Clara har varit med i Kråkes Bokklubb, böcker som är anpassade för att barnen ska lära sig om olika saker. Väldigt pedagogiskt gjorda ochböckerna är som en saga. Som då givetivs handlar om pojken Kråke och hans Familj. Kan verkligen rekommendera denna bokklubb, barnen lär sig väldigt mycket kan jag garantera. Kan även fyndas på tradera har jag sett.
Men iallafall En bok handlar om hur Kråke kom till Världen...ja ni förstår vad det handlar om, dvs resan från "guppigupp" i sängen till födseln....
Kråkes pappa berättar att det bildas jättemånga ägg och sedan är det bara ett ägg som kommer att bli en bebis. Och han brukar säga till Kråke att Kråke var den som VANN=)
Så här hemma hör vi ofta att Clara är Vinnaren, hon var det snabbaste ägget...=) Vi är mycket informerade om detta, Hon VANN!
Häromdagen säger Clara än en gång att
-Mamma, jag är bäst, för jag vann ju, och så jublar hon...
-Ja, fast älskling jag är ju också en vinnare då, jag var ju också snabbast eller hur?, säger jag
Vet ni vad hon säger?
-Ja Mamma jaaaag vet, MEN jag har mer komplicerade celler än du!
Vad svarar man på detta, jag orkade inte ens med en följdfråga...istället skrattade jag och var hyfsat imponerad av detta svar.....från en 6 åring. Jag var överkörd!
tisdag 20 mars 2012
måndag 19 mars 2012
Nu blir det rör...
Som sagt idag var jag på sjukhuset med Clara. Denna tjej som alltid blivit lite tillbakadragen vid nya miljöer och människor trevade in och spelade så cool...
Vi blev inkallade till hörseltestrummet av en jättegullig tjej som utbildade sig till audionom. Hon presenterade sig och Clara säger glatt och tydligt
-Jag heter Clara Söderlund, hej på dig, och kastade med håret åt sidan=)
Jag kunde knappt hålla mig för skratt och när jag såg att tjejen småflinade så började jag med.
- Här har vi minsann en glad och sprallig tjej, säger hon till Clara.
Grejen är den att oftast måste jag säga till Clara att säga HEJ, när någon annan hälsar. Hon tänker liksom inte på det ibland och då måste man påminna henne. Men i detta fallet fixade hon det galant, haha.
Sen fick vi sitta i ett väldigt ljudlös bur, väldigt konstig känsla tyckte jag att det var iallafall.Trots att jag suttit där inne själv många många gånger. Clara får hörlurar och en "pip" att trycka på varje gång hon hörde ett pip i lurarna. Hon koncentrerade sig väldigt mycket på att höra pipen....men ju längre tiden gick desto mer såg jag att tålamodet sänktes...dinglande med benen, pustande....Men hon höll fast vid "pipen" hela tiden. När jag kollar till henne igen så hänger hon typ med huvudet mellan benen, men "pipen" i stadig hand=) tålamodet var i sitt yttersta att brista och jag tänkte för mig själv "att måtte detta var färdigt snart" Och så öppnades dörren och Clara sken upp som en sol!
Sen vidare till Läkarbesöket. Och med pappren från hörseltestet och en titt i öronen, så var enda utvägen att sätta in rör i öronen, hon hade mycket vätska bakom trumhinnorna, och det fanns ingen annan utväg... Inte lustigt att hon hört så illa, men så illa trodde vi nog inte att det varit. Men nu förstår vi varför hon velat ha så hög volym på tv'n osv....
Men då jag själv vart öronbarn och opererat in rör minst 10 ggr samt ny trumhinna så finns det ju tyvärr chans att föra det vidare. Jag hoppas bara att det ska räcka med rören...inget annat...
Läkaren ville göra det så fort som möjlig, för Claras skull med tanke på att det var rätt illa. Så inom 8 veckor kommer det ske.
Vi fick information om operationen, samt emla kräm med oss hem, så vi var förberedda för nästa besök som sagt.
När vi lämnar avdelningen så frågar Clara mig vad det är för kräm, för hon hade rätt mycket myror i brallan efter att suttit still så länge, så hon visste inte vad vi pratat om doktorn och jag.
Men jag förklarade att hon skulle operera sina öron och krämen skulle sitta på händerna så dom kan sätt en nål där för att det inte ska kännas nått när dom sticker. Hon hajade det..
Berättade att vi skulle sätta på den hemma typ 2 timmar innan vi åkte till sjukhuset igen. Vet ni vad hon säger:
- Nä mamma, man ska sätta på den en till en och en halv timme innan, det hörde jag!
ja, det var ju sant, tji fick jag och det man inte tror dom lyssnar på har man helt fel med.
Sen fortsatte jag berätta att man fick "sova gott medicin" i den och när man vaknar igen så får man glass! Där sken Clara Söderlund upp....GLASS!!
När pappa kom hem springer Clara och möter honom och säger
-Pappa jag ska opereras och vet du? Man får GLASS efter!!!
Måste ändå säga att hon verkar rätt lugn till det här, inga "jag vill inte" eller nått sånt. Som sagt hon känns rätt Cool, iallafall berör det henne inte just nu. Och innerst inne så tror jag att alla gånger hon vart med när Wilma opererats kanske gjort henne lite insatt och hon vet att allt blir bra. Som lite terapi kan man väl säga. Och Hon är så medveten om att efter detta kommer hon höra mycket bättre. Kan tänka mig att hon tycker det är jobbigt, hon får koncentrera sig mer och det märks här hemma när vi började prata om det Micael och jag ikväll att hon är mycket tröttare på em/kvällarna nu. Tror faktiskt att det tar lite på henne. Min Stora fina Sessa<3
Vi blev inkallade till hörseltestrummet av en jättegullig tjej som utbildade sig till audionom. Hon presenterade sig och Clara säger glatt och tydligt
-Jag heter Clara Söderlund, hej på dig, och kastade med håret åt sidan=)
Jag kunde knappt hålla mig för skratt och när jag såg att tjejen småflinade så började jag med.
- Här har vi minsann en glad och sprallig tjej, säger hon till Clara.
Grejen är den att oftast måste jag säga till Clara att säga HEJ, när någon annan hälsar. Hon tänker liksom inte på det ibland och då måste man påminna henne. Men i detta fallet fixade hon det galant, haha.
Sen fick vi sitta i ett väldigt ljudlös bur, väldigt konstig känsla tyckte jag att det var iallafall.Trots att jag suttit där inne själv många många gånger. Clara får hörlurar och en "pip" att trycka på varje gång hon hörde ett pip i lurarna. Hon koncentrerade sig väldigt mycket på att höra pipen....men ju längre tiden gick desto mer såg jag att tålamodet sänktes...dinglande med benen, pustande....Men hon höll fast vid "pipen" hela tiden. När jag kollar till henne igen så hänger hon typ med huvudet mellan benen, men "pipen" i stadig hand=) tålamodet var i sitt yttersta att brista och jag tänkte för mig själv "att måtte detta var färdigt snart" Och så öppnades dörren och Clara sken upp som en sol!
Sen vidare till Läkarbesöket. Och med pappren från hörseltestet och en titt i öronen, så var enda utvägen att sätta in rör i öronen, hon hade mycket vätska bakom trumhinnorna, och det fanns ingen annan utväg... Inte lustigt att hon hört så illa, men så illa trodde vi nog inte att det varit. Men nu förstår vi varför hon velat ha så hög volym på tv'n osv....
Men då jag själv vart öronbarn och opererat in rör minst 10 ggr samt ny trumhinna så finns det ju tyvärr chans att föra det vidare. Jag hoppas bara att det ska räcka med rören...inget annat...
Läkaren ville göra det så fort som möjlig, för Claras skull med tanke på att det var rätt illa. Så inom 8 veckor kommer det ske.
Vi fick information om operationen, samt emla kräm med oss hem, så vi var förberedda för nästa besök som sagt.
När vi lämnar avdelningen så frågar Clara mig vad det är för kräm, för hon hade rätt mycket myror i brallan efter att suttit still så länge, så hon visste inte vad vi pratat om doktorn och jag.
Men jag förklarade att hon skulle operera sina öron och krämen skulle sitta på händerna så dom kan sätt en nål där för att det inte ska kännas nått när dom sticker. Hon hajade det..
Berättade att vi skulle sätta på den hemma typ 2 timmar innan vi åkte till sjukhuset igen. Vet ni vad hon säger:
- Nä mamma, man ska sätta på den en till en och en halv timme innan, det hörde jag!
ja, det var ju sant, tji fick jag och det man inte tror dom lyssnar på har man helt fel med.
Sen fortsatte jag berätta att man fick "sova gott medicin" i den och när man vaknar igen så får man glass! Där sken Clara Söderlund upp....GLASS!!
När pappa kom hem springer Clara och möter honom och säger
-Pappa jag ska opereras och vet du? Man får GLASS efter!!!
Måste ändå säga att hon verkar rätt lugn till det här, inga "jag vill inte" eller nått sånt. Som sagt hon känns rätt Cool, iallafall berör det henne inte just nu. Och innerst inne så tror jag att alla gånger hon vart med när Wilma opererats kanske gjort henne lite insatt och hon vet att allt blir bra. Som lite terapi kan man väl säga. Och Hon är så medveten om att efter detta kommer hon höra mycket bättre. Kan tänka mig att hon tycker det är jobbigt, hon får koncentrera sig mer och det märks här hemma när vi började prata om det Micael och jag ikväll att hon är mycket tröttare på em/kvällarna nu. Tror faktiskt att det tar lite på henne. Min Stora fina Sessa<3
Det här grejer vi galant....Och med GLASS på det kan det ju inte bli nått annat=)
söndag 18 mars 2012
Läste igenom några äldre inlägg, hahahoho
Satt och tittade igenom mina blogginlägg och fastnade vid detta, haha..."What a life"
http://mammasfinaste.blogspot.se/2008/12/varfor-bara-2-hander.html
Detta var min vardag...men nu sitter jag här...Haha, jag ÖVERLEVDE ju...hihi
Idag är det en annan situation, barnen är äldre och man har en helt annan vardag...Och jag njöt faktiskt lite när jag läste också...så härligt på nått sätt....Men ibland undrar man hur knasig man får bli liksom...fantastiskt...
Idag släpar jag dock inte runt på en babysitter, idag röjer jag bara undan tusenmiljoner saker hela tiden, och hittar en strumpa i det ena hörnet och ett halvätet äpple i det andra....herrejösses...
http://mammasfinaste.blogspot.se/2008/12/varfor-bara-2-hander.html
Detta var min vardag...men nu sitter jag här...Haha, jag ÖVERLEVDE ju...hihi
Idag är det en annan situation, barnen är äldre och man har en helt annan vardag...Och jag njöt faktiskt lite när jag läste också...så härligt på nått sätt....Men ibland undrar man hur knasig man får bli liksom...fantastiskt...
Idag släpar jag dock inte runt på en babysitter, idag röjer jag bara undan tusenmiljoner saker hela tiden, och hittar en strumpa i det ena hörnet och ett halvätet äpple i det andra....herrejösses...
Och det jag fortfarande söker är?.....
Fler än TVÅ händer! Haha...
Jag minns tillbaka....
Imorgon ska Clara på Besök på Öron Näsa hals på sjukhuset. Skolsköterskan har gjort hörseltest i skolan och hon tyckte att Clara hade lite svagare hörsel på sitt ena öra. Känns skönt att dom reagerar och försöker göra något åt det direkt.
Jag var ju själv ett kraftigt öronbarn när jag var yngre och har nog besökt den där avdelningen minst 200 ggr, och har även fått en ny trumhinna i mitt högra öra.
Men det är med lite blandade känslor jag åker dit imorgon.....När jag var liten var det jag som hade med min mamma...Kan minnas exakt hur hela besöket från det vi parkerade bilen till det vi var inne i undersökningsrummet. Mamma står vid receptionen och letar igenom alla familjens patientkort, begär reseersättning och slutligen kommer hon och sätter sig bredvid mig och tar tag i en veckotidning och säger "Det här går bra Sofi"
Själv sitter jag på samma plats varje gång, dinglar med benen och har en lite pirrig känsla i magen varje gång....Ja så här var det....
Imorgon är det JAG som Mamma till mitt Barn som på nått sätt kommer att göra en repris av detta....Men som sagt, till mitt barn.....
Kanske svårt för er att förstå, men känslorna är blandade och minnena kommer tillbaka...
Ska ändå bli så skönt att få veta om hon har lite nedsatt hörsel på ena örat. Vi kan märka även här hemma att hon inte riktigt hör vad vi säger ibland, samt att ljudet på tvn ska vara väldigt hög för att hon ska höra något.
Det återstår att se, vi har pushat henne mycket här hemma för detta besöket, och hon verkar rätt cool faktiskt....Så det blir nog inga problem=)
Jag var ju själv ett kraftigt öronbarn när jag var yngre och har nog besökt den där avdelningen minst 200 ggr, och har även fått en ny trumhinna i mitt högra öra.
Men det är med lite blandade känslor jag åker dit imorgon.....När jag var liten var det jag som hade med min mamma...Kan minnas exakt hur hela besöket från det vi parkerade bilen till det vi var inne i undersökningsrummet. Mamma står vid receptionen och letar igenom alla familjens patientkort, begär reseersättning och slutligen kommer hon och sätter sig bredvid mig och tar tag i en veckotidning och säger "Det här går bra Sofi"
Själv sitter jag på samma plats varje gång, dinglar med benen och har en lite pirrig känsla i magen varje gång....Ja så här var det....
Imorgon är det JAG som Mamma till mitt Barn som på nått sätt kommer att göra en repris av detta....Men som sagt, till mitt barn.....
Kanske svårt för er att förstå, men känslorna är blandade och minnena kommer tillbaka...
Ska ändå bli så skönt att få veta om hon har lite nedsatt hörsel på ena örat. Vi kan märka även här hemma att hon inte riktigt hör vad vi säger ibland, samt att ljudet på tvn ska vara väldigt hög för att hon ska höra något.
Det återstår att se, vi har pushat henne mycket här hemma för detta besöket, och hon verkar rätt cool faktiskt....Så det blir nog inga problem=)
Och jag ska försöka se allt positivt, göra det bästa av situationen...
Allt för min Dotter<3
Evig Kärlek....
Chris Medina, mannen som för mig har bevisat vad Evig Kärlek står för....Och jag blir lika tårögd varje gång jag hör denna låt. Jag kan inte låta bli att sända mina tankar till han och hans flickvän....Vilken tragedi dom tillsammans varit med om....Och Hon, som för några år sen var den där flickvännen som följe hans fotspår, gick på promenader i parken hand i hand....upptäckte världen tillsammans....ja allt som man gör som par.
Idag sitter hon i rullstol, i en värld som hela tiden sätter gränser för henne. Hon finns där, men inte som den hon en gång var. Och där står Han och stöttar henne i allt...Han finns kvar !Den dagen olyckan var framme fick dessa två människor utan sin vilja börja om från start.
Usch, blir så rörd...
På några få sekunder förändrades en värld där livet varit så enkelt, till en mardröm man alltid har som man önskar aldrig ska behöva bli sann... Men han hade ett val, stanna eller gå vidare.
Han kunde lika gärna bara lämnat henne för att ta sig vidare fram i livet, men han valde att stanna, hans kärlek till henne var lika stark trots att hon nu inte är den kvinna han höll sin hand med första gången.
Chris Medina är svaret på Evig Kärlek....
Han är mannen som bevisat att det spelar ingen roll, för vad som än händer så finns det inget som kan bryta banden för kärleken till den man älskar! Texten han skrivit är obeskrivlig....
Jag önskar verkligen dessa två människor all lycka i världen, för mig är dom fantastiska!!
Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone
And I know an angel was sent just for me
And I know I'm meant to be where I am
And I'm gonna be
Standing right beside her tonight
And I'm gonna be by your side
I would never leave when she needs me most
What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone
Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more
Every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
I'm forever keeping my angel close
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone
And I know an angel was sent just for me
And I know I'm meant to be where I am
And I'm gonna be
Standing right beside her tonight
And I'm gonna be by your side
I would never leave when she needs me most
What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone
Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more
Every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
I'm forever keeping my angel close
lördag 17 mars 2012
Imorgon firar vi 12 år tillsammans
Tiden rullar på och Imorgon firar vi 12 år tillsammans...
12 år?, känns som det var igår vi träffades. Jag satt här nu ikväll och läste igenom ett gammalt blogginlägg sen när vi firade 10 år. Och för att göra det hela enkelt så kopierade jag in det här. Och jag satt och småskrattade själv när jag läste det, herregud vilket förarbete jag la ner innan jag äntligen fick dig.....men en sak är säker.....JAG LYCKADES JU VÄLDIGT BRA IALLAFALL! haha....
Så till min finaste Älskade Micael....Du är allt för mig.. Älskar dig!!!
Här kommer mitt gamla inlägg...
12 år?, känns som det var igår vi träffades. Jag satt här nu ikväll och läste igenom ett gammalt blogginlägg sen när vi firade 10 år. Och för att göra det hela enkelt så kopierade jag in det här. Och jag satt och småskrattade själv när jag läste det, herregud vilket förarbete jag la ner innan jag äntligen fick dig.....men en sak är säker.....JAG LYCKADES JU VÄLDIGT BRA IALLAFALL! haha....
Så till min finaste Älskade Micael....Du är allt för mig.. Älskar dig!!!
Här kommer mitt gamla inlägg...
Firat 10 år....
Den 18 mars firade vi 10 år tillsammans.
Allt började den där kvällen för 10 år sen när Jag och Emma begav oss till Blomstermåla folkets hus, värsta partystället på den tiden:) Och jajamensan jag hade haft honom i sikte innan, en liten fuling som spanat mellan skåpen...haha. och hela tiden trodde jag att hans syster var hans flickvän...hur knäpp får man va liksom...haha. Men där i Blomstermåla inser jag att han är där...han var killen som blivit utslängd för att för många öl hade gjort honom lite vinglig i benen och yr i bollen. Jag går ut och ser honom stå där...regnet öser ner och han är dyngsur om kläderna...han huttrar och fryser och jag tror inte jag fick någon vidare kontakt...men men jag gick helt sonika fram och höll om honom, bara sådär...kunde ju vart vilken tok som helst...jag kände ju honom inte men tydligen så brydde jag mig inte heller:) jag höll iallafall om honom och sen drog jag med honom till ingången och "snackade" lite vett med vakterna...tror jag, jag fick iallafall in honom igen, tjihii:) Det ska till en brud för att allt ska ordna upp sig, så måste det vara:) Och med tanke på att han hade noll koll, jädra om nån kille hade försökt den stilen på mig...de hade nog blitt en tjokablänger och en bakutspark....haha
Men väl inne med han så satte jag honom på en stol, och sen som alla killar började han hångla...ja, så var det faktiskt. Han hade inte ens tittat på mig, men jag var glad! Tur det var mörkt, fast å andra sidan så såg han nog inte så mycket ändå...ögonen var rätt så små ska tilläggas..haha.
Vi satt nog där i två timmar sen stängde stället och emma och jag skulle hem. Vet ni vad han säger då...eller det kan man väl lista ut, vad säger många killar som fått ragg och lite för mycket i rocken....jojo.."SKA RU ME HEM TILL MIG" Och där var det stopp, det skulle jag inte...jag var kär...men inte någon han fick med sig hem för en kväll...nonono. Stopp där!
-Nä, jag ska hem, emma sover hos mig och du är full, säger jag
Vet ni vad han säger då!
-AH HO KAN FÖLA MED HON OCKSÅ!
Näheddu, så roligt skulle vi inte ha, kanske i din dröm men inte i min...haha
Dagen efter var jag hemma hos mamma och skulle låta henne gissa i skolkatalogen på hans klass vem det var jag "umgåts" med under kvällen. Hpon pekar och pekar och till slut är det bara han kvar. hon pekar på honom och säger :
- Jaha, och han kan det ju defenitivt inte vara, det är ju inte din stil, så vem är det!
Det var rätt roligt...
Veckan efter åkte jag på en privat fest med hans syster, nervös som sjutton...Förfest var det och han skulle vara där. Mamma och dom släppte av mig och Linda kom och mötte upp mig. Med ben som knappt ville gå och med en puls på 120 så gick vi in genom dörren....där sitter han vid ett bord med några kompisar. Han tittar på mig och sen går dom vidare till den riktiga festen.... Jaha, och där var jag, men va var det för stolle jag fallit för...haha..Han bara gick...bye bye liksom.
Snacka om att jag blev lite lite bitter, så bitter så jag hade kunnat flörta upp hans kompis och vara supertönten som skulle göra honom avundsjuk...Jäkla karl., göra på det viset.....
Vi gick också vidare till festen sen...och där satt han med famnen tom och jag kan nog minnas att det stod "SOFI" på en namnlapp som låg i knät...haha eller inte. Men där fick jag napp...han såg mig och jag var den lyckligaste...
...och så är jag än idag....10 år har gått. och mamma ja hon älskade honom också...behövde bara lite tid...hmm han var ju inte min stil så det var okej...hihi
Vi har blivit vuxna tillsammans...gått igenom många svåra stunder då vårt förhållande varit på väg att krossas...m¨ånga tuffa stunder och tjafs och gråt blandat med lycka och kärlek. en bana som vi nog alla gått igenom ochsäkert kommer uppleva många gånger under våra liv.
Men jag älskar honom lika mycket idag som för 10 år sen. Men man har lärt sig mycket mellan stunderna...Att ALDRIG ta varann för givet. Något som många kanske inte tänker på men som är så otroligt viktigt om man ska få det att funka. Du är samma människa innan ett förhållande som du är i ett förhållande, skillnaden är bara att du delar dit liv med en annan person men man får inte glömma att man fortfarande har sitt egna kvar. Något alla måste lära sig att leva med, något som vi kämpat oss igenom många många gånger. tårar som runnit, ilska, hat och slutligen långa långa samtal för att reda ut allt. Vi har lärt oss en stor viktig sak....PRATA! Vi lägger ingenting på hög längre, ingen mår bra av det...istället försöker vi ta konflikterna närdom dyker upp. superviktigt!
Vi har stöttat varandra i mycket sorg som kommit med oss på vägen, en sorg finns alltid kvar, sorgen över mamma. Men du fanns hela tiden där och lät mig vara ledsen, inte orka träffa vänner. En tuff period, men som också har ölärt oss så mycket...att acceptera varandra och låta allting ha sin tid, min prins!
Så här sitter jag idag och är kär som aldrig förr...Vi har Skapat två små underverk tillsammans som är det finaste vi har. Ett nybyggt hus! Lycka.....
Nu ska här bara frias också...men du kanske laddar eller tränar för att gå ner på knä...haha, nä som sagt vi är lika lyckliga ändå, med eller utan ett JA:)
Och vad gjorde vi då på vår 10 års dag. Jo vi bokade barnvakt tre dagar innan, skulle gå ut och äta....bara fira med en god middag på en mysig restaurang.
Hur blev det då?
Jo, vi var hemma, tog hand om ett magsjukt barn och ett med öroninflammatio. Jag somnade i soffan, du kollade säkert på "two and a half men" Kortet till rosorna ligger fortfarande i plånboken:) Nä ,men vem bryr sig egentligen, huvudsaken är att vi får vara tillsammans, att jag somnade i soffan var ju bättre än att jag gick och la mig i sängen....eller hur...haha
Älskar dig Mickey Boy!
Allt började den där kvällen för 10 år sen när Jag och Emma begav oss till Blomstermåla folkets hus, värsta partystället på den tiden:) Och jajamensan jag hade haft honom i sikte innan, en liten fuling som spanat mellan skåpen...haha. och hela tiden trodde jag att hans syster var hans flickvän...hur knäpp får man va liksom...haha. Men där i Blomstermåla inser jag att han är där...han var killen som blivit utslängd för att för många öl hade gjort honom lite vinglig i benen och yr i bollen. Jag går ut och ser honom stå där...regnet öser ner och han är dyngsur om kläderna...han huttrar och fryser och jag tror inte jag fick någon vidare kontakt...men men jag gick helt sonika fram och höll om honom, bara sådär...kunde ju vart vilken tok som helst...jag kände ju honom inte men tydligen så brydde jag mig inte heller:) jag höll iallafall om honom och sen drog jag med honom till ingången och "snackade" lite vett med vakterna...tror jag, jag fick iallafall in honom igen, tjihii:) Det ska till en brud för att allt ska ordna upp sig, så måste det vara:) Och med tanke på att han hade noll koll, jädra om nån kille hade försökt den stilen på mig...de hade nog blitt en tjokablänger och en bakutspark....haha
Men väl inne med han så satte jag honom på en stol, och sen som alla killar började han hångla...ja, så var det faktiskt. Han hade inte ens tittat på mig, men jag var glad! Tur det var mörkt, fast å andra sidan så såg han nog inte så mycket ändå...ögonen var rätt så små ska tilläggas..haha.
Vi satt nog där i två timmar sen stängde stället och emma och jag skulle hem. Vet ni vad han säger då...eller det kan man väl lista ut, vad säger många killar som fått ragg och lite för mycket i rocken....jojo.."SKA RU ME HEM TILL MIG" Och där var det stopp, det skulle jag inte...jag var kär...men inte någon han fick med sig hem för en kväll...nonono. Stopp där!
-Nä, jag ska hem, emma sover hos mig och du är full, säger jag
Vet ni vad han säger då!
-AH HO KAN FÖLA MED HON OCKSÅ!
Näheddu, så roligt skulle vi inte ha, kanske i din dröm men inte i min...haha
Dagen efter var jag hemma hos mamma och skulle låta henne gissa i skolkatalogen på hans klass vem det var jag "umgåts" med under kvällen. Hpon pekar och pekar och till slut är det bara han kvar. hon pekar på honom och säger :
- Jaha, och han kan det ju defenitivt inte vara, det är ju inte din stil, så vem är det!
Det var rätt roligt...
Veckan efter åkte jag på en privat fest med hans syster, nervös som sjutton...Förfest var det och han skulle vara där. Mamma och dom släppte av mig och Linda kom och mötte upp mig. Med ben som knappt ville gå och med en puls på 120 så gick vi in genom dörren....där sitter han vid ett bord med några kompisar. Han tittar på mig och sen går dom vidare till den riktiga festen.... Jaha, och där var jag, men va var det för stolle jag fallit för...haha..Han bara gick...bye bye liksom.
Snacka om att jag blev lite lite bitter, så bitter så jag hade kunnat flörta upp hans kompis och vara supertönten som skulle göra honom avundsjuk...Jäkla karl., göra på det viset.....
Vi gick också vidare till festen sen...och där satt han med famnen tom och jag kan nog minnas att det stod "SOFI" på en namnlapp som låg i knät...haha eller inte. Men där fick jag napp...han såg mig och jag var den lyckligaste...
...och så är jag än idag....10 år har gått. och mamma ja hon älskade honom också...behövde bara lite tid...hmm han var ju inte min stil så det var okej...hihi
Vi har blivit vuxna tillsammans...gått igenom många svåra stunder då vårt förhållande varit på väg att krossas...m¨ånga tuffa stunder och tjafs och gråt blandat med lycka och kärlek. en bana som vi nog alla gått igenom ochsäkert kommer uppleva många gånger under våra liv.
Men jag älskar honom lika mycket idag som för 10 år sen. Men man har lärt sig mycket mellan stunderna...Att ALDRIG ta varann för givet. Något som många kanske inte tänker på men som är så otroligt viktigt om man ska få det att funka. Du är samma människa innan ett förhållande som du är i ett förhållande, skillnaden är bara att du delar dit liv med en annan person men man får inte glömma att man fortfarande har sitt egna kvar. Något alla måste lära sig att leva med, något som vi kämpat oss igenom många många gånger. tårar som runnit, ilska, hat och slutligen långa långa samtal för att reda ut allt. Vi har lärt oss en stor viktig sak....PRATA! Vi lägger ingenting på hög längre, ingen mår bra av det...istället försöker vi ta konflikterna närdom dyker upp. superviktigt!
Vi har stöttat varandra i mycket sorg som kommit med oss på vägen, en sorg finns alltid kvar, sorgen över mamma. Men du fanns hela tiden där och lät mig vara ledsen, inte orka träffa vänner. En tuff period, men som också har ölärt oss så mycket...att acceptera varandra och låta allting ha sin tid, min prins!
Så här sitter jag idag och är kär som aldrig förr...Vi har Skapat två små underverk tillsammans som är det finaste vi har. Ett nybyggt hus! Lycka.....
Nu ska här bara frias också...men du kanske laddar eller tränar för att gå ner på knä...haha, nä som sagt vi är lika lyckliga ändå, med eller utan ett JA:)
Och vad gjorde vi då på vår 10 års dag. Jo vi bokade barnvakt tre dagar innan, skulle gå ut och äta....bara fira med en god middag på en mysig restaurang.
Hur blev det då?
Jo, vi var hemma, tog hand om ett magsjukt barn och ett med öroninflammatio. Jag somnade i soffan, du kollade säkert på "two and a half men" Kortet till rosorna ligger fortfarande i plånboken:) Nä ,men vem bryr sig egentligen, huvudsaken är att vi får vara tillsammans, att jag somnade i soffan var ju bättre än att jag gick och la mig i sängen....eller hur...haha
Älskar dig Mickey Boy!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)