September månad är för mig den månaden som föralltid kommer kännas så tung och alltid bära med sig sorgen efter Mamma. Räcker liksom inte med att hon lämnade mig i slutet av den, hon har födelsedag den fjortonde. Nu är det bara några dagar kvar och jag har alltid samma klump i magen dagarna före. Jag ska jobba på Måndag och det gör det väl lite lättare att tänka på något annat en stund. Men efter jobbet tar jag med min älskade familj och åker till minneslunden, och sätter den vackraste bukett tillsammans med en liten hälsning, som alltid, till min älskade saknade Mamma.....Som inte kan blåsa ut några ljus, som inte kan ta emot presenter och ett hipp hipp hurra....aldrig, aldrig mer. Men som kan förvänta sig iallafall att dom som älskar och saknar henne har henne i tankarna och det är det sättet för oss att fira hennes dag. Vi kan ju inget annat, inte ens få krama....Livet blir aldrig rättvist, aldrig mer...Inte sen orättvisan tog min mamma ifrån mig! Vi ses på Måndag mamma, i tankarna, vid din plats där blommorna kommer stå på rad och dina små älskade tjejer Clara och Wilma sitter och förgyller sin närvaro för dig. På din födelsedag.....
Saknad Älskad vareviga dag, timme, minut....sekund....ALLTID
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar