Vi närmar oss 2013...

Året börjar lida mot sitt slut och ett nytt tar över.
2012......vart tog detta år vägen, massa prat om jordens undergång och det blev väl som dom flesta trodde...VI är KVAR!! Tjihoo!
Barnen är ett år äldre, ett år kaxigare...med ett leende på läpparna=)
Det känns som vi ändå är klara med detta år, nu vill vi fira in 2013 och ströva vidare tillsammans mot nya mål.  I år kommer jag inte ha några större förhoppningar om framtiden, jag vill bara leva och ta den där "en dag i taget" som man enbart använder som ett ordspråk annars. Vi förstora upp så mycket och dom där förväntningarna man vill uppleva precis som man ser dom i tankarna blir aldrig riktigt så bra. Därför ska jag mer "vila" mitt lilla huvud och njuta av det som händer Nu... Det jag möjligtvis kan tänka mig att planera är om vi får för oss att ta en tripp ut i världen, miljöombyte för en paus i vardagen. Ja, det kan jag lägga tankar på....Annars ska jag minnas varje dag och inte låta det försvinna i en evig röra där du inte vet om det var igår eller förra veckan eller veckan innan som du vattnade blommorna..jag vill minnas alla mina dagar i fortsättningen. Lämna allt vad stress å tidsbrist är! Det lämnar vi kvar tillsammans med året 2012!

Än några dagar smäller det och det ska firas med underbara människor! Äta gott, umgås och som sagt...Utan några som helst förväntningar! Längtar....

Vill ni veta mitt nyårslöften?
Jag ska bli superbra på att blogga!!! Igen...haha
Vet ni med vad?
En nyinköpt IPAD!!
I'm in heaven!

Tjingeling!

Hösten visar sin bästa sida!

 

 

Idag bjöd hösten äntligen på en mycket varm och vacker dag. Äntligen, efter allt regn och framförallt som den kyla det varit så fanns det inget val. Höstlunch ute i det fria!!

 

 

Vi tog fram grillen och åt korv med bröd...Mysfaktorn var höööög=)

 

Ledsen pappa, grillplatsen hade växt igen, haha.

 

Nu hoppas vi på fler sådana här dagar....det gör en människa som mig mycket glad och jag släpper alla måsten!

 

Bildträsk och matteträsket....hjälp mig!

Igår satt jag och Micael och skulle hjälpa Clara med matteläxan.
Probelmlösning handlade det om....ja, det säger ju allt om att jag inte skulle vart närvarande, haha.
och så här gick det.....

"För att göra äppelmos till 2 personer behövs 1 äpple"
"Hur många äpplen behövs till 3 personer?"

Mmm, precis. Först funderade både jag och M på hur vi skulle förklara LÄTTAST hur hon skulle gå till väga...Vi började rita, förklara i ord....osv..
Sen kommer vi på oss själva när vi trasslat in oss och babblar i en enda röra att "vem överhuvudtaget fattar nånting av all ordröra vi sprutar ut våra munnar"
Nu börjar vi om.

Clara blir allt mer irriterad och tålamodet börjar ta väldigt slut. Då utbrister hon!

- Det kanske är ni som skulle gå i skolan!!!!

Jaoo, det kanske man kan tycka, Oh my god,  bara hon inte berättar det här för fröken tänkte jag.

Efter en stund när vi goda förebilder och som gått i skolan, och som borde kunna det här, och som faktiskt hade nästan lite bra betyg i Matte. Ja, just det, så heter det ja...sansat oss och bestämt att pappan får rita, förklara så funkade det alldesles utmärkt.

"Det blir ju 2 och ett halvt pappa", skriker hon
Yaa, skam den som ger sig!

Kanske ändå skulle gå en mattekurs...I Lätt Matte...haha

Idag fortsatte det, och som alltid så var jag den utsatta...stackars denna mamma, jag bär ju på kunskaper, ja, jo jag vet det....

Jag hade skrivit en lapp till Clara om en överraskning vi skulle göra idag.

"Klockan fyra idag ska vi göra något roligt"'
Och målat en mycket föreställande bild av en bowlingbana med käglor och en PINNGUBBE med ett klot

När hon läst vad det står så säger hon
-Jaha, vad ska vi göra då?
-Men hallå jag har ju ritat en bild, det ska vi göra, säger jag
-Men jag ser inte vad det är, säger hon och hånler lite åt mig.
-Du ser väl vad det är, tänk dig en bana och så är det något längst ner som man ska slå ner, kom igen nu, säger jag
-Men, alltså jag ser inte vad det är, det ser ju bara ut som massa små BAJSKORVAR!!!

Och där tack mitt älskade lilla barn, sänkte du ner din mamma i det svarta bildhålet också!=)

Men jag vet en sak!
Jag fick i ämnet Bild i skolan iallafall MVG i KORVGUBBAR...Bajskorvar som Korvgubbar....

Haha, Same shit!!!

Hur är man stark?

Får ofta höra höra att jag är en stark person. Och samtidigt som jag tar åt mig så börja jag alltid fundera på...
Men vad är stark?
Många vet att jag gått igenom många svåra tider, fått uppleva perioder i livet då jag mot min vilja varit tvungen att acceptera vissa öden här i livet. Och här står jag fortfarande på benen, och ibland förundras jag över mig själv att jag faktiskt gör det.
Jag har haft många stunder i livet då jag helt tappat all ork, gråtit, bara velat gömma mig och komma fram när allt är bra igen.
Är det där jag är stark kanske....att jag tvingat mig fram för att jag måste. Att jag har ett liv att leva och har en familj jag älskar över allt annat....
Jag vill nog ändå inte kalla det för ordet stark....kanske mer för vilja. Vilja att orka fortsätta......

Och viljan smyger sig sakta på när jag börja tänka...tänka på att jag faktiskt inte är ensam. Vet att det finns så många i min närhet som gått igenom vissa stunder likt mina....Och där finner jag orken.

Man är aldrig ensam...och det är kraften till allt.

Jag vill nog mer kalla mig svag, inte i alla skeden, men där man är som mest sårbar.
men jag känner och vet ändå att Svagheten Är Min Styrka!

Det finns säkert ett fåtal som lägger sig ner, och vägra ställa sig upp igen., och grejen är att jag förstår dem, absolut! För mig har det alltid funnits en trappa upp, och den har byggts upp av människor runt omkring mig. Människor som stöttat och funnits där, min underbara familj  mina hjältar!!

Jag har lätt för nära till skratt, men jag har lika lätt för nära till gråt. Så kommer det alltid att vara...
Och alla stunder jag sitter och funderar på framtiden, så vet jag att där väntar mera...Vägen är inte rak, det kommer att komma hinder, rejäla svängar där Mamma hjärtat kommer bli svagt...
Men det är inte nu, imorgon, nästa vecka....men inom en framtid.
Mammas lilla hjärtegull....Du är en kämpe!!

Ordet Stark?....mmm...svårt att definiera....

Nu ska jag se höstens blad ändra färg, glädjas åt mina barn som snart fyller år....Ge kärlek till alla jag beundrar och som får mig att le...
Gå upp för trappan och pussa mina sovande små juveler...Säga "jag älskar dig" till min underbara sambo. Tänka en stund på mina nära.

Glädjas över att jag har allt jag behöver....KÄRLEK!

Ännu en dag fylld av saknad...

Idag är det 6 år sen jag höll min älskade mamma i handen en sista gång...Sista gången jag fick röra vid henne, tala till henne, höra dem sista andetagen.........
Sista gången vi såg varandra i ögonen och fortfarande levde på hoppet...som vi visste var omöjligt...men vi önskade av allt vi kunde.
Så ledsen....Vill bara få tillbaka, krama om och aldrig behöva släppa taget igen...

Älskade Mamma, om du bara fick vara här hos oss och att allt bara var en elak dröm som var borta när vi vaknade...
Då hade jag fortfarande haft dig kvar hos mig...


Vill även sända mina tankar till Markus idag som jag för 1 år sen tog ett sista farväl av..
En vän som även han var alldeles alldeles för ung för att lämna denna värld.

En dag då mina tankar går till himlen, och alltid kommer vara så den 30 september år efter år efter....
Livet är så grymt orättvist....

Varför?.......

Denna låt sjöng Markus tvillingbror Mattias vid begravningen.
En låt som föralltid kommer vara förknippad med denna dag.

Saknaden är obeskrivlig Mamma...Mitt allt<3 p="p">Älskar dig......


 

Haha, hittade ett gammalt väldigt roligt inlägg!

Han bröt ihop...för tröja!

Från 2009

Micke ville in till Modehuset idag för han hade ett presentkort på MQ som han ville använda till en ny tröja. Vi gick där inne hela familjen, alla supernöjda. Wilma i vagnen och Clara strosade omkring i affären och tittade när pappa provade. Han hittade en tröja och det visar sig att den är precis lagom.
Jag hämtar en tjej som jobbar där och ber henne följa med och tittta och frågar om hon tror att den krymper när vi tvättat den. Hon kunde ju givetvis inte säga så mycket, mer än att visst den dra säkert ihop sig lite på längden, men att det går ju attdra lite i den när den är blöt. Men eftersom en större storlek blev för stor runt om, så fanns inte det alternativet. Så då frågar min underbara sambo om det finns några garantier om den nu skulle krympa. och det säger sig ju självt att man kan inte gå tillbaka med en tröja för att den krympt när man tvättat den. Kläder drar ju alltid ihop sig lite. Du säljer TV apparater älskling...de e lite skillnad. Ni har prisgaranti. Men det handlar ju om saker! åhh...ville krypa under jorden, men jag bet ihop....å stackars tjej...haha.
Det slutade med att min 28 åriga sambo gav upp. Gick tillbaka med tröjan och tog vagnen och med stora kliv banade han väg ut ur affären. Han höll god min ända tills han kom ut. Då bröt han ihop...TOTALT
-Nu åker vi hem!, sa han med arg röst
-Men ge dig, är du 13 år eller....haha en tröja, sa jag
-Men det måste ju för sjutton finnas garantier om den krymper
Snacka om att jobbet sitter i huvudet, men älskling det här är inte TEKNISKA PRYLAR, det är KLÄÄÄÄDER....KLÄÄÄÄDER....Tänk om någon skulle komma in till dig och säga så här "du jag köpte en 46' men nu har den krymt till en 42' så tokigt va. Då får jag väl en ny?" haha.....dream om honye!
-Nä, ge dig nu, sluta tjura.
Det gick knappt att prata med honom....så arg och irriterad.
Nu hade man nöjda och glada barn med sig, och då ska väl gubben bryta ihop....Men jag lovar älskling. Nästa gång ska jag ta med tutten och snutte:)
Vill ni veta hur det slutade...Han gick tillbaka och köpte en annan tröja, för dom hade ju faktiskt fler, nämen oj:) Puss på dig!

En "pooos" också bara...

Lilla hjärtat var bjuden på kalas till sin bästa Lucas i helgen. Och hon skulle vara fin, snögg (snygg) i håret och ha "snögga" skor på sig.
Ingen ide att försöka komma här och bestämma, hon visste precis.
OCH hon skulle vara där själv, hon är stor tjej. Hon tyckte mamma kunde vara hemma och göra tårta elr nått. Det var hennes Lucas, hennes bäääästa Kompiiiis.

Ja vad säger man...Ohh min lilla bebis, hur blev du så stor så snabbt, hihi.

 

"mamma, ta ett kort till. Jag ska göra en pooos (pose) också!!!

Herregud.....haha

Så maktlösa....

Hittade denna artikel via en länk på Fb....
Tårarna gick inte att hålla tillbaka...Ibland kan man fråga sig vad meningen med livet egentligen är. När människor, i detta fallet ett litet oskyldigt barn drabbas. Vilken mardröm för denna familj som redan en gång förlorat ett barn.
Bara tanken när du hör ditt barn prata om "andra sidan", planera sin begravning....Och du står där som förälder och ska stötta, ge styrka men du vet att närsom, dag, minut...sekund, kan det vara över....för alltid...jag känner sånt otroligt medlidande till denna familj. Att bara försöka orka gå vidare, kämpa igenom dagarna för att förstå att det aldrig blir som det varit.
Att som förälder förlora det finaste och värdefullaste man har...Det är ju dem vi lever för, som vi skapat själva till våra egna. Våra hjältar!
Sorgligt...Ledsamt...
Jag skänker ikväll en extra tanke till att föräldrar och syskon som förlorat en familjemedlem. En tanke syns inte, men den berör och värmer hjärtat i svåra stunder....


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.115826-sebbe-visste-att-han-snart-skulle-do?ref=fb

Ett fång med rosor.....

Idag är det tungt....Min älskade mamma skulle fyllt 57 år idag.....
Har svårt att beskriva mina känslor, känner en enorm frustation och saknad...Frustation över att inte kunna dela denna dagen med mamma, och den oändliga saknad som hela tiden finns inom mig.
Känslorna svajar fram och tillbaka, men hur jag än vrider och vänder på det så går det inte....Du kommer aldrig tillbaka.....och det gör så ont!
Din sista födelsedagen vi firade tillsammans med dig....orkar jag inte skriva om...
Men jag väljer att skriva om den näst sista.
Du bjöd med familjen på en kryssning till Finland, du var så glad att vi kunde göra detta tillsammans. Och vi hade så roligt. Har tittat på bilderna från resan..... Du lyste av lycka, njöt av stunden....Gav kärlek till oss alla.
Idag är jag så otroligt tacksam att vi gjorde detta.

Idag hade jag velat ge dig ett stort fång rosor, och velat säga hur mycket jag älskar dig och uppskattade dig....men det går inte...

Älskar dig...saknar dig min finaste Ängel i himlen<3 p="p">
Till alla er som läser.
Ge dina nära och kära extra mycket kärlek idag till fredagsmyset....ta vara på tiden och uppskatta det du har, lova mig det.




 

Lars Winnerbäck i slottsruinen

Äntligen kom dagen som vi längtat till..... Winnebäcks konsert i slottruinen.....
Men tyvärr sitter jag här nu lite smått besviken...
Ikväll blev det inte så magiskt, vilket HAN är själv väldigt mycket. Jag gillar Lasse som den person han är, sitt sätt, sin överlägsenhet ut till folket, å sin musik...men...
Det var inte guld det han leverade denna turne, tyvärr.
Lasse är den som skriver sina låtar, som får folket att sjunga med och leva sig in i texterna som han gör. Han är väldigt bra på det...men denna konsert var något av det annorlunda mot vad han presterat innan.
För mycket nytt material som liksom tog över hela stunden. Alla "gamla" låtar försvann i det nya och gjorde denna kväll lite "bortom allt annat" om man kan säga så.
Det man ändå inte kommer undan med är att han när han väl sätter igång med sitt genuina sätt att leverera, så smälter man, absolut...så är det.
Men ikväll var det för mycket "annat" tyvärr och man hörde det tisslades å tasslades överallt om att alla väntade på att det verkligen skulle sätta igån och händer skulle lyftas till skyarna...
Lasse är en musiker som blivit något genom ett ex antal låtar han skrivit...dom får inte försvinna, då försvinner tyvärr hela han....dom är så formade för honom och har blivit en del av han själv, något vi alla förknippar denna stora musiker med.

Och på väg ut från ruinen hör man människor beklaga sig över ett väldigt dåligt avslut.
Men jag ger inte upp, Lasse är något magiskt...fortfarande.. Och jag hoppas att jag nästa gång får uppleva den där fantastiska, obeskrivliga stunden jag alltid upplevt när han stått på scenen och spridit guld omkring sig.
Och att åtminstone får höra "solen i ögonen" som final.......
Den fattades ikväll....
Jag avslutar ändå med HEJA LASSE!