Wilma är verkligen ett energiknippe, har ett väldigt tydligt humör=) och alltid för det mesta iallafall ett stort leende på läpparna. Pratar konstant och väldigt väldigt bra. Hon är som vilket barn som helst, och människor som inte känner oss skulle aldrig ana vad som döljer sig innanför. Det är jätteskönt för oss men framförallt för henne att hon är precis som vilket barn som helst.
Finns inget mer underbart att höra än när hon säger till oss i familjen "ja elka dej" och ännu mer rörd blir man när hon säger "ja elka dig klala (Clara)" åhhhhh.......
Vi vet att när vi var på kontroll i Maj -10 så visade det på att det blivit lite trängre i kärlet på grund av förkalkningen som blir. Men kontrollen i sep-10 visade att det inte blivit någon försämring.
Men nu vet vi inte alls hur det ser ut.
Vi får väl se.....Håller tummarna!
Det som jag grämer mig mycket för är nog när det väl blir dax för operation igen...Tanken att behöva lämna henne på operationsbordet alldeles ensam.....tankarna på hur det ska bli med lugnandet innan op...Vi vet ju sen innan att hon reagera inte så mycket på det. Och minnena sen den stora operationen, den där dom "lagade" hjärtfelet har satt stora spår. Istället för att bli lugn och lite "borta" av den lugnande medicinen innan vi lämnade över henne, blev istället en orolig, upp piggande Wilma....Det känns väldigt jobbigt!
Men nu är vi inte där som sagt, och jag hoppas det dröjer samtidigt som det kanske vore skönt nu när hon ändå är så liten än....Det kommer ju hur eller hur blir korrigering under hela hennes liv, bara att det blir färre ju äldre hon blir.
Men hon är ju en riktig Kämpe....vårt älskade lilla Hjärta!
Och som mamma har man all rätt att vara orolig och fundersam...det är en sorts terapi det med!
Syrran är bäst på att lära massa bus....STOPP! =)
Åh. Fina Wilma! Det kommer gå fint. Eva
SvaraRadera