Julen spred värme...

Och så har Julen passerat än en gång! Och i år kändes det väldigt skönt och stressnivån hann aldrig ifatt oss...så skönt...Alla andra jular känns det som man fått sätta på sig springskorna för att hinna med alla "måsten" och besök. Men i år flöt det på himlans lugnt och barnen har varit glada och mycket nöjda med tillvaron.
Dagen innan julafton samlades vi hemma hos min älskade syster Sandra och Victor. Firade i deras nya hus och mormor var med oss. Så glad att fina lilla mormor finns med oss.....Vi åt gott och hade väldigt trevligt. Barnen fick julklappar och busade både med moster, Victor och gammelmormor.

Julafton vaknade vi allihopa halv tio. Barnen sprang in till granen och där hade minsann tomten vart och lämnat några klappar...Clara bröt dock ihop för att "han" inte hade lagt paketen i strumpan. Jag fick helt enkelt förklara att paketet var för stort! haha...så var det! Och hon köpte det=)
Framåt eftermiddan gjorde vi oss färdiga och åkte till Kåremo. Mickes mamma hade gjort så god julmat och om det blev något över? Jo det kan man säga, det räckte åt ett helt kompani! Så alla mätta och belåtna. Sen blev väntan ivrig över när tomten skulle dyka upp, farfar förklarade för Clara att klockan sju skulle han komma. Och hon vaktade noggrant klockan, det var tur att han höll vad han lovat den där vitskäggige mannen=)
Många klappar var det, dock stod det bara två namn på alla i stort sett, vi hade tydligen haft väldigt väldigt snälla barn i år också...hmm...=) men en å annan var till oss andra också. Tack snälla Håkan och Helene för en mysig och mycket trevlig kväll!

Juldagen bar iväg till Pappsen...God stek blev det till middag, och så pappas favvo till efterätt...Brylepudding, mumsmums! Karamell efter karamell åkte också ner....och mitt huvud tänkte bara....ännu mer träning...ännu mer träning...springa, springa, springa..haha
Klappar delades ut och tjejerna busade med Ellen hela eftermiddagen!

Men något har saknats hela julhelgen.....Mamma, jag älskar dig. God jul, och någon talade om för mig att man faktiskt kan skicka kramar till himlen. Julen blir aldrig mer sig lik, men det finns underbara människor som ser till att ge mig värme och alla saknar vi dig! Mina finaste.....<3

Till alla Nära & Kära önskar jag en God Fortsättning!





Vill så, men tar mig aldrig tid=)

Ikväll satt jag och funderade....funderade på vad jag tror är min värsta ovänn....BLOGGEN!
Så många gånger jag sagt att jag ska börja skriva igen....men som alltid....FÖRBLIR DEN OSKRIVEN!
Skäms Sofi....SKÄMS!!

Men idag slog det mig att den faktiskt finns kvar och att jag egentligen älskar att få skriva av mig...Om allt som händer runt omkring mig...Och ute i stora vida världen. Mina barn växer sakta för varje dag som går, och förgyller mig och min underbara sambo med allt vad dom gör och säger.....Och ibland vill man dela med sig, och ibland inte.

Så varför tveka jag alltid när jag egentligen har tiden.....
Ska vi se det som ett Nyårslöfte kanske?
Det får nog bli så!

"de bi baaaaa" som Wilma skulle sagt...haha!

Tjingeling

Träning...en del av vardagen =)

Jag har hittat mitt Intresse....träningen, och därmed löpningen! Finns inget skönare än att slänga på sig kläderna och på med skorna å så springa....ljuvligt!
Jag och Åsa anmälde oss till Kalmarmilen som gick av stapeln den 3 Augusti. Vi och 700 andra löpare gjorde sig redo vid startlinjen för att springa en mil. Vi klarade det galant, och jag själv hade nog kunnat springa ännu längre...Men vi gjorde det tillsammans, och peppade varandra hela rundan, och man fick en sån kick varje gång man såg folket stå och heja längs hela rundan. Vädret precis lagom, kunde inte vart bättre. Vi sprang i mål på 59,20...en mycket bra tid för oss då vi innan bara tränat med mål på 8 km...Och vi hade tippat på att komma i mål på runt 1,05 ungefär. Allan, och Micke med barnen väntade på oss inne stan...Men då vi sprang in i mål tidigare än vad vi väntat oss så fanns där inga segerjubel från vår "stora" Hejaklack...Dom hade ställt sig vid målgången när klockan visade 1 timme...men då var vi ju redan i mål....haha.
Se länken här nedan då vi springer i mål =) På nummer skriver ni 459 och sök...klicka sedan på numret!
http://beta.marathon.se/racetimer?v=%252Fsv%252Frace%252Fshow%252F627%253Flayout%253Dmarathon

Jag är mycket nöjd med tiden. Och nu laddar vi för tjejmilen nästa år. Vi ska även försöka hinna med lite smålopp innan dess. Jag har verkligen hittat något som får mig att må bra, som ger mig något. Känns som jag inte komma tröttna....Varje gång jag vart ute och sprungit, känns det alltid så skönt och jag kännar att kroppen tar emot träningen...Sånt peppar mig till tusen =)

Och så var sommaren 2011 snart ett minne blott=(

...ja så är det. Sommaren kom och det kändes lite som den försvann lika fort, dystert! Tidig semester med barnen, älskling jobbat hela sommaren....ja, men jag är ändå nöjd med resultatet av vad vi hunnit med för att få ut så mycket som möjligt av denna årstid. Vart på många roliga utflykter med barnen. Barnens gård, Ölands Djurpark, Duran&Mollan, stranden...ja, stranden å stranden, en dag var vi där hela familjen å då blåste det så mycket så efter att vi suttit och försökt få solstrålarna att färga oss lite så gav vi upp =). Men sen var vi på Saxnäs Poolbad, ett toppenställe!! Och i söndags följde vi med Bästa Grannarna Lundbäck till Astrid Lindgrens Värld, vi hade väldigt roligt..En mycket lyckad dag! Träffade Pippi och alla underbara Astrid Lindgren figurer. Och jag måste säga, den där Pippi lotta, henne va det krut i! Undra vad hon gick på...Fullt ös hela dagen...Kan tänka mig att hon är en väldigt tillbakadragen person, som lever sig in i rollen med allt hon inte har när hon inte är Pippi. En härlig tjej var hon allt iallafall, Och jag vill verkligen veta vad hon gör för att ha sån ENERGI...skulle nämligen behöva åtminstone hälften =)

Det roliga är att vi hade praat om att vi inte skulle göra så mycket i sommar då vi närmar oss med stormsteg resan till GREKLAND. Men va fasen vi tycker ju det är lika kul som barnen...hihi! Men Just denna resan kommer kännas som riktig semester....Den vi alla är i stort behov av här hemma. Bara komma bort från vardagen....inga måsten.....dammet på golvet tar städerskorna, Maten lagar kockarna....och drickan serveras till handen......åhhh lovely!! Och vi åker med finaste Fia and La Familia. Riktigt mysigt!

Så nu håller vi ställningarna hör hemma två veckor till....sen DRA VI MOT VÄRMEN.............

Tjingeling

Tavegyl var det här...

Wilma stackarn fick ett myggbett en natt precis innan semestern. Vi såg på morgonen innan dagis att hon var svullen mellan ögonbrynen. Läämnade henne på dagis och när vi hämtade henne på eftermiddan såg hon ut så här

Hela pannan samt ner över ögonen var uppsvullet...och som inte det vore nog så hade hon ramlat av en cykel på dagis och fått värsta dumma fläskläppen...lilla sessan....

Det blev ett besök på kalmarJouren. antagligen ett myggbett sa dom. Så hem igen och ge tavegyl...

Lite rund om fötterna och måttligt trött som man blir av denna medicin så somnade hon gott på kvällen. Dagen därpå hade svullnaden lagt sig helt på ögonlocken och hon såg ingenting. Så Mamman och tjejan fick vara hemma. Dag 3 var svullnaden helt borta igen.

Men trots svullnaden så var det glada miner...

...bara man får äta kex......

Semester...

Då jag sköter denna blogg fruktansvärt illa så skäms jag väldigt mycke. Ja de gö jag faktiskt:(

Men nu har jag snart haft semester i 3 veckor. Jag och sessorna har varit hemma medans mannen jobbat. Och jag måste erkänna att det har varit tre rätt tuffa veckor. Det är svårt att åka iväg någon längre tripp, så vi har mest varit hemma. Vi har haft det soft, men det har funnits stunder då vi gått varann på nerverna. Att hela tiden försöka underhålla och hitta på saker samtidigt som man ska hålla iordning, ta fighter med både liten och stor, alla ska vilja göra samma saker kan ibland få brister. Men jag är ändå nöjd och glad att fått vara hemma med barnen, även om jag gått på nålar när gubben kommit hem=)

Stranden har vi besökt 2 ggr. Detta beror på att den stora Sessan rätt upp förklarat för mig att "vi kan väl inte åka till stranden mamma när det är så här fint väder, då måste man vara hemma och bara njuta och vara avslappnad förstår du väl"
Hmm, ja avslappnad var ju det rätta ordet, haha. Gör inte så, akta nu, lyssna på mig..jaja, det är väl avslappning på minsta nivå elr? =)
Men vädret har ju vart sådär, molnigt, soligt, molnigt, soligt, regn....osv
Jag tror alla här hemma är lite glada över att vi är tillbaka till vardagen om några dagar ändå, fast jag gärna haft semester i typ 10 år till så ska det ändå bli skönt. Och om några veckor tar vi flyget till Grekland, vlket vi alla just nu ser fram emot mest. Då får vi vara tillsammans hela familjen och jag ska inte göra ett handtag där nere mer än att arbeta in solkrämen på mig=) gottans!

Trots att pappsen har jobbat i veckorna så har vi tagit vara på hans lediga tid och gjort så mycket för barnen som vi hunnit med. Mycke mys och lek har det blivit!

VI GJORDE VÅR ÅRLIGA TRIPP TILL BORGHOLM DÄR VI ÅT MAT OCH GICK PÅ GLASS CAFE. OCH AVSLUTADE SOM ALLTID MED CLARAS STRANDPROMENAD.



MORGONMYS PÅ TRAPPEN...

 POOLBAD HEMMA I TRÄDGÅRDEN

 ALLA SÄTT ÄR BRA =)

 PÅ KALAS HOS FARFAR & FASTER MALIN

 UTFLYKT TILL SKÄLBY, ALLTID LIKA UPPSKATTAT!

 MYCKET LEK I TRÄDGÅRDEN...

 EN DAG PÅ BARNENS GÅRD. HÄR FINNS DET MESTA, BARNEN ÄLSKAR DETTA STÄLLET!

Man njuter när man ser alla bilder, semester 2011 lider mot sitt slut. Och nya tider tar vid. Om några veckor börjar Clara i förskoleklass (6-års) snyft, snyft...stor tjej nu=) Men någon väntar och längtar med spänning på detta ögonblick!

Till alla vars semester fortgår eller börjar....Njuuuuut och ta vara på vareviga minut, snart är ni också där jag är nu...;)

Tjingeling!



Han glider fram.....mot NYA äventyr =)

Inte alla som halkar fram på bananskal, men min älskade sambo vet precis var han ska sätta foten, haha
Han tyckte han vart länge nog på Dressman, hmm (2 månader=) så han kände att det var dax för NYA äventyr, haha
Nä, skämt å sidor, Dressman har varit en mycket trevlig arbetsplats, men man måste våga chansa och ta emot erbjudanden när dom bara sådär knackar på dörren. Du funderade ett tag men insåg rätt fort att det var inget att tveka om, bara att tacka JA, ingen återvändo. Och det är precis vad han gjort, och jag har bara funnits där som stöd i det valet du gjort. Och jag tror att det här blir mer än bara bäst älskling.
Och idag när du kom hem från jobbet och hade haft regionchefen på besök där han förklarat hur tråkigt han kände för att du slutar och med väl valda ord sagt att framtiden hade erbjudit dig mycket stora chanser inom företaget, men samtidigt förstod dig så var du så glad och jag såg hur stolt du var. Även alla andra inom företaget som sagt att dom förstår dig men kommer sakna dig. Jag är väldigt stolt över dig och du kommer gå långt i framtiden älskling. Du har det där varma, rättvisa bemötandet mot alla, kunder som personal. Du uppskattar din personal och ser aldrig några problem, allt går att lösa precis som en butikschef ska.
Lycka, lycka lycka till min bästa bananglidare...hihi!

Jag och våra fina små prinsessor gratulera dig till det Nya jobbet som butikschef i Mönsterås på.......
dadadada......

Kommer sakna lite din fina Outfit du haft varje dag....å de får man=) men så länge du inte kommer hem å lukta ko baj.. och ha en grönvit keps på da så är de lugnt.

Ibland får man vara lite rolig, det hör liksom till =)

Mors dag....

Idag firas vi mammor lite extra för dem vi är. Vi blir uppvaktade och man ger bort en liten blomma eller gåva av något slag. Kanske träffas man hemma hos någon och firar denna speciella dag...

Själv är inte denna dagen något jag egentligen vill fira...den får mig bara att känna längtan, saknad och en oerhörd sorg för att jag själv inte kan fira min älskade mamma. Jag känner stor avund på dom som verkligen kan göra någon mamma/mor extra uppmärksammad just idag...det är jobbigt...en hel dags kamp att ta sig igenom detta för att imorgon kunna tänka på något annat igen.

Jag blev uppvaktad av min fina familj idag, fick present, vi åt tårta och barnen gosade extra mycket med sin mamma. Just i det ögonblicket kändes det bra....jag fick kärlek bevisat och att jag är något värdefullt, precis som vi alla mammor är.

Men jag hade själv velat ge den där kramen, blommor och en present som bevisar hur mycket jag älskar min mamma....men det blev en blick mot himlen och några tankar. En puss på handen som jag sedan blåste upp mot himlen.

Alla har vi olika sätt att fira denna dag....

Tack min finaste sambo och mina två finaste prinsessor för uppvaktningen.

Jag älskar er så mycket <3

Mamma, alltid med dig..Saknar dig så<3

Hål i öronen=)

Clara har flera gånger pratat om att göra hål i öronen. Men jag har velat vänta lite. Men i Onsdags när vi var lediga så kom hon och sa att "mamma, idag vill jag ta hål i öronen. jag vill det idag"
Jag funderade lite och ja, varför inte...reter säkert många, men det är vårt val.
Jag berättade att det gjorde ont, superduper jätteont, samt att det ser ut som en pistol det dom gör hålen med. Hon förstod och inget tecken på att hon tänkte tveka liksom. I bilen in till stan var hon väldigt fnittrig och spänd på vad som skulle ske. Men hon hade bestämt sig=)
Jag hade även sagt att tar man hål i öronen så måste man ta i båda, man kan inte bara göra ett hål isåfall får man vara utan helt och hållet.
Men det var lugnt....Vi gick in på Parelle och hon hoppade så snabbt upp i stolen. Sen kom "pistolen" fram. Då såg jag blicken, och jg lovar den går inte att beskriva, kan kanske förklara den något i stil med "opps, den där, i mitt öra...inte bra...ahhhhh"Ja, hennes ansiktuttryck visade något åt det hållet. Och jag frågade en sista gång om hon hade ångrat sig, då skakade hon bara på huvudet och det var grön gubbe kan man säga, men med lite åt det orange´a hållet...haha
Sen placerade hon den på plats och sen gick skottet av...Och jag själv hoppade till när hon sköt igenom, dom borde verkligen kunna göra någon bättre konstruktion...eller iallafall få den att låta lite mindre...
Jag tittade på henne och såg hur skärrad hon blev och sen kom tårarna...hon kramade om mig och jag sa att nu är det bara ett öra kvar sen är det färdigt...Hon ville nog helst inte, men vi såg til latt ta i det andra örat direkt och sen var det över. En ledsen Clara som ändå på något vis var så lycklig över att hon fixade det. Tårarna var snabbt borta, och sen var det bara en stolt, lycklig tjej som lämnade den elaka "pistolen" till kanske någon annan lite tjej som ville bli lika fin.
När vi åkte hem så sa hon i bilen" Mamma, jag trodde inte på dig när du sa att det gjorde superduper jätteont, fast det gjorde det, men pappa kommer tycka jag var modig och det gör nog Wilma med ju"
"Ja, alla tyckte vi du var modig....och nu är du ju superduper jättefin!"
Och så skrattade vi=)

Nu var det Klippt!

Idag var det frisörbesök för mina små prinsessor. Clara hade dock bestämt att hon skulle klippa av en bra bit av håret mot pappans vilja=) Det blev inte riktigt lika kort som hon hade velat, men en mycket bra längd av håret fick se sig ligga på golvet. Och hon blev så fin, det passade väldigt bra ihop med henns ansiktsform och hon blev genast mycket större i mina ögon. Pappan däremot var lite ledsen när han kom hem och såg vad hon gjort=) Men mamman gillar det, och hon är mycket nöjd...de e huvudsaken=)

Lilla tjejan bevisade inför en mycket förvånad och stolt mamma att hon faktiskt kunde sitta still och lyssna...ja mamman hade grämt sig lite för denna stunden, men ack så fel jag hade=) Hon hoppade upp i stolen, fick sitt förkläde och sen satt hon bara och log mot speglen i hela femton minuter..Och lite då och då sa hon "Imma ha dodis sen hemma" Ja, hade bara mutat lite med att det skulle få ätas sötsaker när vi kom hem, men bara lite;).
Och även om det inte blev så mycket klippt så blev det iallafall en lite mer frisyr om man säger så, haha. Nu är det jämnlångt, innan var det INTE så jämnlångt.

Så jag är mycket stolt över er mina finaste små Underverk, mamma älskar, älskar, älskar er<3

Härlig dansuppvisning igen =)

Ännu en termin har gått i dansens tecken för min stora prinsessa. Dom är så himla duktiga alla barnen och man gläds så med dom.
Clara var så duktigt och visade verkligen vilka stora framsteg hon gjort denna terminen. Alla rörelser och steg, utveckling från förra terminen...mmm, underbart att se. Men hon har dock bestämt att hon inte vill dansa nästa termin, så vi lägger det på is ett tag och så får vi se om hon får tillbaka intresset igen. Det är helt upp till henne själv. Men hon var grymt laddad för finalen!!

Och hon gjorde ett fantastiskt avslut...Och med en enorm gläjde och utstrålning!!

"You´re simple the best...."

Min fina fina Tjeja <3

TittutDesign

Idag när vi ätit frukost så tyckte Clara att mamma och hon skulle faktiskt åka in till stan å tjejshoppa...Lät så himla kul å jag är ju inte den så det var väl klart att vi skulle det =) Pappsen och lilla busungen fick vara hemma.

Väl inne i stan bestämde Clara att vi skulle gå till HM först...hon behövde ju nya solbrillor faktiskt, dom andra var ju borta....IGEN =) Hon hittade även en jättefin solhatt och jag själv lite toppar och en klänning.
Efter det skulle vi försöka hitta några kläder till hennes dansuppvisning imorgon.
Vi gick in på Barnklädesbutiken. Och äntligen hittade jag kläderna jag länge velat se i verkligeheten.
Märket heter Tittutdesign och är kläder som designas av en mamma vars dotter gick på samma dagis som Clara när vi bodde i Rockneby. Och kan verkligen rekommendera dessa kläder. Fina, tuffa och oemotståndig härlig kvalite vilket jag är mycket noga med när det gäller mina barns kläder. Att det ska tåla barnens lek i vardagen samt hålla färg och form. Och jag vet efter att jag läst en intervju om designern till kläderna att det är precis det hon vill förmedla.

Så ta gärna en titt in på barnklädesbutiken i stan eller gå in på http://www.tittutdesign.se/

Älskar dessa, och mina tjejer var mycket nöjda med mammas inköp=)

Något speciellt....

Älskar alla bilder jag har på Fia och Clara...det är något speciellt. Kan inte beskriva vad men det är något mellan dom som får mig att bli varm och känna sån enorm trygghet med. Ni kan sitta ner och prata och Clara känns så lugn och det är där jag känner att hon funnit en stor trygghet. Fia, du kommer alltid vara något speciellt för både mig och Clara men även Wilma som du är fadder till.  Du betyder mycket för mig, och nu när vi äntligen har träffats lite mer än vanligt så känner jag att jag mår bra och även om det bara är våra powerwalks...så finns du ändå där... Älskar dom stunderna, min fina, bästa Fia. Du kommer alltid vara mitt stöd här i livet och jag ditt, sviker dig aldrig. Vill bara säga hur mycket jag älskar dig hjärtat!

Hur mycket VI älskar dig <3

DU&JAG, FIA =)

Hittade liksom ingen bra bild på oss, och så dök den här upp och den var bara KLOCKREN...Nu fick jag dig att le, de vet jag allt!

PUSS & KRAM

Träna, träna....

Ibland drar man verkligen sig för att åka ner till det där "placet" som säger att hit är det sunt att gå, du behöver det här, du kommer må bra av det här osv....
Och den senaste tiden har jag verkligen fått tvinga mig ner för att hålla igång den någorlunda träningsandan jag befinner mig i. Det har liksom kommit ett stopp, kroppen bär lite emot och vill inte hänga på helt enkelt. Dom säger ju att man kommer in i en fas efter en tid där man tappar helt intresset och det känns som man bara blir motarbetad ju mer man kämpar... men jag vägra ge upp, den instinkten har jag och det är väl det enda postitiva just nu.
Jag lägger mest tid på konditionen, och jag är förvånad över hur fort jag utvecklats med just den delen. Ena gången jag åker ner kan jag utan några intervaller springa 5-6 km utan att jag helt tagit ut mig, men sen nästa gång jag springer så helt plötsligt tappar jag all energi och ork redan vid 2-3 km. Och då kommer frustationen, negativiteten...man blir arg på sig själv. Arg på att man inte kan styra sin kropp efter det man tänkt sig prestera...

Idag gick det väl helt okej, men inte mer...Blev styrka efter ett tungt konditionspass.
Nu blickar jag framåt mot Margaretaloppet...En runda på fem kilometer...det ska jag egentligen lätt klara av. Måste bara lägga några pass ute för att vänja mig vid underlaget=)

Träna på folk, det gör dig till en gladare människa....hihi oftast iallafall =)
TJINGELING!

Nu är han 30 år=)

Och så kom dagen då mannen klev över 30 strecket....Och det blev vi väl medvetna om när det 00,30 natten till i Onsdags trampade in ett glatt gäng och sjöng "ja må han leva..." och så var det bara att stoppa ner korvarna i grytan och förtära dom. Lagom trötta, men de e ju tradition att stövla in mitt i natta och VÄCKA folket i huset...haha. Barnen vaknade inte iallafall. Och ute satt det fina plakat med roliga texter. Bästa var lakanet som hängde över carporten med texpten "GRATTIS LINDSDAL, NU ÖPPNAR DRESSMAN I FJÖLEBRO". En tiopoängare=) 

Och 01,45 kunde vi åter krypa ner under täcket. Tack alla som VÄCKTE mig=) jag fyller ju faktiskt inte förräns nästa år! Nä, Micke var nöjd, nöjd som ett barn=)

Under dagen sedan blev det lite kalas på eftermiddagen. Vi åt en mycket god tårta från FIESTA. Bästa ever vill jag säga....mumsimums så god den var!

Tack alla som kom samt grattade via samtal och sms. En mycket Stolt 3(0) åring här hemma...hihi jag är bara 29, jag är bara 29....

GRATTIS VÄRLDENS FINASTE & BÄSTA PAPPA/SAMBO.....PUSS FRÅN HELA LA FAMILIA <3

Om "kungen själv får bestämma"...=)

Påskharen hade smygit sig in på tomten

Lalala, nu är jag tillbaka igen, lika bra att inte lova när nästa gång blir...men det blir alltid nångång =)

Påsk i år gick i "vijobbaromvarandra" tecknet. Ja, så var det men vi är ju inga påskharar nån av oss så vi lägger inte ner nån större energi på att påskpynta eller så. Men påskharen hade iallafall hittat till Fjölebro liksom tranan även i år. Börjar ju bli känt det här stället nu, bästa paradiset =)

Men iallafall hade han lämnat ett stort ägg under vårt lilla träd och några små också. Och även mannen i huset blev uppvaktad med påskharen present. Dock inte mamman, hon hade väl inte vart snäll elr nått =)
Men det var två små glada tjejer som förvånade hittade äggen....

Tänk att påskharen hade lyckats pricka in helt rätt på skostorleken till alla. "undra hur han visste min storlek mamma" Ja det kan man verkligen undra, hihi

Jag är STOLT!!

Jag är STOLT, mycket STOLT över min fantastiska sambo som numera är butikschef för Köpstadens

Du bara är, försöker inte vara någon du inte är, sann ända in i själen...och det vinner du på älskling. GRATTIS!!

Nu har du jobbat första veckan och jag ser hur bra du mår, din energi är på max och du kommer hem med leende på läpparna varje dag. Och vi med dig<3. Känns som vi alla lever i något slags lyckorus. Underbar känsla....

Men det var en sak bara, nån dag i veckan kan du väl skita i att hoppa i mysbyxorna så fort du kliver innan för dörren när du kommer hem och ruffsa runt frillan. JAG gillar också din nya outfit!! Mmm..skjortorna, slipsarna, västarna whaoooo...haha.

Det här kommer bli bra älskling, det här kommer du brinna för och jag kommer stötta dig till 100 procent!        

 LYCKA TILL!



Mollan

Min Clara...min lärare...haha

Efter att jag och Clara varit på läkarhuset i Tisdags så var vi på väg hem i bilen. Clara ber mig sänka ljudet och ställer en fråga till mig:

-Mamma, vet du vad en hypotes är?
Jag tänkte efter lite och insåg rätt snabbt att det var jag inte hundra säker på och började funder apå hur jag skulle förklara det här för henne. Och vad i sjutton gubbar hade hon hört det ordet....Nu gällde det att ta sig ur det här på bästa pedagogiska sätt, hahha
-ähh, jo det......sa jag och blir helt plötsligt avbruten...
-mamma, en hypotes är faktiskt en ide som kan testas.
Svälj......
-aha, ja just det. Och hur kunde du det? frågar jag lite smått förvånad och lite pinsamt allt=)
-Jag bara vet det, sa hon mycket glad i rösten

Ja, ibland är man inte bäst, men nog kände jag mig allt lite överkörd...AV ATT MIN 5 ÅRING VET MER ÄN VAD JAG VET! =)
Men det sägs ju att varje dag lär  man sig något nytt...hihi

Hjärtkontrollen...

I tisdags vhade vi tid för hjärtkontrollen med Wilmis. Och Clara som oturligt nog åkt på halsfluss och början till öroninflammation var hemma från dagis så Micke fick vara hemma hos henne. Så det blev mamma och Lilla bus som fick åka själva till sjukhuset.

Började med att leka i väntrummet, dom hade fått in många nya leksaker så lyckan var gjord...Sen kom bästa sjuksyster och hämtade oss och vi vägde, mätte och kollade syresättning samt Ekg. Wilma som nu är en stor tjej fick stiga upp på stora vågen, fanns liksom inte en chans att hon skulle ligga still på "bäbis" vågen. Hon var jätteduktig och fick hjälpa till att sätta dit Elektroderna till Ekg't. Men blodtrycket var inte lika roligt att mäta, och där brast det. Sen var hon inte på nått vidare humör längre. Men snälla som dom är så fick vi gå ut och leka en stund till inan ultraljudet. Och jag kände redan innan att det skulle bli kämpigt när inte micke var med. Eftersom hon är tvungen att ligga på nån av oss så är det alltid den andra som får underhålla under tiden. Men nu såg hon inte mig och dom gjorde verkligen allt där inne  för att hon skulle vara nöjd och lugn. Men efter 20 minuter gav Doktor Calle upp. Han hittade inte alla grenarna till hjärtat för att hon inte låg riktigt stilla. Hon var ledsen och kände sig nog väldigt obekväm och orolig. Och jag tyckte också det var jobbigt då jag inte kunde se henne riktigt och inte vara det stora stödet liksom. Men vad han kunde se så såg det ut ungefär som sist vi var där, Dvs inga förkalkningar som blivit större iallafall. Men det blir ett nytt besök i april igen. för att göra om undersökningen. Och då ska vi se till att båda kan förlja med och stötta vår finaste lilla kämpe<3

Nu inser man verkligen att Wilma blivit en "stor" tjeje. Så medveten, så envis och framförallt en egen vilja. Under tiden vi försökte göra ultraljudet och hon var så ledsen så sa hon "Imma färdi" och "Imma inte ha me, åka hem mamma"
Då högg det lite i mammas hjärtat faktiskt....

Jag är så oerhört tacksam för att vi alltid får så bra bemötande och det finns alltid tid, dom stressar inte. Dom visar att dom vill hjälpa och gör allt för att Wilma ska må bra.
Tack Carl-Johan och Ulrika på barnklinken, allt ni gör för oss och Wilma är så värdefullt. Ni är Wilmas hjältar=)

5 år..vad är rätt och vad är fel?

Det förs många livliga diskutioner här hemma, om allt....precis allt...
Och ibland undrar jag hur man ska bete sig för att få ut det rätta svaret från allt...för att få förståelse. Clara och vi kan ha många långa stunder där vi liksom har "svarta" ögon båda två om ni förstår. Hon är fem år nu...och vi har alltid märkt riktigt väl när trotsperioderna har infunnit sig....det har liksom inte gått att missa. Och vi är inte dom enda som har det problemet det är jag väl medveten om. Och som jag skrivit innan så vet jag att detta är fullt normalt att gå igenom...det ska vara så liksom. Men ju äldre hon blir, desto mer förstår hon och kan skilja på rätt och fel....men lika mycket kan hon "skita" i vad vi säger och helt å hållet gå sin egna väg. Vad vi än säger så ska det liksom trotsas....mest tror jag att det bara är för ATT...för att se hur vi reagerar. Och ibland känns det som att hon vill att vi ska bli arga, hon har bestämt innan att nu ska jag se om dom blir arga, så jag gör/säger så här, Och när hon märker att vi reagera då känns det ibland som om hon tar det som en vinst. Men detta är säkert också fullt normalt...men det är jobbigt ibland. Och det är så lätt att se vad varje trosperiod handlar om...denna period, som vi så saktasnart är igenom har handlat om "Vägra lyssna" Så synligt....
man tjatar, tjatar å tjatar....hela dagarna går ut på detta. Vi tar ett exempel:
-Clara, låt katten vara nu!
Och igen....
-Clara, låt katten va!
och....
-CLARA, släpp katten!
.....och så kan vi hålla på 200 ggr om dan, ändå går det liksom inte att vinna över henne. Ibland kan det vara så frusterande, och så tänker man efter att, "jaja det är ju så det är nu, det går nog snart över"
Man älskar ju sitt barn lika mycket för det, men det tär på en att ständigt behöva tjata. man blir trött, grinig och inget tålamod.

Men detta är nog den ständiga mammans vardag kanske, tills dom växer upp och står på egna ben....Då kommer man säkert sakna dessa stunder av ständigt Tjatande...eller vad tror ni?
man kan verkligen skämta om dessa trotsperioder också...jag vet med all säkerhet att jag säkert var tio gånger värre....

Så nu håller jag ut och ler mitt gladaste leende...jag är den bästa förebilden mitt barn kan ha...haha

Tjingeling =)

Ibland är det inte läge att säga "släpp katten" hahha...

Tid för kontroll igen....

Nästa vecka har vi fått ny tid för hjärtkontroll för Wilma. Och redan den dagen vi fick remissen har jag haft en klump i magen....Man vet aldrig vad undersökningen ska visa. Vi vet att den dagen kommer då Wilmas konstgjorda kärl måste korrigeras, men vi har absolut ingen aning om när. Om en månad, ett år, 5 år....?
Wilma är verkligen ett energiknippe, har ett väldigt tydligt humör=) och alltid för det mesta iallafall ett stort leende på läpparna. Pratar konstant och väldigt väldigt bra. Hon är som vilket barn som helst, och människor som inte känner oss skulle aldrig ana vad som döljer sig innanför. Det är jätteskönt för oss men framförallt för henne att hon är precis som vilket barn som helst.
Finns inget mer underbart att höra än när hon säger till oss i familjen "ja elka dej" och ännu mer rörd blir man när hon säger "ja elka dig klala (Clara)" åhhhhh.......

Vi vet att när vi var på kontroll i Maj -10 så visade det på att det blivit lite trängre i kärlet på grund av förkalkningen som blir. Men kontrollen i sep-10 visade att det inte blivit någon försämring.
Men nu vet vi inte alls hur det ser ut.
Vi får väl se.....Håller tummarna!

Det som jag grämer mig mycket för är nog när det väl blir dax för operation igen...Tanken att behöva lämna henne på operationsbordet alldeles ensam.....tankarna på hur det ska bli med lugnandet innan op...Vi vet ju sen innan att hon reagera inte så mycket på det. Och minnena sen den stora operationen, den där dom "lagade" hjärtfelet har satt stora spår. Istället för att bli lugn och lite "borta" av den lugnande medicinen innan vi lämnade över henne, blev istället en orolig, upp piggande Wilma....Det känns väldigt jobbigt!

Men nu är vi inte där som sagt, och jag hoppas det dröjer samtidigt som det kanske vore skönt nu när hon ändå är så liten än....Det kommer ju hur eller hur blir korrigering under hela hennes liv, bara att det blir färre ju äldre hon blir.
Men hon är ju en riktig Kämpe....vårt älskade lilla Hjärta!
Och som mamma har man all rätt att vara orolig och fundersam...det är en sorts terapi det med!

Syrran är bäst på att lära massa bus....STOPP! =)

Här finns allt från början...

Läste att metrobloggen skulle lägga ner, och fick genast panik med tanke på att min gamla blogg låg där!
Hade verkligen inte velat att det försvunnit. Det är ju en del av mitt liv och många minnen ligger skrivna där. Men tack vare min fantastiska man i huset så kunde han lägga över hela till denna bloggen och dom la sig precis i rätt ordning. så nu är det bara att kika tillbaka om ni önskar läsa något jag skrivit för längesen:) Naaw vad bra du är...pözz på dig!

ja, jag ska börja blogga igen.....någongång...idag imorgon kanske... det blir en överraskning, haha. Ja, snart!!

DansaAfro =)

Åhh vilket underbart danspass jag var på ikväll....jag säger bara Afro, afro, afro!! Härliga rörelser och rytmer, där satt den =)
har aldrig dansat detta innan, och jag kan säga att när passet skulle dra igång och ledaren började visa hur vi skulle börja...det var då jag undrade,
"va f-n är det här" Kallas detta dans.....man skulle hålla händerna på magen och liksom, för att uttrycka mig lite konstigt, men liksom hmm.."jucka" framåtillbakaframåtillbaka. Men till slut fick ja till att riktigt bra.....haha. de du Fia de skulle du vart med på.....you and me baby =)

Var iallafall så hundans roligt, och verkligen min grej....älskar att dansa. Nu är det bara sumba'n kvar att testa....längtar!!!

JAJAMENSAN, TUMMEN UPP =)

My Dancing Queeen =)

Igår söndag var det dax för lite träning igen...Men då jag aldrig vart på något pass så blev jag lite sugen och kikade in på schemat för att se vad som fanns att tillgå en söndagkväll.
Och det enda som lät någolunda roligt var DANSAMIX!
Messade Fia och frågade om hon ville hänga på...och det ville hon...men bara för min skull. Schysst tjej, haha.
Men först skulle jag kolla upp min inlogg för att boka. dock hittade jag inte dom, för jag hade tydligen inte fått några. Och i samma stund som jag messar och skriver "jag skiter i det, hittar inga inlogg, tar gymet istället" så hinner hon BOKA in sig. tanten har ju så fruktansvärt bråttom liksom....hia dig kvinna lite:)
Så det var bara att ringa och boka därigenom. Och visst hade det vart roligt om det varit fullbokat då..haha, då hade hon stått där på "dansgolvet" utan sin "trogna" vän...moahaha.
Nä, tur det fanns platser, hon är ju inte att leka med den där tanten alltså!=)

Åhh herre du min skapare...det var en syn för gudarna. Men vi fixade det, trots lite problem med att få ihop ben och armar samtidigt. Men man kan säga att vi delade upp oss lite, en armar den andra benen....hahaha. Och så lite skratt på det, ja tjena.....

Men vi tog oss igenom det, och det var faktiskt väldigt roligt...så roligt att jag bokade ett DANSAAFRO direkt när jag kom hem. Så imorgon bär det av igen.....tjohej va kul det ska bli!
Så Fia, dax att boka...moahhaha.

Jag älskar dig vännen min så mycket, därför jäklas jag lite med dig förstår du! Blogg Mot Blogg you know.....puss på dig!!

Två ägg i dansdräkt...ja ungefär så kan man dra slutsatsen av vårt lilla äventyr =)

Fina!

Arga Dagen....

Hämtade mina små prinsessor efter jobbet idag...slutade tidigt och såg en riktigt mysig em framför mig med mina älskade små!
Kommer hem och Wilma ändra profil helt och blir argast i stan...där var den eftermiddagen. Hon var arg i fyra timmar drygt, tokvansinning. PÅ ALLT!
Clara och jag försökte "dissa" henne, men då blev hon om än ännu argare...hur man nu kan bli det:)

sen gjorde clara något bus och fick gå in på sitt rum en stund för att tänka över sitt misstag. då ställer sig den lilla "tuffa" arga tjejan och säger utanför Claras rum
"Tara eeeelak, sova sängen inte HOPPA!"
Då passade hon på minsann att ryta lite på storasyrran också...men då kunde jag inte hålla mig:)

När väl Pappsen kom hem skrek jag själv..."Jag åker å träna, jag får paaaaanik"

Och sen åkte jag ner till gymet, och så bra har det aldrig  gått som idag...
Kondition 3,5 km på löpbandet
Sen maskinerna med vikthöjning.....GUTTANS!!:)
Jag gick därifrån med en kropp som var helt slutkörd....Men gud vad skönt det känns!
Sen gled jag hem...ja, vem behöver gasa, när bilen kan glida fram på vägen! Blank is....

Nu blir det duschen....om barnen vill somna...Wilma växtvärk och clara kan tydligen inte sova...Men vaddå klockan är ju bara 22,30...rena förmiddagen ju....help!
Sen blir det mackisar när älskling kommer hem fårn träningen...de e mys:)

TJINGELING!

En liten tillbakablick...

Har inte skrivit något om Julfirandet...Det var trevligt, lite jobbigt innan all mat var färdig och så. Men svärmor, mormor och jag fick ihop att till slut och middagen kunde serveras...Sen var det tomtebesök! tack bästa granne..eller hmm tomte menar jag ju givetvis för ditt besök, haha

Juldagsmorgon...Tomten hade vart på nattbesök:)

ojoj, det låg nått här:)

"finns det några snälla barn?"

Sötaste...

det gäller att lägga sig på, så inte nån tar tillbaka det..haha

Lycklig!

Årets "sitta i tomtens knä bild:) Fint...