Hjärtkontrollen...

I tisdags vhade vi tid för hjärtkontrollen med Wilmis. Och Clara som oturligt nog åkt på halsfluss och början till öroninflammation var hemma från dagis så Micke fick vara hemma hos henne. Så det blev mamma och Lilla bus som fick åka själva till sjukhuset.

Började med att leka i väntrummet, dom hade fått in många nya leksaker så lyckan var gjord...Sen kom bästa sjuksyster och hämtade oss och vi vägde, mätte och kollade syresättning samt Ekg. Wilma som nu är en stor tjej fick stiga upp på stora vågen, fanns liksom inte en chans att hon skulle ligga still på "bäbis" vågen. Hon var jätteduktig och fick hjälpa till att sätta dit Elektroderna till Ekg't. Men blodtrycket var inte lika roligt att mäta, och där brast det. Sen var hon inte på nått vidare humör längre. Men snälla som dom är så fick vi gå ut och leka en stund till inan ultraljudet. Och jag kände redan innan att det skulle bli kämpigt när inte micke var med. Eftersom hon är tvungen att ligga på nån av oss så är det alltid den andra som får underhålla under tiden. Men nu såg hon inte mig och dom gjorde verkligen allt där inne  för att hon skulle vara nöjd och lugn. Men efter 20 minuter gav Doktor Calle upp. Han hittade inte alla grenarna till hjärtat för att hon inte låg riktigt stilla. Hon var ledsen och kände sig nog väldigt obekväm och orolig. Och jag tyckte också det var jobbigt då jag inte kunde se henne riktigt och inte vara det stora stödet liksom. Men vad han kunde se så såg det ut ungefär som sist vi var där, Dvs inga förkalkningar som blivit större iallafall. Men det blir ett nytt besök i april igen. för att göra om undersökningen. Och då ska vi se till att båda kan förlja med och stötta vår finaste lilla kämpe<3

Nu inser man verkligen att Wilma blivit en "stor" tjeje. Så medveten, så envis och framförallt en egen vilja. Under tiden vi försökte göra ultraljudet och hon var så ledsen så sa hon "Imma färdi" och "Imma inte ha me, åka hem mamma"
Då högg det lite i mammas hjärtat faktiskt....

Jag är så oerhört tacksam för att vi alltid får så bra bemötande och det finns alltid tid, dom stressar inte. Dom visar att dom vill hjälpa och gör allt för att Wilma ska må bra.
Tack Carl-Johan och Ulrika på barnklinken, allt ni gör för oss och Wilma är så värdefullt. Ni är Wilmas hjältar=)