Två Vagnar,.. En Mamma:)

Jag lovar så mycket jämt, och nuförtiden säger alltid Clara "det får vi väl se" varje gång jag lovar henne något...Var det hon som tog all smarthet ifrån mig?:)...För den vill jag ju inte skryta om precis...den är liten, men väldigt sällsynt...haha. Så idag hade jag LOVAT att om det var fint väder skullejag ta med hennes dockvagn när jag hämtade henne på dagis så hon fick köra den hem. Lovade det igår men då blev allt bara kaos när jag skulle hämta så det fick bli bilen då, och ajajaj vilket liv i luckan det blev. Hon totalt bröt ihop när jag hämtade henne...och så säger en snäll fröken till henne när hon är som mest ledsen, "nu blev du besviken va clara?".... Tack för den...åh där fick jag mig en känga...kanske hade vart bättre om du hade varit på min sida, bara underlättat lite lite grann...Så där var det dåliga samvetet klart. men idag var vädret bra så jag satte Wilma i vagnen och började fundera på hur sjutton jag skulle få med mig dockvagnen. Testade att lägga den på Wilmas vagn men tjo hej hajkon tajkån sä ja bara....försökte sedan med att bära den uder armen, men lite svårt att köra den andra vagnen när jag hade ett stort jäkla schabrak över hela mig. Ahhh, vad jag ångrade mig...varför ska jag alltid ställa te’ att, gubben hade lämnat mig om han sett eländet. Räckte liksom med att Wilma tittade på mig och undrade vad den där flummiga morsan höll på med liksom:) Så efter m¨ånga svettsamma minuter tog mig tålamod slut. Jag bestämde mig för att dra den efter mig, bära eller brista. Men det gick faktiskt otroligt bra....TILLS jag inser att "men vad f-n jag har glömt dockan" halvvägs....jamen rädda mig någon, jag får dunderfnatt snart. Hon stryper mig om jag kommer med en vagn UTAN docka.! Men om jag lägger i massa kläder som låg under Wilmas vagn så kanske hon tror att det är dockan, kan ju säga att dockan var sjuk och måste ha mycket kläder på sig så hon inte fryser, och du får inte titta på henne för hon har precis somnat...Mmm smart Sofi, du är inte lite puckad du...barn är smartare än så, lär dig det! Att jag ens tänkte...dhöö... Så bara att vända om med hela spektaklet och hämta MARGARINA. Förjag äääälskar ju verkligen Margarina...Och hon ställer ju aldrig till det för mig....aldrig...grr.. Väl på väg igen så kör jag in den ena vagnen i den andra, men hur lyckas man liksom...Och sååå uttittad av WILMA...Såg på henne att hon hellre hade gått HEM IGEN, utan mamma...haha. Efter att jag trasslat ut båda vagnarna så var jag så nära dagis. Vad händer då! Jo, ett nyfiket pensionärspar kommer med sin bil, och kör sakta förbi mig och skrattar åt mig, och sedan kör dom vidare. Jag bjuder på det!!!! Jag är mamman som lovat min dotter att få köra dockvagn hem, och då ska hon minsann få det...kör ni er bil i 30 km i timmen för att få dagarna att gå och för er skull har ni något att prata om vid elva, ett, tre och sex fikat...varsågoda, allt serverat och klart....puss...Så snäll är jag, MOT ALLA! Och när sedan denna tokfärd till dagis var till ända, så möter jag min lilla solstråle på trappen och hon blir så glad....Går stolt från dagis med sin vagn och jag min.....I 300 meter! sen orkade hon inte köra mer...Så med två barn i vagnen och en släpandes åter igen efter mig, ville jag bara ha en redbull "den ger dig vingar"! Men leendet hade jag kvar, för Clara la den härliga kommentaren "Mamma, om du vill kan jag hålla Margarina så blir det inte så jobbigt för dig att köra, och så kan du höja handtaget så behöver du inte böja dig så mycket bakåt" Det är då man orkar