I fredags kväll bestämde Clara att hon minsann skulle visa oss vad 3 års trotset innebar. Och det gjorde hon och lite till vill jag lova. Hon lyckades nästan få sin mamma att fälla tårar och en pappa att tappa tålamodet, och det vet ni ju alla att det är han ju inte den första personen som skulle göra. Nä, tålamod har han och det är vi alla glada för här hemme. FÖR HAN ÄR DEN ENDA. Men men, efter mycket bråk och skrik så sa Micke att det blev minsann ingen mer napp i det här huset. Det skulle bli till att sova utan napp, för den skulle tomtenissarna få. Inte för att hon brydde sig om det då, men när det vankades natt och tjejan skulle i säng så började det pratas om nappen. Ledsen och trött låg hon i sängen och saknade sin nappe, och mamma ska erkänna tyckte synd om henne som faktiskt inte fått säga riktigt farväl till den, blödig som man är ibland....eller fånig, tyckte att hon kunde få tillbaka den. Micke tänkte väl mest att jag var en tönt....kan väl han tycka då, men hon skulle ju faktiskt ge den till tomten på julafton. Så vi kom överens om att hon skulle få den igen, det dummaste man säkert kan göra som förälder och napparna, men vi var snälla, så de så'... Så vi låtsades om som om en tomtenisse hade vart här och lånat ut en till henne som hon kunde lämna tillbaka på julafton. Två sekunder med den i munnen och hon sov, hann inte ens säga "godnatt min skatt".
Igår morse (lördag) sitter hon vid frukostbordet med Micke, när hon rakt ut säger.
-Nu kastar jag denna tutten i soptunnan till tomtenissarna.
Och så låg den i soporna. Pang bom liksom......snacka om spontan!
Nu vet ni ju alla som känner vår älskade lilla tjej att nappen är hennes bästa vän, Och verkligen BÄSTA! Men hör och häpna. Hon gnällde om nappen EN gång igår och det var när vi skulle åka bil in till stan. EN gång!
I'm so proud of you my little darling
Hon somnade hem från kompisen Sigge utan den i bilen utan några som helst problem. Vakande i morse och frågafe om tutten, men då sa jag bara att hon skulle ta hunden och krypa upp hos pappa. Och det gjorde hon, hon tog det liksom. Ahh, jag är så imponerad, och pappsen också!
Inga som helst problem ikväll heller, idag har hon inte ens nämn den. Bara berättat för alla att hon kastat den. Så enkelt det blev. Här målar man liksom upp en bild där man tänker sig flera dagar med skrik, gråt och en evig förtvivlan att den är borta. Men vaddå, sluta bry dig morsan, jag e' väl stor flicka nu och JAG bestämmer när jag vill sluta......Lilla gumman i mina ögon är du stor, fast ändå så liten.
Så idag på morgonen hade faktiskt en tomte vart och lämnat ett paket på trappen, och hör här.....(tur hon tror på tomten iallafall) han hade tappat sin luva på trappen! Så nu får vi ta med den till honom på julafton, så han inte behöver frysa om huvudet säger jag till henne. Och då säger hon:
- Men mamma, vi måste ju tvätta den åt honom, och sen får vi nog lägga den i skogen på en sten så han kan hämta den innan julafton, för annars fryser han ju.
Så smart....absolut, tänkte ju inte på det......
Är iallafall stolt mamma till en nappfri tjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar