Framsteg...

Natten har varit lugn, hon har sovit och inte haft ont! Förmiddagen var ungefär som igår och hennes humör är mycket bekymmersamt. Vilket är helt naturligt och vem hade inte varit det, tänk vad hon gått igenom... Men det är en kamp med allt. Vi får truga med mat, vilket idag blivit en halv danonino yoghurt typ 2 msk, ett halv glas vatten....inte lustigt att humöret inte vill bli bättre, man behöver ju verkligen energi för att orka och det är ju liksom lite sv vårt bränsle! Men vi hoppas att det kommer igång imorgon ordentligt. Medicinerna hon ska ta via mun är även dom en kamp och sätter mamman å pappans tålamod på prov, dom smakar absolut inte illa men att få i henne 7 ml tar ungefär 45 minuter! Å vi är dumma och jobbiga. Hon ör bitter på oss just nu, och jag förstår absolut, men det känns i hjärtat att höra det...vet att det kommer bli bättre, vi får tänka så.

Hon sov sedan ett par timmar. Och vid 14 ungefär vaknade hon och då passade pappan å Wilma på att  ta sig upp i rullstolen...jag blev mäkta imponerad när jag kom tillbaka, det var ett stort steg efter att ha vägrat flytta sig från sängen knappt rört lillfingret. Så det var dagens höjdpunkt!!!! Jippie!
Nu kom vi till nästa problem, efter detta ville hon inte hoppa ut den, det är ju härligt, men sova i rullstol en hel natt är nog knappast skönt =)
Men hon satt i den i 6 timmar lite drygt, älskade envisa barn!

Dagen andra höjdpunkt var när Clara kom nu ikväll!!!!
"Mamma, vet du hur många gånger du kramat mig nu å sagt godnatt???"
Jaja, bara en gång till ;)
Wilma blev glad och vi tror att det påskyndar wilmas vilja lite att komma tillbaka och se lite positivt framåt.
Både jag & Micke är nog rätt överens om att det är skönt att äntligen vara alla tillsammans igen. Det är något som saknas hela tiden, även om vi behövt vara båda två med Wilma dessa 3 dagar så är det något som fattas.
Men nu är hon är vår fina stora tjej och vilken överraskning på självaste skolavslutningen att få veta att man får komma ner till en mycket saknad lillasyster <3 br="" nbsp=""> L.Y.C.K.A

Imorgon kommer en hel del slangar och mediciner att tas bort! Det känns bra och alla värden osv är bra och har varit sen operationen... För varje slang elr något annat som försvinner syns Wilma tydligare och att hennes återhämtning går framåt...små ljuspunkter som betyder så mycket...och inte allra minst för Lilla hjärtat själv <3 br="">

Tack till alla er som tänker och visar ert stöd till Wilma och oss, det stödet har varit kraften att orka och energin att suga åt sig när det känts tufft och eländigt!! Det har varit riktigt tuffa dagar, men nu ser vi ändå ljuspunkter och det görs framsteg här av en riktigt stark envis kämpe som har en vilja vi många önskar vi hade haft åtminstone en tredjedel av.
Så stolt över dig lilla hjärtat! Fy fasen vad du kämpar.

Tillsammans är vi Starka