Saknar dig....Det första när jag vaknar är att tänka på dig, det sista jag gör innan ögonen faller ihop för natten är att skingra alla mina tankar från dagen och titta upp mot himlen för att dela dom med dig. Varje dag är sig alltid lik, varje dag som går där ensamheten består. För jag är här och du är där...Det såret mitt hjärta bär kommer aldrig läka, det kommer alltid vara öppet för det finns inget botemedel, finns inget som kan läka det.......aldrig. Längtar till den dagen då jag åter få träffa dig, för du finns där, och väntar på mig. Tänker ofta på att bara krypa upp i din famn, vara det där lilla barnet som får kärlek, ömhet och styrka från sin mamma. Fast jag vill också vara det stora barn jag är nu idag, fast med samma känsla. Vill inget mer än att du bara ska stå här och alltid finnas för mig, stötta mig i jobbiga situationer, trösta mig när jag är ledsen, skratta med mig när jag är glad....Men nä, jag kan bara tänka så, det blir aldrig verklighet....Kommer få leva varje dag med sorgen och smärtan över att jag förlorat det värdefullaste som gjort mig till den jag är....Men som inte får uppleva min vardag idag och se vad hon skapat. Mamma, älskar dig och ser dig framför mig varje minut, vareviga sekund....
Saknar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar