Personen eller varelsen som tyckte eller rättare sagt trodde väl att vi männsikor bara hade behov av 2 händer måste vart helgalen. Och om han nu tyckte att vi skulle ha 2 fötter så kunde han väl gjort något vettigt med dom! Okej, vi kan gå med dom och lira boll typ, men hade det inte vart bättre om dom fyllde samma funktion som händerna. ATT MAN KUNDE ANVÄNDA DOM I DET VARDAGLIGA HUSHÅLLET!
Visst, nu är jag 2 barnsmamma och för tillfället väldigt irriterad och "schinkig". Men se här, försök själv göra köttfärssås, samtidigt som en liten bäbis vill amma, samtidigt som det andra lilla barnet vill ha hjälp på toaletten. Jo vad händer med enbart 2 händer:
Bäbisen blir nersprutad i hela fejset av superstrålen bröstmjölk som av bröstet flyger loopen när jag springer in till toa och försöker få av en bit papper till barn nr2 som inte når och ute i köket bränner köttfärsåsen vid och det slutar med att alla skriker!
Kan förklara att vid 16.00 här hemma konstant varje dag är det kaos......Clara går in i sin 3 års trots exakt samma tidpunkt varje dag, Wilma börjar sin jagtänkerskrikakonstanttillsjagintevillmer och våga inte lägga ner mig period exakt 16.00 VARJE DAG, jag är superhungrig vid den tiden för jag har inte hunnit äta något på hela dagen och alla är i behov av mat även Clara vid den tiden. Och än en gång har man bara 2 händer och vad "händer"?...hehe...händer...haha...så dålig humor!!
Man lägger lilltjejan tjutandes i sin babysitter som hon då för tillfället "not" älskar och ställer sig på ett ben medans man med de andra gungar babysittern i alla möjliga ställningar för man ska ju springa och hämta allt som behövs för matlagningen samtidigt. Och Clara som står vid köksbänken och bara kör sitt "race" det vill säga, häller ut allt, käkar allt, samt försöker "diska allt som går" och som sedan säger" Nu går jag" när man skällt sin ramsa för100 gången. Och då får man ångerst. Och springer efter henne samtidigt som man försöker vira in foten i ett handtag på babysittern så att man kan dra med sig den. Ja, herre jesus......det ser säkert roligare ut än vad som läses... Väl inne på hennes rum, inser man att "oj här står jag med moroten i ena handen och skalaren i den andra samt en napp i munnen som säkert skulle sitta bättre i någon annans mun som verkligen behöver den, ett stort leende från lilltjejan som fått åka karusell runt halva huset och tyckte det var superkul, och Clara som tittar på sin mamma och säkert tänker "bara jag inte blir som hon, hon är ju knäpp". Och det är ju precis vad jag är. Så om vi ändå haft en lite mindre komplicerad hjälp av fötterna så hade mitt liv vart lite enklare för dagen iallafall. Men sen är det stor kram och pussar och sen är alla vänner igen....tills nästa dag klockan 16!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar