5 år..vad är rätt och vad är fel?

Det förs många livliga diskutioner här hemma, om allt....precis allt...
Och ibland undrar jag hur man ska bete sig för att få ut det rätta svaret från allt...för att få förståelse. Clara och vi kan ha många långa stunder där vi liksom har "svarta" ögon båda två om ni förstår. Hon är fem år nu...och vi har alltid märkt riktigt väl när trotsperioderna har infunnit sig....det har liksom inte gått att missa. Och vi är inte dom enda som har det problemet det är jag väl medveten om. Och som jag skrivit innan så vet jag att detta är fullt normalt att gå igenom...det ska vara så liksom. Men ju äldre hon blir, desto mer förstår hon och kan skilja på rätt och fel....men lika mycket kan hon "skita" i vad vi säger och helt å hållet gå sin egna väg. Vad vi än säger så ska det liksom trotsas....mest tror jag att det bara är för ATT...för att se hur vi reagerar. Och ibland känns det som att hon vill att vi ska bli arga, hon har bestämt innan att nu ska jag se om dom blir arga, så jag gör/säger så här, Och när hon märker att vi reagera då känns det ibland som om hon tar det som en vinst. Men detta är säkert också fullt normalt...men det är jobbigt ibland. Och det är så lätt att se vad varje trosperiod handlar om...denna period, som vi så saktasnart är igenom har handlat om "Vägra lyssna" Så synligt....
man tjatar, tjatar å tjatar....hela dagarna går ut på detta. Vi tar ett exempel:
-Clara, låt katten vara nu!
Och igen....
-Clara, låt katten va!
och....
-CLARA, släpp katten!
.....och så kan vi hålla på 200 ggr om dan, ändå går det liksom inte att vinna över henne. Ibland kan det vara så frusterande, och så tänker man efter att, "jaja det är ju så det är nu, det går nog snart över"
Man älskar ju sitt barn lika mycket för det, men det tär på en att ständigt behöva tjata. man blir trött, grinig och inget tålamod.

Men detta är nog den ständiga mammans vardag kanske, tills dom växer upp och står på egna ben....Då kommer man säkert sakna dessa stunder av ständigt Tjatande...eller vad tror ni?
man kan verkligen skämta om dessa trotsperioder också...jag vet med all säkerhet att jag säkert var tio gånger värre....

Så nu håller jag ut och ler mitt gladaste leende...jag är den bästa förebilden mitt barn kan ha...haha

Tjingeling =)

Ibland är det inte läge att säga "släpp katten" hahha...