"Man tänker i blogg"

En rätt rolig fundering som jag kom att tänka på. Att vara bloggare  kan ibland kännas som en drog, eller ett måste. Fast ett väldigt roligt måste, och man gör det precis till hur man själv väljer att ha det. Vissa kanske ser det mer som en plats dit man kan logga in för att bara skriva av sig nångång i veckan, eller månaden eller bara när det hänt något intressant i sin vardag som man vill dela med sig av. Andra ser det kanske mer som en plats dit man sätter sig för att tömma hjärnan, inte för att man ska få en massa läsare utan mer för att rensa knoppen för att kunna fylla på med nytt. Sen finns det ju dom som vill tjäna pengar på sitt skrivande och skriver om precis allting som rör deras vardag och privatliv. Och där finns noll hämningar. Inget för mig, men okej för dom som väljer det. Ja, det finns säkert 1000 olika förklaringar till varför man just bloggar..

Och så kom jag på mig själv igår när jag satt hemma hos Fia och vi pratade och snattrade som vi alltid gör om allt och ingenting....Att vad man än hör någon säga eller man säger själv så tänker man i "blogg", "det här kan jag skriva om på bloggen" hela tiden malde denna tanke i huvudet på mig. Eller man tar en bra bild på sina små älsklingar och direkt tänker man "jaha, och vilken överskrift ska detta inlägget ha sen". Eller lilltjejan säger något roligt, eller varför inte mannen och samma visa där. Man vill skriva ner det för att kanske glädja någon kär läsare med ett gott skratt för några sekunder.  Jag står i affären och hör en kund diskutera något med kassörskan och då "vips" så börjar man funderar på hur man ska skriva ner det samtalet för att kunna framföra sina egna åsikter. Istället för att bara gå fram till tanten och säga rakt ut vad man tycker, eller varför inte fråga om man får vara med i samtalet. Men det skulle man aldrig göra. Istället går jag hem och skriver ner allt i min kära blogg (nu har jag inte gjort det var bara ett exempel) och antingen blir det ris eller ros om det samtalet. Men det är ju inget dom någonsin kommer att se, men det är bara mina tankar, mina tankar om vad jag tycker. Man är alltid en vinnare om man skriver blogg, du kan få elaka kommentarer från personer som bara vill "klanka" ner på dig, men det spelar ingen roll....det är det jag skriver som betyder något för mig. Inte vad andra tycker. Och är det någon som lämnar positiva kommetarer så är det bara ännu ett bevis på att man vågar stå för vad man tycker och ännu ett steg närmare mål. Du kan aldrig komma ända fram till målet, men hela tiden utvecklas man och blir bättre och bättre, som det är med precis allting. En blogg kommer man alltid leva med, om man inte gör slut för att man tappar lusten och intresset. Men för mig krävs det mycket för att jag ska hamna där, bloggen är en plats där jag kan skriva om allt jag känner för, och givetvis står inte allt där. Det skulle aldrig hålla i längden, privat är privat och det behåller jag för mig själv med mig och mina kära.Skulle aldrig använda min blogg som något vapen som skulle kunna skada min nära och kära, då är bloggtrenden bruten. Då är det ingen blogg man har, då är det något annat. Då är man heller ingen bloggare. Men allt annat som jag vill dela med mig av, skriver jag också om. Så nu tänker jag gå ut ett slag och se vad mitt kära bloggtänkade hittar för nya utmaningar att skriva om! Väldigt spännande om man som jag ser det "tänker i blogg". Ett smart tänkande och man behöver inte vara smart för övrigt. Man är ändå alltid en vinnare!

Länge leve bloggen!

Tjingeling

En stolt bloggare!