Träna, träna....

Ibland drar man verkligen sig för att åka ner till det där "placet" som säger att hit är det sunt att gå, du behöver det här, du kommer må bra av det här osv....
Och den senaste tiden har jag verkligen fått tvinga mig ner för att hålla igång den någorlunda träningsandan jag befinner mig i. Det har liksom kommit ett stopp, kroppen bär lite emot och vill inte hänga på helt enkelt. Dom säger ju att man kommer in i en fas efter en tid där man tappar helt intresset och det känns som man bara blir motarbetad ju mer man kämpar... men jag vägra ge upp, den instinkten har jag och det är väl det enda postitiva just nu.
Jag lägger mest tid på konditionen, och jag är förvånad över hur fort jag utvecklats med just den delen. Ena gången jag åker ner kan jag utan några intervaller springa 5-6 km utan att jag helt tagit ut mig, men sen nästa gång jag springer så helt plötsligt tappar jag all energi och ork redan vid 2-3 km. Och då kommer frustationen, negativiteten...man blir arg på sig själv. Arg på att man inte kan styra sin kropp efter det man tänkt sig prestera...

Idag gick det väl helt okej, men inte mer...Blev styrka efter ett tungt konditionspass.
Nu blickar jag framåt mot Margaretaloppet...En runda på fem kilometer...det ska jag egentligen lätt klara av. Måste bara lägga några pass ute för att vänja mig vid underlaget=)

Träna på folk, det gör dig till en gladare människa....hihi oftast iallafall =)
TJINGELING!