Så var det då daxs att koka gris skinkan.....För fösta gången sen jag flyttade hemifrån har jag nu kokt en jul skinka själv...inte illa pinkat av en som har fullt upp hela dagarna med att mata barn och hålla gubben på gott humör när han kommer hem från sitt "24 timmars" jobb....ingen kommentar!. Men det sista tar mest på krafterna.... Men iallafall för 1 vecka sedan saltade vi den, och idag var det daxs för kokning. Clara undrade var benen var...... Ja, det kan man ju undra....Barns funderingar och kommentarer förgyller verkligen ens tillvaro, vad som helst kan komma ur den mun som utan sin napp aldrig är tyst längre. Nästan så man saknar den lite, idag var det solosång i bilen, ja herrejösses vilken ton.......Så lik pappa....upps...nu var jag där igen, nu blir han arg! Men men tomten kommer ändå, det säger Clara. Han kommer fast man inte är snäll. Och jajamensan vad rätt hon har, smarta lilla tjejen. Det gör han ju faktiskt alltid, hur mycket man än hotar med att han inte ska komma så gör han ju det ändå. Barn är faktiskt smartare än så, dvs....ingen julafton utan tomte!
Men tillbaka till skinkan, nä inte min, utan grisens...eller det var grisens, han som numera bara har en skinka. Nu är den iallafall kokt och klar. Och inte för att jag sparar spadet, för det blir bara ståendes i kylen om jag känner mig själv, och det gör jag allt för väl. Så årets dopp i grytan är nu redan avklarat. Jag tog en "bröabit" och slängde ner i "spaet" och så åt jag upp den! Som sagt traditioner är till för att brytas, and thats it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar