Lite smått och gott.....

Idag lämnade jag Clara gumman på dagis, givetvis var det utedag idag och hon var inte alls nöjd! Hon vill vara inne och leka, inte ute och plaska! Lite bestämd, men mammsen övertalade henne om att det kanske blir promenad idag....."hoppas hoppas hoppas" tänkte jag för mig sjäv. "snälla gulliga rara fröken SÄG NU ATT DET BLIR PROMENAD"! Jag följer med henne ut, och ser i ögonvrån att fröken tar fram reflexvästarna.....sen åkte jag....Så snälla säg att det blev promenad!

Igår var vi på läkarbesök med Wilma, allt såg jättebra ut och hon ökar väääääldigt bra i vikt. Hon har bara på dom senaste 2 dagarna förändrats så otroligt mycket. Hon rör sig på ett helt annorlunda sätt, så vi kan nog redan nu säga att det blir syrrans energi i henne också...hejåhå.... För den energin är inte å leka med. Ingen risk att vi vuxna behöver tänka på att boka in träningpass.....Det får man hemma vare sig man vill eller inte:)

Men allt såg bra ut iallafall, och vår käre doktor är så glad och imponerad av hennes utveckling, med tanke på vilken start lilla älsklingen fick.

Nu i morse låg hon i babysittern och jag hade satt dit en båge med lite mjukdjur på som hon låg och tittade på. Hon ligger där och skrattar och ler åt dom små djuren och bara så lycklig......Då var det  nästan så att en tår föll från mitt öga, så underbart att se. Och sen tänker man på vad som väntar, och kan bara känna att det är så orättvist. Varför vår lilla tjej, Claras lillasyster. För när man ser henne så glad och nöjd så vill man att hela hon ska vara det. Man vill att hon ska vara HEL liksom, svårt att förklara. Men tankarna är så intensiva just nu på vad som inom en snar framtid ska ske. Vissa stunder är skitjobbiga, medans man vid andra tillfällen tänker att "men herregud det här kommer gå jättebra, lilla gummsan är en riktig kämpe". Dom är lite mer små räknade just dom tillfällena, men det är väl rätt förståeligt. Jag vet innerst inne att allt kommer att bli bra, men jag vill bara få allt överstökat, vill bara kunna andas ut och veta att nu är det över, vi klarade det! Wilma är hel och kommer alltid vara. Det är min dröm nu. Och den drömmen väntar bara på att få slå in!

Pussåkram