Mamma skulle fyllt 54 idag:(

Och så har året gått och idag var det Mammas födelsedag. 54 år skulle hon blivit, så ledsamt....det är ju ingen ålder. Varför? hon hade ju hela livet framför sig...Leka i parken med sina små prinsessor, få vara nära mig och Sandra och bara få leva sitt liv med sina nära och kära...orättvist....Blir aldrig någonsin förstådd med varför just du min älskade fina mamma. Borta för alltid, och det enda vi kan leva med är att vi vet att du har det mycket, mycket bättre nu...eller vi hoppas på det iallafall...vi får ju aldrig veta...men vi tror på det, det är ju det enda sättet för oss att orka gå vidare. Vi måste tänka så...även om det ibland bär emot. Tårarna finns alltid, och det behövs inte mycket för att dom ska visa sig, men det är väl ändå ett tecken på att det är så enormt fruktansvärt tomt här utan dig. Jag kan verkligen inte hitta ord för min saknad, kan sitta och tänka på hur jag ska skriva ner vad jag känner, men det finns inte ord...det är en sån obeskrivlig smärta som inte går att förklara...det finns nog inte ord nog för hur man känner, det enda man vill är att du ska komma tillbaka, men det blir ju aldrig så...vill bara inte inse det. Och nu är snart denna dag över, och man vet att om ett år sitter man här igen. Men det är ännu ett stopp innan det. Man hinner knappt bearbeta denna dagen förräns om två veckor ska man uppleva dagen då mamma lämnade oss...Den dagen bär på många minnesbilder...den sista stunden man fick ha sin mamma nära, när hon var där, fast ändå inte...Tårar rinner nerför min kind, älskade, saknade mamma...