mig arbetsrollen, skillnade är att jag har uppgifter att sköta, och ett ansvar, men fortfarande är även jag sårbar. Det är som om någon skulle hoppa på mig och säga att jag gör fel med mina barn, men det är det ingen som gör för där kommer den mänskliga respekten in. Den som ALLA borde kunna visa var man än befinner sig. Sen har alla rätt att säga vad dom tycker, absolut det säger jag inget om. Men jag är fortfarande bara lilla jag, var jag än befinner mig. Och nu är postiva reaktioner mer vanligt än dom negativa. Det är kanske därför man tar åt sig. Men nu ska jag inte funderar över det här längre, utan njuta av alla positiva ord jag får höra. Det gillar jag!!
Pussåkram!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar