Små små steg i taget...

Efter en jobbig förmiddag då hon hade ont och inte alls var nöjd med situationen beslutades att Wilma skulle bli nedsövd för att ta bort dränaget och lite andra betydande slangar å nålar för att kunna känna sig lite mer "bekväm" och få bort smärtan som uppstår i och med dränageslangarna.
Efter ingreppet slappnade hon av och sov väldigt gott och lugnt.
Vi är nu nere på avdelningen, vilket är ett steg i rätt riktning, intensivvården är färdig, nu blir det "bara" rutinkontroller 1 gång i timmen.
Wilma är väldigt väldigt trött och det är inte alls lustig...hon är inte nöjd med någonting och  vill bara stirra ut i intet. Så hårt att se....det skär i oss, vill bara att hon ska bli befriad från allt, hon förtjänar inte det här!!
Vi är slitna och gråten är nära hela tiden....det är tungt, skit tungt....

Här har vi kommit ner till rummet på avdelning. Lite mer "hemma" miljö än på BIVA.